Vid sidan om: |
2006 12 30 Humor och intelligens "Jag är fascinerad av att en person med Matt Lucas utseende klär sig i en nätundertröja och sätter sig i en rullstol. Det är inspirerande." Svenska Dagbladet "Inom psykologin är jag inriktad på intelligens och vill gärna skriva min c-uppsats om något som har med det att göra." Känd bloggprinsessa |
Det går undan i svängarna. Treschow har visserligen under hård press fått medge att "det finns en psykologisk koppling mellan ersättningen till cheferna i toppen och fackens lönekrav och konstaterar att det finns behov av stor pedagogik framöver." Speciella pedagogiska insatser behövs då utan tvekan för statsminister Fredrik Reinfeldt som helt naivt "uppmanar även näringslivets chefer till klokt ledarskap. Höga chefslöner påverkar löneförhandlingarna" Även finansminster Anders Borg får sätta sig på den Treschowska skolbänken eftersom han "anser att arvodena generellt är för höga." Inte nog med det, han anser också att "de höga ersättningarna är ett problem för näringslivet och tycker att ägarna har ett stort ansvar för att bara godkänna ersättningar som är väl motiverade. - Annars kommer vi att få ett legitimitetsproblem".' Hur väl då för Treschow att åtminstone Johan Norberg traskar patrullo. Reinfeldt är inget bra och om direktörerna: "why shouldn´t owners reward them if they think they create value". Som bekant har ju Treschow skapat det mesta av detta -och där med sitt eget- värde genom att skrota lönsamma arbetsställen och kasta tiotusentals anställda ut i arbetslöshet. (Rubriken syftar på hans smeknamn från Electrolux.) Nu får han kanske härja i Unilever i stället: den som vill medprofitera bör köpa aktier redan nu. Och sedan gå hem och skämmas. Treschow skall faktiskt lämna chefsposten på Svenskt Näringsliv. Organisationen bör ta detta tillfälle att ta sig i kragen och fundera litet på det slags kvaliteter som SAF:s och Industriförbundets klassiska ledare faktiskt hade. Och näringslivet blomstrade ändå.
|
2006 12 17 En hycklare avslöjas Svenskt Näringslivs ordförande Michael Treschow tyckte ju nyligen -i likhet med Maud Olofsson- att bolagens toppchefer har för litet betalt. Treschow skrev bl.a.: "...de stora svenskbaserade företagen har en för låg nivå på styrelsearvodena, vilket leder till svårigheter att rekrytera de internationella toppkrafter som styrelsearbetet i en globaliserad ekonomi kräver." Minsta eftertanke ger vid handen att detta är kvalificerat nonsens: ingen människa kan göra sig förtjänt av de astronomiska belopp som utbetalas till Treschow et co. Det skulle inte heller behövas eftersom det förmodligen skulle vara ganska enkelt att rekrytera toppkrafter inom företagen med en annan motivation och till rimliga men ändå suveränt bra löner. (Att utländska bolag skulle locka bort svenska styrelseproffs om man inte smörjer dem tillräckligt är troligen också fel. Kanske finns det två eller tre personer som skulle vara intressanta på den internationella marknaden, knappast fler.) Om Treschow läser vi vidare: Sveriges främsta styrelseproffs 1. Michael Treschow: 7,4 miljoner för fyra uppdrag. Av det kommer 3,75 miljoner från ordförandeskapet i Ericsson. Därmed är han den bäst betalda ordföranden för ett svenskt bolag. Mot den bakgrunden är det osmakligt att läsa hans krav på högre arvoden. Han argumenterar alltså att detta är nödvändigt för konkurrenskraften men nämner inte hur den egna plånboken sväller. Speciellt otrevligt är det ju att han publicerar detta i ett inlägg om hur viktigt det är att hålla tillbaks lönekraven. Om sin egen ersättning menar han att 'Det har ingenting med det här att göra.' Nu läser vi att Treschow är på tal som styrelseordförande i Unilever. Vi får se om han får jobbet, vi har våra tvivel. Om han skulle få jobbet avsäger han sig naturligtvis 7.5-miljonersuppdragen - han kan ju inte hinna med hur mycket som helst. Eller är det i själva verket inte så mycket att göra? (Ordet publicerade f.ö. en förskräckt kommentar och en bild på T. när denne skulle ta över Svenskt Näringsliv. Vårt elaka hjärta gladdes när någon googlade på "otäcka bilder" och hamnade just där. I sanningens namn var det det väl inläggets rubrik som gjorde det.)
