2004 10 27

Blogjam extraordinarie

Det är egentligen inte tid för ett regelbundet blogjam men vi har ett par saker vi måste slänga in innan nån annan hinner före. Så fick vi t.ex. ett i och för sig vänligt och uppmuntrande mail på klingande nynorsk som emellertid menade att vi lierat oss med mörksens makter genom det publiceringsprogram vi använder:

Dette handlar om politikk og missbruk av makt frå Microsofts side

Som alltid ivriga att vända kappan i politisk bidevind beslöt vi oss därför att använda FireFox i utarbetandet av det skoningslösa angrepp på det postindustriella samhället som vi just nu förbereder. Den tabell som vi behövde från Business Weeks website såg då emellertid ut så här:

Vi såg oss alltså nödtvungna att fortsätta att använda de mörka krafternas verktyg. I Business Week hittar vi då en intressant insändare från Schweiz som hävdar att varje person bör äga och konsumera endast vad h/h själv producerar. Om nu män och kvinnor producerar lika mycket och har samma lön och samma pensionsvillkor så kommer kvinnorna över sin livscykel att få ut betydligt mera pengar eftersom de lever ca 16 % längre än männen. Deras lön resp. pension bör alltså ligga ca 16 % lägre än männens vilken den ju också gör. Hepp!  Det ni, Annica och Chadie och allt vad ni heter, nu är det vetenskapligt bevisat att allt är OK.

F.ö.: till dig som kom till "Ordet" när du googlade efter "Fröding. Den vår de svaga kallar höst."  Kul att du intresserar dig för litteratur. Emellertid skall det vara så här:

Nu är den stolta gås utsprungen

den gås de svage Kalle Anka

Det har vi från säkraste källa, nämligen den s.k. Gåsblandaren från KTH. Även nationalskalden A:lfr-d V:stl-nd försökte blanda bort korten genom att skriva:

Nu är den dystra höst utbruten,

som E.A. Karlfeldt kallar vår

Med rätta förmanar han dock den säkerligen långt mindre kvalificerade nobelpristagaren K. att inte:

dikta hösten om till våren,

nej, är det höst, så är det höst

Det menar även er krönikör som nu drar sig tillbaka för att utöva de svartkonster han förpliktat sig till gentemot ni-vet-vem i utbyte mot en läsbar webpage.

bokmärk                                   

2004 10 26

Bloggforum i Stockholm

I'm just a soul whose intentions are good

Oh Lord, don't let me be misunderstood....

Med ovanstående citat avslutade jag (det blir litet personligare än vanligt det här) i maj 2003 ett inlägg som berättade att jag - tillfälligtvis som det visade sig-  avslutade min dåvarande blogg. Thorvald på Förvetet hade uppskattat att antalet svenska bloggar i början av 2005 kunde komma att uppgå till kanske 7000.  Han menade att det just då fanns något över 200 svenska bloggar. Jag uppskattade vid tillfället antalet läsare ("hits") till inte mer än kanske 2000 per dag hos de ca 20 "A-listebloggare" som jag då tyckte mig kunna definiera.  Inte särskilt imponerande. Erik Stattin som också gjorde ett misslyckat avhopp skrev i sin avskedsansökan att han känt:

en viss besvikelse som har infunnit sig över att bloggingfenomenet inte riktigt har tagit den fart och riktning som jag hade hoppats på

Jag skrev vidare att mitt intryck var att den svenska bloggosfären i stort sett bestod av ett mindre antal högkvalitativa bloggare som mestadels skrev för varandra. Någon effekt på opinionsbildningen i samhället eller på konventionella massmedia, vilket jag ansåg (och fortfarande anser) är det enda som utmärker bloggandet som någonting nytt i samhället och medielandskapet,  kunde man bara drömma om. Jag såg inte heller att förhållandena skulle ändras så snabbt.

