Se också uppdatering 2005 07 31 efter inlägget!
En sådan seger till...
Johan Norberg är bekymrad. (entry 9:31). Visserligen segrade förespråkarna för det karibiska frihandelsavtalet CAFTA med röstsiffrorna 217-215 i den amerikanska kongressen men det var, skriver Norberg, "a pyrric victory." Och allting är dom dumma demokraternas fel som nu sitter i famnen på big labor/big farms och motarbetar de fattiga. Men inte ens republikanerna är oanfrätta av protektionismens mjöldagg:
And that Bush had to go to such lengths (he even went personally to Congress to convince the last skeptics) means that protectionism is on the rise among Republicans as well.
Jo, jag vill lova det. Och vilka medel använde nu Bush för att övertyga de skeptiska republikanerna? Billmon berättar om hur motorvägar och energiprojekt, "forskningsanslag" , speciella skattelättnader, lokalt gynnsamma militärutgifter m.m. delades ut till tveksamma kongressledamöter, dvs. vad som i USA brukar kallas för "pork." Common Dreams skriver:
Representative C.L. ''Butch" Otter, Republican of Idaho, said GOP leaders promised pork-barrel spending and future legislation to undecided members, with a massive highway spending bill scheduled to be completed this week as a prime location for pet projects
Ja, får man en fin motorväg att visa upp för sina väljare i Peoria då är det lätt att bli frihandlare.
Bush's triumf var alltså ett typexempel på de värsta sidorna i amerikansk inrikespolitik. Så kanske var det en "pyrrisk" seger ändå men det var nog inte så Norberg menade. Den viktigaste aspekten av avtalet var i själva verket att underlätta för amerikanska och transnationella företag att arbeta ostört i det karibiska rummet. Självfallet blir det inte längre möjligt för de fattiga länderna att ge preferenser till lokala företag men värre än så: de gigantiska koncernerna med Dick Cheney's Halliburton i spetsen kan nu dra de karibiska länderna inför domstol för varje verklig eller inbillad inskränkning i handelns eller privatinvesteringarnas frihet. En annan artikel hos Common Dreams berättar att ett energibolag i vars styrelse Bush en gång satt redan hotat stämma Costa Rica på enorma belopp om man inte får provborra i ett skyddat naturområde som t.o.m är en av UNESCO:s World Heritage Sites.
Men frihandeln då? Jo, det finns redan ett fungerande frihandelsavtal som i praktiken nästan avskaffat tullarna inom området (vilket också Norberg litet trumpet erkänner). Man kunde mycket väl ha jobbat inom det existerande avtalet om avsikten hade varit någon annan än att ge fritt fram för de amerikanska storföretagen.
"En sådan seger till och jag är förlorad" utbrast enligt legenden den grekiska kungen Pyrrhus efter en kostsam seger mot romarna. (Det stavas förresten pyrrhic victory och inte på något annat sätt.) Kanske var det en sådan seger för Bush. Det finns vissa hoppfulla tecken (stamcellsforskningen, nödvändigheten av att fuska in Bolton som FN-ambassadör m.m.) som pekar på att han möjligen blir USA:s långvarigaste lame duck president vilket vi antydde redan i maj. En "pyrrisk" seger för Bush - då väntar vi med spänning på nästa triumf och hoppas att den grekiska konungen hade rätt!
Uppdatering: Norberg blir mer och mer bekymrad. Nu har han upptäckt, via Brad DeLong, att priset för CAFTA blev högre än han tänkt sig:
But the problem is that Bush has bought the support of Republican protectionists by promising them not to cut agricultural subsidies and to restrict Chinese textile imports.
Brad DeLong skriver:
I have an announcement to everyone who claimed back in 2000 that the Republican Leadership was committed to free trade. I will accept your apologies now.
Norberg skrev om omröstningen i kongressen:
It means that the Democrats now sit firmly in the big labour/big farm camp against the poor and the American consumers
Beauty is in the eye of the beholder, som man säger.