|
2006 12 17 Intervju med ett spöke Någon av våra favoritbloggare har länkat till den här intervjun med Thomas Bernhard. (Vi har glömt bort var vi läste det!!!!! Hör gärna av dig så länkar vi tillbaks.) Intervjun är från 1986 men publicerades av någon anledning inte förrän i år och då i "Kultur und Gespenster". (Kultur och spöken). Det här är en engelsk översättning ur signandsight. Nog var han en arrogant och otrevlig bastard?
|
2006 12 17 Obetald annonsplats De fåtaliga tidskrifter med glänsande omslag vi prenumererar på läser vi faktiskt från pärm till pärm, eftersom vi ju ändå betalt för det hela. På tredje sidan i senaste Business Week hittar vi följande reklamtext: The Human Element has always been there. We just put it on the Periodic Table. A simple thing that changes everything. Suddenly, we see the whole world of science turning on the issue of solving human problems. From addressing the challenges of climate change to providing a glass of clean water. Anything is possible when you empower the Human Element. Suckande lägger vi Business Week åt sidan och griper efter alternativ i tidningskorgen men hittar bara Stockholms Stads kalender för 2007 med mottot: "Dina sopor - inte vilket skräp som helst."
|
2006 12 03 Herr Strages kulturkrumbukter Varvid krönikören menar att varje skomakare bör hålla sig till sin speciella läst.
|
Bloggen "Gester...med ord" har publicerat ett fyndigt genmäle till nedanstående inlägg. Läs Vargar, duvor och Lars Danielsson. Det blir jordgubbstårta till efterrätt.
|
2006 11 30 Ang. Lars Danielsson Klicka på bilden för en sammanfattning av bloggosfärens kommentarer om Lars Danielsson.
|
2006 11 29 Vetenskapens underbara värld. Många gånger har vi påpekat omöjligheten av att skriva satir eftersom det inte går att hitta på något som är märkligare än själva verkligheten. Senaste exemplet: I dagens Sv.D läser vi under rubriken Synen på kvinnlig berusning att en forskare fått anslag för att testa hypostesen att "En kvinna med drink i handen" är "flirtig och mer eller mindre villig att ha sex." En artikel från tyvärr numera nedlagda Satirewire rapporterade en gång om en liknande studie: "According to a new study on female alcohol use and blood pressure, young women who consume two or three alcoholic drinks a week are much more fun to do research on than women who do not consume alcohol. " I samma anda läser vi i Times Online att en professor från Ludwig Boltzmanninstitutet för Urban Etologi i Wien tillsamman med två forskare från Bucknell University i USA framgångsrikt studerat "male mating rituals" i barer med hjälp av följande metod: "The academics secretly observed [men] in bars during evenings out, analysing their behaviour in detail for half an hour, then following their success afterwards." Vi menar att denna typ av forskning har betydligt större allmänintresse än exempelvis den av Fraunhoferinstitutet för miljö- säkerhets- och energiteknik vid universitetet i Bochum utvecklade metoden att fylla alkohol i chokladkycklingar som vi rapporterade om i maj 2005.
|
|
Blogroll |
Tïtta här - mycket viktigt!!!! |
Interna länkar: |
Allt som publiceras här skrivs uteslutande i journalistiskt syfte som det definierats i tillämpliga lagar (bl.a. SFS 1998:204) och domslut (spec. HD mål B 293-00. Cookies används i vissa sammanhang på denna site. Om du störs av detta kan du stänga av cookies i din browser. |
När jag ändå har ordet Bengt O. |
Ein Zeichen sind wir, deutungslos Schmerzlos sind wir und haben fast Die Sprache in der Fremde verloren.
|
Webkrönikan: | ||||
2006 12 31
Facit Välkommet, nyår, med mörker och mord Nja, det kanske var att ta i. Det får väl stå för Hans Högvördighet biskopen i Växjö även om han nog träffat ganska rätt i det här fallet. Vi får väl hoppas att det blir bättre även om det känns ganska pliktskyldigt just när lögn, dumhet och flärd så helt dominerar nyheterna, både inrikes och utrikes. Och våld, givetvis. Fast det förstås att: ordning går in, och skatten går ut, Så det är väl bra, bara vi inte lyfter blicken alltför högt. Ordet önskar emellertid alla sina trogna resp. otrogna läsare ett riktigt gott nytt år. Det kanske ordnar sig.
