Vid sidan om: |
2006 12 03 Herr Strages kulturkrumbukter Varvid krönikören menar att varje skomakare bör hålla sig till sin speciella läst.
|
Bloggen "Gester...med ord" har publicerat ett fyndigt genmäle till nedanstående inlägg. Läs Vargar, duvor och Lars Danielsson. Det blir jordgubbstårta till efterrätt.
|
2006 11 30 Ang. Lars Danielsson Klicka på bilden för en sammanfattning av bloggosfärens kommentarer om Lars Danielsson.
|
2006 11 29 Vetenskapens underbara värld. Många gånger har vi påpekat omöjligheten av att skriva satir eftersom det inte går att hitta på något som är märkligare än själva verkligheten. Senaste exemplet: I dagens Sv.D läser vi under rubriken Synen på kvinnlig berusning att en forskare fått anslag för att testa hypostesen att "En kvinna med drink i handen" är "flirtig och mer eller mindre villig att ha sex." En artikel från tyvärr numera nedlagda Satirewire rapporterade en gång om en liknande studie: "According to a new study on female alcohol use and blood pressure, young women who consume two or three alcoholic drinks a week are much more fun to do research on than women who do not consume alcohol. " I samma anda läser vi i Times Online att en professor från Ludwig Boltzmanninstitutet för Urban Etologi i Wien tillsamman med två forskare från Bucknell University i USA framgångsrikt studerat "male mating rituals" i barer med hjälp av följande metod: "The academics secretly observed [men] in bars during evenings out, analysing their behaviour in detail for half an hour, then following their success afterwards." Vi menar att denna typ av forskning har betydligt större allmänintresse än exempelvis den av Fraunhoferinstitutet för miljö- säkerhets- och energiteknik vid universitetet i Bochum utvecklade metoden att fylla alkohol i chokladkycklingar som vi rapporterade om i maj 2005.
|
2006 11 25 Malus för trogna läsare av Ordet. Här är en testsida. Om ni läser inlägget får ni gärna bli arga, men helst inte ledsna. Uppdatering 06 11 27: Dunkla krafter ur dunklets dunkla djup. Kommentera gärna.
|
2006 11 22 Han blir ännu tröttare... Höstmörkret, den annalkande vinterkylan och allmän depression driver oss allt längre in i konservatismens och nyliberalismens dunklaste skuggor. Idag tycker vi att både P.J. Anders Linder och Jan Björklund är bra. PJAL ironiserar över en artikel i Aftonbladet som attackerar julbelysningen i nöjesparken Liseberg. Som den fine och nyanserade språkkonstnär han är skriver han att artikeln är "överdrivet nitisk." Här på Ordet går vi gärna ett steg längre och säger att artikeln var, tja, korkad. God Jul själv, Aftonbladet. Via PJAL ser vi att skolministern Björklund vill avskaffa "elevstyrda gymnasier" vilket tydligen upprör en del frihetsfigurer på vänsterkanten. Vi är lätt chockerade över tanken att det nånsin funnits "elevstyrda gymnasier". Är det i sådana skolor som lärarna tvingas utföra "lunchrelaterade arbetsuppgifter" som vi skrev om i ett annat reaktionärt inlägg? Heja Björklund!
|
2006 11 17 Man blir så trött... 1 Via den utmärkta Forskarbloggen läser vi att en utredning som just överlämnats till Jordbruksdepartementet förelår att SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) skall byta namn till "Det gröna universitetet (The Green University)". Vårt råd till jordbruksministern (Eskil Eskimårtensson?): lägg det här på hyllan och snabbt.* 2 Dagens Dagens Nyheter förkunnar på Kultursidan (!) att "I dag börjar Dagens Nyheter Kultur med betygsättning av filmrecensionerna." Marie Antoinette är "först ut" skriver man vidare men döm om vår besvikelse när vi inser att det inte är recensionerna man sätter betyg på utan själva filmen. 3 Ebba Witt-Brattström skriver i SvD om att Bristen på bildning gör alla till förlorare. (Se inlägg och kommentarer på Under Pausträdet.). <ironi> Att hon aldrig lär sig. Inte undra på att hon inte fick vara med i Fi. </ironi> --------------------------------------- * Det finns prejudikat. Ordet berättade om hur den alltid aktuella Margot Wallström som statsråd diskret lade betänkandet "I god tro" (SOU 1998:113) på hyllan, troligen för att slippa diskutera förslaget att inrätta stiftelsen "KULT - Kunskapcentrum för Livsåskådnings- och Trosfrågor." Nämnda förslag innehåller ett av de vackraste exemplen på utredningssvenska vi träffat på: "Förutom att fungera som ett kunskapscentrum blir en av denna stiftelses huvuduppgifter att bygga broar mellan rörelser och samhället, mellan minoriteterna och majoriteten. Stiftelsens mål blir att skapa dialog, minska polarisering, öka kunskap och förebygga kriser, såväl på individ- som på samhällsnivå". Efter att ännu en gång ha läst detta piggnar vi till igen. "A hint of Schadenfreude" som det heter i Amerika.
|
2006 11 15 Ett skimmer över Reinfeldts dagar? Det här är ett skott mot öppet mål men någon skall väl sparka in bollen och varför inte Ordet: "Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån." Det var statsminister Fredrik Reinfeldts lakoniska slutsats efter ett besök i invandrartäta Ronna i Södertälje på onsdagen"
DN, dagens nätupplaga
"...jernhårdt språk blev brutet" . och sången stämd och lifvet menskligt njutet" -
Stämmer precis. Bra Fredrik!
