Länkar:

Startsida

Euroblog

 - A Northern Perspective

Här slutar allmän väg

Kåserier och berättelser

 

 

 

Om krönikören + finstilt

Blogroll

Månadsarkiv

Vid sidan om:
2005 11 29 Vilken soppa!

Signaturen Novala på den trevliga österrikiska bloggen "Novalas Europa" har nyligen besökt Bratislava och bjuder på fina bilder och en hel del kulinariska läckerheter. (Läs: Bratislava: "Vianoce v meste" samt Slovakian Chocolate Dreams  allt på engelska utom de slovakiska orden.) Er krönikör vill inte vara sämre utan publicerar här (klickbar bild) en "Cesnaková policuka v bosniaku"  som han under gårdagen hade tillfälle att avnjuta i Bratislava   tillsammans med en massa annat.

permalänk                               

 

2005 11 20 President Persson på Ruinens brant

Får man skriva vad som helst på DN Debatt ? Vi tar inte ställning till det eventuella innehållet i professor Olof Ruins artikel "Persons ledarstil förvånar" men rent  framställningsmässigt innebär väl denna artikel  ett lågvattensmärke även i DN? Professorn har inspirerats av en bok av Lena Hjelm-Wallen, f.d. vice statsminister och utrikesminister (!) som klappar till sin f.d. chef genom att säga att han "mästrar" sina statsråd. Professorn i statvetenskap är inte sen att koppla på: så får det ju inte gå till. 

Lena Hjelm-Wallen, som i den inre kretsen uppbar smeknamnet  "hjälp var är jag?",  var Sveriges chefsdelegat i EU:s framtidskonvent. Hon hade väldigt svårt att veta vad hon skulle tycka. Hennes linje var länge att det inte behövdes någon  författning alls, när hon förstått att konventets uppgift just var att komma fram till en författning koncentrerade hon sig på att undanröja "alla kopplingar tilll Gud"  - möjligen lovvärt men litet smalspårigt.

Lena sade i en tidningsintervju som vi tyvärr inte har någon länk till eftersom det var före bloggtidevarvet att hon hade svårt att sova på nätterna när hon tänkte på ett federalt Europa. Så här skrev vi 2002 :

Jag vet inte vad jag skall tycka

när allt är så komplicerat

och inte är det nån lycka

när i drömmen jag oroligt ser att

alla grabbarna ivrigt sig hopa

kring det hemska US Europa.

Jag vädjar, så hänförd och gripen:

Kärnkraft! Kvinnor! Offentlighetsprincipen!

Bara Toni och jag vill er väl

dom andra 13 har fel.

Att Lena Hjelm-Wallén är gramse på chefen och känner sig mästrad är en sak, men "statsvetenskap" är det knappast. Men det blev väl en tusenlapp eller två i honorar till professorn.

permalänk                               

 

2005 11 18 ...med bönder på böndernas vis

Vem skriver så här (om hur dåligt allting är i skolan):

Många i individuella studier, det är väl bra? Typ inte.

...

Tröskeln för att nå "godkänt" är inte precis världens högsta.

Gudars, vad lugnande.

….

Det här är en jätteskandal.

Ledtråd: Det är inte Gustaf ("Buster") von Platen eller  Mats Svegfors .

permalänk                               

 

2005 11 17 Magnus slår vakt om lönsamheten och Ylva rasar

Aftonbladet berättar om Apotekets nya regler: den som inte klarar en kreditprövning, exempelvis p.g.a. betalningsanmärkningar,  får inte köpa medicin på delbetalning. Ministern rasar och det kan hon ju göra och drar då möjligen på sig en anmälan för "ministerstyre."

"Apotekets ansvar är att se till att det finns medicin - inte att ge kredit, säger Magnus Lind på Apotekets ekonomienhet. "

Man ser de nya bestämmelserna  också som ett sätt att hjälpa skuldsatta personer att inte dra på sig ytterligare skulder...Så social medvetenhet finns det tydligen trots allt  i Apoteket. (OBS ironi OBS).

Vi har tidigare skrivit om hur Svensk Kassaservice  "i bankernas intresse" vägrar att betala ut pensioner och socialbidrag till hemlösa personer som inte kan få 'liggitimmasjon' eftersom de är hemlösa.  Apoteket  är ett monopol som ägs av staten.  Det sociala ansvaret borde alltså vara garanterat. Men så är det  inte

Att Apoteket tillåts att handla på detta sätt är ytterligare ett flagrant exempel på politisk ansvarsabdikation och kapitulation för marknadens "krav".  Statliga Vattenfalls miljöförstörande verksamhet och folkfördrivning i Tyskland är ett annat exempel.

permalänk                               

 

2005 11 16 F.f.g med en kvinna

Pardon me Miss

but I've never done this

with a real live girl...