Anm.: Den som eventuellt vill yterligare vältra sig i nattsvart pessimism hos Tegnérs Nyåret 1816 kan försöka här (scrolla neråt) - vi hittar ingen bättre text, inte ens hos Runeberg.
|
||||
Flera notationer om "det här landet"
Med posten (?) droppade idag in ett utbetalningskort från "bankgirot" på Svenska Kronor 200. Det var ju trevligt. Någon som helst information om varför eller från vem dessa pengar kommer finns dock inte. Litet oroliga blir vi när vi ser att det hela skall "inlösas i bank" före ett visst datum - vi anar att detta inte kommer att ske gratis och fråga är om 200 kronor räcker? Vi kan nämligen behöva en liten kassaförstärkning eftersom vi också måste betala vårt svenska internetabonnemang i samma veva. Märkligt nog kan man inte betala just detta till Telia via "autogiro" eller annan automatik utan det måste ske manuellt vid varje särskilt tillfälle. Säkrast så tänker nog Telia så man slipper trassla med internet och annat besvärligt. Vi avslutar med en litet gulligare historia som vi hittat hos Lennart Franzell (det är Ordet som har kursiverat). "Tack vare en snäll dam på Sveriges Riksdag har jag fått en lista på riksdagsmännens utlandresor det senaste året. Det är intressant läsning. Listan är sorterad efter förnamn." Måste kolla hur ofta Cecíl..nej Gunnil...äsch vi vet inte. Och den där bloggande Eurofoben Andersson, har han nånsin varit utomlands?
|
||||
Noterat om "det här landet"
1 En svensk medborgare sitter risigt till i Prag, huvudstaden i, ja just det, Tjeckoslovakien, enligt TV:s Rapport i går kväll. Han var besviken över att inte ha fått någon hjälp. Troligen har UD inte lyckats få kontakt med de tjeckoslovakiska myndigheterna. 2 En sen julklapp måste fixas till en släkting ute i landet. Ett presentkort på biobiljetter det blir väl bra. Mödosamt klickar vi oss igenom SF:s website och fyller i all information inklusive julklappsrim. ("Denna present som vi härmed har gett er; den får ni byta - men blott mot biljetter.") Alldeles på slutet av proceduren dyker ett felmeddelande upp. "Felaktigt kontokort. Utländska kort accepteras ej." Utländska kort är alltså inte bara oacceptabla utan dessutom felaktiga. Ungefär som "felaktig sökning" på knuff.se. Vi hade också tänkt skriva något om Enn Kokks kampanj mot Mona Sahlin och för Wanja Lundby Wedin och alludera till en dikt av Karlfeldt som visserligen handlar om kärlek men vilket lätt kan bytas ut mot politik. "Kronos kör sitt spann mot höstens gula hagar." Men det får vara.
Anm.: "Det här landet" syftar på en blog med samma namn där ett antal litterata damer lovade att klaga på detsamma. Nån vidare fart på klagandet har det dock inte blivit. Uppdatering: Vi hade glömt de erfarenheter som personen bakom selig.se hade gjort hos H&M där tydligen "utländska" kontokort inte heller accepteras. Att Telia och SF som väl får anses vara litet ankdammsprovinsialistiska tycker att det utländska är hemskt och otäckt får man kanske förstå men H&M är ju ett internationellt, för att inte säga globalt, företag. Märkligt. Men kanske vill man inte överstrapatsera den lokala kassapersonalen.
|
||||
Nytt bloggplock: Mer vård för skatten!