Hur ser det ut nu ett och ett halvt år senare? En ren gissning från min sida är att Thorvalds uppskattning från 2003 är mycket för hög - kanske rör det sig om halva antalet. (Det är givetvis också en definitionsfråga.) Fortfarande är det mest personliga nätdagböcker (s.k. cat blogging) och metablogging ("radiomatörsyndromet") men antalet samhällsinriktade och högkvalitativa bloggar har ökat dramatiskt, särskilt på allra senaste tid. Det nya är att professionella "tyckare" (ordet inte använt i nedsättande mening) från konventionella media, politiska partier, riksdagen, diverse organisationer och 'tankesmedjor', ja t.o.m. företag, plötsligt ryckt åt sig initiativet liksom att formella eller informella grupperingar med en egen agenda börjat använda sig av det nya mediet. Det har i hög grad vitaliserat bloggosfären.

(Nykomlingarna har också i viss mån skrivit om 'reglerna' för bloggandet. Inte alla har permalänkar och kommentarmöjligheterna lyser ofta med sin frånvaro. Den arrogans som ibland skymtar fram -"innan vi kom fanns det inga bloggar i Sverige"- är ju närmast roande även om både "HJ" och t.o.m. "PJ" numera brukar antyda att det finns en bloggarvärld också utanför ledarskribenternas. Någon egentlig diskussion blir det sällan, kanske beroende på att de flesta nya bloggare kommer från samma politiska läger.)

En viss brygga har också slagits till tidningar, tidskrifter och TV. Genomslaget är fortfarande ganska obetydligt, men det finns. (Signifikant är dock t.ex. att DN inte ansett sig behöva värja sig särskilt energiskt mot allvarliga anklagelser för plagiat från några bloggar.) Jag ser med stora förväntningar fram mot det Bloggforum som Erik och Stefan arrangerar i Stockholm den 15 November. Två av de tre panelerna skall behandla Politik resp. Journalistik med deltagande av några av de mest spännande namnen inom området. Jag hoppas på ordentlig presstäckning av evenemanget och att det också kan fungera som en väckarklocka för opinionsbildare och beslutsfattare utanför bloggosfären.

Jag hade ursprungligen hoppats på att det i Sverige skulle växa fram en kritisk massa av samhällsorienterade bloggar, en högröstad kör av vilt divergerande åsikter men som inte kunde nonchaleras i den allmänna debatten - ett slags digitalt kaos ur vilket nu och då viktiga och avgörande fakta skulle utkristalliseras. Så uppfattar jag situationen i USA (exempel: majoritetsledaren som fick avgå; kampanjen för Howard Dean; de förfalskade Bushdokumenten). Dit är det långt. Men kanske kan utvecklingen i Sverige gå en annan väg, mera präglad av kvalitet än kvantitet genom att ledande journalister, kulturknuttar, folk från företagsvärlden, en ny politikergeneration, allt  kompletterat med en och annan glad men skicklig  amatör, gör bloggandet till en tung faktor att räkna med i opinionsbildningen? Men då missar man kanske själva "demokratibiten", om jag säger så? Nisse och Åsa Svensson har var sin åsikt och Johan Norberg har också bara en, det blir två mot en om Lisa Åsa och Nisse är överens. Läsaren får avgöra vem som verkar mest trovärdig och helst också göra sin egen röst gällande.

Hur som helst kan vi troligen se fram mot spännande diskussioner på Bloggforum. Att intresset riktas mot "tillämpad" bloggning gör ju detta forum annorlunda och, i mitt tycke, viktigare och intressantare än BlogTalk och liknande konferenser.  Stefan och Erik har väl genom sitt initiativ definitivt skrivit in sig i de svenska blogghistorien...

Brasknot: Säkrast att påpeka -för vilken gång i ordningen?- att jag inte menar att det skulle vara något fel att skriva om sina katter eller hur man mår, inte heller att sådana bloggar skulle vara sämre än andra. Inte alls. Men däremot menar jag nog att det nya och mest spännande med bloggningen är dess potentiella möjlighet att bli ett allvarligt menat alternativ och en konkurrent till konventionella media.

