Några uppdateringar. Random walk.
I hörnet av S:t Paulsgatan och Mariatorget (ja, i Stockholm alltså) ligger en trevlig liten bokhandel specialiserad på Stockholmiana med mycket från Söder inkl. litteratur av författare som bott i närheten. Personalen är också mycket trevlig och det är ett av de få ställen på Söder där man kan diskutera exempelvis Swedenborg och William Blake. På samma gång.
Emellertid. I fönstret upptäckte vi en upplaga av Cyrus Walléns
En Södergrabb växer upp som vi tidigare skrivit om. Den visade sig vara ur Nordiska Museets pocketserie "Normus" från 1971. På baksidan fanns ett foto av Cyrus som vi vill visa er med ursäkt för att bildkvaliteten försämrats vid scanningen:
Damen bakom disken berättade att hon av en händelse för ett antal år sedan träffat Cyrus Walléns dotter på en buss och av henne fått över ta restupplagan av boken!
I bokhandeln kostade den 65 kronor. JOLO skrev om boken att den
"knappast kostar lika mycket som en grogg på krogen" . "Grogg" finns väl inte längre men liknande blandningar lär väl kosta mer än så i dagens läge.
En annan sak som vi uppmärksammade -och det i kritiska ordalag- var Per Landins bok
Dietrich Eckarts onda öga under rubriken
Bjälken i ögat. Vi ville kolla hur det gått med
Die Grünes motion till stadsfullmäktige i Hannover om att den fina gatan Frenssenufer inte längre skulle anses vara uppkallad efter nazistsympatisören Gustav Frenssen utan efter en konståkerska med samma namn. Ja, efternamn alltså. Tyvärr fann vi inte den informationen men upptäckte att gatan Nansenufer som ligger på andra sidan floden ligger i en stadsdel med idel skandinaviska gatunamn.
Här hittar vi alltså Sven Hedin, Amundsen, Sibelius, Hamsun men också Lagerlöf och, något förvånande, Bollnäser Strasse. Varför man i Hannover uppkallar en gata efter Sveriges tråkigaste stad förblir en gåta.
Á propos gatunamn, eftersom det här är en
random walk kan vi berätta om när vi för många år sedan fann en Freudstrasse i Windhoek. Denna stad som legat i kolonin Tyska Sydvästafrika och senare varit ett sydafrikanskt protektorat under apartheidregimen hade alltså en gata uppkallad efter Freud långt innan en sådan fanns i Wien! Det finns en Sigmund Freudplatz nu men ingen vet riktigt var den ligger.
En av våra favoritgator, Saddam Hussein Street i Lusaka, Zambia, verkar emellertid nu ha bytt namn till Los Angeles Street.
I Wien finns f.ö. en Wasastrasse, uppkallad efter Gustav IV Adolfs son Gustav, prins av Vasa. Varför denne man fått en gata uppkallade efter sig i centrala Wien kanske vi återkommer till någon gång när vi är på det humöret.
Det var allt för september. Hoppas ni hängde med i denna random walk. I morgon är vi redan i oktober
då förvissningen fräter och tär
och himlen ett askhölje bär
Det här borde vi nog inte ha skrivit
En
lökring om bestsellerism och dålig dålig litteratur.
Kineserna kommer
Här skulle vi egentligen publicerat en diatrib över bestsellerismen och den kommer kanske också men i första hand måste vi nu rekommendera en dokumentär som just sänts i TV 2 under det rubricerade namnet.
Den handlar om Fanerdunskandalen i Kalmar där godtrogna svenska lokalpolitiker och även regeringen med Maud Olofsson i spetsen gick på världens blåsning i samband med ett påtänkt gigantiskt kinesiskt investeringsprojekt i Kalmar. Men dokumentärens styrka ligger i det ingående och brutala avslöjandet av kulturkollisionen mellan svenskt och kinesiskt tänkande. Filmarna måste ha haft på känn från första början att det skulle gå åt skogen eftersom man börjat filma bakom scenen från det stadium där allt var eufori och framtidstro. (Speciellt roande är att man i den svenska textningen kan se vad tolken egentligen säger och jämföra med vad kommunalrådet har att framföra.)
