|
Utfrågning av Margot Wallström Under eftermiddagen utfrågades Margot Wallström av Europaparlamentet. En sammanfattning av sessionen finns på parlamentets web-site här. (Nedanför den engelska texten finns en svensk version.) Även Dagens Nyheters nätupplaga har hunnit med en artikel.
|
|
Cold Turkey Uppståndelsen kring "the adultery clause" har lagt sig och premiärminister Erdogans besök i Bryssel har tydligen bidragit till att problem med straffrättsreformen löst sig. Turkiets parlament har antagit den reform (med fritt fram för otrohet) som av EU-kommissionen ansetts avgörande för upptagande av medlemskapsförhandlingar. Det innebär att kommissionen nu har grönt ljus för att rekommendera att förhandlingar upptas. Stats- och regeringscheferna tar sedan beslut i början av december. Här är ett par intressanta länkar till Turkiet om hur positivt beskedet mottagits resp. hur en turkisk kommentator (i USA?) beskriver varför medlemskapet är viktigt för Turkiet. Där är det inte fråga om ekonomiska fördelar utan om möjligheten att bygga upp ett stabilt demokratiskt och sekulärt samhälle. Inofficiellt räknar man med att ett turkiskt medlemskap inte kan bli verklighet förrän 2010 - 2015, troligen snarare det senare datumet. En Brysselbaserad think-tank, Friends of Europe, har skrivit ett läsvärt dokument om effekterna av ett Turkiskt medlemskap. (Turkey and the European Union - just another enlargment?; pdf-fil för nedladdning.) Man ser att Turkiet redan nu befolkningsmässigt skulle vara det näst största landet i EU och år 2015 troligen vara på väg att gå om Tyskland vad gäller folkmängd. Tillskottet till BNP inom det utvidgade EU skulle dock bli mindre än 2 %. (BNI per capita i Turkiet ligger på ca 28 % av genomsnittet för EU 25 - förvånansvärt nog ungefär samma värde som Rumänien vars medlemskap 2007 ju närmast betraktas som ett faît accompli. Argument mot medlemskap som grundas på Turkiets fattigdom får alltså finslipas en aning.) Friends of Europe beräknar (med enkla metoder) att merkostnaden för Turkiets medlemskap skulle bli ca 16 miljarder euro (mätt i 1999 års priser, märk väl) år 2015, dvs. ca 3 gånger så mycket som den beräknade kostnaden för Bulgarien och Rumänien 2007. För de tre nya medlemmarna skulle EU:s budget alltså behöva öka med 20 - 25 %. Med en fräck huvudräkning, som vi förbehåller oss rätten att revidera, skulle de tre länderna för Sveriges del innebära en ökning av EU-avgiften med nästan en fjärdedel. Nu kommer det inte att gå så av olika skäl. Både jordbrukspolitiken och strukturpolitiken måste reformeras ordentligt, troligen redan innan Rumänien ges tillträde. Avgiftssystemet måste revideras framför allt med hänsyn till de orättfärdiga brittiska rabatten och möjligheterna till en särskild EU-skatt. De finansiella perspektiven inför ett turkiskt medlemskap borde emellertid föranleda Sveriges regering att ta sig en ordentlig funderare på alternativet EU-skatt vilket hittills alltid avfärdats med en automatisk klackspark av närmast zlatanska dimensioner. Det är emellertid fullt möjligt att en sådan skatt skulle kunna bli gynnsammare för Sverige än det nuvarande systemet, med eller utan de reformer som just nu diskuteras. På basis av en rapport från Deutsche Bank har en österrikisk dagstidning beräknat att nettobetalarna (till vilka alltså Sverige hör) vid ett turkiskt medlemskap kommer att förlora sin spärrminoritet, dvs. mottagarländerna skulle fritt kunna bestämma över budgetens storlek. (Vi kan just nu inte bekräfta denna uppgift.) Så kan diskussionen börja. Det är långt kvar. En viktig förhoppning är att diskussionen kommer att föras i sakliga ekonomiska och politiska termer. Tyvärr har dock frågan om Turkiet som medlem av EU sådana dimensioner att det är lätt att dölja obehagliga tänkesätt -relaterade till religion, kultur osv- bakom tekniska komplikationer och besparingsnit. Den ovannämna rapporten från Deutsche Bank (tyskspråkig) gör en systematisk genomgång av argument för och emot ett medlemsskap i ett antal olika dimensioner.
|
|
Enlevering ur seraljen? ...Doch zürne nicht,
(Belmonte, när han tror att hans Konstanze förälskat sig i den ädle osmaniske härskaren Bassa Selim. Det har hon inte. Eller?)
Turkiet - återigen en europeisk stormakt? Den 6 oktober lägger EU-kommissionen fram sin rapport ang. reformarbetet i Turkiet. På basis av den rapporten kommer regeringscheferna i december att besluta om anslutningsförhandlingar skall tas upp med Turkiet eller ej.