 

En av världens allra finaste symfoniorkestrar, Wiener Philharmoniker, har för första gången i sin historia dirigerats av en kvinna, Simone Young. En sammanfattning (på engelska) av kritikermotagandet finns på bloggen Straight Up, recensionen i die Presse  (på tyska) här.  Kritikermottagandet var artigt, men ljumt.

Wiener Philharmoniker  vägrade länge att uppta kvinnliga musiker (utom som harpister) men tvingades att ge upp denna position av amerikanska kvinnorättsrörelser som hotade att bojkotta orkesterns USA-konserter. Provspelning sker bakom dragna gardiner men fortfarande finns bara någon enstaka kvinnlig violinst i orkestern och inte alltid.

Wien har flera andra orkestrar av världsklass, speciellt Wiener Symphoniker, vilka består av manliga och kvinnliga musiker, ofta i ungefär lika antal. Men filharmonikerna (och Wiener Sängerknaben) har varit manlighetens sista bastion i den wienska musikvärlden. T.o.m de odrägliga och oräkneliga blåsorkestrarna  ute i landet har massvis med kvinnliga hornblåsare (flickor snarast) trots att de som regel har en synnerligen macho härkomst.

För övrigt: känner ni till någon manlig harpist förutom Harpo? Men han var bäst å andra sidan.

permalänk                               

 

2005 11 16  Dilbert diversifierar

The Company blends creative excellence, advanced technologies, and traditional marketing experience to create custom solutions that drive revenue and promote core properties.

Our goal is to proactively customize parallel content to allow us to dramatically enhance high-quality products while maintaining the highest standards

One of those quotes is from a press release from a very successful company albeit from a somewhat surprising branch of industry. (From Business Week Blogspotting). The other quote is from Dilbert's Mission Statement Generator.  Up  to you to guess which is which.

permalänk                               

 

2005 11 15 Sånt händer inte här

Det progressiva USA berättar om en amerikansk multibultimiljardär som finansierar undervisning i "Intelligent design"  vid universiteten. Lennart skriver:

Eftersom det är svårt att få anslag i det amerikanska universitetsväsendet så kan Tempelton välja och vraka bland hungriga och skrupelfria akademiker som är mer än villiga att göra sitt för att förstöra det amerikanska universitetsväsendet mot betalning.

Tur att det bara är i USA som sådant förekommer. Glöm vad vi skrev på Ordet om Lunds Universitet bl.a. under rubrikerna  Söndagsbilagan (03 09 29) och Blogjam (03 10 16) samt om Karolinska Institutet på Åsnan och elfenbenstornet  (2005 07 27). Glöm framför allt bort vad vi skrev under rubriken Tomtar och troll i politiken där miljöpartiets medicinska satsningar och arbetsmiljön i Sveriges Riksdag diskuteras.  Att arbetsförmedlingen stöder reinkarnationsforskning får ju däremot anses vara helt i sin ordning eftersom  arbetslöshetsstatistiken därigenom förbättras.

Ofattbart att mörker och vidskepelse kan sprida sig så. I USA.

permalänk                               

 

2005 11 12  Nyliberal or bust!

De flesta av er har väl redan läst det här via mymarkup.net men det är så kul att vi inte vill riskera att någon missar det:

"För den som värnar om äganderätten är allemansrätten en inskränkning utan like."

Från: "Allemanrätten är socialism" av en rabiat, ursäkta moderat skall det naturligtvis vara, riksdagskandidat från Uppsala!  Jämför inlägget "Skulle tro det" här nedan.
 

permalänk                               

 

2005 11 12 Målinriktat

Den kristna resp. den bara normalt galna högern i USA blir alltmer målinriktad och precis i sina hotelser:

"Bill O'Reilly takes aim at San Francisco

Fox host reportedly said it was OK for terrorists to target the city"

resp.

 

"you just voted God out of your city. And if that's the case, then don't ask for his help, because he might not be there."

 

Uppdatering: Märkte just att Lennart Frantzell bloggade om detta den 10/11.

 

permalänk                                 

 

2005 11 09 Skulle tro det!

 

"Samtidigt konstaterade vi att det finns goda möjligheter för konservativa och nyliberala att samarbeta kring realpolitiken."

 

"Konservative" Roland Poirier Martinsson på besök i de "nyliberala" studenternas kula på KTH. Ganska roande att se dessa ärkekombattanter försöka dra upp skiljelinjer mellan sina politiska uppfattningar. Påminner oss om när Dennis blev alldeles rasande för att vi kallat Bushens ekonomiska politik för "nyliberal."

 

Kanske ena lägret kunde bära gula bindlar runt armen och det andra blå så att man kunde se skillnad på dem? Bland frihetsälskarna kunde ju objektivisterna dessutom ha exempelvis en orange rand (get it?)  på bindeln och resten enfärgade.

