|
Vi avbryter denna blog för ett viktigt meddelande Vi lägger nu in en längre paus i bloggandet men räknar att återkomma senare i sommar. Ha det så bra. |
|
Dödens handelsman - vår kompis kompis Det här är spännande. Vi har, av lätt insedda skäl, inte sett något om det hela i svenska media. "The Merchant of Death" kallades en man vid namn Victor Bout. Bout har en fascinerande karriär bakom sig. Från att ha varit KGB-agent har han utvecklats till multinationell vapenhandlare och driver ett antal flygbolag som utnyttjas till transporter av vapen och krigsmaterial, huvudsakligen till länder eller grupper som belagts med embargo av det internationella samfundet. Amnesty International skriver: For much of the last decade, there has been almost uninterrupted fighting in Angola, the Democratic Republic of Congo, Sierra Leone and Liberia. Millions of civilians have been killed. Even more lives have been shattered by rape and torture at the hands of soldiers and rebel forces. One person, Russian entrepreneur Victor Bout, is accused of supplying weapons used to commit human rights abuses in each of these conflicts. Bout, a former Soviet military officer, operates a fleet of cargo planes out of the United Arab Emirates. Recent United Nations reports allege that Bout has used these planes to deliver guns and ammunition to armed conflicts throughout Africa in violation of UN embargoes
Bouts aktiviteter uppmärksammades emellertid av det internationella samfundet. För 4 år sedan yttrade sig den ansvarige för Afrika i brittiska utrikesdepartementet: In 2000, Peter Hain, then British foreign office minister responsible for Africa, described Victor Bout as "the chief sanctions-buster and... a merchant of death who owns air companies that ferry in arms"
Med denna bakgrund var det naturligt att Storbritannien understödde FN:s säkerhetsråds ansträngningar att inkludera Bout på den lista över vapenhandlare mot vilka sanktioner, t.ex. frysning av tillgångar och banktillgodohavanden skulle vidtas av medlemsstaterna. Men det var då det. Numera är Bout en värderad medarbetare till "the coalition forces" i Irak och efter påtryckningar från USA har England vägrat att låta säkerhetsrådet inkludera Bout på listan. UN Wire skriver: Western diplomats said that Bout, ....is said to be associated with an air freight company involved in supplying U.S. troops and that the United States may be "recycling" his cargo network.
Historien har publicerat av Financial Times men, som vi vet, de kräver betalning av alla som vill läsa. Någon som haft råd att betala meddelar emellertid att FT skriver: “London had originally supported moves to freeze Mr (Victor) Bout’s assets, but appeared to have reversed its view under pressure from Washington,” ... “The American defence forces are using Victor’s planes for their logistics,” a former senior UN official told the paper. Another ranking diplomat close to the UN explained that the Americans had urged Britain to erase Bout’s name from the sanctions list because he “was being used in Iraq”.
Mr. Hain som hade så hårda ord att säga om Bout för fyra år sedan och som nu är majoritetsledare i underhuset vägrar att uttala sig. Hans chef, utrikesminister Straw, som är den som är ytterst ansvarig för Englands ställningstagande och samarbete med USA vägrar naturligtvis också.
Det är med denne Straw som Sveriges utrikesminister anser sig böra uppträda i armkrok med och föreskriva FN vilken roll man har att spela i Irak.
Det här är mycket mer än en kuriositet. Sveriges utrikesminister anser alltså att vi skall fortsätta att samarbeta med en man som saboterar FN:s ansträngningar att utfärda sanktioner mot en internationell vapenhandlare och krigsförbrytare. Sveriges utrikesminister anser sig kunna föreskriva hur FN har att förhålla sig i Irakkonflikten tillsammans med den man som är en av de huvudansvariga för de förbrytelser mot mänskliga rättigheter och internationella konventioner, för att inte tala om vanlig mänsklig anständighet, som dagligen äger rum i Irak. Och ingen orkar reagera. Men det är klar. Vi har ju Knutby och Henke Larsson att tänka på.
