Vid sidan om: |
"Om vi har ett tydligt mål om vart vi vill och vart vi är på väg, då blir varje steg på vägen dit lättare att förstå" Ur Maud Olofssons: Drömboken) Maud O. uttalar sig för att återinföra bonusbetalningar för cherna för statliga företag. Detta när alla har Skandiahärvan i färskt minne och en av dess ledande män just åkt in i kurran. "Vi måste inse att de här bolagen finns på en marknad och vi måste rekrytera bra vd:ar" säger hon. Dösnack, säger däremot Ordet, och menar att svenska "vd:ar" har ungefär samma attraktivitet på den internationella marknaden som svenska fotbollsspelare. Det är nog ingen större risk. Ingen människa är f.ö. värd de fantasibelopp som utbetalas till styrelse och ledning i privata såväl som offentliga företag: det borde vara fullt möjligt att även inom dessa företag hitta utmärkta företagsledare villiga att jobba för en suveränt bra men ändå i någon mån rimlig lön. Nu tror vi inte att Maud får med sig Fredrik på det här: det vore alltför utmanande. Vi får i stället se det som ett desperat profileringsförsök nu när det redan börjar framgå att de tre småpartierna smälter bort som smör i det moderata solskenet. Eller åtminstone ett försök att ställa sig in hos Stureplanscentern (vilket lyckligt uttryck från en kolumnist vars namn vi glömt.) Här är en roligare tokighet från Maud (via Pjal faktiskt! Här flera stycken.)
Maud Olofsson får öde ö-frågor i dagens DI Weekend. Bland annat: "Hur skulle du vilja dö?" Maud: "På en stubbe i skogen tillsammans med min familj."
De usprungliga "tokigheterna" var f.ö. när Maud likande Europförespråkarna vid Hitler men tvingades backa och säga att hon naturligtvis visste att H. gjorde tokiga saker. Se här. |
2006 10 26 Falsette glossan kar Merti Wager har observerat att Akademiska Sångföreningen från Finland den 2/11 ger en konsert på Nybrokajen 11 varvid man bla. å transpiranto kommer att framföra såväl Finlands nationalsång, Va paj, va paj, va farsipaj som den mera uppsluppna Happy kvam pippi ("Glad såsom fågeln"). Kören har just s.m.s. 'släppt' en cd med samma titel. Hur gärna skulle vi inte ha bevistat denna konsert med vår närvaro, speciellt som ingen mindre än herr grundrektor Ludoviko Hagwaldo (Ludvig Hagwald) tydligen kommer att vara å plats. När Ordet nyligen publicerade en dikt på romani gissade ett par kommentatorer att språket var transpiranto. Vi finner det glädjande att detta begrepp fortfarande är levande och att en del av de odödliga översättningarna framförs levande ("live"). Detta trots att intresset för artificiella världsspråk som esperanto, ido eller volapük väl numera bara omhuldas av smärre grupper av entusiaster. Jonas Söderström skrev en gång om andra märkliga språk som t.ex. spamish och ett av Ordets favoritspråk: syldaviska. ("Eih bennek, eih blavek!") Trots halvhjärtade försök finns fortfarande inte någon komplett samling av transpirerade poem genom tiderna. En nog så viktig litteraturvetenskaplig uppgift, exempelvis för de 16 och deras mångspråkige sekreterare.
|
Coulisses de Bruxelles, UE (ej permalänkad - man bör titta på två inlägg samtidigt.)
|
Var det verkligen det här Malte Persson tänkte på när han skrev om radikal helg och grekiska tragedier? Och hur tänkte Google?