Särskild not till Erik Stattin: Kan Du inte vara snäll att överväga att sluta använda begreppet "nätdagböcker" i den offentliga diskussionen?  Associationen till tonåringars rosafärgade bekymmer är alltför grundmurad - varje gång du implicerar att jag och andra skriver en "dagbok" på "nätet" vrider jag mig av obehag som en kristdemokrat på stripteaseklubb. Antar jag.

bokmärk                                  Comment

2004 10 17

Rocco och hans bröder (och systrar)

Vi tänkte ursprungligen placera detta inlägg på Euroblog men eftersom det innehåller en del lömska och nedriga slängar både åt höger och vänster liksom helgerån och snudd på hets mot folkgrupp tar vi det här på "Ordet" där vi inte är så noga.

Rocco Buttiglione har blivit ett välkänt namn och hans yttranden i Europaparlamentet om kvinnor och homosexuella har väckt uppmärksamhet, vrede och irritation i vida kretsar. Nu har herr B. spätt på ytterligare genom att yttra sig om ensamstående mödrar:

The children who have only got a mother and no father are the offspring of a not so good mother," he was reported as saying at a conference in Saint Vincent on Friday

(Nu är ju detta ett litet märkligt uttalande redan av det skälet att alla barn väl har en fader utom Mr. B's högste chef då, men att han skulle kalla jungfru Maria a not so good mother verkar trots allt litet konstigt.)

Vi kan bara understödja den rättmätiga irritationen och hoppas att Barroso tar sitt förnuft till fånga och flyttar herr B. från den känsliga post för vilken han var förutsedd. Men vi vill gärna påpeka att det finns annorlunda uppfattningar. Buttiglione är även rådgivare åt Johannes Paulus II och har även skrivit en bok om högst densamme: Karol Wojtyla: The Thought of the Man Who Became Pope John Paul II.  Vatikanen reagerar negativt på pressdrevet och frågar: Brottsligt att vara katolik? Det är ju i själva verket så att de åsikter Buttiglione givit uttryck åt är den officiella uppfattningen hos både den katolska kyrkan (och en del andra religionssamfund)  och ett stort antal kristligt färgade politiska partier. De torde dessutom omfattas av något hundratals miljoner fullgoda européer.

Men vi behöver inte gå ända till Den Heliga Stolen för att finna sympati för Buttiglione. Charlotte Cederschiöld (m) t.ex. gladde sig åt nomineringen:

jag [får] glädjen att förhandla med min gamle vän Buttiglione, numera europaminister i Italien, som jag samarbetade fint med i förra konventet. Han är en högt aktad person i parlamentet

Det var visserligen före  parlamentsförhöret men till denna dag är moderaterna glada:

Buttiglione lovade att tillämpa öppenhetsprincipen i arbetsordningarna för kommissionen och rådet, vilket jag ser som mycket positivt. 

Ja, då så. Intressant nog visar sig även ett par svenska högerbloggare märkligt koncilianta. Att Johan Norberg kallar B. för a closet liberal var väl bnara att vänta. Mera förvånande då att Dick Erixon (utan kommentarmöjlighet, utan permalänk) först gör en reverens:

Den lågmälde och cigarrökande Buttiglione är djupt troende katolik och står Vatikanen nära

Visst, båda röker cigarr, det skapar naturligtvis en slags närhet. Men Erixon går ett par steg längre:

Om likhet inför lagen inte gäller, som här, ska lagen naturligtvis avskaffas. Och EU-parlamentarikernas grova intolerans och närmast häxjakt på kommissionärskandidaten Rocco Buttiglione gör mig skrämd.
Yttrandefriheten sitter löst - för kristna. Medan yttrandefriheten på arabiska är obegränsad. Det är minst sagt förvirrade tider vi lever i...
 

Förvirrat var ordet sa er krönikör.

Jag mötte Lassie-not: Även er krönikör har informerat den nuvarande påven, 1983 då han mådde bättre än nu. Sedan vi besvarat Hans Helighets fråga genmälde denne eftertänksamt: "Sweden, aha!"

bokmärk                              Comment

2004 10 15

7 - 2 till dekonstruktörerna

Er krönikör hade uppfattningen att det mesta av det som skrivits i svenska bloggar den senaste veckan handlat om  "Jumping" Jacques Derrida (© Desbladet) .  Genom akribisk källforskning (föga derridiskt alltså) har vi emellertid konstaterat att så ingalunda varit fallet. För den eventuellt intresserade kommer här en uppställning av vad vi hittat i omvänd kronologisk ordning. (Omvänd alltså eftersom 'omvänd' är 'normal' inom bloggningen om jag säger så.)