Tomtar och troll i politiken
När vi skrev nedanstående inlägg om Karolinska Institutets satsning på "alternativmedicin", finansierad av amerikanska multibultimiljonärer, hade vi inte läst artikeln Städa bort snömoset i den alternativa politiken i samma nummer av DN. Jenny Jewert berättar där hur miljöpartiet satsar på antroposofisk medicin. Mp vill dessutom momsbefria "alternativa behandlingsmetoder och utbildningar inom komplementärmedicin." Det blir ju gefundenes fressen för forskarna på Karolinska.
Nu är ju mp en betydelslös sekt som man egentligen inte skulle behöva ta på allvar. Av någon anledning har partiet dock upphöjts till "stödparti" och av en annan artikel av Jewert framgår det att man lyckats trumfa igenom 10 miljoner kr i statsstöd till en klinik i Järna som satsar på mistelpreparat mot cancer samt allehanda ockulta behandlingsmetoder. Partiet kräver också en professur för att "legitimera" och "förstärka" alternativmedicinen. Där har man ju blivit bönhörd över hövan genom donationen som bl.a. kommer från Sveriges generalkonsul i San Francisco. "Vips har vetenskapens uppgift reducerats från att undersöka verkligheten till att legitimera önskad verklighet" skriver Jewert (om mp).
Vi erinrar oss också hur två aggregat för "virvlat vatten" på centerpartisk begäran installerades i riksdagshuset. Länkarna till dagspressartiklarna finns inte längre kvar (Uppdatering 05 07 30: Det finns det visst det! Se kommentar nedan från Anders M.L.) men den som är intresserad kan lätt googla fram bekräftelse. Se också inlägget Folkbildning i förfall hos Förvetet (scrolla till 2003-04-05).
Vi citerar en annan reaktionär stöt:
"Tillhörde det fordom varje upplyst man att tro på intet så är det tvärtom nu hans skyldighet att tro på allt, i synnerhet på det vidunderliga och orimliga."
ET skrev i sin tids anda "man" men det gäller naturligtvis människor "av ömse kön."
Åsnan och elfenbenstornet
Det blir litet blandade metaforer här om ni ursäktar: "Ingen mur är så hög att inte en åsna lastad med guld kommer över den" lär Alexander den Stores pappa ha sagt. Men svenska universitet har inga murar, tror vi, men även elfenbenstornen är tydligen lättillgängliga för guldlastade åsnor. Vi har många gånger skrivit om den parapsykologiska professuren vid Lunds Universitet som möjliggjordes genom en ståtlig donation. (Se länkar nedan). Nu läser vi i DN att Karolinska Institutet fått och accepterat en "rekorddonation" för ett forskningscenter för alternativmedicin eller "eller integrativ medicin som vi föredrar att kalla den" enligt institutets prorektor. Vi förstår det.
Inga dåliga förebilder har man heller - samma donatorer har finansierat ett liknande institut vid Harvard "välkänt för sin forskning och framgångsrika folkbildning" enligt DN. Den guldlastade åsnan behövde inte göra halt utanför Harvards murar heller. Alla är dock inte lika imponerade som prorektor Forssberg av förebilden från Harvard: The Osher Institute for Research and Education in Complementary and Integrative Medical Therapies. Dess chef är David Eisenberg om vilken Chris Mooney, contributing editor i Sceptical Inquirer, skriver i en artikel under rubriken Quacks and flacks
In one chapter of Eisenberg's book, young girls amazingly intuit the written content of sealed envelopes, leading Eisenberg to dub them "magical children." In several others, Qi Gong masters engage in Luke Skywalker feats such as moving objects and people without touching them. Unexplainable is the word Eisenberg uses to describe it all.
"Tanken är att vi ska samarbeta med dem" säger Hans Forssberg.
Nu får vi väl se i vilken riktning Karolinska Institutets forskning utvecklas. Möjligt är ju att man kommer att punktera en del myter inom tomtar och troll religionen. Men ganska oroande är det att den som viftar med en tillräckligt tjock packe dollarsedlar (så att säga) tydligen kan få igång vilket slags "forskning" som helst vid svenska universitet. Exemplet från Lund talar sitt tydliga språk. Kanske fanns åsnorna innanför muren redan från början.
