Den ende värdige
Vi väntar med spänning på Akademins tillkännagivande av årets Nobelpris i litteratur. Hos Errata finns t.ex. just nu 115 spekulationer och förslag till lämpliga kandidater. På Ordet menar vi dock att det i själva verket endast finns en värdig kandidat som ju dessutom redan är s.m.s. odödlig. Må herrar Roth, Pynchon, McCarthy och Trotzig m.m. besinna densammes modesthet och självuppgivenhet inför prisutsikterna:
Nej, tyst, sirén ifrån den undre världen,
som efter slutad diktning stör min kväll!
Vik hädan och försvinn från huvudgärden
med vad du har att viska om Nobel!
Du vet min syn! För mig är större heder
att självmant stå tillbaka något år...
I morgon skriver jag och undanbeder
mig priset, som må delas, bäst det går.
Blott gå din väg, och låt mig nu få sova
å Sångmöns arm, en lyckligt nöjd poet,
som tackar Gud för ödmjukhetens gåva,
den största, som jag näst min harpa vet.
(av A:lfr-d V:stl-und )
En snabbblog
Kaum sind die beiden Türken oben
Da wird die Leiter umgeschoben
Medlemskapsförhandlingar med Turkiet skall påbörjas på måndag. Europaparlamentet har redan utmärkt sig genom att i sista minuten slänga in nya villkor för förhandlingarna. Ambassadörerna i Bryssel har misslyckats med att komma överens om villkoren: ett enda land - Österrike - insisterar på att det skall finnas ett alternativ till fullt medlemskap som resultat av förhandlingarna. "Det står 24 mot 1" som resonemanget i Bryssel går. Troligen kommer utrikesministrarna att kallas till ett katastrofmöte timmar innan de egentliga förhandlingarna med Turkiet skulle börja. Premiärminister Erdogan har å sin sida förklarat att Turkiet aldrig kommer att acceptera något annat mål för förhandlingarna än fullt medlemskap.
Den österrikiska positionen grundar har uteslutande inrikespolitiska orsaker: den svart/orangea regeringen håller på att vittra sönder inför nästa års val och vill profitera på den starkt anti-turkiska folkopinionen. Skulle Merkel komma till makten (Gud förbjude!) lär hon komma att inta samma ståndpunkt.
Man anser att Österrike skulle kunna modifiera sin position om ministrarna samtidigt beslutade att förhandlingar skulle tas upp med Kroatien. Hindret för detta ligger huvudakligen i att Kroatien är mer än lovligt lamt i att uppspåra och utlämna krigsförbrytare från Bosnien, främst general Ante Gotovina som med största sannolikhet finns i Kroatien. EU Observer citerar en polsk tidning som rapportera att Sverige är det land som ivrigast motsätter sig att förhandlingar upptas med Kroatien.
Be that as it may. Vi har skrivit en hel del om Turkiet och EU i våra resp. webkrönikor. Se huvudsakligen Enlevering ur seraljen? från 2004 och följ gärna länkarna. Där förklaras också ovanstående teckning med källhänvisning och allt. En hel del Mozart blir det också. Dagsaktuella länkar är:
Emergency meeting on Turkey scheduled
EU Turkey talks got to the wire
Austria obstructs EU Turkey talks
och faktiskt:
EU kallar till krismöte om Turkiet
Long time no blog
Det blir inga uppdateringar av Ordet eller Vid sidan om på ett tag, troligen inte förrän 5/10 ungefär. Nästa uppdatering kommer på Euroblog - A Northern Perspective, troligen den 27/9. Ni kan ev. också lyssna på nåt som heter "Lunchekot" den 25/9 - det blir liksom en podcast om jag säger så, fast av proffs.
2005 09 27 Update trots allt: Den intresserade kan titta på artikeln EU-sammanbrott gyllene chans för nya länder i dagens DN. Lunchekoinslaget sändes på måndag den 26, inte på söndagen.
2005 09 29 Mer update: Långt inlägg på Euroblog - A Northern Perspective.