|
2006 11 11 En gåsapåg på besök? Lördagar och söndagar brukar Ordets läsarantal sjunka till hälften eller mindre av det normala vilket vi tar som ett gott betyg för våra läsare. Dröm om vår förvåning, som man brukar säga, när vi idag kunde konstatera en ordentlig spik i kurvan över antal besök. Vid närmare granskning visade det sig dock att en mängd besökare, från exempelvis Uppsala, Söderhamn och Kungsbacka för att nämna ett par, hade hamnat på Ordet via olika sökmotorer på ungefär "låt dom bara gå på Edvard Persson." Vi nämnde Edvard P. i vårt inlägg om Henrik Arnstads fotnoter. Vi undrar nu i vår tur vad det kan vara som har väckt detta plötsliga intresse för Edvard Persson och "Låt dom bara gå på:"? Förekom den i "Idol" eller "Bonde söker ko" eller hur det nu var. (Vi har uppmärksammat det senare programmet via Bodil Malmsten). Kanske Magnus Uggla har följt upp sin Karl Gerhardsuccé med Edvard Persson? Här sitter vi mitt i Euroland helt avskurna från omvärlden. Kanske någon eventuell läsare kan hjälpa till. När vi googlar fram själva låten finner vi att den skrivits av Lasse Dahlqvist, mästaren bakom bl.a. "Jolly Bob", "Engelska flottan" och "Brännö brygga". Mycket kunde -och ville vi gärna- skriva om detta ("Ada har köpt sig en klänning på Grand Bazar; ryggen är nästan bar; prislappen sitter kvar") men vi lämnar det med varm hand till David Nessle. Under tiden kan ni titta på på detta fantastiska klipp (via Merit Wager) . Bra mycket bättre än rapparen Ken och dylikt.
|
2006 11 09 Hon ville nog ha haft en kvinna i stället för Pamuk "Det bör heta 'Dom djävlarna!' men det kan inte heta annat än 'De aderton.'"
Catharina Grünbaum diskuterar om man får skriva "dom" i.st.f. "de" i DN:s språkspalt.
(Btrf. kvinnor och svordomar, se även Svärje.)
|
Den som är intresserad av allmäneuropeiska ämnen som kanske inte direkt har med Sverige att göra kan gå till Euroblog - A Northern Perspective där vi nyligen skrivit bl.a. om den parlamentariska situationen i Österrike (märklig) och en stor europé som just dött.
|
2006 11 07 Avd. Det var bättre förr Det var två bröder Montgomery som aldrig drack annat än Pommery och gav man dem vatten så sa dom:" fy katten; det är ju sånt man omkommer i." En limerick av Svenska Arbetsgivareföreningens förre VD Curt-Steffan Giesecke. Undrar om hans sentida efterträdare hos Svenska Näringsliv kan formulera något mera spirituellt än beklaganden att "marrcknaden" ger honom och andra näringslivspampar så fruktansvärt höga arvoden och bonusar.
|
2006 11 03 The facts in the case of Mr. Valdemar På en blog som heter "Techne" skriver en "Waldemar" "EU:s budget underkänd för tolfte året i rad" vilket han finner "absurt" och "farsartat" och undrar varför det inte omnämnts i de nationella medierna. Ja, kanske därför att det inte är sant. Vi bortser från att det naturligtvis inte är "budgeten" som granskats av revisionsrätten utan "räkenskaperna". Margot Wallström har klart och tydligt beskrivit vad det är fråga om: revisionsrätten har funnit felaktigheter (inte nödvändigtvis bedrägerier) i en del fall och kan därför inte godkänna räkenskaperna tagna som helhet. Det är också intressant att läsa vad den brittiske riksrevisorn har att säga om detta. Av revisionsrättens pressmeddelande framgår att dess president säger: "However, this does not mean that all, or even the majority of, payments from the EU budget are affected by errors, nor can it be interpreted as an indication of fraud." Det betyder naturligtvis inte att allting är OK, långt därifrån. Presidenten fortsätter också:
|
Rubriken har vi knyckt från den alldeles briljanta bloggen Coulisses de Bruxelles (franskvarning!) som lyckats gräva upp ett alldeles autentiskt spöke ur gravens djup så här på Allhelgonadagen. I dag, den 1/11 2006 skulle nämligen EU:s "konstitution" ha trätt i kraft. Trots språket kan vi inte låta bli att citera ur det fördrag som faktiskt underskrevs av alla regeringschefer i EU den 29/10 2004 eftersom det är så tjusigt: "le présent traité entre en vigueur le 1er novembre 2006, à condition que tous les instruments de ratification aient été déposés » Nu blev det inte så men någonting måste göras eftersom EU:s institutioner inte pallar i längden i och med utvidgningen. (Ett ganska harmlöst exempel är de patetiska försöken att ge de nya kommissionärerna från Bulgarien resp. Rumänien några vettiga ansvarsområden.) Nya initiativ till russinplockning börjar därför dyka upp med Frankrikes presidentpretendent Nicolas Sarkozy som främste proponent. Undrar hur Sveriges regering ställer sig i denna fråga. (Coulisses gav f.ö. Cecilia Malmström ett entusiastiskt mottagande, dels för att hon är "parfaite francophone", dels för att hon är så ung (41 år!).)