"Satans mördare" sade en svensk regeringschef en gång. Men det är länge sen. Nu heter det:
Storbritannien och Sverige kommer att fortsätta att samarbeta nära i en rad frågor i det utvidgade EU.
Medan vi är på det allvarliga planet. Det finns svenska opinionsbildare , även bland bloggare, som försvarar och uppmuntrar det som sker i Irak. De kommer inte att kunna undandra sig sitt ansvar när förnuftet en gång fått överhanden.
Not: Vi hittade en länk hos Peevish - I'm just saying och nystade upp det hela därifrån.
|
|
Ekvivalist Ekvivalisterna i mp nådde inte ända fram - men en bra bit! Ekvivalist - ja visst! (Eller menade ni ekvilibrist?)
|
|
Terroristerna i Mogr-el-Deeb 2-year-old Kholood and 1-year-old Anoud, daughters of Amal Rikad, who was killed; ..2-year-old Raad and 1-year-old Ra'ed -- whose headless body was found near his house -- sons of Fatima Madhi, who was killed; .. Saad, 10, Faisal, 7, Anoud, 6, Fasila, 5, Kholood, 4, and Inad, 3 -- children of Mohammed and Morifa Rikad, who were killed.
(Ur New York Times/Associated Press. Länk via Different Opinion)
|
|
Ett gyllene tillfälle förspillt Idag meddelas att Sonia Gandhi avstår från posten som Indiens premiärminister trots den imponerande och oväntade valsegern över det hindunationalistiska BJP. Sonia, född i Italien, är änka till den mördade premiärministern Rajiv Gandhi, i sin tur son till den likaledes mördade Indira Gandhi. (Indira var dotter till Jawaharlal Nehru, det fria Indiens förste premiärminister. Trots namnlikheten är familjen inte släkt med Mahatma Gandhi.). Det är ingen tvekan om att orsaken till detta är det motstånd hon mött både i sitt eget parti och av oppositionen på grund av sin utländska bakgrund. Hardline members of the outgoing Hindu-nationalist Bharatiya Janata Party had said they would launch street protests if Mrs Gandhi was sworn into the post. En av de utgående ministrarna säger: A foreigner becoming the prime minister of the country will put national security and the country's self-respect in jeopardy,"
Gandhi har troligen insett det hopplösa i sin situation och frivilligt avstått. Men vad som nu spelas upp i press och opinion är "säkerhetsskäl" - med tanke på vad som hänt hennes man och svärmor vill hon inte utsätta de två barnen och sig själv för den risk som ledarskapet skulle inebära. Säkert ligger det något i detta, det vore ju egendomligt annars, men i huvudsak är det förmodligen ett lättfunnet sätt att försöka maskera nationalism och främlingsfientlighet.
Att börsen kollapsat i Indien är säkert mer att hänföra till att Kongresspartiet måste regera med stöd av kommunistpartiet och överhuvudtaget osäkerhet om den ekonomiska reformkursen kommer att fortsätta.
En insiktsfull kommentar om alla dessa aspekter skrev häromdagen av Salman Rushdie. Tyvärr har vi bara en tysk översättning till hands. Den återfinns här.
(Uppdatering 2004 05 19: Rushdie's originalartikel fanns i Washington Post och hette India's New Era. Tack till en läsare i USA för påpekandet.)
|
|
Lätt uppdatering av nedanstående Vi har rättat till ett par obetydliga faktafel i nedanstående samt ändrat en formulering i fotnoten. Vi har däremot inte ändrat vår beskrivning av fru Rökk's hårfärg trots att nyhetssändningarnas filmklipp tydligt visar att den var högst varierande och under UFA-tiden korrekt blond (!). Hennes gynnare Göbbels blev tydligen sur på henne 1944 då hon uppträdde med en alltför vågad urringning: Så dansar inte en tysk kvinna. Det är frivolt. Det må väl räknas henne till godo. De uppräknade skådespelarna var säkert inga fullblodsnazister som t.ex. dirigenterna Karl Böhm och Herbert von Karajan men vägrade hela livet att inse att de gjort något fel, än mindre be om ursäkt exempelvis till sina fördrivna kollegor.