 

Minns inte just nu vilket läger Johan Norberg räknar sig till men någon modifiering av hans post om de Villepin har givetvis inte synts till.

 

 

permalänk                               

 

 

2005 11 03 Coolhetens helgedom? Och ändå skriver dom inget om köttbullarna.

Det här blir huvudartikeln i nästa nummer av Business Week, European Edition:

COVER STORY (Europe): IKEA WORLD

By Kerry Capell, with Ariane Sains in Stockholm, Cristina Lindblad in New York, Ann Therese Palmer in Chicago, Jason Bush in Moscow, Dexter Roberts in Beijing, and Kenji Hall in Tokyo 

Perhaps more than any other company in the world, Ikea has become a curator of people’s lifestyles, if not their lives. At a time when consumers face so many choices for everything they buy, Ikea provides a one-stop sanctuary for coolness. It is a trusted safe zone that people can enter and immediately be part of a like-minded cost/design/environmentally-sensitive global tribe. There are other would-be curators around—Starbucks and Virgin do a good job—but Ikea does it best.  The Ikea concept has plenty of room to run: The retailer accounts for just 5% to 10% of the furniture market in each country in which it operates.  BusinessWeek Podcast: Behind this week’s cover story

 

 permalänk                               


 

 

2005 11 01  Vi borde vetat bättre!

 

 

Med anledning av vår notis om koalitionsförhandlingarna i Tyskland  blev vi nyfikna på om andra bloggar skrivit om deta. "Knuff" borde ju vara som gjord för ändamålet. Det här blev resultatet vid vår sökning på "Müntefering":

 

Felaktig sökning

Sökningar får endast innehålla a-ö, siffror, +, -, dubbla raka citationstecken (") och blanksteg

 

Observera att det är sökningen som är fel inte svaret. That figures!  Blir det Australien igen nu, "svenska bloggosfärens mäktigaste person"?

 

 

permalänk                               

 


 

 

2005 10 26  Hjälp, polis!

 

 

Uppdatering: Eftersom herr XXX  liksom i ett tidigare fall nu drar in personer och institutioner som inte har ett dugg med den här saken att göra får vi väl böja oss inför hans hotelser och ta bort alla referenser. Annars hade vi gärna fightat ut det hela - det finns nämligen inte en snöbolls chans i den varma platsen att XXX skulle kunna få rätt. Eftersom han har fel. Dessutom fungerar inte lagen så som han tror. Men liksom en annan bloggare vill vi inte att helt utomstående personer skall få obehag. 

 

VI hoppas däremot fortfarande att de bloggare som gått med i "blogrankers" drar lämpliga konsekvenser.  Vi menar fortfarande  att om man använder kommentarer till att göra reklam för sitt företag faller det under kategorin spam. Naturligtvis har detta ingenting att göra med herr XXX enligt vad han själv försäkrar oss.

 

Vi nöjer oss därför med att provocera annan känslig själ som i varje fall hittills inte hotat med polis och domstol eller att dra in personer som inte har det bittersta med detta att göra. Men det kanske kommer.

 För att undvika ytterligare tråkigheter understryker vi med skärpa att När jag ändå har ordet inte är skriven av president Bush och att han inte heller på något sätt godkänt eller uttryckt sitt gillande av det hela.

 

(Vi skrev i vårt ursprungliga inlägg att det är litet trist att se undfallenheten inför PUL hos svenska bloggare - kom ihåg det journalistiska och litterära  ändamålet och Ramsbrodomen. Nu faller vi själva undan men det beror som sagt på att  XXX hotat att dra in tredje parter som inte har det minsta med det här att göra.)

 

Undrar om Cecilia Stegö, Johan Norberg, Poirier Martinsson, Tarja Halonen, Nils Lundgren, Knut Ahnlund, signaturen "atm", Fredrik Strage, Josefsson på Vattenfall  och andra också tänker polisanmäla oss?  Det tror vi väl knappast.  Visserligen har dessa personer oftast fel men troligen också tillräckligt med anständighet och insikt om att det definitivt skulle ruinera deras anseende.  Och sen kan dom stava och skriva förståeligt så vi antar att de skulle nöja sig med att skriva en kommentar eller ett genmäle till våra nedriga attacker.

 

 

 

 

permalänk                                 

 

 


 

2005 10 25 Vi skall alla den vägen vandra

 

"Ungarischer Schwan möglicherweise an Altersschwäche gestorben"

 

Österrikiska der Standard lugnar sina läsare.