Not: Donationen till Lund lär ha avböjts av universiteten i Köpenhamn och Stockholm innan lundensarna accepterade. Här är länkar till Ordets nedriga attacker på den akademiska friheten:
Söndagsbilagan 03 09 07
Blogjam 03 10 06
I snällhetens tecken 04-01-01
En förnedringspotential i Habermas anda 04 03 04
Ett europeiskt folk som inte vill härstamma från aporna 04-09-10
En weblog 05-01-21
Landet lagom
Tag rosmarin, det stärker minnet.
C.J. "Love" Almqvist
Att titta på matlagningsprogram i TV eller för den delen att läsa kokböcker spelar för er krönikör ungefär samma roll som -enligt vad man har berättat- pr0n0gräfgi spelar för en del andra medborgare: titta men inte göra.
Igår fick vi emellertid se hur en gullig kocka i svensk TV berättade att rosmarin är "ungefär som barr" och bör plockas av "stjälken" innan man hackar den och använder i matlagningen. I dag, å andra sidan, berättade en italiensk kock i en utländsk kanal att de mesta smakämnena sitter i stjälken och att det därför är viktigt att ha den med i hackningen.
Så är det ju också. Med fasa erinrar vi oss hur den jättegulliga Tina Nordström en gång anmodade oss att inte använda olivolja i aïoli "därför att den har så stark smak."
Hörni: man måste ta ut svängarna! Passar det inte är det bättre att hålla sig till ekologisk lättfilmjölk med gurka ("tsatziki") eller kravmärkta salladsblad men en fondue bourguignonne gör man med olja och inte med kycklingbuljong. Men kanske bäst att hålla sig till blodpudding.
Vi avslutar detta inlägg med en fransk barnvisa som definitvt inte är lämplig för barn. Men det handlar om rosmarin och dess verkningar.
Je descendis dans mon jardin
Pour y cueillir du romarin.
Gentil coquelicot, Mesdames
Gentil coquelicot, nouveaau.
Je n'en avais pas cueilli trois brins
Qu'un rossignol vint sur ma main.
Gentil coquelicot, etc.
Il me dit trois mots en latin
Que les hommes ne valent rien.
Gentil coquelicot, etc.
Et les garçons encore bien moins
Des dames il ne dit rien.
Gentil coquelicot, etc.
Des dames il ne dit rien
Mais des demoiselles beaucoup de bien.
Gentil coquelicot, Mesdames
Gentil coquelicot, nouveaau.
permalänk
Koo-la-chan ga-da-ha!
Ja ta det för all del inte personligt, eventuelle läsare eller läsarinna. Vi bara citerar vad vi funnit under rubriken Hindi Dictionary Updated i Trinidad and Tobago Express vid vår dagliga genomgång av världspressen. Även om republikens officiella turistsite inte vill låtsas om det finns nämligen en betydande indisk och hinditalande befolkning på dessa märkliga öar. Den mest kände representanten är naturligtvis nobelpristagaren V.S. Naipaul som emellertid själv verkar ha gjort ungefär samma klassresa som hjälten i en av sina första böcker: The Mystic Masseur där den beskynkade bymassören Ganesh Ramsumair till slut dyker upp i Oxford i en three-piece-suit som delegaten G. Ramsey Mair. Så är trinidadindiern Naipaul numera den engelske författaren Sir Vidia (se Sir Vidia's Shadow av Paul Theroux, en annan av världens bästa författare.)
Naipaul var i början av sin karriär en mycket rolig författare som inte bara den ovannämnda romanen bevisar utan även t.ex. The Suffrage of Elvira och -i viss mån- A House for Mr. Biswas. Sedan blev han allvarligare och framför allt mera bitter: Half a Life från 2001 är ett lysande exempel på detta. Naipaul har inte bara skrivit skönlitteratur: A Thousand Mutinies Now (om Indien) och Among the Believers (om muslimska länder) är skoningslösa men fascinerande skildringar av sociala, politiska och religiösa förhållanden i de berörda länderna vilka inte inbragt honom några nya vänner. Den senare boken (plus en del uttalanden) medförde f.ö. att Naipaul som enda nobelpristagare i litteratur på senare tid inte blev inbjuden att besöka Rinkebyskolan. "Man måste tänka på barnen" som en gullig lärarinna sade som föredrog den barnvänlige Dario Fo framför Naipaul.
En bra bibliography över Naipauls verk finns här.