|
|
De mortuis nil nisi bene säger ordspråket, dvs. tala endast väl om de döda. Speciellt när någon just avlidit, vem vill störa den personliga saknaden och sorgen hos efterlevande? Vi har trots allt svårt att följa denna princip - exempelvis när krigsförbrytaren och SS-kollaboratören Alia Izetbegovic dog var det svårt att se honom hyllad som bosnisk "frihetskämpe" och vi skrev också om detta. Idag nåddes vi här av nyheten om att skådespelerskan och danserskan Marika Rökk dött i en ålder av 91 år, strax utanför Wien. Namnet säger väl inte en nutida svensk publik särskilt mycket men i Kontinentaleuropa, speciellt Tyskland och Österrike, var Rökk en legendarisk figur som uppträdde på scen ända uppåt 90-årsåldern. Med sitt ungerska temperament och röda hår blev hon en sinnebild för pustans eldiga döttrar - paprika och czardas - allt det var Marika Rökk. Tillbakablickarna och eulogierna i kväll i tysk och österrikisk TV är också i motsvarande grad uppskattande och beundrande. Men Rökk växte till en stor stjärna under nazitiden under Göbbels beskydd. Hon var en av de skådespelare som villigt ställde sig i tredje rikets tjänst och som aldrig ställts till ansvar för detta. Andra berömda och firade namn är Hans Albers, Heinz Rühmann, Paula Wessely, Hans Moser och Paul Hörbiger - i Sverige förmodligen okända men här ikoner som man inte får krafsa på. Andra skådespelare och regissörer som Billy Wilder, Fred Zinneman, Leon Askin ("Gromeck" i Danny Kaye's Knock on wood), Marlene Dietrich, Hedy Lamarr och många många andra fick frivilligt eller ofrivilligt gå i landsflykt. I många fall förlät de aldrig sitt gamla fädernesland. Det fanns alltså ett val. Utom för dem som tvångsrekryterades till diverse tyska och österrikiska luftkurorter. Vi har tidigare skrivit om svenska artister på samma väg. Zarah Leander, Kristina Söderbaum, operacheferna Set Svanholm och Joel Berglund. Den som skriver detta och hans eventuella läsare åtnjuter ju dock vad Wiens förre borgmästare kallade "die Gnade des späten Geburts" dvs. nåden att ha fötts så sent att man inte behövde ta ställning. Innebörden är att man inte skall döma i efterhand. Det ligger mycket i det. Men att förtränga och släta över skuld och förbrytelser leder ofelbart till ett upprepande. I dagens läge står vi också vid ett moraliskt vägskäl, låt vara utan personlig risk för liv och lem. En väg leder till Song My.
Not: Så sent som ikväll, i kampanjen för Europavalet, gick Jörg Haider, under publikens applåder, till angrepp mot dem som kritiserar "den äldre generationen." I klartext menar han dem som kritiserar Wehrmachts och SS krigförbrytelser. Så slätar man över förbrytelserna och gör gärningsmännen till offer - vem vill säga elaka saker om "den äldre generationen" ?
|
|
Nordic walking allting går att sälja med mördande reklam kom och köp konserverad gröt!
