Länkar: | |
|
|
Vid sidan om: | |
Uppdatering: Eftersom herr XXX liksom i ett tidigare fall nu drar in personer och institutioner som inte har ett dugg med den här saken att göra får vi väl böja oss inför hans hotelser och ta bort alla referenser. Annars hade vi gärna fightat ut det hela - det finns nämligen inte en snöbolls chans i den varma platsen att XXX skulle kunna få rätt. Eftersom han har fel. Dessutom fungerar inte lagen så som han tror. Men liksom en annan bloggare vill vi inte att helt utomstående personer skall få obehag.
VI hoppas däremot fortfarande att de bloggare som gått med i "blogrankers" drar lämpliga konsekvenser. Vi menar fortfarande att om man använder kommentarer till att göra reklam för sitt företag faller det under kategorin spam. Naturligtvis har detta ingenting att göra med herr XXX enligt vad han själv försäkrar oss.
Vi nöjer oss därför med att provocera annan känslig själ som i varje fall hittills inte hotat med polis och domstol eller att dra in personer som inte har det bittersta med detta att göra. Men det kanske kommer. För att undvika ytterligare tråkigheter understryker vi med skärpa att När jag ändå har ordet inte är skriven av president Bush och att han inte heller på något sätt godkänt eller uttryckt sitt gillande av det hela.
(Vi skrev i vårt ursprungliga inlägg att det är litet trist att se undfallenheten inför PUL hos svenska bloggare - kom ihåg det journalistiska och litterära ändamålet och Ramsbrodomen. Nu faller vi själva undan men det beror som sagt på att XXX hotat att dra in tredje parter som inte har det minsta med det här att göra.)
Undrar om Cecilia Stegö, Johan Norberg, Poirier Martinsson, Tarja Halonen, Nils Lundgren, Knut Ahnlund, signaturen "atm", Fredrik Strage, Josefsson på Vattenfall och andra också tänker polisanmäla oss? Det tror vi väl knappast. Visserligen har dessa personer oftast fel men troligen också tillräckligt med anständighet och insikt om att det definitivt skulle ruinera deras anseende. Och sen kan dom stava och skriva förståeligt så vi antar att de skulle nöja sig med att skriva en kommentar eller ett genmäle till våra nedriga attacker.
2005 10 25 Vi skall alla den vägen vandra
"Ungarischer Schwan möglicherweise an Altersschwäche gestorben"
Österrikiska der Standard lugnar sina läsare.
"Sverige är i det avseendet västvärldens Nordkorea." Politiske analytikern Roland Poirier Martinsson. ("Det avseendet" är förhållandet mellan parti och regering.) Tur att man hann ut i tid. Annars läste vi hos Merit Wager att det är Finland som är Västvärldens Nordkorea eftersom presidentens politik har stöd av 95 % av folket. Men har RPM sagt det så. "Får man i all välmening föreslå att DN Debatt i alla fall startar ett webbforum, där repliker som inte får plats i papperstidningen kan publiceras? Det kanske skulle tvinga personer som Rosenberg att argumentera för sina påståenden." Kommentarlöse Johan Norberg är sur för att han inte får kommentera på DN debatt. Han måste ju veta det.
2005 10 19 Ice cream trucks as church marketing
Trots att vi en gång för alla och ex cathedra lagt fast vad som gäller för en blog envisas folk med att skriva regler och uppförandekoder. Varför någon skulle bry sig om att följa regler som ställts upp av någon vars site är så tråkig att man endast med största möda lycklas läsa den förstår vi uppriktigt sagt inte. Erik Stattin regerar på det enda tänkbara sättet: lyd inga av dessa råd.
Värre är det med kommentarer. Under tre års bloggande har vi aningslöst kommenterat både här och där och glatt oss omotiverat mycket när någon kommenterat här - speciellt om någon blivit f-b-d, då vet vi att det vi skrivit berör åtminstone någon läsare. Men så hamnar vi i en diskussion om just kommentarer borta hos Erik där han säger bl.a. "Ett relaterat trick är att inte svara på kommentarer, bara läsa dom. Eller kanske handlar det om att inte uppfatta en
Vi hade verkligen inte tänkt blogga mer om Harold Pinter. Men så hörde vi honom berätta på svensk TV ikväll om vad han tänker säga i sitt Nobeltal i Stockholm: det blir ett politiskt tal, anti-Blair, anti-Bush, pro democracy and pro human rights. det blir grejer! Så Norberg, Munkhammar, Spectator, Martinsson, Erixon och andra Bushens voffsingar samt B-laget Dennis, Dibbuk, Tommy Funebo - vässa era tangentbord, ni har ju några månader på er.