2004 10 14

De mortuis allt annat än bene

-To paralyze the signature's sperm mumlade min besökare ur IKEA-fåtöljens djup.

Bekymrad betraktar jag min gamle vedersakare E. Klipspringer vars känsla för decorum uppenbarligen ligger ytterst nära den aboluta nollpunkten.

- Låt vara att Du postumt tagit heder och ära av Marika Rökk och Alia Izetbegovic men när Du ger Dig på själve Jaques Derrida avslöjar Du Dig som trist och oinsatt , påpekade jag, låt vara att vi vetat detta sedan länge.

- Du misstolkar mig, genmälde den kuslige kufen. Jag vill naturligtvis inte säga något som skulle kunna resultera i  att jag skulle få ett protestbrev undertecknat av 300 academics, architects, artists, musicians and writers liksom dödsruneförfattaren i New York Times som uttryckt sig något vanvördigt om Einsteins, Wittgensteins och Heisenbergs like.

- Låt mig citera Joseph Carroll, sade K.- och tog fram en misstänkt mångfärgad volym ur bokhyllan, - så förstår Du bättre hur jag ser på Derrida's betydelse. Han läste:

By taking Derridean semiotics and Foucauldian discourse theory as a matrix within which to synthesize the obsolete linguistics of Saussure and Jacobson, the obsolete psychology of Marx, poststructuralism has generated an ever more complex system of rhetoric altogether detached from empirical study.

Carroll i all ära men min egen favoritauktoritet på poststrukturalism är professor Felicia Marronnez vid University of California i Irvine. Jag minns att hon visat hur

...nothing short of a thorough-going revolt against the equivalence of word and thing, name and person, signature and certification can overcome the stifling of our prelinguistic freedom. A comparable insight enabled Derrida to show that South African apartheid...was actually brought about by phonetic writing which [in Derrida's words] "by isolating and hypostatizing being,...corrupts into a quasi-ontological segregation."

Skulle alltså K.-  och jag för en gångs skull vara eniga om något? Man kan aldrig lita på den sardoniske cynikern. Men klart är att Derridas betydelse bäst summerats upp i New York Times dödsruna: hans läror blev språngbrädor till ordinarie professorstjänster i fakulteter som länge dominerats av äldre kollegor och lätt skamfilade filosofiska läror.

Nidnot: Comment Det bästa nidporträttet av Derrida finns i Ch. Pallissers även i övrigt utmärkta roman Betrayals där han, lätt igenkännlig, förefinns i skepnad av den litauiske filosofen Henri Galvanauskas.

Olänkade källor:

"to paralyze" - Derrida: Glas, p.280

"Carroll" - Joseph Carroll: Evaluation and Literary Theory, 1995, p.27

"Marronnez" - Sea and Ski Professor of English, University of California at Irvine i uppsatsen Why? Wherefore? Inasmuch as Which? bidrag till Modern Language Association's December 2000 Convention in Washington, D.C.

Länkar till N.Y.Times via mymarkup.net

Ridå: Citaten från Derrida (inklusive om Sydafrika) och Carroll är autentiska men har hämtats, liksom den helt fiktiva Felicia Maronnez, från Frederick Crews' Postmodern Pooh, (New York 2001), en bok som rekommenderas även seriösa Derridafans. Uppsatserna Just Lack a Woman (Sisera Catheter) och Resident Aliens av Das Nuffa Dat, pionjär inom området Postcolonial Studies och numera Classic Coke Professor of Subaltern Studies vid Emory University rekommenderas särskilt.

bokmärk                                        

2004 10 13

Down the Rabbit-Hole

När satellitbilder som angavs visa hur FN:s flyktinghjälpsorgan UNRWA fraktade palestinska raketer i en av sina ambulanser nyligen cirkulerade firade naturligtvis kollega Alicio orgier borta på högerkanten. Att Jerusalem Post senare påpekat att den israeliska militären gjort ett misstag har han beklagligtvis missat. Vi hjälper emellertid gärna till och publicerar gärna länken till UNRWA demands Israeli apology for Kassam claim där det bl.a. heter

the Israeli military said it might have been mistaken when it accused UNRWA of transporting the rockets to militants, but the statement stopped short of clearly admitting an error.