 

 

permalänk                                 

 


 

 

 

 



Webkrönikan:

2005 11 30

Anti-Wikipedia (1)

Vi har sedan en tid samlat en del artiklar och blogposter ang. Wikipedia som skulle ha använts för en grundlig analys av verket ifråga och, framför allt, av hur det används. Vi har emellertid insett att sannnolikheten för att vi skall orka göra ett ordentligt jobb av det hela sjunker drastiskt för varje dag som går. Vi nöjer oss därför med en snabb och nedrig attack från vår vanliga besserwisserståndpunkt.

En blogpost från 3/10 från Rough Type, kallad The Amorality of Web 2.0 är mycket läsvärd. Efter underrubriken "The Cult of the Amateur" avrättar Nicolas Carr njutningsfyllt wikipediaartiklar om Bill Gates och Jane Fonda. The Guardian redovisade den 24/10 en gransking av en expertpanel som bedömde ett antal articlar from "factually correct" till "a horrific embarassment." (Can you trust wikipedia?) Var och en kan själv göra liknande experiment. 

Vad som föranlett detta, något hastigt hopkomna, inlägg är en artikel ur gårdagens "die Presse" av vilken det framgår att flera hundra artiklar från Tyska Demokratiska Republikens ("Östtysklands") officiella uppslagsverk smugglats in i den tyska versionen av Wikipedia under de senaste åren.  Naturligtvis är detta inte bara ett brott mot upphovsrätten utan framför  allt tveksamt efter som de östtyska artiklarna ju skrevs av författare i regimens tjänst och alltså följer marxistisk ideologi och grundas på den dialektiska materialismen.

Nu är väl grundproblemet inte själva "Wikipedia" som innehåller en imponerande mängd av frivilligt och gratis erbjuden sakkunskap utan snarare det okritiska användandet.  Inte minst det tyska exemplet visar ju på det egentligen självklara att Wikipediaidén också är utomordentligt lämpad för att sprida desinformation och propaganda och att dessa möjligheter också utnyttjas. Kontroll och källkritik är alltså i högsta grad av nöden men utövas praktiskt taget aldrig av skribenter som nöjer sig med att slött källhänvisa till Wikipedia. I ett något lättsammare sammanhang erinrar vi om diskussionen om de föregivna lenincitaten liksom en bisarr diskussion om tomater och bananer hos Suburbia.

En invändning som omedelbart kommer från Wikipedias förespråkare är att andra skribenter upptäcker felaktigheter, diskuterar och rättar. Åtminstone diskussionen tenderar dock att relativt snabbt urarta till ett utbyte av skällsord och flame war.

Vi önskar att vi själva hade kommit på att mynta begreppet "amatörkulten" - en träffande beskrivning på vad som för något år sen kallades "The Pro-Am Revolution" som också behandlades i dessa spalter. Men allting som görs  av amatörer är inte bra och det faktum att Wikipedia är "demokratisk" och representerar en "collective effort"  eftersom envar kan skriva där är ingen garanti för kvalitet och objektivitet (ursäkta alla post-modernister men vi tror att dessa begrepp faktiskt fortfarande har ett visst värde).  Men återigen: ansvaret vilar naturligtvis i första hand på användaren: caveat lector! Synd bara att så få bloggare verkar villiga att axla detta ansvar. Bekvämare är det då att lyfta upp Wikipedia till en så gloriferad status att dess ord inte får betvivlas.

Vi har tentativt satt (1) i rubriken till detta inlägg så vi kanske återkommer. I så fall kommer vi möjligen att gå mer in på de religiösa aspekterna av amatörkulten och av "web 2.0", mycket vackert beskrivna i en artikel i Wired. (Sid 5 av 5. Länk via Rough Type ovan):

In the years roughly coincidental with the Netscape IPO, humans began animating inert objects with tiny slivers of intelligence, connecting them into a global field, and linking their own minds into a single thing....Weaving nerves out of glass and radio waves, our species began wiring up all regions, all processes, all facts and notions into a grand network. From this embryonic neural net was born a collaborative interface for our civilization, a sensing, cognitive device with power that exceeded any previous invention. ...It was the Beginning.

Wikipedia blir väl Den Heliga Skrift i denna nya religion.

PS:  Patrick Strang skriver i en kommentar till banandiskussionen att "Wikipedia må vara en vansklig källa men på inget sätt sämre än någon annan." Det håller vi inte alls med om. Å andra sidan ligger som vi sagt ovan ansvaret för att felaktigheter sprids framför allt på användaren men också på de de propagandister som -redan nu- försöker göra w. till all sannings källa eller åtminstone till ett vademecum som alltid kan användas som belägg för vad som än skrivs. Samma tanke som Patrick fast mera emotionellt utryckt hittar vi hos Tim O'Reilly (återigen via "Rough Type"): "How can we castigate Wikipedia as flawed when our conservative television news services managed to persuade their viewers that weapons of mass destruction were found in Iraq, and that evidence was found linking Saddam Hussein to the Al Quaida attacks on 9/11!"   Nej, hur kan vi bara!

permalänk                                           

 

2005 11 26

Random Saturday walk in the Donaucity

"Down with the nuclear program of the mullahs!"

