...dårar som härjar i stan, serru
Peter Lindberg på Tesugen har varit vänlig nog att acceptera vår utmaning att skriva om aktuella stadsbyggnadsproblem i Stockholm och har börjat med sina intryck av Streetmarknaden på Hornstullsstrand. Peter ger oss delvis rätt i vår kritik men menar att utbudet trots allt var av ganska hög kvalitet. Vidare menar han att Street kanske kan få en positiv effekt på Hornstulls- och Bergsundsstrand.
Av de problem vi tog upp i vårt tidigare inlägg är det kanske detta där vi har lättast att modifiera våra ursprungliga positioner. Förleden hade vi tänkt besöka café Rosso för att kanske träffa Peter Elmlund men ryggade tillbaks när vi insåg att det uppenbarligen blivit ett trendigt inneställe för livskraftigare generationer. I Nöjesguiden ser vi dessutom att restaurang Moldau -den enda österrikisk-tjeckiska restaurangen i Stockholm- tydligen fått "ett spännande klientel av ungdomar som ser ut att hemskt gärna vilja spela i ett indieband från östra Södermalm" och detta tack vare Street. T.o.m. Kvartersbiografen vars verksamhet hotades av giriga hyreshöjningar har tydligen hittat en business angel som garanterar den fortsatta verksamheten. Detsamma hände ju tidigare Liljeholmsbadet.
Allt detta är ju alldeles utmärkt. Om Street har bidragit till denna positiva utveckling av området är vi fullt beredda att tänka över vår inställning. Dessvärre fruktar vi dock att Gresham's law fungerar även här och vi får se om något år ifall det dåliga utbudet har trängt ut det bättre. Så här såg det ut framför ett av de ambitiösa keramikstånden när vi senast besökte Hornstullsstrand.
Då var det mera folk framför korvkiosken.
Sedan vi skrev vårt inlägg har vi fått ytterligare information i brevlådan om införandet av gågata i Götgatsbacken samt omläggning av enkelriktningen. Här kan vi inte hitta några som helst förmildrande omständigheter: till yttermera visso kommer omläggningarna att skapa en kraftigt ökad biltrafik på de känsliga Repslagar- och S:t Paulsgatorna. Överhuvudtaget kommer lokaltrafiken på mindre gator i övre östra Södermalm att intensifieras. Detta sker enbart för att tillfredsställa kommersiella intressen: krogarna i Götgatsbacken har nämligen svårt att konkurrera med näringsställena söder om Medis och man skall nu försöka rätta till detta genom att införa s.k. "gågata." När vi konfronterade ett par representanter för gatu- och fastighetskontoret under den lyckade avspärrningen av Hornsgatan i onsdags, skakade man generat på huvudet och hänvisade till "politikerna."
Det hela är nästan lika gulligt som den numera beryktade pontonen på Skeppsbron: ursprungligen tänkt som ett anläggningsställe för småbåtar försummade man dock att ansöka om bygglov varefter radarparet Annica och Christina förklarat att det inte alls var fråga om någon småbåtshamn utan bara en "brygga" för vilken tydligen inget byggnadslov behövs. Pontonen i sig är emellertid mysig, där finns angenäma sittplatser för ungefär 18 personer som, angenämt avskilda från trafikbruset på Skeppsbron, kan meditera över de pollare och landningsljus som också satts upp trots att inga båtar skall lägga till där enligt vad man försäkrat från högsta politiskt håll i Stockholm stadshus.
I frågan om ombyggnaden av Slussen har både Skönhetsrådet och Samfundet Sankt Erik protesterat mot ombyggnadsplanerna och krävt nya förslag. Det ankommer dock på stadsfullmäktige att besluta om sådan och chanserna är säkerligen minimala. I veckans nummer av "Mitt i Södermalm" har man släppt fram ett par katastrofprofeter för att visa att det är nödvändigt att omedelbart starta ombyggnaden. En av dem är Peter Södergren från Carl Bro som sköter underhållet av Slussen och som med sin stora erfarenhet av byggnadsentreprenader för broar och liknande anläggningar möjligen ligger väl till för framtida uppdrag.
Vi har huvudsakligen resignerat vad gäller det historiska arvet vid Slussen - det får väl gå åt h-e då i postmodernismens namn. Av politiker som målar cykelbanor på stadens mest trafikerade gator kan man inte vänta sig bättre. Att man tar bort utsikten från Götgatan och Södermalmstorg genom att bygga en Berlinmur av kontorsbyggnader kvalificerar dock de ansvariga för en plats i Stockholms Hall of Shame. Sen undrar vi varför det skall dröja till 2015 för att få det hela färdigt. Öresundsbron byggdes på 5 år. Tunneln under engelska kanalen tog 8 år att bygga. Det s.k. "Freedom Tower" på Manhattan skall stå färdigt 2008. Men det är klart: ju längre tid byggnationen pågår desto lättare blir det att överskrida budgeten och desto flera finansiella rännilar öppnas till ekonomisk glädje för de inblandade.