Kulturdebatt
Inet ens Bulten i Bo eller Ali Esbati lyckas få så många och intensiva kommentarer som Malte Persson på Errata. Där slåss kulturknuttarna så att testarna ryker. Nyligen drogs en debatt igång genom att Håkan, Ordets krönikör och Malte själv tyckte att Fröding och Kipling skrev bra dikter medan bl.a. signaturen MEL var av helt motsatt uppfattning. Ja, sen fortsatte det hela med en fight om hur man stavar ordet "hårddra" (det skall naturligvis vara hårdra - att dra varann i håret osv.) Malte blev litet bekymrad över vart det barkade hän och föreslog att vi skall debattera prosa i stället för poesi.
Vi känner igen den här diskussionen. I vår synnerligen avlägsna ungdom vann vi exempelvis, som medlem i "Oförberedda talares klubb", en bok av E.A. Karlfeldt efter ett bejublat föredrag om varför latin var bättre än matematik. Numera inser vi naturligtvis att sanningen ligger någonstans mittemellan.
Under weekenden fann vi på en loppmarknad i Gästriklands inland en intressant bok av Bo Strömstedt där han bl.a. berättar om när Expressen publicerade (på kultursidan) följande dikt av Eva, 10 år. Vi återger den här som ett inlägg i kulturdebatten, det kan knappast sägas bättre:
På gyllene ö dansar älvor ringdans,
så önska vi att det låter då:
tralalalalala, filoliloli
tralalalalala, filoliloli,
men så låter det inte, det låter så här:
kropuytgnmåååååäölkgbvrtyuop,
det måste vi ändra på.
Skriv ett brev till gyllene ö,
sjung tralalalalala, filoliloli
tralalalalala, filoliloli
sjung lite bättre tralala.
Älvorna sjunger så knorpat, jag dör.
Jag kan inte drömma.
Där borta på gyllene ö kan man höra
de otäcka älvorna brumma.
I sanningens namn: Även om Alis kommentarer är roligare än Maltes är de senare mer intressanta. Utom atm.
Seriös not: Malte säger det bäst själv även om många av hans kommentatorer inte riktigt verkar ha fattat det hela: "Att ny och konstig poesi för tillfället är mer i ropet än gammaldags okonstig poesi beror dock enligt Erratas … teori på att: a) Den gammaldags poesi som för närvarande skrivs är även enligt gammaldags kriterier rätt dålig. b) Den nya konstiga poesi som skrivs är inte nödvändigtvis bättre, men c) den är åtminstone ny." Vi håller med. Men den gammaldags poesi som skrevs förr i tiden var inte heller så dum många gånger.
Allltid exakt samma miljöer
det är helt vackert, det är helt och hållet detta som är jag. Mineralvattenbaren i Colettes källare! Detta är tryggheten.
Fredrik Strage, DN Kultur, 9/9 2005
Jag vet att min "vän" Klipspringer alltid tyckt synd om mig eftersom jag egentligen aldrig lämnat Nykvarn, den lilla staden väster om Södertälje, utom en gång då vi tillsammans besökte "Debaser" vid Slussen och jag fick ont i huvudet. Och nog känner jag litet självmedlidande ibland när jag ser honom komma hem med nya fascinerande etiketter på sin stiliga kabinväska i svart skinn från Louis Vuitton. "Du, Klippis," säger jag, "du som rest över hela världen och sett så mycket måste väl vara en lycklig människa?"
Klipspringer betraktar mig trött genom sin Armata di Mareglasögon från Vidivici och säger: "Det spelar ingen roll om jag åkt till London, Paris, New York, Los Angeles eller Berlin. Kulturellt och mentalt förflyttar jag mig inte en millimeter från det så kallade SoFo-området på Södermalm i Stockholm."
"Jasåru", genmäler jag, "men det sägs ju att det bästa med att resa är att man upptäcker nya saker"? "Det kan så tyckas" svarar den sardoniske cynikern, "men jag hamnar alltid i exakt samma miljöer: bohemiskt minimalistiska caffelatte-enklaver där alla har basebollkeps och designerjeans, butiker fyllda av snuskigt dyra doftljus och Barbapappa-statyetter". "Barbapappa" - undrar jag förvånat, "hur i allsindar kan det komma sig - har man verkligen designerjeans i Mozambique eller Kirgizistan? Och Albanien under Hoxhas regim, kände dom verkligen till Barbapappa?" - undrar jag alltmera förbryllad.
