2006 12 17 En hycklare avslöjas
Svenskt Näringslivs ordförande Michael Treschow tyckte ju nyligen -i likhet med Maud Olofsson- att bolagens toppchefer har för litet betalt. Treschow skrev bl.a.:
"...de stora svenskbaserade företagen har en för låg nivå på styrelsearvodena, vilket leder till svårigheter att rekrytera de internationella toppkrafter som styrelsearbetet i en globaliserad ekonomi kräver."
Minsta eftertanke ger vid handen att detta är kvalificerat nonsens: ingen människa kan göra sig förtjänt av de astronomiska belopp som utbetalas till Treschow et co. Det skulle inte heller behövas eftersom det förmodligen skulle vara ganska enkelt att rekrytera toppkrafter inom företagen med en annan motivation och till rimliga men ändå suveränt bra löner. (Att utländska bolag skulle locka bort svenska styrelseproffs om man inte smörjer dem tillräckligt är troligen också fel. Kanske finns det två eller tre personer som skulle vara intressanta på den internationella marknaden, knappast fler.)
Om Treschow läser vi vidare:
Sveriges främsta styrelseproffs
1. Michael Treschow: 7,4 miljoner för fyra uppdrag. Av det kommer 3,75 miljoner från ordförandeskapet i Ericsson. Därmed är han den bäst betalda ordföranden för ett svenskt bolag.
Mot den bakgrunden är det osmakligt att läsa hans krav på högre arvoden. Han argumenterar alltså att detta är nödvändigt för konkurrenskraften men nämner inte hur den egna plånboken sväller.
Speciellt otrevligt är det ju att han publicerar detta i ett inlägg om hur viktigt det är att hålla tillbaks lönekraven. Om sin egen ersättning menar han att 'Det har ingenting med det här att göra.'
Nu läser vi att Treschow är på tal som styrelseordförande i Unilever. Vi får se om han får jobbet, vi har våra tvivel. Om han skulle få jobbet avsäger han sig naturligtvis 7.5-miljonersuppdragen - han kan ju inte hinna med hur mycket som helst. Eller är det i själva verket inte så mycket att göra?
(Ordet publicerade f.ö. en förskräckt kommentar och en bild på T. när denne skulle ta över Svenskt Näringsliv. Vårt elaka hjärta gladdes när någon googlade på "otäcka bilder" och hamnade just där. I sanningens namn var det det väl inläggets rubrik som gjorde det.)
permalänk
|