Thorvald på Förvetet har nu publicerat resultatet av sitt Bloggplock under rubriken "Mera vård för skatten." Det var tydligen trögt med nomineringar men åtminstone från den synpunkten kom regeringens beslut att avskaffa "stopplagen" ytterst lämpligt. Det framgår av Thorvalds krönika att bloggosfären är ganska polariserad i frågan. Vi borde alltså kunna se fram emot en livlig diskussion i kommentarer osv.
|
||||
Fyrverkeriernas tid kommer tillbaka
En del läsare minns säkert bloggen I fyrverkeriernas tid som publicerades mellan oktober 2003 och 2004 och som föranledde en hel del diskussion bland bloggare. Förvetet kallade den Baldersson noir och Agnes skrev ett inlägg om hur Mystiken tätnar (scrolla till 29.3.04). I november 2005 berättade Agnes om ett brev som hon fått från "AN alias Medborgaren" tillsammans med en omarbetad version av bloggen. Detta ledde i sin tur till en del spekulationer om den anonyme författaren. Ordet kan nu för en gångs skull göra ett s.k. scoop och meddela att författarens namn var Anders Norborg och att fyrverkerierna kommer ut i bokform någon gång efter 17 januari nästa år. Från baksidestexten citerar vi: ”En oförvitlig tjänsteman i regeringskansliet skriver dagbok på Internet. Sina innersta tankar har han hållit för sig själv. Tills nu, när han formulerar dem i sin webbdagbok som alla kan läsa och kommentera. ...Hemliga nätverk, fjärran från demokratisk insyn, växer fram som nya maktcentrum. Allt sker bakom ett fyrverkeri av ord. Dagboksskrivaren dras allt djupare in i en verklighet han inte förstår. Den oförargliga dagboken utvecklas steg för steg till en politisk thriller... Det är elakt, kvickt och självutlämnande – och andlöst spännande. På Internet växer spekulationerna. Vem är mannen som verkar ha ingångar till alla rum? " Vi emotser den tryckta versionen som tydligen kommer att skilja sig en hel del från den ursprungliga blogversionen med spänning. En hel del svenska bloggare har nu publicerat sig i bokform, vi tänker på Esbati, skejtaren och flera andra. (Vem håller reda på dem? Erik?) När kommer Notiser från en ö, Under pausträdet, Life de Luxe, Månskensdans, Det perfekta tomrummet etc. Fina och säljande titlar allesammans. Vi som är bosatta i Euroland vore tacksamma om ni snabbade på medan det finns några bokhandlare kvar - de stora nätbokhandlarna säljer ju som bekant inte utomlands eftersom det är så besvärligt. Om ni vill kan vi recensera era böcker (positivt) redan innan de skrivits, det finns ju prejudikat på det numera.
|
||||
Hjärtats nyckel heter dessvärre sång
Remember the war against Franco? That's the kind where each of us belongs. Though he may have won all the battles, We had all the good songs. (Tom Lehrer)
Under brinnande Euroomröstningskampanj kämpade vi för att i görligaste mån sprida ut nejpropagandan från Ung Vänster i Örnsköldsvik, detta naturligtvis för att stötta ja-sidan ("EMU tar ingen jävla hänsyn till dig") . Vi trodde att det rörde sig om ett enstaka fenomen men just i dagarna har vi träffat på en länk till sidan "Pop mot EU." Speciellt rekommenderar vi "Vi har fått nog" resp. (och framför allt) "En EU-soldat." EU-vänner: sprid budskapet! Nu hjälpte det ju inte i euroomröstningen men det här är snäppet bättre.
Det brukade vara vänstern som hade de bästa sångerna. Den socialdemokratiska legenden Enn Kokk skriver ofta om politisk sång. (Se hans kategori "musik" - här är ett exempel.) Vi har ibland erinrat om hur vi i forna tider suttit i Handelshögskolans källare och skrålat "Bandiera Rossa" tillsammans med senare tiders näringslivstoppar. (""Avanti popolo alla riscossa / bandiera rossa, bandiera rossa / ... / Bandiera rossa trionfera!"). En klämmig bit.
I Österrike framträdde högerextremisten H.C. Strache som rappare i parlamentsvalet i oktober. Han blev grundligt förlöjligad men fick många röster. Alldeles för många.
Nu för tiden finns väl knappast någon politisk sång värd namnet vare sig till höger eller vänster men "Pop mot EU" måste väl vara ett bottenrekord? Eller skall det låta så nu för tiden?
Infam not: Vi hittade länken till EU-poppen på en blog som drivs av en riksdagsman ("språkrör för Gröna studenter") som även i övrigt får oss att oss för pannan. Då var vi ändå härdade efter att ha läst en annan ledamots "Brev till talmannen Per Westerberg" (vars blogversion uppenbarligen förändrats efter vår kommentar hos gudmundson). Den intellektuella nivån hos dessa valda ombud får vår hud att krulla sig liksom Huss på bålet och i likhet med denne kan vi bara utbrista: O Sancta Simplicitas!
|
||||
Revbensspjäll i handväskan
Lagom till jultrafiken har Luftfartsverket utfärdat riktlinjer för vad som är vätskor resp. ej vätskor. Enbart de senare får givetvis medföras i handbagage, detta för att förekomma internationell terrorism.