"Det är så här" säger den kuslige kufen, "när jag skall resa någonstans ringer jag mina vänner och dom säger alltid 'Å, Lusaka är fantastiskt. Du måste kolla upp uteserveringarna med chèvre & valnöts-focaccia på Saddam Hussein Street.' Eller 'Joburg? Jag köpte de mest fantastiska doftljus med magnoliacitrongräsarom nere i Soweto.' 'Surinam! Du får inte försumma Bruine Bonen met Rijst på Krasnapolsky. Och deras Gemberbier!' Ja, så blir det som det blir. Alltid exakt samma miljöer. Popkulturella getton där man talar föraktfullt om svenskarna som äter köttbullar. Paramaribo Salzburg Chisinau; allt är likadant och sjukligt fräscht och personalen ängsligt dryg ."
Betänksamt skakar jag på huvudet. Det är alltså ett trist och meninglöst liv som K. för trots dess yttre glans. Det är nog så att Nykvarn är mera spännande i alla fall. Och jag förstår att jag varit en otacksam idiot som gnällt över servicen på Goggos Restaurang och Pizzeria.
"Men att komma hem är väl i alla fall som en schlager?" - undrar jag försiktigt.
"Ja, det skall vara 'Ingen vill veta var du köpt din tröja' då" säger K. och sörplar missmodigt vidare på sin latte.
Not: Kursiverade passager så gott som ordagrant citerade ur en kulturartikel av Fredrik Strage i DN 9/9 2005 med samma rubrik som ovanstående inlägg. K. och jag vill nämligen understryka att det inte bara är kulturknuttar som har det tufft.
Flera märkliga synpunkter av E. Klipspringer på sidan Erwin Klipspringer kommer tillbaka.
Herr Martinssons fataliteter
Om USA:s justititieminister, Alberto Gonzales, har Roland Poirier Martinsson följande att säga:
Demookraterna kritiserade honom för inblanding i “tortyrskandalerna”.
Om detta har vi följande att säga: Att säga att Gonzales var "inblandad" i tortyrskandalerna är ungefär som att säga att Mihailovic var "inblandad" i mordet på Anna Lindh. Gonzales är i själva verket den moderna amerikanska tortyrens fader - den man som i sin kapacitet som rådgivare åt presidenten förklarade att Genèvekonventionen inte längre var tillämplig och att Presidenten har rätt att sätta sig över dess bestämmelser. Vi skrev om detta med utförliga länkar under rubriken Ur askan i elden.
Och vad betyder anföringstecknen kring ordet "tortyrskandalerna" ? De kan knappast tolkas på annat sätt än att RPM menar att det inte var någon riktig tortyr eller någon skandal utan bara kallas så. Vi ställde dessa frågor i en kommentar på RolandPM men fick inget svar. Däremot kom ett nytt inlägg där RPM förklarade att han inte tänkte bry sig om kommentarer i fortsättningen eftersom de blivit så "gälla i tonen." (Uppdatering 05 09 10: Min gäst -se mina kommentarer- Per F Pettersson anser att jag övertolkat Martinsson på denna punkt. Men idag meddelar RPM att han stänger av kommentarsfunktionen.)
Martinssons kommentar om Gonzales var förresten i ett inlägg om William H. Rehnquist. Om denne heter det att han
varit en skicklig domare och åtnjutit respekt för sitt stora kunnande. Han har varit en tydlig konservativ och förfäktat delstaternas rättigheter i förhållande till den federala makten.
Inte ett ord om att Rehnquist varit en av de mest bigotta och bakåtsträvande domarna sedan mycket länge med ett mycket tvivelaktigt förflutet med inslag av rasism och antisemitism. Se Telling the Truth About Chief Justice Rehnquist .
När Louisianakatastrofen nu avslöjat regimen Bush i all dess politiska inkompetens och ruttenhet flyr till och med hans trogna fanorna. Kvar på de murkna skansarna står Johan Norberg, Erixon och Roland Poirier Martinsson och försöker skyla sin moraliska nakenhet med ett malätet stjärnbaner.
Not: Några länkar om Gonzales: The Roots of Torture (Newsweek!); Loyal to a Fault? (Slate); A Record of Injustice (Alternet). Artikeln om Rehnquist av Alan Dershowitz om vilken man förvisso kan ha synpunkter men fakta är fakta.
Reklam: Flera nedriga personangrepp kommer snart på Vid sidan om.