|
2006 10 03 På tredje året återuppstånden Legendariske bloggaren gudmundson är hos oss igen. Det bådar gott. G. har också en speciell valblogg, Val 2010 . (Goda nyheter, speciellt som vi noterat en oroväckande låg uppdateringsfrekvens på det 20-tal svenska bloggar vi klassificerat som Daily Reads.) Tips givetvis via mymarkup.net. |
2006 10 02 Günter Grass förlåten! Senaste numret av Grönköpings Veckoblad innehåller inte bara den politiska analys vi skrev om utan även en sensationell kulturartikel där ingen mindre än A:lfr-d V:stl-nd meddelar att han förlåter herr nobelpristagaren Grass dennes s.m.s nazistiska ungdomsförlöpningar. Herr V. är ju tidernas mest förbigångne nobelpriskandidat vilket han ju också skaldat om. Hur det blir i år återstår väl att se. V:s andlige tvillingbror, vår vän och alter ego E. Klipspringer, manade redan i fjol akademin att noga överväga sitt val utan att därmed direkt vilja dra uppmärksamhet till sin egen kandidatur: När i den postmoderna sörjan brunnar borras nås aldrig diktens källa, ren och klar. Så leta inte alltför långt bort, Horace Du vet ej vad du får, men vad du har. Din tillgivne E. Klipspringer |
2006 10 01 Preliminära slutresultat Valutgången i Österrike verkar bli än mera spännande än i Sverige. Vallokalerna stängdes kl 1700; prognoserna från 1745 visar en överraskande seger för socialdemokraterna med knappt en procentenhet före regeringspartiet ÖVP. Än mera oväntat är att Haiders BZÖ trots allt verkar klara sig kvar i parlamentet om än i kraftigt reducerad form. Främlingsfientliga (egentligen öppet rasistiska) FPÖ skulle få nästan 11 % och bli tredje största parti, knappt före de gröna som skulle få ca 10 %. Men marginalerna är ytterst knappa och avgörande förändringar kan ske. Vad gäller regeringsbildningen är förmodligen den enda frågan vem som blir förbundskansler: om Schüssel sitter kvar eller om socialdemokraternas ledare Gusenbauer kommer först. Om nuvarande resultat står sig finns teoretiskt sett också möjligheten till en röd/grön koalition. Den nuvarande koalitionen kan under inga omständigheter få egen majoritet: som vi skrev nedan tror vi att inte ens Schüssel skulle vilja reagera med FPÖ - dessutom skulle troligen presidenten inte gå med på det. Men osvuret är bäst. Första uppdatering redan: Medan vi skrev ovanstående har socialdemokraternas ökning gått upp till 1.3 procentenheter. (18:05)
|
Den uppmärksamme eventuelle läsaren eller läsarinnan har möjligen märkt att Ordet inte berört det Österrikiska parlamentsvalet som äger rum i morgon söndag. Det är en sorglig historia: tills för ungefär ett år sedan ledde den ocialdemokratiska oppositionen stort och vann val efter val. Bl.a. erövrade man de konservativa högborgarna Salzburg och Steiermark. (Tänk sossemajoritet i Täby.) Sedan inträffade en finansskandal i den "LO"-ägda banken BAWAG (Österrikes fjärde största affärsbank) där glada spelhajar satt bankens existens på spel genom skumraskaffärer i Karibien och USA. För att rädda banken gick "LO"-ledningen i borgen med fackförbundens strejkfond. Eftersom banken höll på att gå i konkurs då allt större svindlerier upptäcktes hotades hela fackföreningsrörelsen genom denna borgen och staten fick gå in med miljardgarantier för BAWAG. Trots att socialdemokraterna visade sig föredömligt skickliga på crisis mangement, gick... Läs vidare här!. Vi kommer äntligen till saken och länkar till politisk rap.
|
2006 09 27 Nyliberalismen är död men för ett himla liv. Det finns inte speciellt många nyliberaler i Sverige. Det är i stort sett bara en del yngre förmågor med Johan Norberg i spetsen som lyckades kryssa in Fredrik Federley från Stureplanscentern i riksdagen bara för att få se hur denne omedelbart krävde införandet av trängselskatter!!! Vilken Judas! Det finns en bloggare som heter C.L. Aqurette som vi inte ofta läser efter hans snöpliga sorti från historien om de förfalskade Lenincitaten. Vi snavar emellertid över hans senaste inlägg Den nyliberala ideologin lever och frodas. Hans huvudsakliga bevis för att så är fallet är det tilltagande bidragsfusket. ..." i ett samhälle där var fjärde förälder fuskar med bidragssystemen och var tredje köper svarta tjänster står sig den etiska egoismen stark." skriver Aqurette. Du och jag kanske tycker att egoism, etisk eller inte, inte är så lyckad men nejdå. "Etiskt handlar nyliberalismen om individualism och rationell egoism" berättar Aqurette så då är det säkert riktigt. Tråkigt bara att den nya regeringen utfäst sig att bekämpa bidragsfusk och svartjobb. Se också "The unmourned end of libertarian politics" i Financial Times. permalänk
|
Tillbaks till När jag ändå har ordet
|
Blogroll |
Tïtta här - mycket viktigt!!!! |
Interna länkar: |
Allt som publiceras här skrivs uteslutande i journalistiskt syfte som det definierats i tillämpliga lagar (bl.a. SFS 1998:204) och domslut (spec. HD mål B 293-00. Cookies används i vissa sammanhang på denna site. Om du störs av detta kan du stänga av cookies i din browser. |
När jag ändå har ordet Bengt O. Månadsarkiv oktober 2006 |
Ein Zeichen sind wir, deutungslos Schmerzlos sind wir und haben fast Die Sprache in der Fremde verloren.