Det började för många år sedan med att man kom på att det var praktiskt att använda ett par skidstavar vid vandring eller halvklättring i medelsvår terräng, speciellt i snö eller på klippor. Stöd och balans förbättrades avsevärt. Sedan kom några entusiaster på att stavgång var bra och nyttigt även längre ner och till och med i jämn terräng. För ett par tior köpte vi teleskopstavar som lätt kunde bäras utanpå ryggsäcken och fann att det var riktigt, takten blev jämnare, steglängden längre och det var allmänt kraftbesparande. Det var då det. Nu är "nordic walking" en speciell sportgren och kräver naturligtvis motsvarande utrustning. Teleskopstavar verkar vara ute - den specialbroschyr som damp ner i brevlådan häromdagen har minst 7 olika varianter, de dyraste kostar 99.90. (De speciella dammodellerna är något billigare.) Då är handremmen högteknologiskt designad bla. för att underlätta "gripandet efter dryckesflaskan" och "snytning av näsan" enligt broschyren. Men så behöver man gummifötter som kan tas av och sättas på alltefter markunderlagets beskaffenhet. Speciella bälten för cd-spelare, handy och dricksflaska finns också i olika modeller liksom ur och pulsmätare. Klädseln är ett speciellt kapitel. Den här broschyren har 4 olika specialskor, de bästa kostar 109.95 (endast herrar). Underkläder, skjortor och byxor i stort urval. Givetvis har man tagit hänsyn till de speciella krav på värmeisolering, elasticitet, ventilation och "fuktighetstransport" som just denna sportgren kräver. Specialutformade handskar är naturligtvis ett måste. Balansseringskivan Mental Trim Disc (€ 109) bidrar till optimal förberedelse genom att träna upp balanssinne och stärka senor och benmuskler. Sen är det bara att köpa instruktionsboken för 15.40 och ge sig iväg. Nej vänta. Utan utbildning går det inte, därför anordnas speciella kurser under ledning av särskilda instruktörer. Adidas gör det gratis men bara under en timme. Man kan emellertid också välja flerdagsseminarier till sedvanliga arvoden under ledning av hälsovetenskapsmannen F. Kreuzriegler och medarbetare. Om man nu vill lära sig att gå ordentligt men inte vill betala de ca 700 euro (exklusive kursavgift men inklusive Mental Trim Disc) som en topputrustning skulle kosta finns det faktiskt en nybörjarutrustning för endast 150 euro. Men då ingår bara skor, stavar och gummituttar. Men vem behöver ett etui för cd-spelare (€ 9.99) nu för tiden när man kan stoppa en mp3-d:o direkt i fickan på den snabbtorkande zip-byxan Pegasus för 49.95? Ja, allt det här hade vi inte vetat att vi behövde om det inte varit för de fria marknadskrafterna. Det fyller oss med den sorts respekt som vi annars endast känner när vi skall välja mellan 7 olika sorters grädde hos Åhléns.
|
|
Den alltför osynliga handen Den här länken tillägnas med varm, fast osynlig, hand Johan Norberg, Erixon, Xipe och en del andra bloggare som tror att bara man inte lägger sig i så blir allting bra. Med bästa (värsta) vilja i världen kan vi inte uppfatta det här som satir. En helt realistisk bild av de politiska läget tycker vi. Vi lovar att inte blogga så här annat än undantagsvis.
|
|
Torrbloggning Vi har ändrat om litet i blogrullen på Ordet liksom på Euroblog. Med tiden har det känts litet meningslöst att lista "svenska favoriter", dels för att det blivit många fler än de som funnits i högermarginalen, dels därför att de flesta av Ordets favoriter också är länkade på en mängd andra bloggar. I stället kommer vi att försöka expandera listan med bloggar som ger ett något annorlunda perspektiv på Sverige och det svenska, antingen därför att de skrivs av svenskar i utlandet eller av gäster från andra länder eller av bloggare med annan bakgrund än den helsvenska. Dessutom har vi en lista med internationella favoritbloggar - tämligen restriktiv. På Euroblog har vi gjort ett annat experiment: en lista över svenska bloggar med politisk eller samhällelig inriktning, gärna med europeisk eller global anknytning. Vi hoppas på den del protester här. Till dem som eventuellt blivit utrensade vill vi bara säga: anledningen är bara att ni nu blivit så välkända och etablerade att alla läser er ändå !