"Refer Iran to the Security Council NOW"

 

 

One for the master, one for the dame...

The famous Polish Plumber and the famous Polish Nurse.

 

 

 

 

 

Why bother with matches!

 

 

A somewhat cumbersome street address! "Where do you live?" "Aristides-de-Sousa-Mendes-Promenade 34" "Let's go to my place instead."

However, googling for de Sousa Mendes gives interesting results (more than 16000 hits) and some good reading. A Portuguese diplomat, he was apparently a Wallenberg type hero during WW II and saved thousands of lives by issuing visa. He got in trouble with the Salazar regime, off course. See Aristides de Sousa Mendes or, if you prefer a bande dessinée, this link.

 

 permalänk                                           

 

2005 11 15

Röta i vingården

Dimman i dalen

sveper de frysande rankorna.

Vinet surnar redan

Från: Tre rader

 

Längs Schreiberbach lutar sig vingårdarna på båda sidor brant ner mot bäcken. Här promenerade på sin tid både Beethoven och Schubert och fick inspiration till bl.a. pastoralsymfonin resp forellkvintetten.  (Se gärna Mina berömda grannar på Flickr).  Här promenerar numera även smärre andar som exempelvis er krönikör. Men rötan sprider sig bland vinbergen.

La pourriture noble

Ädelrötan, svampen Botrytis cenerea, angriper de druvor som lämnas kvar efter skörden och in i frostnätterna i oktober och november. Genom ett hantverksmässigt plockande av druvorna får man t.ex. Sautèrnes eller Tokay eller vad som i tyskspråkiga områden kallas Spätauslese Trockenbeerenauslese eller, om frosten redan kommit, Eiswein. Alltsamman söta viner, lämpade till dessert eller gåslever, det senare dock numera ytterst inkorrekt, politiskt sett.

La pourriture ignoble

Vingårdarna är givetvis skyddade - all bebyggelse är förbjuden. Det finns hur många skyddslagar som helst för att inte tala om stadsplanering som givetvis reserverar vingårdarna som grönområden. Det har t.o.m funnits ett initiativ att ta upp området på UNESCO:s världsarvlista.

 

Ändå byggs det som aldrig förr. Lyxvillor slås upp, vingårdar skövlas. Här har nämligen den formella lagstiftningen inte någon speciellt stor betydelse - vad som gäller är bokekonomin. D.v.s  både partibok och plånbok, gärna i kombination, är vad som bestämmer vad som är tillåtet eller inte. I stora delar av Wien är det röd partibok som gäller, i de här aktuella dock svart d:o.

I värsta fall kan byggherren eller ägaren räkna med ett bötesstraff för olagligt byggande - en mindre summa som givetvis är inräknad i den ursprungliga kostnadskalkylen för bygget. Und das war es dann auch...

Som vi tidigare skrivit finns i den legendariska vinorten Grinzing knappast en enda äkta Buschenschank eller Heuriger kvar.  Men, what the heck, när man kan köpa spanskt rödtjut för 3.50 på Merkur.  Alkoholiserad druvsaft från Australien på Tetrapack, som i Sverige,  finns ännu inte här men det är nog bara en tidsfråga.

 

permalänk                                           

 

2005 11 12

En monumental stalinist och hans bildarkiv

Jonas på Blind Höna länkar idag till An image bank for everyday revolutionary life, ett fotoarkiv sammanställt av den mexikanske muralmålaren David Alfaro Siqueiros.

Det är ett ytterst intressant material. Vi har tidigare skrivit om Siqueiros, hans inblandning i mordet på Trotsky och flykt till Chile med hjälp av Pablo Neruda. Siqueiros var en knöl, det kan man nog säga, och en stalinist på vilken Ocatavio Paz' ord om hans generations- och politiska kamrater Rivera och Kahlo äger full tillämplighet:

the weaknesses, taints, and defects that show up in the works of Diego and Frida are moral in origin. The two of them betrayed their great gifts, and this can be seen in their painting. An artist may commit political errors and even common crimes, but the truly great artists--Villon or Pound, Caravaggio or Goya--pay for their mistakes and thereby redeem their art and their honor.

Siqueiros politíska aktiviteter, hans roll som anförare av en mobb som försökte mörda Trotsky och hans hustru kan endast indirekt spåras i texten kring fotoarkivet och definitivt inte på sidan "About Siqueiros." Men bilderna är intressanta även om man kan gripas av förtvivlan över de knapphändiga informationerna om vilka personer som syns på bilderna. Så har vi t.ex. "Leon Trotsky with a group of people" men inte ett ord om vilka som ingår i gruppen: finns exempelvis hans mördare, Ramon Mercader, där? Och vem är kvinnan? Kan det vara Sylvia Ageloff eller kanske hennes syster? Det finns f.ö. över 1000 bilder under rubriken "People and historical figures", det tar en stund att gå igenom.