|
Webkrönikan: |
Spelaren Christian Günther
Sverige och andra världskriget. För dem som minns eller läst kanske något av ett trauma. Fegt medlöperi medan andra blödde och led. Utbredda nazistsympatier. Bättre en tysk seger än Sovjet som granne på Åland. Andras syn på Sverige har präglats: Josep Borell menade nyligen att vissa nordiska länder inte hade lidit "enough during World War II to understand the true meaning of the parliament's Strasbourg seat" vilket retade upp Finland, Norge och de baltiska länderna men sedan man kommit överens om att han endast syftat på Sverige blev allting bra. Utom i Sverige förstås: ett magistralt blogginlägg får illustrera reaktionen:
Some war. Men nu har vi fått betydligt bättre möjlighet att försöka förstå wie es eigentlich gewesen. Henrik Arnstads bok Spelaren Christian Günther som kom ut i september har noterats men inte diskuterats särskilt mycket i den svenska bloggosfären. (Länk till sökresultat i Technorati. Länk till resultat i knuff.) Det mest intressanta inlägget skrev av Agnes på Notiser från en ö under rubriken Recension av en recension. Paradoxalt nog hade hon, åtminstone då, inte läst boken utan diskuterade en recension i Sv.D. som hon uppfattade som ett försvar för medlöperi. "Recensenten verkar ha gått i skola hos de allra skickligaste agit-prop-mästarna."
(Läs hela inlägget om Arnstads bok här)
|
Intryck från Autobahn
Först så går det framåt...
sen drar det iväg tvärt åt höger
|
Sympatisk och naiv
Liten uppdatering till posten om det vinnande bidraget i tävlingen om en EU-logo för femtioårsminnet av undertecknandet av Romfördraget. Som den alldeles utmärkta bloggen Coulisses de Bruxelles kan berätta blev det katastrof i Paris: en logo på engelska och med en design av tvivelaktig kvalitet. Dessutom ologisk: inget engelsktspråkigt land var medlem 1957 och överhuvudtaget var majoriteten av medlemsstaterna inte med redan 1957. (Coulisses skrivs av den ansedda tidningen Libérations Brysselkorrespondent så det är inte precis någon lättviktare.) Nu bygger väl detta delvis på ett missförstånd: Meningen är ju att ordet "Together" skall översättas till medlemsländernas respektive språk (skall Finland och Belgien ha två?). Frånsett att detta blir konstigt som vi påpekade i vårt inlägg kan man ju fråga sig vad det då blir kvar av "designen." Men Kommissionen har varit ytterst oklar på denna punkt vilket skapat förvirring men också en massa skadeglädje här och var. Nej, det här var nog inte vidare genomtänkt och snarast en björntjänst åt Europatanken. Huvudansvaret får nog bäras av allas vår favoritkommissionär Margot Wallström, av Coulisses f.ö. karakteriserad som "sympathique et toujours naïve" - dvs. "sympatisk och alltid lika naiv", en karakteristik som vi f.ö. menar kan tillämpas på stora delar av nationen.
|
Bloggplock omNobelprisen
Under rubriken "Prisbelöning åt dem, som under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta" har vi nu lagt upp en text på bloggplock.se. Ett varm tack till dem som hjälpt till att nominera dvs. föreslå blogginlägg som borde beaktas. Kommentarer, gärna i form av instämmanden eller protester eller kompleteringar, mottas mer än gärna. Ni kan också maila till . Sprid också gärna budskapet - vi vill gärna ha litet momentum i Bloggplock. Om någon skulle vilja använda infrastrukturen för ett eget plock om något speciellt ämne, hör av er. Här på Ordet vill vi som en liten nyansering bara peka på två länkar via Global Voices. Kinesiska bloggar menar att Kina överlag blivit styvmoderligt behandlat och från Bangladesh hörs faktiskt delvis kritiska röster mot fredspriset.
|
Se!
Din vän, herr Adrian, är också fri och dricker öl och racklar romani. (Ferlin: "Profeten" ur En döddansares visor 1930) Visst var det romani vilket Agneta och i sista minuten även Jorun, gissade på. "Augustin" är en tidskrift som ungefär motsvarar "Situation Stockholm" och säljs av hemlösa på Wiens gator. Senaste numret innehåller en artikel om Gilda-Nancy Horvath som förestår ett EU-finansierat hem för romaungdomar. Gilda hör tydligen till en stam heter Lovara som huvudsakligen bor i Wien och ursprungligen härstammar från Ungern. Gilda skriver också och här är hennes tyska version av dikten Dik! (Se!)
Och här är ett försök till tolkning:
Bodil, hjälp!!!!!
Note: Om Agneta är snäll och mailar en lämplig postadress så kommer det utlovade priset.
|
Dik!
Vi försökte för ett par inlägg sedan att locka våra läsare att gissa ur vilken bok vi snott en formulering som vi tyckte passade in på Johan Norberg. Vi fick ett svar, tyvärr inte rätt. Vi talar inte om det rätta svaret eftersom vi kanske behöver det någon gång i framtiden. I stället ställer vi en ny fråga. Nedan hittar ni en dikt som vi just läst i en tidskrift som heter Augustin. Varför den heter så skall vi gärna berätta vid ett kommande tillfälle och därvidlag sväva ut i en mängd obskyra gränsområden. Men frågan lyder helt enkelt: Vilket språk är detta?
