Du har väl bytt glödlampor, eventuelle läsare? Och källsorterar gör du väl också men medge att någon gammal tidning eller smutsig flaska åker med i soppåsen ibland.

Då får du dåligt samvete. Men denna gnagande oro är ändå ingenting mot vad du känner när du tänker på att du ibland äter kött, köper importerade varor eller kanske rent av flyger till något fjärran semestermål. Du kan inte undgå ditt ansvar: klimatrörelsens väckelsepredikanter har obegränsat utrymme i press, teve och andra media för att påminna dig om dina försyndelser, kraftigt understödda av medlöpande bloggare och nya media. 'Marknaden' har för länge sedan förstått ditt behov av frälsning och vart snabbköp erbjuder dig ett överflöd av ekologiskt, kravmärkt, rättvisemärkt och närproducerat. Naturligtvis köper du enbart elekticitet producerad av vind- eller möjligen vattenkraft även om det är svårt att förstå hur man kan skilja på olika sorters el i ledningarna.

En viss, låt vara tillfällig, syndaförlåtelse kan du få när du tålmodigt stått i kö framför flaskautomaternas biktstolar på stormarknaden och fylld av ruelse trycker på knappen som donerar pantpengarna till Röda Korset. Och precis som på Martin Luthers tid kan du köpa dig avlatsbrev eller utsläppsrätter som det numera heter för att få en ordentlig syndernas förlåtelse.

Trots allt detta möts vi ändå varje dag av katastrofrapporter. Isarna smälter, trädgränsen förskjuts uppåt, djurarter dör ut, malarian sprider sig norrut. Och när katastrofen är ett faktum är domen sträng: det är ditt fel!  Du åkte till Thailand, du drack Ramlösa! Kanske hade du fel lufttryck i däcken. Och eftersom det är ditt fel får du också ta konsekvenserna: kom inte här och klaga!

Ja, det är vad politiker, företag, intresseorganisationer och media vill få oss att tro. Men är det sant? Kan du, enskilde medborgare, verkligen påverka klimatförändringen eller åtminstone koldioxidutsläppen genom ditt individuella handlande? Inte annat än ytterst marginellt. Någon effekt på den globala uppvärmningen torde det knappast ha. De verkliga miljöbovarna industri, jordbruk, transport och uppvärmning fortsätter som förut. Såvida man inte hittar ett vinstgivande sätt att utnyttja ditt dåliga samvete. Mot de utsläppsökningar från de  växande industriländerna och från de västländer som vägrar att delta i samordnade åtgärder väger dina symbolhandlingar lätt. Härtill kommer miljontals free riders i din närmaste omgivning som inte är beredda till uppoffringar och försakelser som ändå inte leder till något.

Nu skulle det finnas ett sätt att ändra på allt detta även om det också skulle kräva omfattande internationella överenskommelser. Genom att lägga på en kraftig skatt på koldioxid så nära källan som möjligt skulle kostnaden för "miljöfarliga" utsläpp sprida sig upp genom det ekonomiska systemet och till slut få ett genomslag i konsumentpriserna. Om priset (skatten) är korrekt satt så skulle effekten bli den avsedda: varor som under produktionskedjan orsakar stora utsläpp skulle bli så dyra att förbrukningen, och därmed utsläppen, reducerades i önskad storleksordning. Den som ville kunde naturligtvis fortsätta att använda gammaldags glödlampor (som fungerar med dimmer och ger ett varmare ljus) eller flyga till Thailand men det skulle bli så dyrt att man fick skära ner på annat och nettoeffekten skulle bli densamma. "Sätt pris på miljön" var ett gammalt slagord: "sätt pris på klimatet" skulle kunna bli ett nytt.

Men: de existerande ekonomiska strukturerna skulle brytas upp. Många storföretag och producentkarteller skulle förlora sin marknad och sin profit. Arbetslöshet i företag med föråldrade strukturer skulle bryta ut och sprida sig och det skulle ta en ganska lång tid innan ett nytt jämviktsläge skulle nås. (Att detta inte är realistiskt och att starka krafter griper in för att bevara status quo syns ju med all önskvärd tydlighet redan i den nuvarande ekonomiska krisen. Var det inte bilar som var en av de största miljöbovarna? Men i stället för att ta chansen griper man nu -med allas gillande- in för att rädda bilindustrin både i Sverige och USA.)

Men nu kommer vi fram till att det hur som helst är vårt eget fel käre eventuella läsare. Du och jag skulle nämligen bli väldigt arga på de politiker som vidtog åtgärder som gjorde att  vår konsumtion blev dyrare och pengarna inte längre räckte till som förut. Skall man inte kunna flyga till Maldiverna längre för en välförtjänt semester? Och hur skall jag ha råd att ta bilen när barnen skall hämtas på dagis eller köras till träningen? Eller är det meningen att jag skall stå och stångas i trånga bussar och tunnelbanor hela dan där för resten priserna också gått upp och där driftsäkerheten försämrats. Och vi på glesbygden som är helt beroende av bil: skall vi också betala? Nej, den som hittat på det där röstar vi inte på nästa gång. Det blir X-partiet i stället som lovat att sänka skatter och priser ordentligt och se till att de flitiga får sin välförtjänta löneförstärkning.

Då är det bra mycket enklare att odla och vidmakthålla illusionen av att det är den enskilde medborgaren som i sitt vardagliga handlande kan åstadkomma förbättringar och som är direkt ansvarig när det går åt skogen. Företagen kan fortsätta att ta hem sina vinster som förut, fackföreningarna kan fortsätta att kräva kompensation för höjda kostnader och de politiska partierna kan fortsätta med sin symbolpolitik och chansa på att man hittar något slagord som inte betyder något men som tilltalar väljarna. Du har ingen att skylla på.

Det här problemet är olösligt. Vi blir i stället tvungna att anpassa oss. Regeringarna på vissa Söderhavsöar ligger redan i förhandlingar med andra länder om att kunna flytta hela befolkningen dit. På kontinenten har bankerna ökat kraven på  höjd över havet  för att finansiera nya skidanläggningar. Inom jordbruksnäringen studerar man hur man bäst skall kunna dra nytta av de positiva effekter som ett varmare klimat skulle föra med sig.
Beredskapen för att möta tropiska sjukdomar -främst malaria- i Medelhavsområdet höjs. Det är den vägen vi måste gå.