Det blir kul att se om kungen kan hålla pokerfacet. Är Göran Persson där? Han har ju numera krupit upp i Blairs trygga famn trots att det blir dyrt för Sverige ("he spiks inglish you now" ) och lär väl inte må så bra om Pinter håller sitt löfte. Hoppas att TV zoomar in på Maddes hylla när det blir så dags.
Svenska Akademin och Horace Engdahl förtjänar en stor eloge. Litterärt finns absolut ingenting att invända mot priset: engelsk press från de kultiverade tíll boulevardblaskor som Telegraph tycker att det var ett bra val. Och de odödliga kan väl inte hjälpa om pristagaren har litet felaktiga åsikter, heheheh....
hade vi tänkt blogga om Harold Pinter, det är så många andra som gör det (man måste skriva in 'pinter' verkar det som) och förresten är vi sura för att vår favorit Paul Theroux inte ens var på den s.k. tapeten. (Skärp dig, Horace!). Men vi kan inte underlåta att uttrycka vår beundran för Akademin som tydligen varje år lyckas skapa en litteraturdebatt där vanliga läsare deltar och där känslorna svallar som aldrig det. Alldeles på slutet vaknade kulturbrontosaurier som Ahnlund, Jinge (ursäkta!), Benkulic och den oefterhärmlige Kurt Lundgren till och upptäckte att den för dem obegripliga Elfriede Jelinek fått priset i fjol. När Akademin detta år gjort ett mera konventionellt val är det lustigkurrarna på Stockholm Spectator som retar upp sig på att Pinter har problem med USA och Blair. Kräldjuren på bloggeriets skuggsida utmärker sig naturligtvis också (varför får han pinga "intressant" - nog måste det väl finnas någon regel han bryter mot?) .
Det är väl endast Astrid Lindgren och Thomas Tranströmer som är okontroversiella i alla läger. Eller- om man skall bredda priset till att bli mera tidsenligt - varför inte utmärka kulturpersoner som "Darin" eller f.d. popstjärnan Ruben? Zlatan vore också ett bra val. Folkets kärlek skulle bli din belöning, Horace.
Updatering: Poirier Martinsson -som vi egentligen slutat att läsa eftersom han blivit så tröttsam- ansluter sig naturligtvis till gänget kring Spectator fast med betydligt mera sofistikerade och inlindade ordvändningar. Många av de senaste pristagarna är nämligen "alla politiska i sin gärning på ett sätt som skymmer det mänskliga i deras konst." Det kan man ju inte säga om Martinsson - där är det bara politik, någonting att skymma finns knappast.
2005 10 11 Herr Ahnlund kommer tillbaka
Knut Ahnlund har låtit tala om sig efter att ett år för sent ha läst fjolårets Nobelpristagare i litteratur."Veckans psedohändelse säger" Horace Engdahl eftersom Ahnlund inte deltagit i Akademins arbete på många år.
Av ren slump hittar vi följande i Bo Strömstedts Löpsedeln och insidan som jag nyligen skrev om i ett annat sammanhang. Så här skriver Strömstedt: Ett ironiskt...
2005 10 11 Trassel med Google Earth
Tråkigt nog fungerade inte den ursprungliga länken till Google Earth nedan som den skulle. Jag har därför lagt in en vanlig bildfil, precis här.
2005 10 10 Den spännande upplösningen
Ingen listade ut exakt var nedanstående bild var tagen men både Fredrik och Aron var imponerande uppfinningsrika och ganska nära. Geografiskt sett var Aron närmast men topografiskt var Fredrik bäst (och dessutom först). Den som har Google Earth installerad kan titta här. Han förklaras alltså som vinnare. Juryns beslut kan möjligen be- men inte överklagas. Grattis.
Även Strindberg, som hade ett mycket intensivt förhållande till Skansen, skrev om Håsjöstaplen. Titta här.
"du måsste skrivra så menniskror förstör annrars lyssnrar ingngen på dej "
Så är det väl.