Vi har en jättehäftig ledtråd ifall ingen gissar rätt i första omgången. Ví skall senare försöka oss på en översättning (via tyska) à la Bodil. Kanske får vi ångra det men då lägger vi det bara på högen och förlitar oss på lagen om avtagande avkastning. Det blir ett litet pris: ett häfte från en av de utslagna nobelpriskandidaterna. Nicht googlen! Honor code! F.ö. kommer det ett bloggplock om nobelprisen på måndag. Håll utkik!
|
En weblog
Är det någon som kommer ihåg begreppet "weblog" med eller utan ett extra "g" på slutet? Det var liksom en lista, ofta kommenterad, över saker som man hittat på "nätet" eller "webben" (med två "b") som man ofta sade. Denna log lade man sedan ut på en "hemsida" (eller som det oftast hette på svenska "home page") och hoppades att andra skulle hitta något intressant eller spännande. Ordet gör nu ett försök i denna genre: 1 Gudmundson skriver i två personliga och gorkijinfluerade inlägg om sin musik. Det första inlägget börjar: "Vi hade ingen skivspelare i mitt barndomshem." Skulle vi parafrasera detta finge vi skriva: "Vi hade ingen grammofon i mitt barndomshem." Litet skillnad. G:s första skiva var “A golden hour of the Kinks II”, vår däremot musiken (senare "soundtrack") till "The Glenn Miller Story" och på den vägen är det - åtminstone spåret som ledde vidare över Armstrong och Gene Krupa. 2 G. skriver i en av artiklarna att Marita Ulvskog gillar Bruce Springsteen. Det var ju mindre bra eftersom även er krönikör får bekänna sig till detta och blev ganska förtjust när han hittade denna version av den gamla bluesballaden om "John Henry" på YouTube. Det verkar som om den är inspelad i Springsteens vardagsrum. Om någon vill läsa om arbetarlegenden John Henry kan ni titta här (via Cliopatria; fri registrering hos NYT tyvärr nödvändig). 3 Vi undrar just över YouTube. Google har ju köpt YouTube för ett fantasibelopp även om det är mindre än 2 % av deras market cap. Vi var tvungna att lära oss deta begrepp eftersom det så flitigt användes i artikeln "Smart Move or Silly Money 2.0" i Business Week. Liksom er krönikör ställer sig även Steven Ballmer frågande inför detta köp. Great minds think alike. Men hur är det nu med Youtube och upphovsrätt och royalties och STIM och allt sånt? Hur skall Google handskas med det? Det ovanlänkade clippet med Springsteen är väl t.ex. fildelat - skall Google rensa ut sånt eller skall man betala upphovspersonerna? Blir inte det ganska dyrt? 4 Sanktionerna mot Nordkorea innebär bl.a. exportförbud av Kim Jong Ils älsklingsrätt, hajfensoppa. Disneyland i Hongkong har omedelbart hoppat på detta, varför inser vi lätt om vi tittar på den här länken. (Ordet vet att hajen är utrotningshotad men frågar sig: spelar det någon roll? Människan är också utrotningshotad vid kontakt med hajar. Däremot är det naturligtvis onödigt att plåga de arma djuren även om de inte precis föregår med gott exempel.) Det var det. Vi tror att vi trots allt klättrar tillbaks på våra höga hästar och fortsätter att avge tvärsäkra omdömen om hur det står till här i världen. Värre kan det ju inte bli.
|
Polsk student vinner EU designpris23- årige Szymon Skrzypzak (kan vi inte skänka några överflödiga vokaler till Polen?) har med ovanstående vunnit en tävling om design av en logotype att användas i samband med att det 2007 är 50 år sedan Romfördraget undertecknades. 1700 bidrag tävlade om prispengen på € 6000. “The winning logo represents the diversity and vigour of Europe and at the same time it underlines the desired unity and solidarity of our continent” säger Margot Wallström. Här är en länk till Kommissionen och här en presentation av Skrzypzak. Jenny Lundgren från Sverige vann tredje pris och € 2000. Grattis Jenny, whereever you are. Alla finalisters bidrag här. Tja.
|
Nobelprisen - dödlinjen nalkas
Den 18/10, dvs. i morgon onsdag, skulle vi gärna vilja ha alla nomineringar eller tips om blogginlägg som rör Nobelprisen. Själva plocket kommer att publiceras ett par dagar senare. Skicka dina nomineringar till . Se också uppmaningen på Bloggplock. En hel del nomineringar har skickats in men aktiviteten har inte varit så kraftig som vid tidigare plock. Det kan naturligtvis finnas olika anledningar till detta men en är kanske att årets uppsättning av pristagare är ovanligt okontroversiell. När får Sverige sin nästa Nobelpristagare? Då tänker vi inte främst på Thomas Tranströmer (hur känd är han egentligen utanför Sverige? OK; han har vunnit Gyllene Kransen (Zlaten Venec ) vid Struga Poetry Evenings 2003, men annars?). Kommer utbildnings- och forskningspolitik att medföra att någon svensk forskare snart kommer klura ut några märkliga molekyler? Att det inte längre finns några väsentliga svenska ekonomer har ju stått klart sedan länge, varken i vetenskapligt hänseende eller som deltagare i samhällsdebatten. PS - Ni har väl läst Ingmar Karlssons intressanta rapport i DN om hur Pamuks pris mottagits i Turkiet. Nån satte rubriken "Stolthet och fördom" - OK, det kanske var svårt att motstå men gör inte om det. Som sagt: era tips är varmt välkomna.