|
2006 11 01 Intressant artikel av Yrsa Stenius Under rubriken Frågan som inte ens får ställas skriver Yrsa Stenius om yttrandefrihetens gränser, censur och självcensur. Speciellt intressanta är hennes erfarenheter från Finland under och efter andra världskriget, särskilt den senare perioden när det gällde att vara försiktig med allting som kunde tänkas störa förhållandet till Sovjet. Hennes artikel är direkt relevant för den problematik vi berörde i inlägget om Spelaren Christian Günther och också för diskussionen runt Mohammedkarikatyrerna, exempelvis sådan den speglades i bloggplocken om Yttrandefrihet och respekt. |
"Om vi har ett tydligt mål om vart vi vill och vart vi är på väg, då blir varje steg på vägen dit lättare att förstå" Ur Maud Olofssons: Drömboken) Maud O. uttalar sig för att återinföra bonusbetalningar för cherna för statliga företag. Detta när alla har Skandiahärvan i färskt minne och en av dess ledande män just åkt in i kurran. "Vi måste inse att de här bolagen finns på en marknad och vi måste rekrytera bra vd:ar" säger hon. Dösnack, säger däremot Ordet, och menar att svenska "vd:ar" har ungefär samma attraktivitet på den internationella marknaden som svenska fotbollsspelare. Det är nog ingen större risk. Ingen människa är f.ö. värd de fantasibelopp som utbetalas till styrelse och ledning i privata såväl som offentliga företag: det borde vara fullt möjligt att även inom dessa företag hitta utmärkta företagsledare villiga att jobba för en suveränt bra men ändå i någon mån rimlig lön. Nu tror vi inte att Maud får med sig Fredrik på det här: det vore alltför utmanande. Vi får i stället se det som ett desperat profileringsförsök nu när det redan börjar framgå att de tre småpartierna smälter bort som smör i det moderata solskenet. Eller åtminstone ett försök att ställa sig in hos Stureplanscentern (vilket lyckligt uttryck från en kolumnist vars namn vi glömt.) Här är en roligare tokighet från Maud (via Pjal faktiskt! Här flera stycken.)
Maud Olofsson får öde ö-frågor i dagens DI Weekend. Bland annat: "Hur skulle du vilja dö?" Maud: "På en stubbe i skogen tillsammans med min familj."
De usprungliga "tokigheterna" var f.ö. när Maud likande Europförespråkarna vid Hitler men tvingades backa och säga att hon naturligtvis visste att H. gjorde tokiga saker. Se här. |
2006 10 26 Falsette glossan kar Merti Wager har observerat att Akademiska Sångföreningen från Finland den 2/11 ger en konsert på Nybrokajen 11 varvid man bla. å transpiranto kommer att framföra såväl Finlands nationalsång, Va paj, va paj, va farsipaj som den mera uppsluppna Happy kvam pippi ("Glad såsom fågeln"). Kören har just s.m.s. 'släppt' en cd med samma titel. Hur gärna skulle vi inte ha bevistat denna konsert med vår närvaro, speciellt som ingen mindre än herr grundrektor Ludoviko Hagwaldo (Ludvig Hagwald) tydligen kommer att vara å plats. När Ordet nyligen publicerade en dikt på romani gissade ett par kommentatorer att språket var transpiranto. Vi finner det glädjande att detta begrepp fortfarande är levande och att en del av de odödliga översättningarna framförs levande ("live"). Detta trots att intresset för artificiella världsspråk som esperanto, ido eller volapük väl numera bara omhuldas av smärre grupper av entusiaster. Jonas Söderström skrev en gång om andra märkliga språk som t.ex. spamish och ett av Ordets favoritspråk: syldaviska. ("Eih bennek, eih blavek!") Trots halvhjärtade försök finns fortfarande inte någon komplett samling av transpirerade poem genom tiderna. En nog så viktig litteraturvetenskaplig uppgift, exempelvis för de 16 och deras mångspråkige sekreterare.
|
|
Blogroll |
Tïtta här - mycket viktigt!!!! |
Interna länkar: |
Allt som publiceras här skrivs uteslutande i journalistiskt syfte som det definierats i tillämpliga lagar (bl.a. SFS 1998:204) och domslut (spec. HD mål B 293-00. Cookies används i vissa sammanhang på denna site. Om du störs av detta kan du stänga av cookies i din browser. |
När jag ändå har ordet Bengt O. |
Ein Zeichen sind wir, deutungslos Schmerzlos sind wir und haben fast Die Sprache in der Fremde verloren.
|
Webkrönikan: |
2006 12 05 Ovan molnen
Av misstag grabbar vi tag i en svensk kvällstidning när vi går ombord på Stockholmsflyget. Det är Expressen. Av misstag börjar vi läsa en kolumn kallad "Realistiskt om realismen". Vi hinner inte långt förrän vi studsar till och tror inte att vi läser rätt: "de klokaste presidenterna; Abraham Lincoln, Franklin D Roosevelt, Ronald Reagan." Reagan, som var oförmögen att tänka en originell tanke utöver Hollywoodkomediernas oneliners men som var chef över den kanske mest korrupta och brottsliga amerikanska administrationen innan George W. Bush nämnd i samma andedrag som Roosevelt och Lincoln!!!!! Och författaren fortsätter: "I den följden vill George W placera sig. Kanske kommer det att visa sig att hans visioner inte höll och att strategierna var fel."Ja, kanske det. Vem har nu formulerat detta nonsens? Under kolumnen står -vi borde ha gissat det- Roland Porier Martinsson. Brukade inte han skriva i Svenska Dagbladet ? Kanske har t.o.m dom fått nog och relegerat honom till Expressen. Martinsson är arketypen för de medlöpare vi skrev om i föregående inlägg. Han kommer inte att kunna undgå historiens dom när facit skall skrivas om Irakkriget och regimen Bush. Lika litet som på sin tid Aftonbladet, Dagsposten och andra. Det är en skam att en tidning som letts av Nycop, Wrigstad och Strömstedt upplåter sitt spaltutrymme till detta otäcka medlöperi. Vi talar om krigsförbrytelser och den som inte är mot är med. I kvällens nyheter hör vi att minst 60 personer dödats i olika attentat i Baghdad. Utrikesministerkandidaten Gates tar avstånd från den strategi som hittills följts och anser att kriget inte kan vinnas. Befriade från diplomatins tvångströja säger Kofi Annan och Hans Blix vad dom verkligen tänker. I det tyskspråkiga rummet talar man om "Nibelungentreue." Det betyder att man håller sig till sin ledare i vått och torrt och gemensamt dör i Ragnarök. "Meine Ehre heisst Treue" skulle man kunna säga. Men svenska "intellektuella" typ Poirier Martinsson som följer George W. Bush ända in i döden visar ingenting av detta vansinniga men ändå hjältemod utan är enbart patetiska. Man saknar det verkliga mod som består i att säga: Jag hade fel, förlåt, nu vet jag bättre.