Precis var är denna bild tagen? Första rätta svar får ett av krönikören redan läst ex av The No.1 Ladies' Detective Agency ("One of the international Books of the Year" enligt nedläggningshotade TLS men inte enligt oss som snart kommer med en avvikande mening). P.g.a av detta godtas inga större avvikelser än + - 2 meter från den sökta platsen.
|
|
Webkrönikan: |
...och litet politik I spänd förväntan på vad bloggosfärens residenta expert Agnes har att säga noterar vi bara att tyska SPD:s partiordförande Franz Müntefering drar sig tillbaka i besvikelse över att partiet utsett en person han inte tycker om till "partisekreterare." ("Bundesgeschäftsführer.") M. var förutsedd som vicekansler och arbetsmarknadsminister i den nya koalitionsregeringen men kommer väl nu troligen inte att ingå där. En överraskande konsekvens verkar bli att CSU:s starke man och Angela Merkels ärkerival, Bayerns ministerpresident E. Stoiber, som skulle blivit ekonomiminister, också verkar vilja dra sig ur det hela eftersom han tänker sig att ett SPD utan Müntefering inte går att samarbeta med. Ja, vilken soppa. Merkel är inte den person som kan leda Tyskland genom denna besvärliga period och ett mera vänsterinriktat SPD lär inte underlätta genomförandet av de hårdhänta reformer som måste komma. Vi har aldrig trott att Merkel skulle kunna hålla sig kvar en hel valperiod - frågan är nu om hon överhuvudtaget kommer att tillträda jobbet? Uppdatering: När det nu måste bli en stor koalition borde man naturligtvis rensa bort alla löskokta ägg och låta Schröder och Stoiber sköta det hela.
|
Två okända poeter som alla känner till På förhand: det här blir ett långt, kringirrande och ovidkommande inlägg. Hur gärna skulle vi inte skriva lärda och välformulerade men ändå lättlästa litterära uppsatser som t.ex. Bodil Zaleski. Detta förhindras dock både av bristande förmåga och svårigheter att hålla tankarna samlade men framför allt av att de författare som vi begriper oss på sällan liknar Theodor Fontane utan som regel tillhör den krets som, med Mats Bergmans ord, nästan alltid "blir grymt och hjärtlöst behandlade av oförstående samtida" men som dock är värda "all respekt, dels för sina personliga egenskaper, dels för sina goda avsikter." Det senare gäller dock endast ytterst betingat för Hugo Gyllander (1868 - 1955). Vi lade märke till denne långlivade poet som översättare av Kiplings Tomlinson - en bravad som vi menar i stora delar överträffar originalet. Vi har i denna krönika använt denna dikt i Gyllanders översättning för att karaktärisera de unga nyliberaler som vet allting och har läst så mycket men som fullständigt saknar anknytning till den nog så knepiga verkligheten. (En vänlig läsare menade i ett mail att det var att skjuta en gök med luftvärnskanon att använda Kiplings dikt i detta sammanhang. Måhända. Vi har lagt upp Gyllanders översättning här inklusive en länk till originaltexten. Båda väl värda att läsas och begrundas.) När vi först träffar på vår hjälte har han just fått pris av Svenska Läs hela inlägget här. (Både Hitler och Jultomten dyker upp!) |
Cecilia och Johan Återgiven med tillstånd från österrikiska Monochrom. Österrikiskt avantgarde som trampar över ibland men det här är kul. Den ungdomliga entusiasmen kommer så till sin rätt. |
If you can't beat them, join them... Vi visar ytterligare ett par exempel på den propaganda som drog minst 15 % av Wiens väljare vid söndagens regional- och kommunalval. Sorgligt som det är är det nog bara början på en lång och bitter xenofobisk valkampanj. De stora partierna (socialdemokrater och konservativa) har ingenting lärt av Haiders uppgång (och fall): i stället för att tackla problemen rakt på försöker man att lägga sig närmare den föregivna folkopinionen. Redan på valkvällen underströk de konservativas toppkandidat att resultatet "borde få socialdemokraterna i Wien att tänka över sin integrationspolitik" som hittills varit förehållandevis social och -trots allt- positiv för de asylsökande och flyktingar. På