Vidstående gynnare påträffas i den s.k. Kapuzinergruft i Wien där man spart på utvalda delar av gamla kejsare. (Vi skrev om detta för något år sedan). Vi tänkte att det skulle passa bra så här på Halloween. Men annars tänkte vi locka er till "det dimmiga Auber, i det griftskumma skogslandet Weir." Det är en översättning av en dikt av Edgar Allan Poe, vi återger delar av originaltexten här.
Ett italienskt ordspråk lyder: "Traduttore, traditore" dvs. ungefär en översättare är också en förrädare. Så är det väl ofta. Visserligen finns det exempel där vi hävdat att översättningen är bättre än originalet (se vår artikel om Gyllandersöversättning av Kiplings "Tomlinson)" men det är enstaka undantag. I det här fallet känner vi oss kluvna: översättaren är ingen mindre än Fröding och i en del fall har han väl fått till det: "griftskum" låter bra mycket hemskare än "ghoul-haunted" liksom "med den döda jag stapplade här" i.st.f. "I brought a dread burden down here." men annars avlägsnar han sig väl litet väl mycket från originalet och språket låter litet ovåligt - för att låna ett ord från Kerstin Ekman. I övrigt noterar vi att Poe rimmar "kissed her" med "vista" - ett rimpar som utan vidare kvalar in i den rimakrobati vi nyligen skrev om under rubriken Rim och reson.
Nå döm själva. Läs och rys. Trots att det är svårt att bli riktigt skrämd av att läsa spökhistorier på en datorskärm.
Eftersom vi skriver om översättningar och om italienska vill vi passa på att gratulera Bodil Zalesky till hennes magisterexamen i italienska, nyligen avlagd. Bodils översättningar är givetvis alltid bättre än originalen.
Under ett kortbesök i Stockholm drabbas vi av ett fantastiskt erbjudande: ett kilo litteratur för bara 69 Kr! Gratis konsumentupplysning på Flarnfri schalottenlök.
Vi uppmärksammmar att NASAs framgångsrika Phoenix Mars Mission som gräver grus på Mars fått ett välförtjänt hederspris: The 2008 Wernher von Braun Award. Läs på Flarnfri schalottenlök.
Phoenix var ju en fågel som brändes till aska men återuppstod ur denna. Bildligt talat gällde väl detta även för von Braun. Däremot inte för hans offer som förbrändes i mera verklig mening.
Vi antar att alla har sett det här nu men länkar ändå eftersom ingen bör missa det. Det är ungefär vad vi alltid sagt fast oändligt mycket roligare. Och ruskigare. Dessutom inspelat 2007!!!
Visst är det gott med en korv med bröd, senap och ketchup när man är hungrig. kanske speciellt en disig höstdag eller ute i vinterkylan, (NK:s hörna är bäst.) Men det är klart, är man t.ex. i Paris kan man ju slinka in och ta sig några Noisettes d'agneau roties au romarin (det stärker minnet) eller möjligen en Fricassée de lapin au citron om man känner för det. Här i Wien kan man välja mellan a Hasse (het korv sönderskuren med senap och en semmel) eller en Tafelspitz allt efter hur pass hungrig man är och hur mycket tid man har till förfogande. Inte på samma gång dock.
Idag begravs i Österrike en rattfyllerist som omkom genom vårdslöshet i trafik med alla officiella hedersbetygelser i närvaro av republikens president, samtliga partiledare och regionala ledare. Det må vara hänt, den som är utan skuld får väl kasta första stenen. Men mannen var fascist: det är en obehaglig sanning som inte får sägas. Men skall allting glömmas bara för att man är död?
Uppdatering 2008 10 20. Sent omsider har en del sansade österrikiska kommentatorer reagerat mot den bisarra dödskulten efter Haiders död. I konservativa Die Presse skriver Christopher Chorherr om sin bedrövelse över att det statliga tevebolaget anser sig behöva sända begravningen "live" om uttrycket tillåtes och att regeringschefen anser sig behöva hålla ett gravtal.
Han påminner om att en av Haiders sista politiska handlingar var att upprätta ett "specialläger" för kriminella asylanter där det gällde, enligt Haider, att "koncentrera" dessa tjetjener med ett "slutmål" att få dem utvisade. Ordet "slutmål" hette i Haiders diktion "Endziel". Har ni hört det förut? De nazistiska koncentrationslägren kallade han däremot "straffläger".