Till vilket vi endast vill tillägga:

`Well!' thought Alice to herself, `after such a fall as this, I
shall think nothing of tumbling down stairs!

bokmärk                                       

2004 10 12

Litet meta

Här är ett intressant diagram som visar fördelningen på olika browsers av Ordets trogna eventuella läsare.

Vi ser att IE tar nästan 80 % och att FireFox/Mozilla svarar för knappt 15 %. Den lilla återstoden delas mellan Opera och Safari, den senare helt obetydlig.

Såvitt vi kan bedöma ser När jag ändå har ordet... helt OK ut även i Opera även om en del ofrivilliga understrykningar kommer med. Även i FireFox är det hela acceptabelt bortsett från att radavståndet i citat och verser blir alldeles för litet och raderna går in i varandra.

Eftersom det framgår av olika bloggar att Safari är jättepopulärt bland bloggare antar vi att "Ordet" är oläsbart där. Eller finns det någon sociologisk förklaring till att MacBloggers inte läser "Ordet"? Ni blev väl inte sura för det här?

 bokmärk                               Comment

2004 10 12

Katten på råttan

• Rikspolisstyrelsen riktar hård kritik mot polisen för att sabotörerna inte är gripna.

• Både polisen och SL lägger dock ansvaret på de sociala myndigheterna i Nynäshamn.

• Socialchefen lägger däremot ansvaret på skolan.

• Socialchefen lägger också ansvar på föräldrar och kamrater.

Allt detta kan man läsa i dagens nummer av Stockholm City. Det gäller den inställda pendeltågtrafiken till Nynäshamn. Självfallet är felet i grunden föräldrarnas och skolans men lokaltrafiken kan väl inte vänta på en reform som väl inte lär komma förrän i nästa generation.

bokmärk                                 Comment

Prioriteringskritisk not: Vi har tidigare ironiserat över de vardagsprioriteringar polisväsendet verkar göra.

2004 10 11

Först så går det upp, sen går det ner, sen går det upp...

Årets nobelpristagare i ekonomi, Kydland och Prescott, har märkligt nog i stort sett förbigåtts med tystnad i den svenska bloggosfären - även bland Timbrogruppen och likasinnade. Vad vi kunnat se är det endast Johnny Munkhammar som försökt göra en seriös kommentar. SvD:s ledarblogg nöjer sig med några formuleringar hämtade ur vetenskapsakademins populärvetenskapliga information. Johan Schück i DN är ännu mera kortfattad och refererar endast vetenskapsakademins prismotivering. Johan Norberg föredrar att tala om ett seminarium om den sedan lång tid avlidne Hayek, detta förmodligen i besvikelse över att priset inte gick till Robert J. Barro, kolumnist i Business Week.

Den relativa tystnaden kan kanske förklaras av att det är svårt att veta vad de två pristagarna egentligen åstadkommit. (Även er krönikör får erkänna sig på betydligt säkrare mark när han skriver om Elfriede Jelinek än om de båda ekonomipristagarna.) Valet kan ses i perspektivet av Peter Söderbaums artikel i DN som kritiserar att priset vanligtvis delas ut till neoklassiska ekonomer. Så är även fallet denna gång, fast ändå inte. Pristagarnas försök att ta itu med tidsinkonsistensen i det politiska beslutsfattandet har starka institutionella inslag och ger en teoretisk bakgrund till den numera konventionella doktrinen om vikten av centralbankens självständighet men också till existensen av budgettak och utgiftsramar för att inte tala om  "stabilitetspakter." Mycket av nejpropagandan i euroomröstningen gick ju ut på att införandet av en gemensam valuta skulle innebära att svenska politiker skulle förlora sitt inflytande över penningpolitiken: i själva verket hade ju riksdag och regering sedan länge frivilligt lämnat ifrån sig detta inflytande till anställda tjänstemän. Helt i enlighet med Kydlands och Prescotts teorier om vi förstått det rätt.