Er krönikör besökte för rätt så länge sedan T&T. Som vanligt vid våra besök i världens intressantaste länder tillbringades större delen av tiden i rökiga sammanträdesrum eller på industribesök men det blev i alla fall tid över att turista litet. Vi hade hört att det på ön fanns en berömd asfaltsjö som vi föreställde oss som ett helvetiskt svavelosande och rykande innanhav, någonting i stil med svavelsjön i Jersilds Till Varmare Länder (hans bästa bok). En halv dags bilfärd tog oss till The Pitch Lake: på sätt och vis blev det en besvikelse som bäst kan beskrivas av det citat vi googlade oss fram till alldeles nyss: "as a sight it's reminiscent of a huge parking lot." (Pitch Lake Attraction review.) Nåja, det var intressant i alla fall och vi lyckades bryta loss ett par bitar asfalt som numera pryder vår bokhylla i Wien.
Käre och alltmer eventuelle läsare eller läsarinna: Var nu inte en nee-mak-ha-ram! Att det skulle finnas någon cha-chun-dar bland läsarna vågar vi väl knappast hoppas.
Not: Jonas på Blind Höna skriver: Den här webbloggen återvänder snart till allvarligare ämnen. Det kan vi definitivt inte utlova på Ordet, tvärtom:
Så jag bloggar Donna Bianca
ty så roar mig att blogga.
C.J. "Love" Almqvist och G. Fröding, något förbättrade av E. Klipspringer.
Bankernas ombud
I Sverige existerar man som bekant inte om man inte har "liggitimasjon" eller "ajjdi" som det heter på engelska. Och en sådan får man, under vissa omständigheter och mot erläggande av avgift, hos affärsbankerna, dock tidsbegränsad. (Er krönikör, exempelvis, upphör att existera senast den 18/4 2007.) Ett av kraven är att man skall bo ("bo själv" som det heter här dvs. inte låta någon annan göra det åt sig). Hemlösa personer som definitionsmässigt inte kan uppfylla detta krav existerar därmed inte i affärsbankernas mening.
Nu kan även en hemlös ha anledning att besöka "posten" för att kvittera ut t.ex. socialbidrag eller pension. Hittills har man för detta ändamål utrustats med speciella fullmakter från socialkontoret och det verkar ha fungerat. Fr.o.m. 1/9 kommer emellertid Svenska Kassaservice inte längre att godkänna dessa fullmakter. Varför? Jo det är en fråga om säkerheten "för bankerna för vilka vi är ombud" säger Svensk Kassaservice' presschef Mattias Geijerstam. Något nytt system är inte påtänkt efter som detta "är en bredare fråga" säger presschefen.
Så fungerar alltså tokprivatiseringen i praktiken. Att er krönikör måste besöka en motbjudande spelhåla för att posta ett pappersbrev är väl endast en förarglig detalj men att det som en gång var Kungliga (dvs. statens dvs. medborgarnas) Postverket numera blivit "bankernas ombud" och som sådant kan diskrimera en redan utsatt medborgargrupp borde väl få den mest förhärdade nyliberal att fundera.
Eller kanske inte.
Not: det här kanske är svårt att tro på men åtminstone ytterligare någon dag kan intervjun med presschefen avlyssnas på TV 4:s Stockholmsnyheter, 21/7, 1805. Länk: http://www.tv4.se/bredband/category.aspx?treeId=10079 (6:18 in i sändningen.)
Den Linderska knäppen
P.J. Anders Linder har fått en märklig uppenbarelse. Under rubriken Stora vinster, få nyanställningar observerar han att Ericssons jättevinst andra kvartalet inte "med självklarhet ger upphov till nya jobb." Inte ens att "de andra svenska flaggskeppen tycks komma med bra rapporter" kan tydligen garantera detta skriver L. förvånat. Vad skall man göra? Ja det räcker inte
att luta sig tillbaka och tacksamt ta emot vad Ericsson och de andra levererar;
Nej, man måste också:
satsa mycket mer målmedvetet än i dag på förbättrade förutsättningar för nyföretagande och små företags expansion.