Men titta exempelvis på den här bilden från ca 1950: "David Alfaro Siqueiros, Diego Rivera and Pablo Neruda ."  Märkligt att tänka sig att dessa tre gubbar i slips var benhårda stalinister fullt beredda till lönnmord på politiska motståndare och där den ene 10 år tidigare försökt skylla ett attentat på den andre och fick hjälp av den tredje att fly landet.  (Att Neruda fick Nobelpriset är en märklig sak - det måste ha berott på Artur Lundkvist som ju också förhindrat många andra författare att få priset på grund av politiska åsikter som inte stämde med Stalins.)

På det mera makabra planet hänvisar vi till den här bilden: Frida Kahlo, en feministisk kultfigur, troligen mest för att så få känner till hennes verkliga historia.

Riveras, Siqueiros och Kahlos konst måste  ses i sitt historiska och politiska sammanhang. Så märkvärdig är den ju heller inte, speciellt inte Kahlos -en måleriets Karin Boye med känsla för tonårstjejer.

A propos ingenting: vad hände med Mihailo Mihailovoc? Blev hans utflykt till Sundsvall inte vad han tänkt sig, kom dom inte? Nu blir det hårda bud för Micke - man talar t.o.m om att utlämna Mladic till Haag. Men kanske det blir som Staffan Heimersson tror och då vet man ju aldrig vem som kommer upp på topp. Det kanske kan bli en nutida Mercader i alla fall.

 

 permalänk                                           

 

2005 11 12

Liberal (konservativ?) citatkonst, del 2

Blogghögern fortsätter att sprida omkring sig obelagda eller felaktiga citat rörande Frankrike, precis som om sanningen inte skulle räcka till. Föregående inlägg handlade om Johan Norbergs okritiska återgivande av vad en anonym pamflettskrivare påstår att Frankrikes premiärminister sagt om kriget i Irak. (Vi går inte ens in på Stockholm Spectator patetiska försök till försvar för USA:s användning av de förbjudna fosforbomberna i Falluja.)  Den här gången är det JKL-blog som med användande av alla PR-knep och medietekniska krumbukter försöker försvara ingen mindre än Nicolas Sarkozy. (JKL-blog är den ökände Norton Tierras tillhåll men det här inlägget har skrivit av en Daniel Wennick).

"Sa Frankrikes inrikesminister 'slödder'?" frågar JKL. Svaret är visserligen 'ja' fast det betyder i själva verket 'nej'. Det var nämligen en 'lokal kvinna' som frågade Sarkozy vad man skulle göra med ortens 'slödder' och denne  upprepade i sitt svar hennes ord.  "Frågan klipptes bort" skriver Wennick (av vänstervridna media antar vi)  "och endast svaret visades upp i TV. Detta visar än en gång hur farligt det är ta frågeställarens ord i sin mun. (JKL har tidigare givit det troligen goda rådet att aldrig göra så i en debatt och utnämnt Lars Ohly till svensk mästare i konsten att undvika denna fälla. Tröst för ett tigerhjärta, antar vi.)

Liksom Norberg har också Wennick hittat en källa, nämligen bloggen "No pasarán" och omedelbart svalt det hela, hook, sink and line  eftersom det passar så bra.

Nu kan det väl vara dags att släppa in Nicolas Sarkozy själv, närmare bestämt i en teveintervju i France 2 i torsdags.

"Racaille" : Sarkozy ne regrette pas le terme

- Nicolas Sarkozy sur France 2 ("A vous de juger") le 10 novembre -

 
Nicolas Sarkozy a confirmé qu'il ne regrettait pas d'avoir employé les termes de "voyous" et de "racailles"

"Au contraire, je persiste et  signe", a ajouté le ministre de l'intérieur, qui était jeudi soir sur France 2 l'invité de l'émission d'Arlette Chabot, "A vous de juger".

Så nu har han i alla fall sagt det! Ipse dixit, som vi alltid brukar säga när argumenten tryter. Men den här gången räcker dom till.

 

En påse nötter: Det finns många olika översättningar av de fina orden som Sarkozy bevisligen använt. "Racaille" kanske bäst kan sammanfattas som "pack", "patrask" eller "slödder". "Voyou" är svårare - det kan betyda exempelvis "busunge" (om småbarn) men vi tror inte det var det S. menade.  Vi  klämmer till med "skurk."

Läs f.ö. Agnes fina inlägg med en översättning från die Zeit - på tyska (eller österrikiska åtminstone)  använder man ordet "Gesindel".