Här hade alltså "libertarianerna" haft en anledning att jubla. Om de haft det beträffande den andra delen av pristagarnas insats, nämligen en modernare konjunkturteori som mera tar hänsyn till utbudssidan och bl.a. studerar produktivitetsutvecklingens roll även på kort sikt, är mera tveksamt. Även om Kydland och Prescott förmodligen inte skulle gilla det så ger nämligen deras konjunkturmodell ett förbättrat underlag för nykeynesianskt beslutsfattande.

Er krönikör som inte riktigt tror på penningpolitikens vikt och betydelse ger trots allt akademins val ett "väl godkänt". Det hade dock varit roligare, och mycket lättare, att håna Robert J. Barro. (Eftersläng här.)

bokmärk                            Comment

Not: Rubriken är knyckt från Tage Danielssons text till "Livet i Finnskogarna"  vilket vi vid ett animerat tillfälle hörde en framstående politiker framföra under rubrikenl "Konjunkturvalsen."

Not: Medan vi skriver detta har Johan Norberg jublat till. Helt lycklig är han dock inte över akademins val även om han medger att "we can probably learn something from them as well."

2004 10 10

Elfriede Jelinek

Ett briljant val av akademin! Den litterära kvaliteten av hennes verk står naturligtvis ovanför all diskussion men framför allt har man gett priset till en obarmhärtig avslöjerska av den offentliga lögnen. Man får inte citera Jelinek, därför citerar vi hennes själsfrände Peter Handke: Vi älskar detta land men hatar denna stat. (Egen översättning). I Sverige vore en sådan person otänkbar.

Det officiella Österrikes reaktion är intressant. Med osviklig träffsäkerhet lyckas man karikera sig själv: alla offentliga instanser och partier gratulerar Jelinek och ser priset som en heder för Österrike. Förbundskanslern, som alltså var den som gjorde Haider politiskt rumsren, uttrycker t.o.m. en förhoppning om att äran inte skall få henne att förtröttas i sin kritik. Vi tror inte han behöver oroa sig.

Endast Wiens borgmästare har ett ärligt ord: Priset är en uppskattning av författarinnan personligen och får inte bäras som knapphålsblomma av det officiella Österrike. Även Haider själv håller ställningarna och hycklar åtminstone inte: Han vägrar att gratulera en av sina värsta fiender till hennes framgång.

Vi noterar att inga svenska högerbloggare à la Norberg, P.J., Erixon eller Alicio funnit det värt att nämna priset: they just don't get it! (Kanske lever man på hoppet att superliberalen Robert Barro skall få ekonomipriset idag!)

Den som kan läsa tyska kan här ta del av en sammanfattning av det officiella Österrikes reaktioner (som sagt en bittert roande läsning). Märkligaste hyllningen kom från boulevardbladet die Krone som är en svuren fiende till Jelinek och allt vad hon står för. Här kan man läsa (på tyska) vad Jelinek skrev om die Krone för några år sedan.

Vet inte om någon publicerat länken till Elfried Jelineks välgjorda website. Här är den emellertid. Läs också En diktarinnas död? hos Agnes på Notiser från en ö som tar upp den ytliga reaktionen i engelskspråkig press.

bokmärk                                     Comment

I stället för uppdateringnot: Erik Stattin hade naturligtvis publicerat länken till Jelinek's site! Uppdatering 04 10 11 - Steffanie och Carina hade också länkat till Jelinek's website i sina inlägg. (Se "Comments" ovan). Förlåt överseendet.

2004 10 05

Lagen om alltings gullighet

'Gud va du är gullig'

'Fan va du är jobbig'

(Uppsnappat ur folklivet av E. Klipspringer)

Som den eventulle läsaren av ordet vet håller vi på denna och angränsande sidor hårt på den s.k. gullighetsprincipen dvs. idén om att samhället måste styras så att ingen rättänkande blir ledsen - detta oavsett konsekvenserna. Till vår förskräckelse har vi lagt märke till att Johan Norberg och en del andra upptäckt samma princip men kallar den snällismen. De som vågar bryta mot denna princip blir då anti-snällister.