|
El lider maximo Fidel Castros 80-årsdag firas idag vilket tydligen har upprört en del sinnen i Sverige. (Visst vore det skönt om folk kunde coola ner sig ett tag, kolla in fakta och lugnt diskutera utifrån dessa. Men det tar naturligtvis en massa tid som kunde användas till något bättre. Hata Lars Danielsson t.ex.) Er krönikör har haft en beröringspunkt med Castro vilken vi -något ambivalent- berättade om under rubriken The Bank of Criminals and Crooks. Den organisation där vi då hade vår dagliga gärning utarbetade 1980 ett förslag om en "Global Fund for the Industrialization of the Third World" baserad på de dåtida enorma överskotten av s.k. petrodollar. Förslaget skulle diskuteras på en internationell konferens i New Delhi. Eftersom det är födelsedag och allting tillåter vi oss att citera utförligt: "Strax före konferensen fick vi ett oväntat storpolitiskt stöd som emellertid samtidigt innebar dödsstöten för vårt förslag: vid ett massmöte i Havanna höll el lider maximo, Fidel Castro, ett av sina vanliga tretimmarstal där han förklarade att vårt förslag om en Global Fund var det bästa han sett på länge. Dock borde fonden vara minst dubbelt så stor och skänka bort pengarna i stället för att låna ut dem som vi hade föreslagit. Den amerikanska utrikespolitiken har ju, efter Kennedy, inte utmärkt sig för någon större grad av sofistikation och här drog man genast slutsatsen att det som fick beröm av Castro måste komma direkt från the evil empire, även om just den termen inte var uppfunnen ännu." Att det sedan höll på att gå ännu värre kan den eventuellt intresserade läsa sig till genom att följa länken härovan. Vi lär oss av detta att beröm från dåliga personer är värre än skäll från bra personer*. Det är därför vi här på Ordet alltid håller en kritisk ton: innerst inne vill vi ju inte någon något illa. * om dom bryr sig måste det ju ligga något i det hela trots allt.
|
Ormar i paradiset
Som den ivrige läsaren av Ordet kunnat konstatera har vår trogne kommentator Fredrik länkat till ett par intressanta, ehuru oroande, artiklar med anledning av vårt inlägg om Inga Lindström. För det första har tydligen en av filmteamets lastbilar stulits. Det var definitivt inte bra även om man senare fick den tillbaka i lätt vandaliserat skick. För det andra, och värre, har uppretade östergötar under ledning av "kyrkorådets vice ordförande Susanne Andersson" ställt till med "kaos" eftersom filmteamet inte frågat kyrkorådet om lov att filma på kyrkogården utan nöjt sig med kyrkoherdens muntliga tillåtelse. "Cirkus", "kommersiella ändamål" säger lokalbefolkningen för att slutligen komma till den avgörande frågan: "Vem betalar för strömmen?" En medlem av ätten Douglas är speciellt aggressiv: vi kan kanske hoppas att prinsessan Walburga Habsburg Douglas som väl lär ha ett litet vidare perspektiv lugnar ner sina släktingar. Allvarligt talat: Vi vet ju inte vad inspelningsteamet ställt till med på kyrkogården men faktum är att Inga Lindströmserien -trots, eller kanske snarare tack vare,- sitt kitschiga upplägg är en enorm turistpropaganda för Sverige. Det är verkligen så som vi skrev i vårt förra inlägg att allting är vackert, naturen orörd, människorna ärliga och snälla och vädret alltid strålande. Att i onödan lägga krokben för dem som, helt gratis, vill sprida detta budskap förefaller oss vara en aning kortsiktigt. Ett hjärtligt tack till Fredrik som alltid hjälper till med att verifiera, expandera eller i förekommande fall korrigera en del oprecisa inlägg här på Ordet. Det känns trots allt meningsfullt på något sätt med sådana läsare.