I liberala -låt vara obetydligt vänster om mitten- Der Standard kritiserar Hans Rauscher journalister och media som inte skriver som det verkligen var. Man talar om "bristande pietet" men glömmer Haiders bristande pietet när han talade om människor han inte gillade exempelvis om en asylant som skulle avvisas och därvid blev så hårt misshandlad av polisen att han avled på planet.
"Morire non basta" ! Eller om Shakespeare sade: "The evil that men do lives after them".
2008 10 15
En anständig människa
Ur ett reportage på CNN från ett valkampanjsmöte:
Upprörd vit kvinna: Obama is a muslim and an Arab-American! Senator McCain (lugnande): No Madam, he is a decent human being.
Rien ne va plus? Jo men nu måste det väl gå uppåt? Eller nedåt?
På Flarnfri schalottenlök tipsar vi om ett nytt finansiellt instrument med vilket du kan spela bort dina pengar eller bli fruktansvärt rik, allt eftersom. Detta kryddat med en sann och hart när dostojevskisk berättelse ur livet.
Som konservativa investerare håller vi oss dock till gamla hederliga Death Bonds. Dö skall man ju alltid oavsett hur Dow Jones utvecklas.
Inspirerade av en kommentators tveksamhet huruvida "Horace" verkligen rimmar på "borras" och "morras" har vi återanvänt (sv: recyclat) en text om en märklig rimkonstnär och piffat upp den med några extrema citat från en bloggarfavorit. Det finns prejudikat på att ordet "uppercut" kan fås att rimma på "justitiedepartementet."
Dessvärre återpublicerar vi också ett par egna försök i genren.
Le Clézios pris har inte mottagits lika entusiastiskt överallt. Vi vill inte undanhålla er, eventuella läsare, en artikel ur ansedda Die Presse vars rubrik vi lånat ovan. Författaren, Norbert Mayer, är österrikisk journalist, kritiker och själv författare .
Att man tycker att fel person fått priset är ju obligatoriskt, mer ovanligt är det kanske att direkt ogilla eller förakta en pristagare (om det inte gäller ekonomi förstås där detta är lika obligatoriskt).
Artikeln är på tyska men går ut på att Horace Engdahl (som tydligen är den som bestämmer)
velat reta USA genom att först kritisera amerikansk litteratur och sedan ge priset till en fransman som dessutom enbart är "världsberömd i Paris" och som inte är känd utanför denna stad. Le Clézio är en flitig skribent som ägnar sig åt kritik av det kapitalistiska systemet och naiv beundran av "exotiska civilisationer." Därigenom blir han -och det är det roligaste- en "typisk svensk" och det är väl därför han fått priset. Artikeln avslutas med en släng åt Svenska Akademin: Pynchon eller Philip Roth anses säkert som alltför provinsiella i den oändliga tomhet som Svenska Akademin anser vara världslitteratur.
Själva tycker vi det är kul att man korar en årlig världsmästare i litteratur och ekonomi och att det en gång om året blir en ordentlig diskussion om dessa ämnen. Dock konstaterar vi med en suck att den icke avbetade läslistan nu ytterligare utökats. Vi har inte ens hunnit med Lessing ännu.
F.ö. får vi just nu nyheten om årets fredspristagare vilket omedelbart ger oss lust att skriva en artikel i samma stil som den ovannämnda. Men i den egendomliga samling som fredspristagarna utgör är det kanske inget att hetsa upp sig över. Men ge oss en nyliberal ekonom till, då lossnar det!
Senare i oktober kommer namnet på årets nobelpristagare i litteratur att offentliggöras. Må vara att herrar Joyce, Proust, Strindberg, Lindgren m.fl. blivit förbigångna men Akademins mest uppseendeväckande misstag presenterar vi här i form av hans egna funderingar i saken. Detta efter påpekande av vår "vän" och alter ego E. Klipspringer som dessutom vänder sig till de 16 med följande tänkespråk utan att därför vilja dra uppmärksamhet till sin egen kandidatur:
När i den postmoderna sörjan borras
nås aldrig diktens källa, ren och klar.
Så leta inte alltför långt bort Horace!
Du vet ej vad du får, men vad du har.