riksplanet, däremot, har SPÖ understött regeringens asociala "Fremdenpaket". Och så kommer det att fortsätta. Regering och opposition måste emellertid försöka behålla ett sken av anständighet, inte minst eftersom Österrike kommer att vara ordförande i EU:s ministerråd under den mest hektiska valkampsperioden! Utlänningsfientligheten kommer därför att maskeras som ett motarbetande av och uppställande av hinder för Turkiets medlemsskap i EU. Det blir ett anti-Turkiet val. Resultatet blir att främlingsfientligheten kommer att upplevas som rumsren (eftersom både sossar och kristna är emot turkarna!) men då kan man ju lika gärna välja FPÖ som säger vad dom tycker utan håanden och hummanden! (Inom parentes sagt kommer vi att få se ett liknande fenomen i Sverige, fast på en annan front. Varken regering eller opposition kommer att våga göra en frontalattack på Junilistan och avslöja dem som de partikamrater med Bossi, le Pen och andra som Lundgren och Wohlin ju är. I stället kommer man att försöka lägga sig så nära som möjligt: "vi är också väldigt skeptiska till EU och tycker att det är fel att Bryssel bestämmer över våra gurkor." Men euroskeptiska eller -fientliga väljare är inte dummare än att de väljer "the real thing". Så får Junilistan sina 15 % och Reinfeldt får regera med Lundgrens nåde eller också kommer Persson att uppföra en glädjedans på de rykande ruinerna av en förbränd borgerlighet, om vi säger så. Taktiken är densamma - den har aldrig fungerat och kommer inte att fungera varken i Österrike eller Sverige.) Man borde ta människors rädsla och osäkerhet på allvar och våga ta itu med kriminalitet, förslumning, arbetslöshet och bristande anpassning till samhället men inte genom generella och publikfriande attacker på människor som ser annorlunda ut och som i de flesta fall inget hellre skulle vilja än åka tillbaks till sitt hemland om detta vore möjligt. Den svenska dubbelmoralen är speciellt grotesk: Genom en Toleranz der Schwäche vågar man inte angripa de verkliga problemen, samtidigt som Utlänningsnämnd och Migrationsverk mot enskilda individer uppträder på ett sätt som endast kan betraktas som ovärdigt, barbariskt och stridande mot mänskliga rättigheter. För den som är intresserad och kan läsa tyska kommer här tre länkar: Der nächste Ausländerwahlkampf kommt bestimmt Es gibt ein "Ausländerproblem" Meine Ausländer, deine Ausländer
|
Ich nix versteh'n - oder doch? Vid återkomsten till Wien blir vår första praktiska åtgärd att rösta i valet av stadsdelsförvaltning. (Eftersom Wien samtidigt är ett av 8 "Bundesländer" som tillsammans bildar staten Österrike har vi inte rösträtt till stadsfullmäktige vilket vi haft om vi bott exempelvis i Graz eller Innsbruck. Vi återkommer i nästa [?] inlägg till detta.)
På väg hem tilltalas vi av en skäggig man åtföljd av två damer med huvudduk som -på mycket bruten tyska- frågar om vägen till vallokalen. Jag upplyser honom därom, hans ansikte lyser upp och han påpekar att jag talar tyska med utländsk dialekt. Jag avstår från vidare kommentarer och vi utbyter en mängd artigheter - han och hans damer kommer från Egypten. Min hustru och jag är angelägna om att sällskapet skall hitta till vallokalen och promenerar tillsammans med dem ett kvarter tillbaks för att kunna visa exakt hur man måste gå. I kväll föreligger valresultatet. På ytan är allting klart. Socialdemokraterna förbättrar sitt succeresultat från 2002 och bygger ut sin absoluta majoritet i fullmäktige med ytterligare tre mandat till 55 av de 100 platserna. Postfacistiska FPÖ förlorar en tredjedel av sina väljare och mandat, Haiders utbrytarparti elimineras, regeringspartiets ÖVP kan kapa åt sig en del av FPÖ:s gamla väljare och gå framåt något och "die Grüne", vars toppkandidat är en grekisk invandrare, blir tredje största parti i stadsfullmäktige. Bra va'? Nej, inte riktigt. Opinionsundersökningar hade förutsagt 55 - 60 % för socialdemokraterna, "die Grüne" på andra plats och ett förhärjande nederlag för FPÖ. Eftersom valutgången