Ang. fosforbomber: naturligtvis använde inte USA dessa förbjudna vapen mot mänskliga mål i Falluja - de användes enbart som belysning  och för att markera målområdet. Om sedan något ramlar ner på folk kan man ju inte klandra USA-trupperna, det är ju en oundviklig naturlag, nämligen tyngdlagen, som Peevish skriver. Det påminner oss om vad Tom Lehrer en gång skrev om den nazistiske krigsförbrytaren Werner von Braun, specialist på att skjuta upp raketer (V1 och V2 vilka sedermera ramlade ner i London) och en stor man i USA:s rymdprogram: "Once the rockets are up, who cares where they come down. That's not my department, says Werner von Braun."

 

permalänk                                           

 

2005 11 07

Liberal citatkonst

Johan Norberg är utom sig av glädje över att Dominique de Villepin har sagt något dumt.

Villepin's View: The bloodier, the better:

"-That's not desirable. France would appear ridiculous."

Dominique de Villepin, now France's prime minister reacts to information that the American-led war against Saddam Hussein would probably be a short one, at a meeting at the Quai d'Orsay.

Quoted in International Herald Tribune.

Det här har Johan hört från någon anonym "Peter"  vilket han därefter glatt och okritiskt basunerar ut.

Nu är det ju inte alls omöjligt att den arrogante aristokraten de Villepin sagt något liknande men sakläget är i själva verket betydligt mera komplicerat. För det första är det inte de Villepin som citeras i IHT. I en krönika av John Vinocur refererar denne en bok Les Cent Semaines skriven av en anonym författare som uppger sig vara en toppdiplomat i Quai d'Orsay och jobbat direkt med de Villepin under dennes tid som utrikesminister. Hela boken verkar vara en enda lång anti-Villepintraktat och får naturligtvis ses som ett led i den våldsamma kampen mellan Sarkozy och de Villepin om presidentposten när och om Chirac avgår. (Vinocur's krönika handlar just om denna kamp och har den talande undertiteln: Dueling to debilitation.)  Vinocur skriver också att "The book is hardly unimpeachable information, since the author is described only as a French diplomat using a pseudonym."

Norbergs källa är alltså ytterst tvivelaktig. Naturligtvis kan det hela vara sant men det kan också vara ett led i en bitter personkamp eller en frustrerad underordnads hämnd på en illa omtyckt chef. Att Johan Norberg skulle fundera på vad han sprider omkring sig och förse det med nödvändiga reservationer kan man naturligtvis inte begära speciellt inte i detta fall när han får en chans att klämma till en man som vågade mopsa upp sig mot Bush i FN och hade fräckheten att påstå att det inte fanns bevis för några WMD i Irak.

 

Ovidkommande och snobbig not: Den anonyme libellisten kallar sig "Jean Saint-Iran" vilket väl skall vara en anspelning på en annan litterär toppdiplomat, Saint-John Perse, som fick Nobelpriset 1960 , troligen på tillskyndan av Dag Hammarskjöld. Litet vitsigt åtminstone.

Vidkommande och generös not: Krönikan i IHT är avgiftsbelagd och vi får inte länka till den. Om någon är intresserad går det bra att maila, hint hint...

 

permalänk                                           

 

2005 11 06

Storebror ser mig. Fast suddigt.

När vi laddade ner senaste versionen av Google Earth till den här datorn upptäckte vi en liten prick över Donau där det stod "webcam live". När vi klickat på pricken kunde vi se levande bilder från en servering vid Donau där vi ibland brukar dricka kaffe eller äta lunch. Efter att fascinerad ha betraktat en cyklist som körde fram, stannade och drack vatten ur en flaska promenerade er krönikör de 10 minuter som krävdes och här kan ni se resultatet. Om någon är intresserad av att se vad vi äter till lunch kan ni klicka in på den här länken nån dag när det är vackert väder i Wien.

Om man nu på något sätt fixar full duplex och en högtalare har vi alltså Orwell's telescreen här. Men det här blir mera demokratiskt än hos Orwell där ju bara partiet kunde se vad medborgarna har för sig medan de här bilderna kan ses av var och en (som har Google Earth och bredband). Det liknar också allt mer den isländska underhållningskanal som vi skrev om under rubriken Citizen Cam i mars förra året.

Det skulle finnas en kamera på Tegelbacken i Stockholm också men vid klickandet kom vi i stället till Linköpings Universitet, "Campus Valla." (Har ni snö där?) Om någon Linköpingsbloggare går förbi där kan ni väl vinka.

 

(Ja alltså vis av tidigare skador: det är en hel del ironi i ovanstående.)