Kom igen nu Peter Lindberg: vad skulle le Corbusier ha sagt om detta? ;-)
Tidigare artiklar om detta på Ordet:
Det slutgiltiga avlivandet av Gustav Lindström
Bonjour tristesse...
Vi hör på nyheterna att Françoise Sagan har dött. Om inte annat erinrar vi oss den diskussion vi för någon tid sedan hade med Jorun och hennes vänner ang. Chateau en Suède vs. Chateau en Espagne. De hade ju rätt, naturligtvis, fast vi hade inte heller helt fel. Här är en bild av en filmaffisch.
Curd Jürgens, Monica Vitti, Jean Claude Brialy, Jean Louis Trintingant och naturligtvis den oefterlikneliga Françoise Hardy (A risque de vous plaîre...)
Aldrig har dålig film varit så bra.
Ordet gycklar med de heliga värdena
På Euroblog har vi just publicerat ett inlägg om Turkiets medlemskapsförhandlingar med EU vilket vi helt ambitiöst kallat Enleveringen ur seraljen. Som vanligt är det ett ytterst seriöst och djuplodande inlägg men när vi nu läser igenom det vi skrivit börjar vi fundera. Så här är det alltså: Turkiet vill förbjuda otrohet, därför får dom inte vara med i EU !!! Vi är alltså bättre än turkarna därför att det är OK att vara otrogen här? Liknande argument har tydligen tradition. Under googlandet efter lämpliga citat att förgylla vårt inlägg hittade vi följande text av P.D.A. Atterbom (från projekt Runeberg):
Som redan Huntington sade: The clash of civilizations!
Ordet hade fel. Eller rätt?
Ingmar Bergmans TV-produktion Saraband fick årets Prix Italia och betecknades som "ett mästerverk" av juryn. "Ordet" hade en avvikande uppfattning vid visningen i svensk TV.
Den som gjort "Tystnaden" och "Gycklarnas afton" förtjänar emellertid alla priser han kan få.
Dammsugarpåsar nu!
På motorvägen mellan Uppsala och Stockholm, på höger sida, strax före avfarten till Arlanda, står på ett fält en absolut favorit bland reklamskyltar. Texten lyder i all sin enkelhet: www.dammsugarpåsar.nu. Döm om vår glädje när vi under en rundgoogling om något helt annat snubblade över följande vers av signaturen Kajenn. Det skall vara en teckning till men den fann vi tråkigt nog inte. Kajenn skriver om denna hälsning från it-världen mitt i det uppländska kulturlandskapet:
Meddelandet på detta sentida plakat
löd: "www.dammsugarpåsar.nu",
riktat till den passerande trafiken
Dess innebörd begriper jag och du
men farfars farfars farfar hade ju
förstås stått lika frågande som flat
och grubblat sig fördärvad över symboliken
Lägg märke till den intrikata rimflätningen. Antalet generationer i tredje raden från slutet är väl anpassat efter versmåttet - det hade måhända räckt med "far" (eller "mor" naturligtvis).
Vi har tidigare skrivit om Kajenn på en annan del av vår website där han uppmärksammade:
en tapper motståndskamp för att slå vakt om rötterna i hemlandet
där arsenalen utgjordes av sup- och sillandet och semlandet.
Nog stulet för idag.
Envar sin egen dr Phil
Blogjam i trettiosjunde veckan
"Kom ihåg, Victoria, att om du vill
snusa måste du också låta alla
andra göra det"
Victoria och Leo?
På grund av att det mesta bloggandet på senare tid antingen varit av synnerligen hög klass eller också urbota dumt har vi inte mycket att tillrättalägga i denna upplaga av Blogjam. Med viss oro noterar vi dock en kommentar av Emil Vinterhav:
Det är inget genomgulligt land utan problem och befolkat med endast goda människor vi bor i.
Det är det visst det Emil. Och gulligast av alla (just idag) är cheferna för Swedish Match som alldeles ensamma får kämpa mot hela Brysselbyråkratin för att försvara vår blågula prilla. Givetvis måste vi stödja dem. Detta desto hellre som vi har möjlighet att ge stödkampanjen en feministisk knorr eftersom snusfabriken vill producera små gulliga snuspåsar med mintsmak för damerna. Sångerskan Victoria Tolstoy, som dock föredrar lakritssmak, går i bräschen:
Kvinnor kan själva välja om de vill snusa eller inte och om de vill det så är det väl jättebra att det finns snus för oss. Det är jämställdhet det med, jämställdhet i snus.
Den gamle greven på Jasnaja Poljana kunde inte ha sagt det bättre.