ansågs given på förhand sjönk deltagandet till rekordlåg nivå vilket främst berövade socialdemokraterna den absoluta triumfen. Men den stora sensationen var att ca 15 % av väljarna valde FPÖ trots att opinionsmätningarna visat omkring 4 - 5 %. Man har alltså inte velat tala om för opinionsmätarna att man tänker rösta på FPÖ - ungefär samma fenomen som för Ny Demokrati och Junilistan i Sverige. Vi känner personligen en djup besvikelse över resultatet. FPÖ:s främlingfientliga valkampanj ( som vi ser ett par exempel på i bilderna) sprängde egentligen allvarets gränser och gled över i löjet - i och för sig inte det sämsta. Opinionsmätningarna pekade på att befolkningen äntligen skulle göra rent hus med xenofobi och postfascism och förpassa Haider med anhang till historiens skräphög men det blev inte riktigt så. Undrar vad våra egyptiska medinnevånare här i det djupt konservativa 19e distriktet tänker? Vi är alla fem utländska medborgare med laglig rätt att vistats i landet och t.o.m med en begränsad rösträtt. Ändå vet alla att ingen -utom kanske av rent personliga skäl- har något att invända mot att krönikören och hans hustru bor här medan minst 15 % av befolkningen gärna skulle se att de de övriga tre i den promenerande gruppen kastades ut, ju förr desto hellre. Det känns inte bra. Ett intressant resultat är naturligtvis att i det största och viktigaste "landet" - huvudstaden Wien- mindre än 20 % av väljarna röstade på de nuvarande regeringspartierna. Förbundskansler Schüssel har heller inte kommenterat valresultatet - det har han heller inte gjort efter de senaste nederlagen i Salzburg, Burgenland och Steiermark. Nästa parlamentsval är 2006, strax efter Österrikes ordförandeskap i EU:s ministerråd.
Not till eventuella liberala läsare: Det finns inga "liberala" partier i Österrike, oberoende av hur man definierar det. Riktig "nyliberalism" finns överhuvudtaget inte, i vart fall inte på det politiska planet; "folkpartism" snarast hos miljöpartiet som f.ö har ungefär 0 % gemensamt med sina svenska namnfränder (OK - man är emot kärnkraft tror vi - det är många år sedan man uttalade sig i frågan.) Jo, en sak till: de är valtaktiska idioter, detta sagt i all välmening. Det är litet Parsifal, "der reine Tor" över dem.
|
Kvällen före När i den postmoderna sörjan brunnar borras nås aldrig diktens källa, ren och klar. Så leta inte alltför långt bort, Horace Du vet ej vad du får, men vad du har.
Din tillgivne E. Klipspringer
|
Nedrigt angrepp å liberal frihetskämpe (Update 05 10 14; Den fråga som vi reser här nedanför diskuteras även internationellt som vi kan se här! F.ö: Dennis: var är du - det här inlägget skrevs mycket med tanke på dig. Du sviker väl inte nu va? )
Inte förrän nu har vi observerat att Johan Norberg tänker lämna Timbro och byta jobb (?). Vi har redan tidigare frågat om Johan Norberg nånsin haft ett riktigt jobb, något som i så fall inte framgår av hans cv. Man brukar ju med rätta tala om politiska broilers, dvs. karriärpolitiker utan annan erfarenhet än från ungdomsorganisation och parti. Norberg -och en del andra- är perfekta åsiktsbroilers och verkar uteslutande vistas i de teoretiska modellernas formsköna värld och livnära sig genom briljanta omformuleringar av vad andra tänkt och tyckt utan besvärande kopplingar till den nog så knepiga verkligheten. När vi läser Johan Norberg -vilket rent stilistiskt ofta är ett nöje- kommer vi alltid att tänka på Kiplings dikt "Tomlinson" som fått en mer än kongenial tolkning till svenska av Hugo Gyllander (om vilken det troligen kommer ett inlägg längre fram i höst). Tomlinson var en beläst borgare som efter döden varken släpptes in i himlen eller helvetet därför att inga av hans synder eller välgärningar var självupplevda utan hämtade direkt ur böcker och påbroderade litet grann. "jag läste så här i en bok, och så hörde jag sägas ibland,och så har jag tänkt, att en annan man tänkt om en tsar i det ryska land."..... "O, det har jag känt och gissat mig det, och det har man ofta berömt.