|
|
Ottomanernas spår Vi noterar att Erik Stattin och hans kommentatorer inte tycker om kåserier eller krönikor. Trots detta dristar vi oss att idag publicerar under rubriken Kåserier och berättelser en liten betraktelse kallad 300 år senare. Den är faktiskt inspirerad av litet rasistiskt klotter som vi upptäckte under en kvällspromenad i våra kvarter men som till slut mera lockade till leende än till upprördhet och dessutom till besök i arkiv och bibliotek. Tills första världskriget var Turkiet en europeisk stormakt att räkna med. Kanske blir det så igen men i så fall genom inbjudan i stället för invasion. Och EU kunde väl redan nu ge tillbaks Kara Mustafas skalle? Läs gärna berättelsen (OK Erik?) 300 år senare. Noga taget 320 år.
|
|
Eländes elände Från lokalnyheterna för 10 minuter sedan.
Å andra sidan:
Vi får nog vända oss till de internationella nyheterna för att bli litet uppmuntrade. I Mexico har armén spanat in 11 stycken UFO:s varav 3 fastnat på radarn. "Jag tror att dom märkte att vi förföljde dom" säger en pilot i mexikanska flygvapnet, "då försvann dom." This is the end of the world news.
|
|
Château en Suède
låt oss alltid hålla vår affärsetiska grundsats nummer ett i minnet: "A sucker is born every minute." (Ur "Bolagsstämma" - egen fatabur)
Börserna faller! Oj. Som en rasande präriebrand obönhörligt påfjuttad av morgonsolen under dess vandring från bottersta Asien till yttersta aftonlandet. Indexserier rasar, valutor ramlar ner i en grop där endast den tappra lilla svenska kronan och den japanska yenen inte låter sig överrumplas. Förmögenheter löses upp i luft, sparande och pensioner får sig en ordentlig törn. Hur skall detta gå? Det ryktas om en räntehöjning i USA. Katastrof. Konjunkturuppgången bryter nacken av sig. Sälj, sälj för brinnande livet! Men vänta! Det vänder visst uppåt igen. Det kanske inte var så farligt. Och dessutom tror vi att spekulanterna tror att vi tror att alla kurvor nått botten. Det måste vi utnyttja. Köp, köp, köp allt vad du kommer över! Index går upp. Valutorna återhämtar sig. Kronan knegar på. Förmögenheterna återskapas ur tomma luften genom marknadens magik - låt vara i andra händer än tidigare. Du kan lugnt placera dina surt förvärvade pengar på börsen - i det långa loppet har den alltid gått upp och då måste det bli så också i fortsättningen. Och det globala marknadskasinots ädelcroupierer i banker och fondbolag gnuggar sina händer. Ännu ett lönsamt gupp i kurvorna.
Not: "Château en Suède" betyder "Luftslott" på svenska. Fråga mig inte varför.
|
|
Blog marmalade Blog softly till I end my song Blog softly for I speak not loud or long (T.S.Eliot: The Waste Land, något förbättrat av er krönikör)
Denna veckas Blogjam har blivit tillfälligt omändrad för att fira Europaparlamentets epokgörande åtgärd att ge dispens från Kommissionens beslut att marmelad måste vara gjord på citrusfrukter. Det ger oss naturligtvis en alldeles speciell tillfredsställelse att knäppa Toni Blair på näsan. Krönikan ägnas åt att redovisa en del märkliga ting som er krönikör fastnat för i sin dagliga djupanalys av världsnyheterna i folkupplysningens tjänst och lagt i sin OneNote container. Det blir dock litet europapolitik även i marmeladen. En ny kommissionär gjorde nämligen ett fatalt misstag i parlamentet:
Barrot earned himself another small black mark, and more sniggers, by calling one of his inquisitors, Alain Esclopé (and a fellow frenchman to boot), monsieur Escalope. "Escalope" är ungefär "Schnitzel". När vi ändå är inne på politiken kan vi inte undanhålla er följande syn på EU-samarbetet från Kpml(r):
det är arbetarklassens uppgift, dess internationalistiska plikt, att göra vad den kan för att förvandla just sitt land till den svagaste länken
En sådan ärlighet i politiken ser man sällan. Men är det bara arbetarklassen som får vara med? De före detta bankdirektörerna och professorerna på Junilistan kan säkert också lämna ett värdefullt bidrag. Och om jag minns rätt tyckte t.o.m Lenin att det var OK att jobba med klassfienden i vissa lägen. Från politiken till kulturen. Lars von Trier spelar in film i Trollhättan och har därvid dräpt en åsna vilket naturligtvis upprört alla godtänkande människors sinne. Trier tappar sitt danska gemyt (som vi bl.a. skrivit om här) och ryter till:
Det satans æsel var sygt og skulle alligevel dø. Vi gav det to ugers ekstra levetid, så det kunne blive filmstjerne. Vær ikke så jävla svenska.