|
Recension av recension av recension(1)
För en tid sedan publicerade Agnes på Notiser från en ö ett längre inlägg med anledning av en recension i Sv.D av Henrik Arnstads bok "Spelaren Christian Günther." Om vi förstod det hela rätt var Agnes upprörd över recensentens naiva accepterande av Sveriges medlöparpolitik under andra världskriget. Låt oss omedelbart erkänna att rubriken till detta vårt inlägg lovar mycket mer än den håller: aldrig skulle vi vara tillräckligt förmätna att kritiskt värdera eller bedöma vad Agnes har skrivit om detta ämne. Vi blev dock så intresserade av hennes artikel att vi införskaffade boken om utrikesminister Günther vid ett snabbt besök hos Akademibokhandeln innan vår avresa till hemtrakterna. (Det blir dyrt det här bloggandet.) Men köpa är en sak, läsa en annan. Vi har nu hunnit till sidan 198 av 512 och ber att få återkomma när vi bildat oss en uppfattning om helheten, därest detta är möjligt. Emellertid kom vi redan att tänka på en sak. Av boken framgår -och det är ju i och för sig ingen nyhet- att Günther vid ett par tillfällen lyckades få Gustav V att hota med att abdikera om inte regeringen handlade på ett visst sätt, i det fallet så som Christian Günther ville. Det var helt tillräckligt för att få regeringen under Per-Albin Hanssons ledning att foga sig. Ordets krönikör är av om inte födsel så dock av ohejdad vana republikan till sinnelaget, dvs. vi är starkt emot monarkin som styrelseskick, även om den är helt tand- och maktlös. Varför? Ja, av ganska vaga skäl som i stort sett har att göra med att vi inte anser att någon offentlig postition skall vara ärftlig utan att verkligen all makt skall utgå från folket på något sätt. (Vi medger att vi någon gång av rent kulinariska skäl vacklat i vår övertygelse.) Antag nu följande scenario: Vår konung eller Victoria eller kanske Madde (Gud vet vad som kan hända) förklarar plötsligt att man tänker abdikera om regeringen inet ratificerar/ratificerar EU:s konstitution eller inför/inte inför Euron som valuta. Eller, mer realistiskt: om man inte förbjuder jakt på små gulliga sälar. Vare sig regeringen är vänster eller höger kommer man naturligvis att vägra att ge med sig inför detta hot; statschefen avgår och eftersom en överväldigande majoritet av befolkningen vill behålla Drottning Madde (???) störtas landet i ett konstitutionellt kaos ur vilket någon stark kvinna eller man framträder som nationens räddare. Det finns alltså högst realistiska -om än något långsökta- skäl att kräva införande av republik i Sverige. Så. Och nu går vi till sid 199.
En not: Vi vill inte yttra oss om Arnstad bok ännu men vi noterar dock att han i en serie fotnötter demonstrerar samma sorts "obskyrt vetande (som ingen intresserar sig för)" som ovannämnda Agnes menar är ett kännetecken för er krönikör. Sålunda möter vi såväl Biggles, Karl-Edvard Sachsen-Coburg-Gotha, George Formby, Döbeln vid Jutas och Kalle på Spången i dessa fotnötter och detta bara på de första 200 sidorna.
|
Borelia
"å andra sidan har nyliberalerna skadats mest." (DN)
????????
"Det är hur gärningen förhåller sig till politikerns ideologi som är det viktiga." (gudmundson)
dvs.:
"det är fullkomligt självklart för alla att barnvakts- och städtjänster är svarta i en ekonomi med våra skatter" (Johan Norberg)
"Det är ett bra principiellt ställningstagande uttryckt som civilt och fredligt motstånd." (louisep)
"Slutsatsen blir enkel. Sluta betala tv-avgiften." (Federley)
Nyliberalismen är ond. Fast död.