och så det skrevs, att en diktare skrev om en norrman, vars namn jag har glömt." Tomlinson försökte desperat att bluffa sig in både i himlen och helvetet men misslyckades skändligt på grund av bristande praktiska erfarenheter. När han försökte övertyga den onde om att han begått en speciellt otäck synd: Bak skranket Satan grinade till: "Nå svara på heder och tro,
om först ni ej läste om det i en bok?" Och Tomlinson suckade: "jo." Vi önskar Johan Norberg all lycka i sina nya förehavanden vad de nu kan vara. Och när det en gång förhoppningsvis i en mycket mycket avlägsen framtid blir så dags är vi övertygade om att han får ett bättre välkomnande av Sankte Per än vad Tomlinson fick: "Ni har läst, ni har hört, ni har tänkt", han sad', "det är allt vad jag ännu har sport. Men säg vid den kropp som ni en gång haft, och svara: vad har ni gjort?"
|
Böcker är roliga att läsa. En del är bra, andra inte riktigt lika bra men alltid läsvärda. Nyligen läste vi t.ex. i Flygshoppen på Bromma flygfält Biggles flyger österut, den var bra. Tyvärr hann vi bara med hälften och hoppas att den finns kvar till nästa Brysselresa så att vi får veta hur det går. Inte så bra tyckte vi däremot att den kritikerrosade I skuggan av ett brott av Helena Henschen var. Ramverket kunde inte ha varit mera spännande: de s.k. von Sydowska morden där mordoffret var författarinnans morfar och mördaren hennes morbror. Tråkigt nog ytterst få nya fakta eller underbyggda teorier men desto mer av uppdiktade psykologiska förklaringar och fingerade dialoger och utläggningar, alla starkt nutidsfeministiskt färgade. Det är alltså inte fråga om en "roman om ett brott" utan författarinnan söker efter sanning och förklaringar men där fakta inte räcker till tar hon fantasin till hjälp. Gång efter annan under läsningen kommer man på sig med att ha dåligt samvete för att man tycker att boken är dålig: stackars Helena Henschen som vuxit upp och levt med ett sådant trauma i familjen. Det är väl också bakgrunden till kritikermottagandet men, ursäkta, det fungerar inte. Riktigt dålig tycker vi också att den berömda The No.1 Ladies' Dectective Agency var. Här känner vi oss på något så när säker grund: historierna om Precious Ramotswe är inte skrivna av någon medelålders kvinnlig detektiv från Botswana utan av en manlig professor i "medicinsk juridik" vid universitetet i Edinburgh. Det märks också. Vi kan med välgrundat eftertryck säga: det här är ett nykolonialistiskt och patriarkaliskt missbruk av människor och miljö som defintivt förtjänat bättre. Bra var däremot Eleganta eskapader av Dag Hedman som vi hittade i ett antikvariat på Birger Jarlsgatan, precis som Erik sade. På förekommen anledning kommer så småningom ett separat inlägg om denna bok. Därtill behöver vi emellertid ett citat om (inte av) T.S Eliot som vi för ögonblicket inte har till hands, så det dröjer litet. Då har vi osökt hamnat vid ett annat antikvariatsfynd - vi kompletterar denna gång vår Jolosamling med Generaler och likställda (1970). Välsignelse! Äntligen den perfekta läsupplevelsen. Det är märkligt med Jolo: alla tycker om honom men ingen vågar riktigt lyfta upp honom till Hjalmar Söderbergs, Strindbergs eller Almqvísts nivå där han naturligtvis hör hemma. Troligen för att han var "journalist" på den tiden det fanns sådana. Jolo ser saker, läser böcker, träffar personer eller reser till platser och skriver sedan om det. Ibland träffar han Chaplin eller Churchill, ibland en skräddare på Norrmalm som sytt åt tsaren eller en gammal dam på Östermalm som fick sin klänning nedblodad under revolutionen i Ryssland. Ibland reser han till Tombstone, Ariz, eller Irland, ibland till Blekingegatan eller Stora Essingen. I de senare fallen blir det oemotståndligt att följa i hans fotspår och kolla om det verkligen finns ett kikhål i porten till Hedvig Eleonora kyrka eller om man skulle kunna köra in med häst och vagn i det hus på Grev Turegatan där Görings svägerskor bodde. Hans teknik ter sig ibland märklig om man börjar tänka på den. En stor del av Generaler och likställda är egentligen bara en redogörelse för en bok av en engelsk general som Jolo läst. Han liksom omberättar boken i sin egen stil kryddat med personliga reflektioner och sidoblickar. General Spears bok är säkert i verkligheten dödtråkig att läsa - i Jolos version blir det fascinerande och spännande nutidshistoria. (Om en brittisk officer inte vid ett tillfälle hade hittat en bunt snöre hade troligen dagens Frankrike och Europa sett helt annorlunda ut än det gör idag.) A propos Söderberg: Vi läste Bengt Ohlssons Gregorius och gillade den trots en radda uppenbara ankronismer. Därefter insåg vi att vi borde läsa om Doktor Glas men den gick inte att uppdriva i bokhandeln. Det får bli en ny antikrunda. Vi läser igenom ovanstående och finner att vi sågat en fin dam och en kvinnlig detektiv samt uttryckt vår uppskattning av en omoralisk svindlare, en gammal general och en överviktig kyrkoherde. Vår brist på genusteoretisk bildning lyser igenom revorna på den slitna kappa av bornerad beläsenhet vi försöker att skyla oss med. Om vi säger så.