 Permalänk                                           

 

2005 11 03

Sesemana

Hur många dagar är det nu egentligen i oktober? Eller november? Ordets högintelligenta läsare bara vet väl detta intuitivt medan andra börjar räkna på knogarna eller rabbla för sig själv: "Tretti dagar har november, april, juni och september."  Men kanske inte alla känner till att vi därmed upprepar en dikt av Hans Jacob Seseman (1751 - 1819). Seseman var född i Östergötland och är begravd, liksom Bellman, på Klara Kyrkogård i Stockholm och såväl Vadstena som Uppsala och Stockholm tävlar om att räkna honom som sin egen.  Det var dock i Stockholm som han nådde om inte ära så dock ryktbarhet.

Seseman var en skicklig matematiker och gav ut en lärobok i matematik Arithmetica ur vilken vidstående självporträtt är hämtat. Titeln arithmetices magister hade han fått av "Gud själv" som han en gång sade till Gustav III. S. var mycket intresserad av kvinnor men endast i ärliga

Läs hela inlägget här.   (Många kända figurer dyker upp och så finns det ett matematikproblem. Det är fråga om Nunnor som smugglar in Karlar i cellen.)

Uppdatering 05 11 05: Vi har lagt in en direktlänk till matematikproblemet (som tydligen inte var så problematiskt som det verkade) och dess utmärkta kommentarer. Vi återkommer med en sammanfattning av allt detta. T.v. kan ni exempelvis läsa detta.

 

Permalänk                                           

 

Uppdatering 05 11 06: Vi tackar för alla intressanta och roliga kommentarer både här och på sidan med nunneklosterproblemet där vi nu lagit in den facit som Seseman själv presenterade.  Lösningarna stämmer bra överens med de som erbjudits av Håkan K. , Hakke (på vers förstås) och Fredrik. Ytterligt imponerande är det program Seseman's Convent Problem som skrivits av Håkan Kjellerstrand i det Prologbaserade CLP språket ECLiPSe om ni förstår vad jag menar. Signaturen Aniara fick däremot ont i huvudet vid sitt lösningsförsök vilket också är vad vi fick när vi tittade på lösningarna till Fredriks glödlampsproblem. Själva problemet var inte så svårt men lösningarna var det.

Bodil fick ju in både Buddenbrooks och Ada Negri (är det Pola's syster?) i sin kommentar, annars är vi litet förvånade över att de eventuella läsarna inte gått in på problemets religiösa och moraliska aspekter (kanske anar vi dock litet av detta hos Aniara). Det rör sig ju om ren smutskastning av klosterväsendet och kanske blir vi polisanmälda för hed-else (get it?).

Eventuella kommentarer mottages tacksamt, gärna härovanför.

 

2005 11 01

Buuh!

Det är ju litet sent men egentligen borde vi väl skriva något hemskt för att skrämma er till Halloween. Och väl placerade är vi: Wien är väl troligen Europas makabraste stad bl.a. med sitt Begravningsmuseum, katakomberna under Stefansdomen och den kejserliga begravningskryptan Kapuzinergruft (alltid framhållen som en av stadens största turistattraktioner). Emellertid begravs de kejserliga endast delvis där: hjärtan och andra inälvor har ett speciellt förvaringsställe i det s.k. Herzgruft. Värst av allt är dock Michaelergruft , en populär turistattraktion som dock f.n. är utsatt för ett aggressivt angrepp av skalbaggar (fam. Curculionidae) och det gäller att rädda vad som räddas kan. (Kolla bilden).

Men sådana hemskheter ligger egentligen inte för oss. Vi föredrar den litterära skräcken framför den mera påtagliga, om vi säger så. Vi kom in på det här spåret genom en post på den utmärkta historiska bloggen Cliopatria som ledde oss till en artikel om "Victorian terrors."  Fyllda av förväntan klickade vi oss fram till Sheridan Lefanu och An account of some strange disturbances in Aungier Street. Det blir en emellertid en besvikelse i så måtto att någon skräckkänsla vägrar att inställa sig och det slår oss plötsligt: Man kan inte läsa spökhistorier på en computerskärm!  Den nyktra sans seriffonten (Arial?) breder ut sig över hela 19-tummarens lätt ljusgrå finpixlade yta -  ungefär lika hemskt som "DN Debatt".

Nej, nu släcker vi ner och plockar ut Poe's Complete Tales and Poems ur bokhyllan, dämpar ljuset, sjunker ner i IKEA-fåtöljen och slår upp The Fall of the House of Usher. Vi kanske syns.

 

Not: I Dorothy Sayers efterföljd skriver vi "Lefanu" i stället för "Le Fanu" - vi har inte tid att kolla upp hur det verkligen skall vara.

 

Permalänk                                       

 

                         

 När jag ändå har ordet

 

 Månadsarkiv november 2005

 

   Bengt O.

   

Tillbaks till När jag ändå har ordet.