Det kan vara på sin plats att erinra om milstolparna i EU:s relationer med Turkiet. Så tidigt som 1959 ansökte Turkiet om medlemskap i dåvarande EEC. 1964 slöts ett s.k. associeringsavtal som emellertid lades på is under militärstyret 1980 - 86. 1996 bildades en tullunion. 1999 erkändes Turkiet som ett officiellt kandidatland vilket innebär att EU utfäst sig att förr eller senare uppta medlemskapsförhandlingar. (Källa: österrikiska der Standard. En historia över utvecklingen sedan 1964 finns här på EU:s website.)
Att medlemskapsförhandlingar skall upptas när Turkiet möter de s.k. Köpenhamnskriterierna står alltså klart. Idéer som "privilegierat partnerskap" i stället för medlemskap nyligen framkastat av tyska oppositionschefen Angela Merkel eller halvrasistiska betänkligheter från den holländske kommissionären Bolkestein kommer således alldeles för sent. (Bolkestein menar att de europeiska stormakternas seger över turkarna vid Wien 1683 skulle ha varit 'förgäves' om vi nu släpper in Turkiet i EU. Vi skrev för övrigt om detta slag på När jag ändå har ordet för ett litet tag sedan. Se: 300 år senare.) Även jordbrukskommissionären Frans Fischler har givit sig in på en debatt om kulturella, religiösa och sekulära värden, vad det nu kan ha med den gemensamma jordbrukspolitiken att göra. Förståeligt nog har man i Turkiet reagerat ytterst negativt på dessa framstötar.
Tre saker bör slås fast i detta sammanhang 1) EU har redan åtagit sig att förhandla om medlemskap med Turkiet när Köpenhamnskriterierna uppfyllts 2) Turkiet uppfyller f.n. inte på långa vägar dessa kriterier 3) EU:s kan omöjligen absorbera ett land av Turkiets storlek och ekonomiska struktur inom nuvarande institutionella och finansiella ramverk. Ett turkiskt medlemskap förutsätter alltså en reform av EU som kommer den nuvarande diskussionen om konstitution och finansiell långtidsplan att te sig som en storm i ett vattenglas. (Vi har tidigare påpekat att t.o.m. upptagande av Rumänen -plus Bulgarien- på samma villkor som de 10 senaste medlemmarna är en finansiell omöjlighet.)
Beträffande Köpenhamnskriterierna har emellertid den turkiska regeringen skjutit sig själv i foten rätt ordentligt genom den sällsynt olämpligt tajmade diskussionen om straffrättsreformen. Turkiet avskaffade dödsstraffet år 2002 för att tillmötesgå EU:s krav men alla är ense om att en genomgripande reform av strafflagstiftningen fortfarande krävs. Ett reformpaket var på väg och skulle läggas fram före EU-kommissionens rapport men drogs tillbaka av regeringen p.g.a. den internationella och interna oppositionen mot förslaget att göra äktenskaplig otrohet straffbar. Ministerpresident Erdogan har reagerat surt och anklagat EU för att lägga sig i Turkiet inre affärer. Här är han emellertid ute i ogjort väder: EU lägger sig, med rätta, i de inre affärerna för varje land som ansökt om medlemskap. Så var det även för Sverige och givetvis för de 10 senaste medlemsstaterna.
Kaum sind die beiden Türken oben Da wird die Leiter umgeschoben
Det blir spännande att se hur det går. Ett negativt beslut från EU:s regeringschefer i december skulle naturligtvis framkalla en enorma besvikelse och motreaktioner i Turkiet som bara kan gynna de reaktionära och islamistiska krafterna. Men vi gissar att inom de flesta statschefer (och medborgare i allmänhet?) slumrar en liten Bolkestein eller Merkel som nu fått ett alldeles utmärkt objektivt skäl att peka på tack vare otrohetsparagrafen. Ha, wie will ich triumphieren !
Tveksam not: Observera att vi skrev "militärt styre" 1980 - 86 och inte "militärdiktatur." Turkiska arméns roll har nämligen varit att slå vakt om arvet från Atatürk och den sekulariserade staten. Alternativet hade väl varit islamisk fundamentalism och en "gudsstat." Det är väl endast just nu som ett religiöst parti verkar villigt att iaktta demokratiska spelregler. Litet försiktigt kanske:
Ob ich's wage? Ob's ich trinke?
Retsam not: Bilden ovan visar hur EU-kommissionen efter att ha lockat Turkiet nästan ända in i medlemskapet knuffar bort stegen i sista ögonblicket. Nej, det är bara skoj. Bilden är knyckt från Wilhelm Busch föga politiskt korrekta historia: Die Entführung aus den Serail. Liksom de mesta av Buschs verk (Max und Morits!) rekommenderas den inte för känsliga själar.
