I studien "Ryssligan" som utgavs av Svante Lundberg 2004 ges en omfattande och kanske mindre "skönlitterär" framställning av händelserna än i Jolos pionjärverk.(8) Ovanstående framställning bygger delvis på en kombination av desa båda källor. I andra delen av "Ryssligan", under rubriken "Den ryska faran", finns några historiska essäer som bl.a. syftar till att visa på dåtidens debatt om invandring, terrorism och politisk våld och drar några (mycket försiktiga) paralleller med nutida diskussioner av samma ämnen.
Lundbergs redogörelse för diskussionen i dagspressen visar ibland skrämmande likheter med dagens diskussion. Då måste man komma ihåg att antalet utländska "undersåtar" t.ex. i Malmö uppgick till 2367, de flesta danskar och tyskar, mot 380 ryssar, dvs. en droppe i havet jämfört med nutida förhållanden. Ryssligans brott sågs som ett uttryck av "den ryska faran" vilken dominerade det allmänna medvetandet både före och efter Lenins revolution. Någon större åtskillnad mellan det tsaristiska och det bolsjevistiska Ryssland verkar knappast ha funnits: den ryska "mentaliteten" grundad i en primitiv och våldsam asiatisk världsordning var och förblev densamma. De antiryska känslorna svallade till höger och vänster, låt vara med olika förtecken. Att högern, långt före Ryssligan representerad av Sven Hedin, hetsade mot de ryska barbarerna var givetvis väntat. Men tonen var knappast annorlunda på den vänstra sidan. Så skrev t.ex. socialdemokratiska Arbetet:(9)
Svensken har fått nöja sig med skrubben, om han inte rent av blivit utkastad, under det att utlänningen fått breda ut sig i lyxvåningar vid de finaste gatorna
..... [Om det gällt flyktingar från ett förtryckande politiskt system]skulle vi som socialdemokrater självklart skulle ha slagit vakt om asylrätten. Nej, det är folk av helt annat slag. Många av dem kunna icke lägga klara papper på bordet och visa vad de verkligen är för några och vilka föregåenden de haft. Nu måste de ut ur vårt land.
Lyssnar man dessutom till "folkets röst" i form av insändare eller referat blir det hela än mera groteskt. "Ut fortast ur landet med patrasket", "ryssens psykologi...orientaliskt slug", "asiatisk vederstygglighet", "skaka de asiatiska lössen ur kläderna", "[jag] åser med största lugn då det ena stinkdjuret förgör det andra."
Ganska snart glider det hela över i rasism och anti-semitism, speciellt i Aftonbladet. Lundberg gör det intressanta påpekandet att Hadjetlachés muslimska bakgrund knappast spelade någon roll, han betraktades som "ryss", en representant för den ryska och asiatiska "mentaliteten" och för "den ryska faran." Ganska snart, speciellt på senare tid, har man naturligtvis frågat sig om han kanske inte var jude i själva verket.(10)
Och därmed är vi inne på jämförelserna med nutidens problematik. Nu ligger tyngdpunkten givetvis på "den muslimska faran". Utgjutelserna i press och insändare är hovsammare än under 1900-talets början men återfinns i privata diskussioner och i dunstkretsen runt nationaldemokrater och Sverigedemokrater. En seriös diskussion om de verkliga farorna, t.ex. gettoisering, arbetslöshet bland invandrare, brottslighet eller inflytandet av en primitiv religion som lätt kan tas som intäkt för våld och terror, kan inte föras. Detta i sin tur uppammar radikala, främlingsfientliga och rasistiska rörelser som allt snabbare vinner mark.(11)
Men "den ryska faran" har knappast spelat ut sin roll. Ryssland målas regelmässigt ut som en hotande imperialistisk stormakt vars alla göranden och låtanden är ett hot mot den västerländska civilisationen. Om fel ledare väljs i Ukraina eller Georgien ropar man "valfusk" och pressar fram nya resultat. Mord på journalister och överlöpare är naturligtvis direkt beordrade av Kreml. Ryssland hotar (av svårförståeliga skäl - man behöver ju inkomsterna) att strypa gastillförseln till Europa trots att det i själva verket är det orangeschalade Ukraina som stjäl gas och vägrar att betala för sig. Ryssland visar sitt rätta ansikte genom att försvara separatister i Georgien (medan separatism på Balkan är helt OK). Och Rysslands reaktion mot att omringas av NATO-stater är ytterligare ett exempel på aggressiva avsikter. Och Putin, nykterist, storviltjägare -låt vara med bedövningsgevär- och svart bälte i judo, en skrämmande KGB-figur som direkt stigen ur en skurkroll hos James Bond. Tacka vet jag de råsupande kommunistiska funktionärerna eller Jeltsin, det var något av Kulneff över dem.(12)
Man kan tycka att rädslan för det utländska är mer befogad nu än i början av 1900-talet. Antalet invandrare, ofta svårintegrerade, är ojämförligt mycket större än under Ryssligans tid. Demokrati och yttrandefrihet sitter trångt i ett Ryssland som gjort oss beroende av sina olje- och gastillgångar och som söker att återskapa Sovjetunionens geopolitiska ställning. Man har fört grymma och blodiga krig i regioner som sökt självbestämmande. Men kanske skulle det inte skada att nu och då stanna upp och även reflektera över vem som drar nytta av våra rädslor. Det paranoida övervakningssamhälle vi skapat kan väl ses som en stor triumf för muslimsk terrorism. Demoniserandet av Ryssland spelar andra ekonomiska och politiska intressen i händerna. När vi positionerar oss bör vi helst veta vad vi gör i stället för att oreflekterat ledas av emotioner och mediadrev. I fallen Ukraina och Georgien var vi kanske inte tillräckligt uppmärksamma.
För att parafrasera en just nu aktuell reklamtext: "We have nothing to fear but fear itself. And Russia." Eller invandringen.