Anm: Nu slutar vi, tycker vi, att hacka på damen i fråga. Visserligen är hon fruktansvärt rik så egentligen behöver man inte tycka synd om henne men hon är ju en människa också och troligen ganska ledsen just nu.
|
Bloggplock om Nobelprisen
Nu när alla prisen delats ut är det dags att accelerera nomineringsproceduren. Ett par intressanta inlägg har vi blivit uppmärksamma på men uppenbarligen har årets pris inte alls upprört känslorna så som det brukar vara. Men tänk efter: Edmund Phelps fick priset för "the expectation augmented Phillips Curve" som väl snarast innebär att fackförbunden är smartare än Riksbanken. Orhan Pamuk? Här citerar vi från en (fiktiv) intervju på bloggen Tre hörnor straff: "Det är naturligt att det alltid blir fokus på de stora namnen, men man får inte glömma bort alla killar och tjejer i Turkiet som håller på med böcker i det tysta." Slutligen Grameen Bank: Man lånar ut pengar utan säkerhet. Hur nyliberalt är det? Vilket incitament har låntagarna då att betala tillbaks? Hur är det med deras etiska egoism? (Jaså, återbetalningskvoten är 98 %. Ja men i alla fall.) Det är inte utan att man längtar tillbaks till Milton Friedman, Harold Pinter och Henry Kissinger. För att inte tala om 2004 års kemipristtagare "for the discovery of ubiquitin-mediated protein degradation" - något som i och för sig var och en som glömt lägga in köttfärsen i kylskåpet kommit på utan att prisbelönas. Ursäkta den raljerande tonen ovan. Bloggplocket är därermot helt allvarligt även om vi hoppas att det skall bli nöjsamt att läsa. Till det kan du bidra genom att senast den 18/10 skicka in dina nomineringar, dvs. tips om bra och/eller intressanta blogginlägg som på något sätt har att göra med Nobelprisen. Det behöver inte gälla just årets pris utan mera allmänna eller principiella inlägg är också välkomna.
|
Ett moras
Svartjobbs- och tevelicensaffärerna i den nya regeringen visar på ett moraliskt moras utan like på alliansens sida. Vi tänker då inte i första hand på att ett par bortskämda högerbrudar fuskat med skatten utan på den nästan fullständiga brist på moralisk ryggrad som deras supportrar visar upp. Det är lagstiftarens fel som stiftar lagar som man helt enkelt måste bryta mot i frihetens namn! Den av bl.a. Erixon, Norberg och en gästtalare vid Swedish Cannabis Organisation inkryssade Federley (som Ordet av misstag i ett inlägg räknade till bondeförbundet i stället för Stureplanscentern) har exempelvis på sin blog direkt uppmanat folk att inte betala licensavgift. (Via Bulten i Bo). Det var ytterst länge sedan Johan Norberg skrev något originellt och intelligent. Huvudsakligen nöjer han sig numera att vidarebefordra tips från andra ("Tack Henrik"; "Tack Dennis"; "Tack Peter"). Ett nytt lågvattensmärke nådde han idag när han -som vanligt helt okrititiskt- återgav ett anonymt email från någon person som sade sig ha hört från en "enligt en för [honom] mycket trovärdig person" att Skattemyndigheten sagt till Fredrik Reinfeldt att det är OK att jobba svart. Se "Även skattemyndígheten tycker att svartjobb är OK." Vi har tidigare påpekat att Johan Norberg, åtminstone enligt sitt cv, aldrig haft ett ordentligt arbete där han kommit i kontakt med verkligheten. "Den Gud ger ett ämbete ger han också förstånd" brukar man säga. Kan ingen ge Johan Norberg ett ämbete, exempelvis som kontaktman i jordbruksdepartementet, undersköterska eller butiksföreståndare på ICA eller så så att han åtminstone tillfälligt får konfronteras med verkligheten utanför de naiva modellernas värld? Nyliberalismen och dess "etiska" egoism är ond.
Ovidkomande anm: Det där med "kan ingen ge X ett ämbete" har vi knyckt från en på sin tid mycket berömd bok. Om någon kommer på, vad som åsyftas får h/h ett literärt pris i form av en liten bok av en av de utslagna nobelpriskandidaterna.