"Det infantila samhället" återbesökt
En Nina Björk skriver tänkvärt om ansvarslösa vuxna på DN Kultur. Med tydliga exemplifieringar skriver hon bl.a.
Att uppfostra barn till att bli ansvarstagande, hänsynsfulla och generösa i en ekonomi som är slösaktig, hänsynslös och som bygger på konkurrensprincipen är ett totalt schizofrent projekt.
Nina Björk menar att vår frustration och kritik av det norm- och ansvarslösa samhället
bygger på en idealism som tror att det i ett och samma samhälle kan finnas ett slags mellanmänsklig moral och kultur och en helt annan ekonomisk verklighet. Det är en idealism vi känner under namnet liberalism. Den är vanlig.
Vi skrev tidigare om Carl G.Hamiltons bok Det infantila samhället i berömmande ordalag och fick en hel del intressanta kommentarer. Björk menar att Hamilton gjorde en riktig analys men att hans lösningsförslag endast gick ut på att "individen måste skärpa sig." Vi tolkade nu inte Hamilton riktigt så men inte ens Björk vågar skriva rent ut att samhället -det offentliga- måste ta sitt ansvar i sammanhanget. Hon vågar emellertid nämna fienden vid dess rätta namn. Den naiva tron på självreglerande mekanismer. underblåst av cyniska politiker och abstrakta teoretiker, ofta på nobelprisnivå, ger ett perfekt alibi för vår bekväma ansvarsabdikation.
Not: Även Jorun på Life de Luxe, nere i Luxemburg, skriver berömmande om Björks artikel.
Blogjam i "vecka 36"
There is no world without the blogging walls,
But purgatory, torture, hell itself.
Hence-banished is banish'd from the world
(W. Shakespeare, något förbättrad av E. Klipspringer)
Nej, det är bara som vi hittar på. Tvärtom finns det så mycket att göra därute att det blir svårt att hinna uppdatera denna löpande krönika. Det är inte utan att man anar "utbrändheten komma farande som en betongvägg vid horisonten" som en av våra favoritbloggare en gång skrev. (Repris.)
Men nog är det skönt att åter kunna dyka in i den virtuella världen. Dagspressen överflödar av artiklar om de höga elpriserna och elbolagens vägran att betala tillbaks saltade notor. Med njutning erinrar vi oss Johan Norbergs ord, fulla av insikt och självkännedom:
Often you get the most satisfying reading experience when you read [something] arguing for something you have already suspected, but which explains it in detail, eloquently, grounded in science, with fascinated [sic!] examples
Hur många gånger har vi inte skrivit om det skoningslösa lurendrejeri som följt i tokprivatiseringens spår: senast på Nyheter och bullentiner från Gökmassivet som också har länkar till övriga relevanta inlägg. Som Norberg säger: skönt att få sina åsikter bekräftade. Vårt inlägg om Valfrihet som ingen vill ha skrevs redan 2002 men blir tyvärr aktuellare för varje år som går.
Roland Poirier Martinson vill ha mer censur i Sverige så då borde Ordet ostraffat kunna plädera för mer priskontroll. Nån sorts offentlig översyn borde vara en självklarhet på de områden som man ansett sig behöva privatisera. En annan aktuell artikel visar att fyra hushåll av tio inte har någon koll på hur mycket man betalar för telefon, bredband och teve - då blir det ju enkelt för företagen att ta ut vad man behöver för att fylla de krigskassor som krävs för fälttågen ute på övertagandemarknaderna. (Ja, vi förstår vad vi har att vänta oss: vi har redan blivit beskyllda för socialism när vi menade att det var föga glädje med att biljettpriserna till Malmberget var billigare än till Halmstad, om det nu var till den senare platsen vi vill resa. Mer kryptosocialism från vår sida på En weblog från januari detta år.)
Men vi skall inte bara vara elaka mot elföretagen. Fortum har t.ex. använt en del av sina jättevinster till att sponsra en utställning ute i Birka om Allah, Kristus och Buddha. Skönt för oss som betalar elräkningarna att veta att vi bidrar till upplysningen, om man säger så. Men även i övrigt gör man en hel del för oss kunder: inte nog med att man ändrat ordet räkning till faktura, man har t.o.m. lovat att ändra layouten på fakturan i framtiden. Så kom inte och säg att marknadskrafterna inte fungerar!
permalänk