|
Landet Idyllien
"et in Arcadia ego"
I bilradion på hemväg efter att ha handlat. (Merkur har extrapris på Rémy Martin € 23) bäst att passa på; en bra julpresent till bilverkstan och frisören). Ett program om föräldraledigheten i Sverige. Olof Palme och "Hoa-hoa" Dahlgren. Det var trögt i början men nu är det inte bara accepterat utan t.o.m. en merit. I Stockholm i varje fall. Lyckliga pappor intervjuas. En politiker (Reinfeldt?): det är ett bra karriärsteg eftersom det visar att man kan tänka på annat än jobbet. "Friede, Freude, Eierkuchen" (Frid, fröjd, äggkakor - bakade av pappa antar vi.) Nu är vi dock hemma så vi får inte höra slutet av programmet: möjligtvis dyker något litet problem upp där, vi tror dock inte det, det brukar inte vara så. Det hela måste te sig som ytterst exotiskt för genomsnittsösterrikaren. Av säkerhetsskäl intervjuas inte några inhemska politiker om vad de hört - oavsett partifärg skulle det vara en alltför het potatis. För oss är det litet skruvat pinsamt: Sverige som jämlikhetsparadiset på jorden där traditionella könsroller brutis upp och försvunnit. Man efterlyser litet nyanser. Men så slår samvetet oss. Det kanske verkligen är så. Vår egen Sverigebild är föråldrad och påverkad av välska influenser, precis som vi själva. Och allting är ju relativt. Och vi kommer att tänka på Inga Lindström, en annan person som starkt präglar Sverigebilden i Tyskland och Österrike Om vi får tid att titta på TV denna vecka skall vi titta på "Flickan på Sommarholm" med manus av Inga Lindström. Ja, Inga finns inte i verkligheten men nog låter det svenskt. Vi vet precis hur det kommer att bli. I ett underbart vackert sommarlandskap där Trosa, Vaxholm, Sigtuna osv. ligger antingen vid Mälaren eller i Skärgården är vädret alltid strålande vackert med solsken utom kanske någon åskskur när intrigen spetsar till sig. Denna går alltid ut på att en ung kvinna är förlovad med en karriärtyp i Stockholm (som alltid har ett kontor i KF-huset på Katarinavägen med strålande utsikt över den solbelysta Strömmen.) Hon vill emellertid ut på landet, med det vill inte han. Så får hon ett vikariat ute i det ovan beskrivna landskapet som lärarinna, präst eller hemslöjdskonsulent där hon omedelbart träffar en mystisk men tilldragande typ som är dräng, snickare eller kanske fiskare. Hennes osympatiske fästman luskar ut (med hjälp av sina affärsförbindelser) att det är något skumt med drängen, snickaren osv. och det är det också men bara det att han i själva verket är en framgångsrik konstnär, författare, affärsman (mångmiljonär) som dragit sig tillbaka för att komma ifrån någon personlig tragedi, exempelvis att hans familj omkommit i en segelolycka i Söderhavet. Inget står då längre i vägen för de unga tu och t.o.m den osympatiske fästmannen blir nöjd eftersom han får ett erbjudande om ett kalasjobb i Rio de Janeiro. Strålande -och gratis- turistreklam för Sverige. Alltid vackert väder, lugnt och skönt, inga samhällsproblem, alla är snälla utom möjligen fästmannen i Stockholm. Och så är det väl också. Dvs. realismen i själva historien kan vi inte bedöma (alla kallar varandra för "Sie") men nog är det vackert. Och visst har vädret förbättrats betydligt? Så här snälla har vi inte varit på år och dag.
|
2006 11 19Strövtåg genom helvetets förgårdeller I want somebody limbo like me
På den eftertänksamma och inspirerande bloggen Under pausträdet funderar Bodil Zalesky och ett par kommentatorer över ordet "limbo." "Själva klangen i ordet är tilltalande: harmonisk med en lätt magi över sig, ordet sjunger och studsar liksom i huvudet på mig: limbo, limbo, limbo…" skriver Bodil och avslutar sitt inlägg: "Är limbo frånvaron av allt?" "Frånvaron av allt" - då är vi inne på farliga metafysiska tankar liknande ljudet från ett träd som knäcks i skogen när ingen finns inom hörhåll. För säkerhets skull greppar vi därför en solid ordbok som finns i verkligheten och läser: "Region on border of hell, supposed abode of pre-Christian righteous persons and unbaptized infants...condition of neglect or oblivion." Vi hänvisas vidare till latinets "in limbo" från "limbus" som då skulle betyda "hem, border" eller enligt vårt latinska lexikon "bård, bräm, rand". Och ser man på: ordet "limb" (lem) kan också betyda "kant, rand, bräm." Svensk Etymologisk Ordbok har ingenting med om limbo, däremot hittar vi vidstående förklaring av ordet "limpa" och minsann - visst finns det ett samband : Limpan har något att göra med det norska ordet limp som betyder just kant eller hörn liksom f.ö. även i lågtyskan.
Så av det lätt magiska, harmoniska och studsande ordet limbo blev det alltså en vanlig limpa? Nej, låt os se om vi inte kan hitta något mera uppbyggligt. Hur är det
Läs hela inlägget här!
|
Internationella toleransdagen.
Idag, den 16 november, firar vi alla The International Day for Tolerance instiftad redan 1996 som ett resultat av the United Nations Year for Tolerance, 1995. I ett av våra allra första blogginlägg (juli 2002) utryckte vi en viss skepsis inför själva begreppet: När vi tolererar någon eller något innebär inte det att vi säger: jag är så storsint att jag tillåter Dig att vara afrikan, utlänning, muslim, handikappad osv. och jag tänker inte bråka om saken? Mycket har vi inte lärt sedan dess och i det längre inlägget "Traktat om toleransen" (nov 2004) menade vi att mycket av den tolerans som vi lägger idagen i själva verket är ointresse eller likgiltighet. Nogav. I själva begreppet ligger ju att man skall gilla det man inte gillar. För att fira dagen har Ordet därför beslutat sig för att tolerera: - EU-loggan för Romfördraget som bloggare skrivit om i flera dagar men som upptäcktes av Dagens Nyheter först igår. - Per Ström som numera försöker sig som ufolog. - Fredrik Reinfeldt som (sig själv ovetande?) citerar Tegnér utan att DN:s reporter upptäcker det. - Michael Treschow. Fast bara idag. - Catharina Grünbaum - Vi förstår så väl om hon är så in i h-lv-t- j:a f-rb-nn-ad. - Wikipedia. Men där drar vi gränsen Ja, så där skulle vi kunna hålla på en bra stund. Men det vore kanske enklare att utfärda en generalamnesti. Å andra sidan måste vi något kvar till årets nyårslöften.
|
Wikipedia - maoistisk ellernyliberal?