Eftersom det kan vara nog så knepigt här i livet är det givetvis värdefullt att ett antal bloggare bla. Niklas på Enkelriktat och Emmanuel Sidea praktiskt taget dagligen ger oss goda råd på vår måhända något dimomhöljda väg. T.o.m. Jonas på Blind Höna presenterar en checklist över tillvaron dock endast början och slut. Slutet kan för övrigt tas bokstavligt i detta fall.
Er krönikör vill givetvis inte vara sämre. Medan vi ivrigt filar på vår kommande bestseller Envar sin egen dr Phil sammanfattar vi något av den visdom vi förvärvat under ett stort antal decennier men tyvärr aldrig fått någon användning för. I ett försökt att nå fram till en nutida publik använder vi en form som vi lånat av Enkelriktat:
It can't be done
If you think that you dare,
you are probably just rash.
Out in the world you'll find -
success will never come when you need it.
Particularly not in your sad state of mind.
If many a coward fails
he (or she) at least saves
his (or her) dignity (and money).
Think big, and your head will grow
Think small and you will fall
Så nu vet ni det. Till nästa blogjam hoppas vi att den svenska bloggosfären skall ha tagit upp de stora existentiella frågorna, som t.ex.:
I dag delar jag falukorvsringarna med min mor. Men när hon är död, vem ska jag dela med då? Jag vände mig med frågan till en Ica-chef för några år sedan, men jag har ännu inte fått svar.
Vi försöker en försiktig nyformulering av teodicéproblemet: Hur kan ICA sälja falukorv så billigt att man inte har råd att köpa den?
Apple vs. IKEA?
(Krönikören ber på förhand om ursäkt för de långa citaten. Originalartiklarna är tyvärr tillgängliga endast för prenumeranter, i vart fall i skrivande stund.)
I Business Week snavar vi över följande något svårförståeliga insändare i European Edition, Sept 6 - 13:
It is pretty sad when an IKEA shopper who "writes about everything from the 12 cents ice-cream cones in the store cafeterias" is celebrated in the context of the future of business ("Cult brands," Special Report, Aug. 9). Where has the concept of leadership gone in the corporate world, exemplified by companies investing in new products and services they believed would be the future rather than pathetically tailing consumers?
I used to resent the Cupertino-centric arrogance of Apple Computer Inc. (AAPL ). Today, by comparison, it feels like a breath of fresh air. And Apple still manages to innovate and create markets for itself.
Vi forskar oss nyfiket tillbaka till Cult brands och hittar bl.a. följande:
It doesn't take a cool category like motorcycles to yield a cult brand. Some are found in far more mundane sectors -- like furniture retailing. In Shanghai, Wang Jian Shuo runs a Web blog that, among other things, delves into his likes and dislikes with No. 40 Ikea, the Swedish furniture chain that offers modestly priced, ready-to-assemble furniture with cute names. He writes about everything from the 12 cents ice cream cones in the store cafeterias to how, as a newly graduated student in 1999, he spent his first month's salary on a "Billy Bookcase." Notes Wang: "Ikea seems to know my life better than any other furniture brand." Among those posting responses to his musings are a Malaysian fan who started his own Ikea forum and another who makes jokes about Swedish meatballs.
Det visade sig vara ganska lätt att identifiera Wangs blog. Tydligen är det en av Kinas populäraste engelskspråkiga sidor. Där finns många artiklar om IKEA men det är bara en del av en mycket omfångsrik blog.
Även Nico Macdonald som undertecknat insändare i Business Week var lätt att hitta och måhända känner någon eventuell läsare igen namnet. Macdonald är tydligen en berömd webdesigner och författare och skriver regelbundet i The Register, bl.a. om The future of weblogging.
Den obönhörliga Google avslöjar emellertid fler detaljer: Wang är tydligen anställd av Microsoft. Macdonald är däremot en glödande apologet för Apple och Macintosh. Kanske använder han IKEA som en proxy för Microsoft?
IKEA har ju blivit möbelbranschens Microsoft och Kamprad tänker naturligtvis ta över världen. Ni läste väl Is IKEA hiding a grin? i Chicago Sun-Times? Genom lömskt utformade produktnamn försöker man att förgifta den rena amerikanska folksjälen ( Be slut! Att engelskan är klantig understryker ju snarast den svenska äktheten.) Om man dessutom adderar ASCII-värdena för "Kamprad Älmhult" får man en summa av - just det 666!
I väntan på excorcism från någon möbelbranschens Linus Thorvalds kanske vi kan anmäla IKEA till EU och försöka förbjuda att den där lilla skruvnyckeln paketeras tillsammans med själva möblerna. Den skall naturligtvis säljas separat så att konkurrenterna har en chans!
Djävulusisk not: Det där med ASCII-värden osv. kommer naturligtvis från Håkan Kjellerstrand. I sin artikel om data snooping länkar han till programmet Devil's word.