Svensk byråkrati, formalism och grundlighet kombinerad med övertygelsen om att man vet allting bäst kolliderar med en smäll med kinesisk råkapitalism baserad på storslagna visioner och snabbt genomförande med ofta hänsynslösa metoder. Avsnitten som visar Kalmars lokalpolitiker i Kina eller den svenska fackföreningsrepresentanten som kräver individanpassade arbetsskor är obetalbara men så pinsamma att tittaren vrider på sig. Egentligen ofattbart att de kan sitta kvar än i denna dag. detta gäller även Maud Olofsson som klipper av ett invigningsband när ingenting finns att inviga. (1)
Dokumentären förtjänar alla tevepris som kan finnas. Om ni missar den finns chansen fortfarande den 27/09 i SVT1, 30/09 i SVT2 och 02/10 i SVT2.
Bullfest, bullfest hela dan
Jämt det står i pressen
krig och nöd på varje rad
Våld och förtryck det gör mig ledsen
men kaffe och bullar gör mig glad
Tage Danielsson
Vi går på förekommen anledning tillbaks till ett inlägg som publicerades i augusti 2006 på den dåvarande bloggen "När jag ändå har ordet" (ej på nätet). Vi skrev då bl.a.: "
Äntligen ett EU-tema i den svenska valdebatten!" Det är mera än man kan säga om 2010 års val där Sverige uppenbarligen är en egen planet strax bortom Pluto dock med Carl Bildt som en interplanetär meteorit som kan slå ner var som helst.
Den gången gällde det en överdrivet nitisk livsmedelsinspektör i Mjölby kommun som velat förbjuda det kristna bokkaféet Källan i Skänninge att sälja hembakta kanelbullar eftersom de behjärtade damerna bakom verksamheten inte kunnat förse bullarna med den ursprungsmärkning som erfordras enligt de riktlinjer för livsmedelslagstiftning som EU-länderna kommit överens om. Det blev som vanligt en festdag för extremhöger och extremvänster som som vanligt i bästa samförstånd gemensamt fick dra sina valser om EU-byråkrati osv. Både Margot Wallström och Bosse Ringholm fick panik och meddelade att så kunde det ju inte få vara.
I själva verket var det så att Livsmedelsverket inte hunnit utfärda erforderliga tillämpningsbestämmelser av förordningen. Detta skedde senare och innebar naturligtvis att småskalig verksamhet som välgörenhet, skolklasser, scouter osv. inte omfattades av bestämmelserna. Men då hade livsmedelsinspektören redan varit framme.
Efter en akribisk okulärbesiktning kan vi nu rapportera att bokkaféet lever och blomstrar och detta med vederbörligt tillstånd av myndigheterna. Liksom tidigare bedrivs verksamheten i kristlig regi, närmare bestämt av Svenska Kyrkan och tre frikyrkliga samfund. Överskottet måste användas till social verksamhet. Den vänliga damen bakom disken berättade att man fått ett stort uppsving efter alla skriverier och att Missionsförbundets andel av överskottet gick till social verksamhet bland alkoholister i Mjölby (!!!).
Och så här ser själva stötostenen, kanelbullarna ut:
De smakade alldeles utmärkt och visar alltså att en helhjärtad insats kan besegra såväl det paragrafsprutande monstret i Bryssel som livsmedelsinspektionen i Mjölby.
Pest och översvämning
tycker inte jag är bra
Sån’t skapar lätt en viss förstämning
men kaffe och bullar gör mig glad
2010 09 21
En bokrecension ex ante
Att recensera böcker som man inte läst är väl något man bör undvika. Såvitt vi vet har det förekommit en del skandaler i den riktningen även om vi inte minns exakt vad det var.