Vi har lyckligtvis inga exempel på illasinnad användning av den svenska upplagan av wikipedia under den senaste valkampanjen men vi har inte heller letat. Inom andra språkområden florerar dock missbruk i olika former: som väntat fick t.ex. den aktuella Boratfilmen till följd att sidan om Kazakhstan måste stängas. Eftersom väl knappast någon går till w. för att få seriös information om Kazakhstan spelar väl detta mindre roll. I senaste numret av New Yorker finns däremot under "The Talk of the Town" en artikel med titeln "Dirty Wikitricks" med exempel på hur w. använts i den nyss avslutade valkampanjen. Speciellt otäck var kampanjen Menendez-Kean i senatsvalet i New Jersey (Menendez vann). Menendez supporters write up [an] incident on Wikipedia, under the heading “Refusal to meet with military families.” Kean supporters, in response, add a few sentences about how the incident was a setup, orchestrated by the Menendez campaign. Then the Menendez partisans revise the revision. And so on. Wabbit season; duck season; ad infinitum Intressant nog ger the New Yorker ytterligare en släng till Wikipedia i samma nummer. En lång och mycket intressant om 1800-talslexikografen Noah Webster (ej på nätet) avslutas med observationen att Noah hade tur som slapp uppleva "Wiktionary":"Why pay good money for a dictionary written by lexicographers when we can cobble one together ourselves?" Intressant nog påpekar Wiktionary att Websters 1911 version inte längre är skyddad och att det är OK att kopiera därifrån om man vill vara med i det kollektiva lexikonet. New Yorker skriver: "Wiktionary isn't so much republican or democratic as it is Maoist." Vi studsar till eftersom vi för ett tag sedan läste i den ledande Österrikiske grönpolitikern Christoph Chorherrs blog ett inlägg om "Digitaler Maoismus", också om Wikipedia. Chorherr utgick emellertid från Jaron Laniers numera berömda essä "Digital Maosim, ett utomordentligt skriftstycke där Lanier också gör upp med det på sin tid så hypade "wisdom of crowds." Och här slår oss en märklig tanke som Lanier formulerar så här: A core belief of the wiki world is that whatever problems exist in the wiki will be incrementally corrected as the process unfolds. This is analogous to the claims of Hyper-Libertarians who put infinite faith in a free market, or the Hyper-Lefties who are somehow able to sit through consensus decision-making processes. Det finns alltså en klar beröringspunkt mellan nyliberalism och maoism, mikrokosmiskt exemplifierad i wikipedia: båda världsåskådningarna förlitar sig på en osynlig hand (sic!) som till slut ställer allting till rätta. I ena fallet förkastas varje reglerande ordning, ramverk eller mekanism för att korrigera marknadens tsunamiliknade kraft. I andra fallet krossas elitism, expertkunskap och "borgerliga saker" av den blinda massan som har överhöghet och absolut rätt. Naturligtvis är teorierna i båda fallen ingenting annat än bedrägeri; i verkligheten styrs processen av och till förmån för teorins proponenter, dvs. de reala makthavarna: företagare, kapitalister, börsspekulanter eller korrupta partifunktionärer och deras nützliche Idioten. Detta ingår dock inte i modellen, vare sig för wikutopister, nyliberaler eller maoister.
Tidigare inlägg på Ordet om Wikipedia: Wikivadådå eller Lenin och den vita kon Sept 2005 Anti-Wikipedia (1) Nov 2005 Anti-Wikipedia (2) Dec 2005 F-n i båten Dec 2005 De mångas sanning Jan 2006 Sista strået på kamelens rygg Jan 2006
|
Det fala Kamtjatka
Säkert har du, eventuelle läsare, läst om Transparency International's Corruption Index och glatt dig åt att vi i Norden är så omutbara. Här kan du se en världskarta i Mercators förträffliga projektion där det ju framgår att Baffins Land, Queen Elisabeths Land och Spetsbergen är lika okorrupta som Sverige medan Alaska är något mera korrupt än Kanada. På Novaja Zemlja och Kamtjatka är det däremot riktigt riktigt dåligt. Litet mer seriös och detaljerad information kan du få i den fullständiga tabellen . Källor och metoder är ganska svåra att hitta men vem bryr sig om sånt. Det finns också en Bribe Payers Index (pdf) där Sverige ligger ännu bättre till. Att Österrike innehar rang 4 i denna tabell gör dock att er krönikör ser med en viss skepsis på dessa resultat. Minnesvers:
|
Henrik Arnstads fotnoter*
Det finns en gullig historia från 50-årsfirandet. Christian Günther får en liten plommmonfärgad leksaksbil, varpå han uppmanas att titta ut på gatan. Och javisst. Därute står samma bil, fast på riktigt. Arnstad: Spelaren Christian Günther; s.33 Tidigt upptäckte vi att en serie fotnoter i Arnstads bok innehöll upplysningar av samma typ som Ordet gärna vill erbjuda sina läsare: de har endast marginellt med saken att göra men är ofta väl så intresssanta som huvudinnehållet. Vi kommenterar några av dem i samma anda: 1 (s 19) Christians Günthers hustrus syster gifte sig med Verner von Heidenstam men lämnade honom för Anders Österling. Det verkar ha varit ett klokt val. Jämför: Melonerna skuros och korken sköts ni, glada gudar, till eder Vi lovade högt när vinet göts