Citatet är ur JyllandsPosten som i likhet med de flesta danska tidningar förbjuder deep linking. Läs därför inte artikeln Trier i jävla Sverige här, utan gå den här vägen så får ni dessutom läsa om "Pædofilforeningen og muslimske Hizb-ut-Tahrir." (Uppdatering feb 2005: Länkarna till Jyllandsposten fungerar inte längre men det var så - ni får tro mig på mitt ord.) (Uppdatering mars 2005: Trier backade efter massiva påtryckningar från "djurvänner" och klippte bort scenen ur filmen! Fegis!)
Ordets krönikör är angelägen om att hans eventuella läsare skall uppföra sig lika högdraget som han själv och vidarebefordrar därför detta råd från Magdalena Ribbing. Det kan komma bra till pass om ni råkar få en ourkärnad oliv i martinin:
Får man mot förmodan oliver med kärnor på en mottagning där man inte har en gaffel tillgänglig så kan man knyta vänster hand lätt och i det utrymme som bildas av pekfingret inramat av tummen fösa ut olivkärnan för att sedan välta ner den i en för ändamålet avsedd bytta.
Men ni kanske redan har gått över till lådvodka från Estland?
|
|
Kyss Karlsson! Karriärstegen:dagis-kompetensutveckling-föräldraledig-vab-utbrändhet-förtidspensionering. (I Dåligt Sällskap, April 2003)
Erik Stattin presenterar under rubriken Den svenska modellen "några ekonomilänkar för andra att tugga på." Fradga, är vad er krönikör närmast tuggar efter att ha läst en uppsats av en man med det förpliktande namnet Nils Karlsson Dignity and the Burden of the Welfare State. Författaren förser oss med en sammanfattning där vi får veta att i studien: the costs of the welfare state is described.....The overall conclusion is that the burden of the welfare state is high indeed, both in economic terms and from the perspective of human dignity. Consequently, if we want to promote economic efficiency, growth and dignity the size of the state should be radically decreased. Vi skrev nyligen på Euroblog om en grupp av forskare som studerat välfärdsstaten från det andra hållet så att säga. Metodologiskt ligger dock de båda studierna ytterst nära varandra: välfärdskramarna använder dock mera statistik vilket gör det lättare att förstå vad de menar. Nils Karlsson tycker att det är dyrt och "ovärdigt" att betala skatter resp. att dra nytta av resursöverföringar från den offentliga till den privata sektorn. Han finner sedan att skatterna är höga i Sverige samtidigt som den offentliga sektorn är väldigt stor. Hepp! Vetenskapliga bevis för att det svenska välfärdsamhället är dyrt och ovärdigt! Enligt Nils Karlsson är följande de viktigaste resultaten av studien: Våra kommentarer finns under varje punkt. I. No job on net have been produced in the private sector since 1950.
Vi har inte data till hands för att vare sig bekräfta eller vederlägga detta, men so what?