|
En Toblerone för Fredrik
Normalt sett blandar sig Ordet inte i diverse "affärer" till höger eller vänster, det finns andra som ägnar sig åt sådant med betydligt större iver och tillfredsställelse. Historierna om två regeringsmedlemmar (tre enligt Aftonbladet) som anlitat "svart" hushållshjälp och/eller inte betalat tevelicens har dock aspekter som går långt utöver de pikanta. Tack och lov för gudmundson även om vi inte kan följa med i alla hans politiska svängar. I ett skarpt formulerat inlägg slår han fast att det är differensen mellan handling och ideologi som är det avgörande: att Schyman fuskar med skatten eller Sahlin köper Toblerone för statens pengar är därför värre än att högertjejer strruntar i att betala tevelicens. (Vi gottar oss litet i hans slutsats att det är OK för miljöpartister att besöka en swingerklubb och tänker på Maria Wetterstrand som före valet överlägset utsågs av dagstidningsläsare till den partiledare som man helst skulle...nå, nog om detta. Det var ganska gulligt när hon bet på naglarna under regeringsförklaringen, själva hade vi fullt upp med att hålla oss vakna.) Borelius och Stegö har uppenbarligen handlat helt i linje med sin ideologi. Åminstone enligt Resumé har ju Stegö snarast skrutit med att hon inte betalat licens och välkomnat ett åtal för licensskolk. De egendomliga förhållandena i familjen Borelius har ju förtjänstfullt beskrivits av Bulten i Bo. (Vi småler litet åt vännen Haja som vred sig som en mask på kroken och försökte se något skumt och ofeministiskt i att de utsatta var kvinnor men drog en lättnadens suck när han upptäckte gudmundsons inlägg. Leendet dör dock snabbt när vi läser att oppositionsledaren Göran Persson tydligen inte vet att tevelicensen betalar man för innehavet av en teveapparat, ingenting annat.) Vi skrev häromdagen, tyvärr i raljerande ton, om en bloggare som på fullt allvar menar att nyliberalismens ideologi lever och frodas genom ett hälsosamt utnyttjande av svartarbete och bidragsfusk, s.k. etisk egoism. (Bloggaren i fråga sågades sedan sönder i småbitar av Joel Malmqvist). Vi hade väl inte vidare fäst oss vid det om vi inte till vår förvåning hade läst ett inlägg hos Johan Norberg där han tydligen på fullaste allvar menar att det är helt OK att bryta mot lagar som man man tycker är felaktiga och att själva ordet "licens" är en förolämpning och att Stegös enda fel är att hon plötsligt börjat betala denna licens. Ingen behöver bry sig om det nyliberala B-laget "a very vocal minority of twits" enligt Desbladet (med vårt instämmande) men när en skribent med Norbergs genomslagskraft torgför sådana åsikter är det allvarligt. Ingen kan beskylla den nya regeringen för att vara speciellt liberal - det är gammaldags konservatism som gäller och varför inte?1). Borelius och Stegö är väl de enda nyliberala representanterna och det är väl knappast en slump att just de -med Norbergs understöd- hamnat i denna soppa. Nyliberalismen och dess "etiska" egoism är ond.
1 Vi kan inte undertrycka en viss postitiv förväntan på utbildnings-och skolpolitiken sådan den aviserats. Desutom tycker vi -helt utan samband med ovanstående- att avdraget för "hushållsnära tjänster" är en bra idé men, som sagt, man kan inte börja att dra av på egen hand.
|
Österrike har valt - eller?
En liten uppdatering till den tidigare rapporteringen om valet i Österrike. I går räknades nämligen de sista poströsterna och alldeles utan effekt blev det inte. Med en marginal på Däremot innebar poströsterna att Haiders BZÖ klarar sig kvar i parlamentet med knapp nöd. 0.1 % över spärren. Därmed är knappast någon annan regeringsformation än röd/svart möjlig. Om BZÖ hade åkt ut hade även röd/grön fungerat, rent matematiskt. Man anstränger sig nu för att undersöka om valet av BZÖ är giltigt eftersom Haider själv i Kärnten hade en egen lista kallad "Haiders lista - BZÖ" vilket då skulle kunna tolkas som ett särskilt parti. Tråkigt är att socialdemokraterna som vunnit mycket sympatier och röster på löften att riva upp beslutet om inköp av svindyra jaktflygplan resp. avskaffa impopulära studieavgifter nu varje dag förklarar att "allt är förhandlingsbart." Inom ÖVP finns ingen större entusiasm för att gå in i en koalition - oklart om detta är enbart förhandlingstaktik eller om nyval är en tänkbar option. Innan jul lär det inte bli någon regering. Ordet vill än en gång understryka att die Grünen har praktiskt taget ingenting gemensamt med den betydelselösa sekt som det svenska miljöpartiet utgör. Förutom en genomtänkt och bred politisk strategi, inte minst i Europafrågor, har man också ett antal framstående företrädare som märks och syns i debatt och media, inte minst en av chefsideologerna Christoph Chorherr som också har en intressant blog. Som vi tidigare nämnt fick partiet ca 30 % av rösterna i tre stadsdelar i Wien - ett resultat som de svenska talrören bara kan drömma om.