Men ibland kan det vara frestande. När vi läser presentationen av Strindbergs stjärna förefaller det också ganska riskfritt. Enligt förlaget har rättigheterna sålts till ett stort antal utländska förlag och boken kommer dessutom att förfilmas. Det verkar ungefär lika dumt som "Hypnotisören"
som vi skrev om här.
Ett intressant fenomen är att ondskan i populärlitteraturen alltmer utmålas som resultat av konspirationer, iscensatta av hemliga sällskap, internationella terroristorganisationer, tempelriddare, galna företagsledare i underjordiska tortyrgrottor eller åtminstone gruppterapideltagare. Mankells apartheidsfundamentalister och självmordskulter hör hemma i samma fålla.
Någon klokare person än er krönikör kanske kunde reda ut varför det blivit så. Behovet av eskapism är stort men förutsätter inte en verklig läsupplevelse att de uppdiktade figurerna blir mer eller mindre likställda med läsaren och att denne får en chans att stiga in i handlingen och reda ut det hela? Den ende författare vi träffat på som skriver på det sättet är Håkan Nesser.
Nej, det är svårt att idag hitta någon dålig litteratur som är bra. Vi har tidigare med viss emfas hävdat att det inte vore någon konst att rappa vem som helst av svenska hiphoppare i väggen. Vi har en känsla av att det inte heller skulle vara någon större match att skriva en historia liknande den i Strindbergs stjärna eller ännu värre. Vårt principiella motstånd mot arbetsfri inkomst förbjuder oss dock att ägna oss åt detta.
Val i Inga Lindströmland
Valbåset "Folkhem" från IKEA.
Vidare bilder här.
arkivlänk
I andras ögon (3)
Sverige bryr sig ju inte om omvärlden, särskilt inte i valtider, men det omvända gäller inte. Som framgått av rapporteringen i MSM har intresset för det svenska valet varit förhållandevis stort i andra länder. (En ganska bra översikt med länkar fanns i DN, se här.)
Troligen är det väl av mindre intresse hur man reagerat i ett litet, och dessutom tyskspråkigt, land som Österrike. För den tyskspråkige kommer emellertid här två länkar, en ur Der Standard, en ur Die Presse. I Der Standard är det främst de artiklar som listas i högermarginalen som kan vara av intresse. Die Presse skriver däremot fortfarande om Sverige som ett föregångsland där välfärd för alla är målet för samtliga partier. Flera hyllningsartiklar gäller "de modiga socialdemokraterna" (de har anpassat sig till marknaden och konkurrensens krav), "Kvinnornas makt" och "Den genomskinliga medborgarstaten" , allt företeelser som måste te sig tämligen exotiska från österrikisk synpunkt. (I artikeln om kvinnorna noterar man att alla polischefer i svenska tevedeckare är kvinnor och att det är så i verkligheten också åtminstone i Stockholm.)
Som exilsvensk känns det litet dubbelbottnat. Det är en okritisk syn på det svenska samhället där problem och nackdelar knappast förekommer. Men å andra sidan är det objektivt sett så att Sverige i många avseenden vad gäller politik och samhälle ligger långt före Österrike där inga reformer eller förändringar kan genomföras på grund av de stelnade korporativistiska strukturerna. Å tredje sidan ligger landet i dessa avseenden också efter åtskilliga (de flesta) andra länder inom EU. Såvitt man kan bedöma av DN:s artikel ovan verkar synen på Sverige därför vara mycket mer nyanserad i exempelvis Tyskland och Frankrike där framför allt Sverigedemokraternas uppsegling får stort intresse i media.
Strax vet vi hur det går. Om Sverigedemokraterna kommer in får massmedia ta på sig större delen av ansvaret. Naturligtvis också de som kastat bort sina röster på pipipartiet och Fi. De hade kunnat användas bättre.