Vi förundrar oss något över klassificeringen av "marsipan och annat julgodis". Hur är det nu med de punsch- resp. likörfyllda praliner som fanns åtminstone förr i tiden? Den som ville veta hur det exempelvis är med ägg (vätska), ögonskugga (ej vätska) m.m. kan konsultera en mera utförlig lista här (pdf). (Janssons frestelse taget från denna senare lista). Ordet tackar en läsare i New Hampshire för tipset.
|
||||
Om seignorage, naturlig arbetslöshet och AnjaPärsson.
Det är Nobeltider och i en av morgonens soffor hörde vi den sympatiske professorn Anders Bárány från Nobelmuséet i en bisats yttra sig litet föraktfullt om ekonomipriset som "är finansierat med våra skattepengar." Bárány är (vice?) museichef och därmed troligen också chef för en av våra "daily reads", bloggaren Aron Ambrosiani. Nu är det inte så, oavsett vad man må tycka i övrigt om priset. Detta s.k. "Pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne" instiftades till Riksbankens trehundraårsjubileum år 1968. Även Riksbankens Jubileumsfond som är en av de viktigaste finansiärerna av vetenskaplig forskning i Sverige blev operationell ungefär i samma veva. Båda finansieras ur Riksbankens vinst. Men hur kommer det sig att Riksbanken överhuvudtaget kan uppvisa en vinst? Svaret är att vinsten är lika med Riksbankens s.k. "seignorage" - ett begrepp som man nästan måste vara ekonomipristagare för att begripa sig på. Men i all korthet kan det beskrivas som vinsten på det räntefria lån som du och jag och alla andra ger riksbanken i och med att vi innehar sedlar och mynt. (Ibland brukar begreppet också beskrivas som skillnaden mellan sedlarnas eller myntens nominella värde och kostnaden för att tillverka och göra sig av med desamma. Det inses lätt att för småmynt detta ofta blir en förlust vilket också delvis förklarar varför det inte finns några ettöringar längre.) De inkomster som beror på att riksbanken inte betalar någon ränta på allmänhetens innehav av sedlar och mynt utgör alltså riksbankens vinst (efter ytterligare en del smärre justeringar). Eftersom summan av utelöpande sedlar och mynt i Sverige upgår till mer än 100 miljarder kronor är det stora belopp rör sig om. Det är ju också så att Riksbanken själv skulle kunna påverka sin vinst genom att reglera mängden sedlar och mynt eller genom att höja eller sänka räntan. I praktiken är dock storleken av vinsten en "endogen variabel" som bestäms av de penningpolitiska åtgärder som banken av helt andra skäl vidtar. Så några "skattepengar" som finansierar ekonomipriset (och forskningen) är det inte frågan om. Riksbankens vinst har heller inga realekonomiska effekter förrän forskare och pristagare börjar göra av med pengarna. Eller, och det är en spännande historia, en del av densamma levereras in till statsbudgeten. Hur stor del av vinsten som skall levereras in är fastlagt i en förordning som i korthet går ut på att 80 % av de fem senaste årens genomsnittliga vinst (med vissa justeringar) skall levereras in till statskassan. Finansministrar har i alla tider haft svårt att hålla fingrarna i styr och med olika trick försökt att lägga vantarna på en större del av vinsten - oftast dock utan framgång. Eftersom vi har en positiv inställning till Nobelmuséet (och en negativ till penningpolitiken) antar vi dock att fysikprofessorn Bárány tänkt ett steg längre och menat att om Riksbanken i stället levererat in prispengarna till Ringholm, Borg osv. så skulle dessa ha kunnat sänka skatten med motsvarande belopp. Det finns dock mängder av studier som visar att det inte går till så i praktiken - i skattesammanhang är också beloppen inte mer än "felräkningspengar." Sen har ju många en negativ inställning till ekonomipriset av andra skäl varav det intressantaste är att priset enbart skulle gå till nyliberala ekonomer som vill styra samhällsutvecklingen med hjälp av teoretiska modeller. Detta vore värt ett mera ingående studium - en hastig titt på listan över pristagare ger knappast eller i vart fall ytterst tveksamt belägg för denna tes. Före 1992 var det definitivt inte fallet (Hayeks pris tillsammans med Myrdal 1974 bör inte ses i ett sådant perspektiv.) 