(Ungefärlig översättning av citaten, uppifrån och ner: "Bli inte arg om jag bävande och darrande vågar fråga, eftersom jag hört ett rykte: Älskar du Bassa Selim?"; "Knappt har de båda turkarna hunnit upp så knuffas stegen omkull": "Ha! Vilken triumf för mig!"; "Skall jag våga? Skall jag dricka? Kan Allah se mig?" Alla citat utom det om stegen ur librettot till Mozarts Enleveringen ur seraljen. Som var fallet på Mozarts tid framställdes turkarna ofta som ädelmodiga och högsinnade. Bassa Selim friger sina fångar. Haremsväktaren Osmin är dock en grym typ och en tacksam komisk roll för alla bassångare.)
|
|
Uppdatering till nedanstående Via Desbladet hittar vi en nyhetssida som berättar att den stackars kulturministern avgått alldeles innan hon skulle fått sparken.
|
|
Ett europeiskt folk som inte vill härstamma från aporna En god journalistisk regel lyder ju: kolla aldrig fakta då förstörs storyn. För bloggar gäller: var snabb att posta annars hinner verkligheten ikapp. På Sveriges Radios website blev vi uppmärksammade på att Serbiens och Montenegros kulturminister förbjudit undervisning i utvecklingsläran i landet skolor. Den kunde senare få återupptas men endast i samma utsträckning som undervisning i "kreationism" dvs. uppfattningen om att Gud skapade världen på 6 dagar och sedan vilade på den 7e dagen. Vi känner ju igen detta från USA, framför allt från delstaten Kansas där en liknande bestämmelse redan införts. “Both theories exist in parallel and legitimately in the rest of the world,” menade den ansvariga kulturministern. Diverse intellektuella och akademiker opponerade sig ganska våldsamt men premiärministern, den i väst som 'liberal' prisade V. Kostunica, menade att uppståndelsen var överdriven. Vissa bedömare menade att premiärministern försökt vinna den serbisk-ortodox kyrkans stöd för sitt konservativa parti genom att godkänna kulturministerns beslut. Där var vi när vi började skriva detta inlägg. Nu ser vi emellertid att man snabbt fick ändra sig och ta tillbaka beslutet eftersom både nationell och internationell reaktion blev så stark. Det föll på biträdande (!) kulturministerns lott att meddela: "I have come here to confirm Charles Darwin is still alive." Regeringen har beslutat "to return the theory of evolution to the curriculum of the eighth grade” tillade han. Det var alltså bara en förlöpning av en överivrig och alltför religiös kulturminister. Innan vi gottar oss alltför mycket åt medeltidsmörkret på Balkan kan vi exempelvis erinra oss att Lunds Universitet godkänt en doktorsavhandling med Darwin som hatobjekt. Charles Darwin är avhandlingens främsta hatobjekt och hans teori påstås ha förgiftat hela vår civilisation. Vetenskapen och universiteten sägs vara en del av en sammansvärjning för att bedra oss andra och botemedlet ska vara att inrätta särskilda professurer och forskningsinstitutioner för kreationister och parapsykologer, skyddade för angrepp från skeptiker. Lunds universitet har ju accepterat detta synsätt, åtminstone delvis, genom att tillsätta en professur i parapsykologi och hypnologi. Medeltidsmörkret fins alltså också på betydligt närmare håll än Belgrad.
|
|
Kvinnans lott Med orätt tror sig somligt folk förstå intuitivt det enkla och det lätta. Men är det klart att ett och ett är två? Det tarvas mera forskning omkring detta. Alf Henriksson. Ballade, 1962
I sitt senaste nummer publicerar Business Week, (European Edition, Sept 6 - 13) (endast prenumeranter?) helt fräckt följande tabell över löneskillnaden mellan män och kvinnor:
Er krönikör gillar att riva upp gamla sår och hänvisar mer än gärna till Maj-Britt Theorins groteska uttalande under Eurodebatten: Maj Britt Theorin sade att EMU kommer att försämra för kvinnorna, som kommer att få det lika dåligt som i övriga Europa. Detta grovt vilseledande och föraktfulla uttalande passerade naturligtvis helt obemärkt. Vi skrev i sammanhanget angående löneskillnaderna: Vad som är sensationellt är emellertid det svaga resultatet när det gäller jämlikhet i lön mellan kvinnor och män. Här ligger Sverige under EU-snittet. Bl.a. Portugal, Italien, Belgien, Frankrike, Spanien och Danmark har mindre löneskillnader mellan kvinnor och män än Sverige. Det måste väl var något fel här? Vi vet ju att Sverige är världsmästare i jämlikhet. Och Spanien! Det kan väl inte vara möjligt! Tänk bara på den grymma tjurfäktningen. En något mera nyanserad analys gjorde vi i juni 2003 under en likalydande rubrik,
|
Med andra ord är timlönen för heltidsarbetande kvinnor i åldern 16 - 64 i Sverige 18 % lägre än för motsvarande manliga grupp. So far, so good eller, givetvis, so far, so bad. Tabellen visar emellertid också att länder som Frankrike och Italien har mindre löneskillnader än Sverige som t.o.m. ligger under genomsnittet för EU där kvinnolönerna är 16 % lägre än männens löner.