Vad vi såg på den s.k. Plattan idag tolkade vi som ett slutgiltigt bekräftande av våra statsvetenskapliga rön.  En hel folkrörelse ägnad åt gulligheten!

Sanningen bakom det hela visade sig emellertid vara betydligt mera tragisk. Bakom rörelsen står Rafael Altez som sedan flera veckor demonstrerat mot den diskriminering på arbetsmarknaden som tar sig uttryck i att även högt kvalificerade personer inte ens kallas till anställningsintervjuer p.g.a. sitt namn. Det är ju inte gulligt alls. Vi vet inte varför Rafael har valt just detta namn på sin rörelse men skall försöka ta reda på det. I övrigt kan ni besöka hans website och varför inte mannen själv nere på plattan.

bokmärk                                 Comment

2004 10 03

When the saints go marchin' in

eller

Bland tomtar och troll

Endast med tvekan ger vi oss in på detta området i medvetande om att en av de heligaste (sic!) principerna i Gökmassivet är att inte göra narr av olika religionsuppfattningar eftersom ju detta skulle göra deras anhängare ledsna vilket inte är snällt oavsett vad dessa anhängare håller på med. (Tydligt framgick ju detta i medietäckningen av Knutbyaffären där man ju koncentrerat sig på våld och sexaspekterna i stället för den betydligt mera intressanta frågeställningen: varför skulle Gud skicka sms? )

Den största religionen i Sverige är ju vad Jan Guillou kallat Tomtar och troll (dvs. parapsykologi, astrologi, akupunktur, telepati, flygande tefat och liknande och liknande) i vars anhängarskara tydligen        miljöpartister och v(pk)ister tydligen är starkt överrepresenterade.  Vi ger oss därför inte på denna utan ägnar oss i stället åt annat mumbo-jumbo.

Hans helighet påven har nyligen i en ceremoni saligförklarat ("beatificerat") Österrikes sista kejsare, Karl I av huset Habsburg. Detta efter en långvarig och intensiv kampanj från konservativa katolska kretsar. Saligförklaringen är ett första steg mot kanonisering dvs. befordran till de riktiga helgonen. Vad hade då Karl gjort för att förtjäna denna status?  Ja, det är inte hans tvivelaktiga insatser under första världskriget, bl.a. insättande av giftgas, som ligger bakom detta men han var allmänt from och erkände påvens överhöghet över den världsliga makten. På mirakelfronten har man bevisat att han postumt botat en äldre nunna från hennes åderbråck vilket räcker en bra bit.

Naturligtvis har miraklet ifråga väckt en del munterhet bland hädare, hedningar och protestanter.  Ett gymnastikinstitut i Wien som specialiserat sig på behandling av kärlproblem var inte sent att hoppa på tåget även om vi anar en viss ironi bakom deras annons  (klicka på bilden).

Vid ceremonin överräckte en ättling till den saligförklarade ett stycke av högst densammes revben att användas som relik, särskilt lämpad att bota åderbråck får vi förmoda.

En annan pressure group har försökt att få den sedan länge hänsovne franske politikern Robert Schuman saligförklarad. Schuman var ju en av grundarna av kol- och stålunionen, alltså numera EU, och dess främste ideolog. Försöken har dock hittills stött på patrull. Även Schuman var en mycket from man men det verkar fattas en del på mirakelfronten. Det tycker nu inte vi och om EU:s nya författning skulle bli antagen vore det ett mirakel som slår det mesta.

Tomtenot: Sveriges statliga teve sänd i lördags ett inslag om en dam som inte bara kunde prata med djur utan även med stenar. Vi uppmanades att betrakta inslaget "med öppna sinnen" vilket vi givetvis totalt misslyckades med. Nu kan ju vem som helst kan prata med djur och stenar - i det här fallet var det dock fråga om en dialog.

Övernaturlig not:  MS Word's stavningskontroll envisas med att ändra 'Schuman' till 'Schyman'.  Vik hädan Bill Gates - vi förstår att du är sur på EU just nu men det får vi återkomma till i ett annat sammanhang.

bokmärk                                 Comment