1992 fick Becker priset och därefter har väl en hel del "nyliberaler" men framför allt modellteoretiker fått priset men också exempelvis Amartya Sen, Joseph Stiglitz och ett par spelteoretiker. Phelps är möjligen nyliberal längst inne i själen men hans forskning bygger på sunt ekonometriskt arbete och är relevant för politiker av olika kulörer. (Begreppet "naturlig arbetslöshet" har dock retat upp många; vi ställer gärna upp på idén att arbetslöshet är onaturlig men tyvärr är det så att strukturella och temporala trögheter på arbetsmarknaden också finns när efterfrågan på arbetskraft är så hög den kan bli.) Merton och Scholes 1997 var naturligtvis ett (grovt) olycksfall i arbetet men herregud, tänk på Pearl Buck, Henry Kissinger, Konrad Lorentz och andra som fått andra pris! Nobody is perfect. Som lekman kan vi naturligtvis tycka att det strider mot yttrandefriheten att tysta gener eller att man inte behöver vara så smart för att forska fram att protein förstörs (om man glömmer att lägga in det i kylskåpet). Men vi är fullt beredda att acceptera professor Báránys och andra experters uppfattning att dessa upptäckter är prisvärda. Däremot har vi ytterst svårt att förstå de tråkmånsar som tycker att det är fel att kora årets världsmästare i litteratur, ekonomi eller fred: naturligtvis kan det bli fel eller "orättvist" men under några veckor fokuseras i vart fall intresset i Sverige och stora delar av världen på ett viktigt område och en spännande personlighet. Inte ens Anja Pärssons bragdguld är oomstritt - här på Ordet gratulerar vi dock av hjärtat både Anja och Edmund Phelps. Kul att ni vann. Gör nåt roligt för pengarna.
Seignoragenot: Att utnyttja Europeiska Centralbankens seignorage för att finansiera EU:s budget är ett av de alternativ som seriöst diskuteras. Det är ingen dum idé.
|
||||
El lider maximo Fidel Castros 80-årsdag firas idag vilket tydligen har upprört en del sinnen i Sverige. (Visst vore det skönt om folk kunde coola ner sig ett tag, kolla in fakta och lugnt diskutera utifrån dessa. Men det tar naturligtvis en massa tid som kunde användas till något bättre. Hata Lars Danielsson t.ex.) Er krönikör har haft en beröringspunkt med Castro vilken vi -något ambivalent- berättade om under rubriken The Bank of Criminals and Crooks. Den organisation där vi då hade vår dagliga gärning utarbetade 1980 ett förslag om en "Global Fund for the Industrialization of the Third World" baserad på de dåtida enorma överskotten av s.k. petrodollar. Förslaget skulle diskuteras på en internationell konferens i New Delhi. Eftersom det är födelsedag och allting tillåter vi oss att citera utförligt: "Strax före konferensen fick vi ett oväntat storpolitiskt stöd som emellertid samtidigt innebar dödsstöten för vårt förslag: vid ett massmöte i Havanna höll el lider maximo, Fidel Castro, ett av sina vanliga tretimmarstal där han förklarade att vårt förslag om en Global Fund var det bästa han sett på länge. Dock borde fonden vara minst dubbelt så stor och skänka bort pengarna i stället för att låna ut dem som vi hade föreslagit. Den amerikanska utrikespolitiken har ju, efter Kennedy, inte utmärkt sig för någon större grad av sofistikation och här drog man genast slutsatsen att det som fick beröm av Castro måste komma direkt från the evil empire, även om just den termen inte var uppfunnen ännu." Att det sedan höll på att gå ännu värre kan den eventuellt intresserade läsa sig till genom att följa länken härovan. Vi lär oss av detta att beröm från dåliga personer är värre än skäll från bra personer*. Det är därför vi här på Ordet alltid håller en kritisk ton: innerst inne vill vi ju inte någon något illa. * om dom bryr sig måste det ju ligga något i det hela trots allt.
|