på böjliga bägarn av läder (Heidenstam) Där sitta mannarna och se högtidligt (Österling) 2 (s 51) I början av 1940 placeras ett svenskt frivilligt flygförband som får namnet F 19 i Kemi i Finland. Arnstad spekulerar att den berömde Biggles som flyger i ett internationellt flygförband i vinterkriget i boken Biggles i Finland kunde ha varit modellerat på svenska F 19. Först trodde vi att det var samma bok som Biggles flyger österut som vi tjuvläste i flygshoppen på Bromma i fjol men bara hann med till hälften. (Hur gick det på slutet?) . På den här vackra siten hittar vi ingen bok med detta namn men väl Biggles in the Baltic. Som man kan se av denna synopis är det dock ingalunda frågan om Finland här. Men skulle alltså Biggles ha flugit för det med Tyskland allierade Finland? Verkar helt osannolikt. Här är nog Arnstad skyldig oss en förklaring. 3 (s 61) Ang: Karl Edvard av Sachsen-Coburg-Gotha se den förre bulgariske regeringschefen. (På en annan blog, Republik nu, ger Arnstad f.ö. en detaljerad och mycket intressant beskrivning av släktförhållanden i kungahuset och medlemmarnas resp. politiska sympatier.) 4 (s 76, 98, 501.) Arnstad diskuterar i tur och ordning TV-serierna Matador, Dad's Army (Krutgubbar - f.ö. med en hänvisning till hoberna i "Sagan om ringen) och Någonstans i Sverige. Om den senare serien säger han att "den har dock inte klarat tidens tand särskilt bra." Om vi får vara seriösa ett ögonblick så är Arnstad mycket kritisk mot Jolos och Bengt Lagerkvists serie som han anser bl.a. "grundlägger.. myten om att den svenska nazismen var en överklassföreteelse." Er krönikör delade egentligen aldrig denna uppfattning men menar att Arnstads bok i mycket underbygger denna idé och det på ett ganska övertygande sätt. 5 (s 99) Kalle på Spången en på sin tid berömd film och visa med Edvard Persson som bl.a. sjunger: "världen den rustar på tusende sätt, men här rustar värden så mänskan blir mätt." Arnstad gör en träffande reflektion: "Den konservative och inåtblickande filmfiguren Kalle Jeppsson säger kanske mer om svenskarna under kriget än något annat?" Inte bara under kriget skulle vi tillägga. 6 (s 324) Günther är förbannad (för att använda Arnstads språkbruk) på Undén och kallar honom "en riktig Pechlin." Pechlin var en av ledarna för sammansvärjningen mot Gustav den III och gick ett ruskigt öde till mötes. Han karaktäriseras bäst av en kuplett ur Juvenalordensspexet "Gustav III" från 1957: Spinner man en ful intrig vill man ställa till med krig. Kommer man med nån på kant:
Då går man till Pechlin och får en dos stryknin .... sånt ordnar lät Pechlin han är diskret och fin han som inkorporerar vårt sjuttonhundratal Verkar inte stämma något vidare på den snustorre juridikprofessorn Östen Undén. Vi får väl sätta punkt där. Annars funnes det mycket att tillägga om exempelvis Döbeln vid Jutas, Carlbergsstiftelsen, direktör Kurt Haijby, Karl Gerhard, Casablanca, Tage Danielsson och andra som passerar förbi i fotnoterna. Om Onegaborg och Engelbrekt skrev vi redan i vårt förra inlägg. Hoppas nu att ingen tar illa upp över dessa lättsinnigheter i ett mycket allvarligt samanhang. Men tidens tand sprider ett försoningens skimmer över det mesta. Om vi säger så.
* Av respekt för och hänsyn till Håkan Lindgren avstår vi (men bara för denna gång) från att använda den här eljest brukliga pluralformen "fotnötter."
|
Min vän från Mars
(Ur Big Brother Bulletin nr 10/2006)
Pär Ström blir nervös igen. Håll utkik efter små gröna män.
|
Nytt plock: Mer för skatten!
Thorvald på Förvetet bjuder in till ett nytt bloggplock: den här gång med ett ämne av litet annorlunda karaktär och mycket spännande. (Länk till bloggplock.se. Länk till Thorvalds blogg). Det gäller alltså hur (om?) vi kan få ut mer för våra skattepengar dvs. en effektivisering av den offentliga verksamheten. Ämnet har alltid varit aktuellt men kanske speciellt så just nu när vi fått (skall få?) ett politiskt systemskifte. Thorvald skriver bl.a.: Behöver den offentliga verksamheten effektiviseras? Går det överhuvudtaget? Om det går, vilka metoder kan man använda - nedläggning, utförsäljning, konkurrensutsättning, beställar-/utförarorganisationer, vardagsrationalisering eller kanske något annat? Finns det metoder som, av olika skäl, inte bör användas överhuvudtaget? Detta är bara ett axplock av de frågor som kan ställas hakke skriver på hakke snackar om nedskärningar och åtstramningar och efterlyser inlägg från bloggare som själva jobbar i skattefinansierad verksamhet. Det finns en hel del sådana, dessutom var ju diskussionen het under valrörelsen och i viss mån efteråt i samband med den förslagna nedläggningen av en del myndigheter. Nomineringar () kan göras till den 14/11. Själva plocket publiceras av Thorvald någon vecka senare. Thorvald har också en innovation: den som får med flest nomineringar i slutkrönikan får ett litet pris! Så gör marknadskrafterna intåg även på Boggplock och det i ett högst relevant sammanhang! Och: om det finns något ämne du tycker borde tas upp eller som du själv skulle vilja ägna dig åt: hör av dig.