|
2005 10 05
Tillrättalägganden Här följer tillrättalägganden av ett antal felaktigheter uppsnappade den senaste veckan i flygbolagens gratisexemplar av tidningar eller eljest vid korta neddimpanden i Stockholm: 1 Yrsa Stenius i Aftonbladet: Unga tänker inte på att gamla finns. Y. har försökt lyssna till en TV-pjäs men kan inte höra vad dom säger. Hon skyller detta på unga skådespelare av idag och efterlyser textning och artikulering som förr var elementär i teaterutbildningen. Fel, fel, fel. Den som började med det här var Sveriges kanske mest överskattade filmregissör Bo Widerberg som ju verkade redan när Yrsa var ung. Det passade väl in i 68-generationsideologin: i verkliga livet, t.ex. på en buss, hör man ju inte heller vad folk säger. Teatern skall återspegla verkliga livet och därför skall man inte riktigt kunna höra vad skådespelarna säger. Det skall vara så, det är en politisk grej ingenting annat. 2 Eva Lilja i Expressen (ej länkbar - men veckans roligaste). Bojkotta kanelbullen! Kanelbullen har nämligen en mörk baksida i form av socker. Så hos Eva blir det inga bullar utan riktigt goda fruktsallader. Ingen "kanelbullens dag" utan i stället fruktonsdagen eller babyspenatens dag. Nu tycker barn att det är kul att laga kanelbullar men, säger Eva, det är lika kul att laga spenatlasagne. Helt fel. Barn -och de flesta vuxna- föredrar kanelbullar framför spenatlasagne och då är den rent sensuella bakupplevelsen inte inräknad. Evas idé är lika tokig som när nyliberalerna tror att man kan bekämpa junkfood med marknadsmekanismer: försök sätta upp en snabbmatskedja baserad på spenatlasagne och guavasaft så får ni se. 3 Esref Okumus i Expressen (inte heller länkbar, vad är det med denna tidning. Malte? Agnes?): Wiens ottomani. I och för sig en sympatisk artikel som egentligen skulle ha förtjänat en mera seriös diskussion men själva huvudtesen är rent åt fanders. Österrikes patetiska och xenofoba agerande var helt grundat på ytterst kortsiktiga inrikespolitiska skäl och att Schüssel eller Plassnik skulle ha känt sig kallade att försvara Västeuropa mot Kara Mustafas sentida efterföljare är rent ut sagt, Esref, nys. Det är sant att det finns en stark turkfientligthet i allmänna opinionen men den är helt dagsaktuellt betingad medan det turkiska inflytande från belägringarna 1529 och 1683 snarast är något som hålls i ära eller i vart fall som någonting positivt. Läs gärna vårt kåseri: 300 år senare. Ja, det var allt vi hinner med nu - det finns många andra fel som borde korrigeras, hela Junilistan t.ex. Men det får bli i en senare omgång.
Not: Den som är intresserad av Turkiet och Europa hänvisas till ett tidigare inlägg: En snabbblog samt länkar där till Enlevering ur seraljen? och ytterligare skriverier på denna blog som är länkade därifrån.
|
När jag ändå har ordet
Månadsarkiv oktober 2005
Bengt O. |
|||