|
Om Nobelprisen
Vi drar igång Bloggplock igen och den här gången blir det med ett rykande aktuellt tema: Nobelprisen med tonvikt förstås på 2006 års pris men vi tar gärna med också mera principiella inlägg inklusive lamentationer om hur mycket bättre allting var förr i tiden och hur meningslöst det är att utse världsmästare i litteratur. Eller hur bra det är med litet internationell glans över detta land som inte vet var Strassbourg ligger. De naturvetenskapliga prisen har ju redan utdelats men har av naturliga skäl inte kunnat uppröra några stormiga vågor inom bloggosfären även om en hel del bloggar har uppmärksammat dem (Forskarbloggen och Aronjakob bland andra). Ingen har emellertid blivit så där riktigt arg. Annat blir det säkert när ekonomipriset delas ut (9/10), litteraturpriset (troligen 12/10) och givetvis fredspriset (13/10). Den sedvanliga debatten om litteraturpriset har redan brutit ut: det finns för få kvinnliga pristagare (Annika Bryn) resp. så kan man inte resonera (gudmundson). En Ordet närstående litteratör har sina egna funderingar om värdiga pristagare liksom 60-talet kommentatorer hos Errata. Såvida inte något av prisen blir försenat mottas nomineringar till den 18/10. Skicka dina tips om bra -eller uppseendeväckande dåliga- inlägg till . Så här såg det ut på Akademibokhandeln i förmiddags:
|
Postvalanalys i Grönköping
Äntligen en auktoritativ analys av valutgången i Sverige i septembernumret (högaktuellt till slutet av oktober) av Grönköpings Veckoblad, Sveriges mest regeringsvänliga organ, oavsett vem som sitter vid makten. Godsägare Justus Brylén (m) menar att alliansens framgångar beror på att "Politik är ett lagspel - ungefär som tennis." Transpirantoskalden, herr grundrektor Ludvig Hagwald (fp) förklarar sitt partis nedgång med spionaffären - att det är så har han förvissat sig om genom att "läsa ett stort antal privata e-mejlbrev som Grönköpingsborna utväxlat med varandra." Miljöpartiets talrör Frkn Ada A:son Susegård är också nöjd: partiet har ökat med 0.5 % och hoppas hon att "vårt inflytande över svensk politik nu kommer att multipliceras med just denna siffra." Stadsrådet Joel Eriksson (s) är däremot sur och menar att det är högerkrafternas fel att valresultatet blev så missvisande. Herr Eriksson nämns dock allt oftare i förhandstippningen som en tänkbar efterträdare till hr. förre statsmin. Persson. Ordet hoppas för sin del att herrar Reinfeldt, Olofsson m.fl. inte gör alltför många s.m.s dubbelfel i det politiska tennisspelet.
|
Österrike har valt Ordet har under eftermiddagen (se Vid sidan om) försökt rapportera om valresultaten i parlamentsvalen i Österrike. Just nu (2115) får den socialdemokratiska segern anses som klar - man har fått 1.5 % mer röster än regeringspartiet ÖVP som förlorade 8.5 % jämfört med förra valet. Poströsterna som inte räknas förrän i mitten av veckan lär inte ändra på detta: några tiondels procentenheter kan ÖVP knappa in men inte mer. Däremot får poströsterna en mycket stor betydelse vad gäller mandatfördelningen. Haiders utbrytarpari BZÖ lyckades inte få ett s.k. grundmandat i Kärnten vilket skulle ha medfört att alla deras röster i riket räknats in i mandatfördelningen. Mot alla odds lyckades man dock på riksplanet få 4.2 % av rösterna och därmed trots allt komma in i parlamentet med 8 mandat. Men Haiders anhängare finns knappast bland poströstarna och det är inte alls omöjligt att marginalen på 0.2 % inte räcker till. Teoretiskt sett kunde ÖVP+FPÖ+BZÖ bilda regering. Men även om ärkefienderna FPÖ och BZÖ mumlar i skäggen i kväll (t.o.m. en återförening dyker ibland upp i eftersnacket) inser nog ÖVP att en sådan lösning skulle djupt skada Österrikes internationella anseende. Däremot är ÖVP + de Gröna en tänkbar variant. De Gröna lämnar, som alltid, "alla dörrar öppna", men det är trots allt svårt att föreställa sig en sådan koalition. Men hungern efter "ministerposter" kanske kan bli överväldigande speciellt som de Gröna lokalt sett uppnått utomordentliga resultat. (I Wien fick man 30 % av rösterna i tre stadsdelar och därmed tre stadsdelschefer - etwas noch nie dagewesenes.) Det kan vara tröttsamt att vinna val efter val och ändå inte få någon utdelning i form av makt. SPÖ + de Gröna kan inte få majoritet eftersom de kommer att blockeras av det svartbruna blocket. (Det är dock oklart hur mandatfördelningen blir om BZÖ trots allt skulle slås ut av poströsterna.) Den möjlighet som blir kvar är alltså en s.k. stor koalition, liksom i Tyskland, men här under socialdemokratisk ledning. I kväll rapporteras också att de båda partiledarna i radio och TV uppenbarligen gullar med varandra även om ingen vill säga något konkret. Vad som är ruskigt i denna historia är framgången för de främlingsfientliga, för att inte säga rasistiska, partierna FPÖ och BZÖ. Mot 10 % i valet 2002 har man nu fått 15 %. Vi hoppas kunna återkomma till en närmare diskussion om detta. Intressant är också det partiellt sensationellt goda resultatet för de gröna, speciellt i Wien, en tendens som vi också kunde märka i Stockholm (trots att de båda partierna har praktiskt taget inget gemensamt). Tyvärr räckte det dock inte till på riksplanet - en tredjeplats hade också gett en vice talmanspost som nu ser ut att gå till FPÖ. Det skall bli intressant att se om man kan skaka fram en kandidat som åtminste skenbart är anständig. Det kan i så fall inte bli ur ledarskiktet. Valdeltagandet lär ha varit det lägsta överhuvudtaget i ett parlamentsval efter kriget.
|