|
Spelaren Christian Günther
Sverige och andra världskriget. För dem som minns eller läst kanske något av ett trauma. Fegt medlöperi medan andra blödde och led. Utbredda nazistsympatier. Bättre en tysk seger än Sovjet som granne på Åland. Andras syn på Sverige har präglats: Josep Borell menade nyligen att vissa nordiska länder inte hade lidit "enough during World War II to understand the true meaning of the parliament's Strasbourg seat" vilket retade upp Finland, Norge och de baltiska länderna men sedan man kommit överens om att han endast syftat på Sverige blev allting bra. Utom i Sverige förstås: ett magistralt blogginlägg får illustrera reaktionen:
Some war. Men nu har vi fått betydligt bättre möjlighet att försöka förstå wie es eigentlich gewesen. Henrik Arnstads bok Spelaren Christian Günther som kom ut i september har noterats men inte diskuterats särskilt mycket i den svenska bloggosfären. (Länk till sökresultat i Technorati. Länk till resultat i knuff.) Det mest intressanta inlägget skrev av Agnes på Notiser från en ö under rubriken Recension av en recension. Paradoxalt nog hade hon, åtminstone då, inte läst boken utan diskuterade en recension i Sv.D. som hon uppfattade som ett försvar för medlöperi. "Recensenten verkar ha gått i skola hos de allra skickligaste agit-prop-mästarna."
(Läs hela inlägget om Arnstads bok här)
|
Intryck från Autobahn
Först så går det framåt...
sen drar det iväg tvärt åt höger
|
Sympatisk och naiv
Liten uppdatering till posten om det vinnande bidraget i tävlingen om en EU-logo för femtioårsminnet av undertecknandet av Romfördraget. Som den alldeles utmärkta bloggen Coulisses de Bruxelles kan berätta blev det katastrof i Paris: en logo på engelska och med en design av tvivelaktig kvalitet. Dessutom ologisk: inget engelsktspråkigt land var medlem 1957 och överhuvudtaget var majoriteten av medlemsstaterna inte med redan 1957. (Coulisses skrivs av den ansedda tidningen Libérations Brysselkorrespondent så det är inte precis någon lättviktare.) Nu bygger väl detta delvis på ett missförstånd: Meningen är ju att ordet "Together" skall översättas till medlemsländernas respektive språk (skall Finland och Belgien ha två?). Frånsett att detta blir konstigt som vi påpekade i vårt inlägg kan man ju fråga sig vad det då blir kvar av "designen." Men Kommissionen har varit ytterst oklar på denna punkt vilket skapat förvirring men också en massa skadeglädje här och var. Nej, det här var nog inte vidare genomtänkt och snarast en björntjänst åt Europatanken. Huvudansvaret får nog bäras av allas vår favoritkommissionär Margot Wallström, av Coulisses f.ö. karakteriserad som "sympathique et toujours naïve" - dvs. "sympatisk och alltid lika naiv", en karakteristik som vi f.ö. menar kan tillämpas på stora delar av nationen.
|
Bloggplock omNobelprisen
Under rubriken "Prisbelöning åt dem, som under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta" har vi nu lagt upp en text på bloggplock.se. Ett varm tack till dem som hjälpt till att nominera dvs. föreslå blogginlägg som borde beaktas. Kommentarer, gärna i form av instämmanden eller protester eller kompleteringar, mottas mer än gärna. Ni kan också maila till . Sprid också gärna budskapet - vi vill gärna ha litet momentum i Bloggplock. Om någon skulle vilja använda infrastrukturen för ett eget plock om något speciellt ämne, hör av er. Här på Ordet vill vi som en liten nyansering bara peka på två länkar via Global Voices. Kinesiska bloggar menar att Kina överlag blivit styvmoderligt behandlat och från Bangladesh hörs faktiskt delvis kritiska röster mot fredspriset.
|
Se!
Din vän, herr Adrian, är också fri och dricker öl och racklar romani. (Ferlin: "Profeten" ur En döddansares visor 1930) Visst var det romani vilket Agneta och i sista minuten även Jorun, gissade på. "Augustin" är en tidskrift som ungefär motsvarar "Situation Stockholm" och säljs av hemlösa på Wiens gator. Senaste numret innehåller en artikel om Gilda-Nancy Horvath som förestår ett EU-finansierat hem för romaungdomar. Gilda hör tydligen till en stam heter Lovara som huvudsakligen bor i Wien och ursprungligen härstammar från Ungern. Gilda skriver också och här är hennes tyska version av dikten Dik! (Se!)
Och här är ett försök till tolkning:
Bodil, hjälp!!!!!
Note: Om Agneta är snäll och mailar en lämplig postadress så kommer det utlovade priset.
|
Dik!
Vi försökte för ett par inlägg sedan att locka våra läsare att gissa ur vilken bok vi snott en formulering som vi tyckte passade in på Johan Norberg. Vi fick ett svar, tyvärr inte rätt. Vi talar inte om det rätta svaret eftersom vi kanske behöver det någon gång i framtiden. I stället ställer vi en ny fråga. Nedan hittar ni en dikt som vi just läst i en tidskrift som heter Augustin. Varför den heter så skall vi gärna berätta vid ett kommande tillfälle och därvidlag sväva ut i en mängd obskyra gränsområden. Men frågan lyder helt enkelt: Vilket språk är detta?
Vi har en jättehäftig ledtråd ifall ingen gissar rätt i första omgången. Ví skall senare försöka oss på en översättning (via tyska) à la Bodil. Kanske får vi ångra det men då lägger vi det bara på högen och förlitar oss på lagen om avtagande avkastning. Det blir ett litet pris: ett häfte från en av de utslagna nobelpriskandidaterna. Nicht googlen! Honor code! F.ö. kommer det ett bloggplock om nobelprisen på måndag. Håll utkik!
|