Utan att förringa vikten av att satsa på nyföretagande och småföretag får vi väl ändå förpassa idéen om att detta skall kunna uppväga storföretagens massnedskärningar till de nyliberala fablernas värld. Under kvartalskapitalismens monetariserade och jobblösa tillväxt och den ekonomiska politikens maktlöshetsdoktrin är det andra villkor som gäller.
Men att t.o.m Sv.D och Linder börjat fundera på saken är ju ett steg framåt. Simma lugnt!
Encyklopedisk not: "Den Linderska knäppen" syftar naturligtvis på motsvarande knäpp hos den ömme skalden Benkt Lidner, som vi redan tidigare uppmärksammat här på Ordet. Nämnda knäpp beskrevs av hans hustru sålunda:
Intill 11:te året var Lidners fattningsgåfva mycket trög. Men då hörde en dag hans Informator, liksom en knäppning i gossens hufvud, hvarvid denne skrek till och sade sedan, att han känt en skakning ifrån nedra delen af pannan till bakdelen af hufvudet. Efter detta visade Lidner ett ganska godt minne förenadt med en utmärkt lätt fattningsgåfva.
Detta från Lars Lundqvists website. Enl. Projekt Runeberg hävdar dock torrbollen Warburg att denna historia är "apokryfisk."
Not till noten: På den tiden vi kommenterade hos Errata beskyllde en medkommentator oss för att ha knyckt vårt vetande om Otto Weininger från en encyklopedi. Som gammal wienare behövde vi dock inte tillgripa denna utväg som dock är fullt tillåten här på Ordet.
Kulturnyheter från Gökmassivet
Kulturminister Leif Pantoflsky har utsett popstjärnan Ruben till ny ledamot i Moderna Muséets styrelse. "Ruben representerar ju en målgrupp som inte är så intresserad av det här med konst" säger Pantoflsky "och så är han ju ung och väljarna måste ju få se att vi speciellt vinnlägger oss om de unga så att de röstar på oss." P. meddelar vidare att han har "Krossa psykologin" med Carl Brandt och De osaligas kapell i Mp3-spelaren i sommar. "My name is Empee Tree" tillägger P. skälmskt med en inte oäven imitation av den klassiska Star Warsroboten. Ja om inte detta hjälper upp opinionssiffrorna så vore det väl märkligt.
Not: "Empee Tree" knyckt från en reklamsnutt i TV.
Allt i bästa ordning
Det såg ju illa ut ett tag: de europeiska börserna föll med flera procent under dagen men som den vackert leende "omvärldsanalytikern" Johanna Jeansson från Nordea försäkrar oss i TV: det blir ju ingen bestående försämring i världsekonomin. Oljepriserna sjönk dessutom ("investerarna stiger ur sina positioner") och börserna återhämtade sig snabbt. Dow och Nasdaq rörde sig överhuvudtaget inte.
Ja, då är ju allt i sin ordning.
"Upphovsrätten större hot mot internet än bloggarna".
Thomas von Vegesack gör ett inlägg i bloggdebatten på DN Kultur (bara papper?) den 3 juli under den något egendomliga rubriken: "Upphovsrätten större hot mot internet än bloggarna." Om "den väldiga insändaravdelning" som bloggarna utgör skriver V:
...utgör alla dessa privattyckare ett tillskott till vår demokrati och är denna uppblandning av privat och offentlig verkligen någonting positivt?
Ledtråd: Svaret är "nej" enligt V. Men inte nog med det:
internet [läs: bloggosfären] ger personer med extrema och farliga åsikter möjligheter att lättare hitta varandra.
Allt detta i kontrast till tidningar och förlag där innehållet "kvalitetsgranskas" och där läsarna "utsätts för överraskningar och får anledning att ifrågasätta sina värderingar." Riskerna med bloggandet får dock inte överdrivas, påpekar V. lugnande.
Vi hade egentligen förberett en längre kommentar med exempel på kvalitetsgranskad dagspress där våra värderingar ifrågasätts men tror att det får vara.
(Å andra sidan hade samma tidnings ekonomibilaga en notis under rubriken "veckans namnbyte" ang den reform av eldistributionssystemet som vi kvalitetsgranskat och skrivit om nedan i demokratifrämjande syfte. Än en gång blev MSM efter!)
Not. Erik Stattin har annonserat ett inlägg om V.s artikel. Läs det i stället.