Under perioden har en våldsam strukturomvandling av sysselsättningen ägt rum i Sverige. År 1963 svarade de varuproducerande sektorerna för ca 40 % av sysselsättningen mot mindre än 20 % idag. Det är en naturligt utveckling vid stigande inkomster och vad som karaktäriserar det man brukar kalla det post-industriella samhället. Tjänstesektorerna har blivit allt viktigare för sysselsättningen. Under perioden 1965 - 1985 skedde en formlig explosion av andelen offentliga tjänster. Ungefär 1985 bröts dock denna trend och sysselsättningen i den offentliga sektorn har legat i stort sett konstant sedan dess medan andelen privata tjänster i sysselsättningen har ökat med ca 10 procentenheter. Den totala sysselsättningen ökade mycket kraftigt t.o.m 1990, men sjönk sedan drastiskt. Sedan ca 1997 har sysselsättningen åter ökat och torde nu något överstiga 1990 års nivå.
Att sysselsättningen inom varuproducerande sektorer sjunker kan man knappast skylla på välfärdspolitiken. Att ökningen inom tjänstsektorn till stor del avsett offentliga tjänster kan minst lika väl förklaras med gängse konsumtionsteoretiska modeller (hög inkomstelasticitet, "typiskt svenska" preferenser, priser som subjektivt uppfattas som låga) i stället för "self-interest as the ultimate motive" och "myopic decisions." Se exempelvis den senaste Långtidsutredningens utmärkta resonemang kring efterfrågan på offentliga tjänster.
II. None of the top 50 companies on the Stockholm stock exchange has been started since 1970.
Vi är ur stånd att förstå varför detta skulle vara ett argument mot "the Welfare State." De ca 98 % av svenska företag som räknas som små och medelstora och alltså är viktigast för sysselsättningen ligger väl dessutom knappast bland "top 50" på fondbörsen.
III. Sweden has dropped from fourth to 14th place in 2002 among the OECD countries in terms of GDP per capita since 1970.
Det är väl ungefär sant och kan väl till stor del (men säkert inte fullständigt) förklaras av två faktorer: 1) andra länder som var fattigare än Sverige (Irland är praktexemplet) år 1970 har växt snabbare. Även detta är en ekonomisk lag och borde väl närmast ge oss anledning att gratulera och lyckönska dessa länder 2) I inget annat OECD-land har tjänstesektorn svällt så som i Sverige. Det är ett välståndsfenomen och alltså något att glädjas åt men eftersom den statistiskt registrerade produktiviteten är betydligt lägre inom tjänsteproduktionen än inom produktionen av varor kommer tillväxttakten därigenom automatiskt att bromsas upp. Detta säger dock väldigt litet om innehållet i tillväxten.
LIksom andra marknadsfundamentalister undviker Karlsson att i sin studie ta upp de olika indices över internationell konkurrenskraft som regelbundet publiceras för World Economic Forum samt i World Competitiveness Yearbook. Där ligger Sverige och de nordiska länderna regelbundet i topp inom EU och även mycket bra till i ett globalt perspektiv. (Se inlägg och länkar på Euroblog.)
IV. Well over one million people out of a work force of around five millions do not work in 2003 but live on various kinds of public welfare programmes such a pre-pension schemes, unemployment benefits, sick-leave programmes etc.
Ja, det är väl det som är meningen med det hela liksom. Sverige har (hittills haft) råd att bekosta dessa program som en majoritet av invånarna vill ha, speciellt utsatta, svagare och mera behövande grupper
V. A majority of the adult population are either employed by the state or clients of the state in the sense that they have a majority of the income coming from public subsidies.
Bara en upprepning av argument IV.
Nåväl, det är välkänt att man alltid kan välja ut lämplig statistik som stöder ens egen ståndpunkt - problemet med Karlsson är att han inte gör någon som helst ekonomisk analys utan bara rabblar statistik samtidigt som han uttalar sig tvärsäkert om de kausala sammanhangen och dessutom anlägger sina speciella värderingar på vad som är bra och inte utan att tala om för oss varför och hur han kommit fram till detta.
Men när författaren kommer fram till "etiken" blir han outhärdlig. Han missbrukar grovt termen "modell" genom att skissa upp (bokstavligen - i form av cirklar) två enkla tankescheman som han tror förklarar hur det är här i världen. Ett kallar han "the logic of conceit" och ett annat "the logic of opportunism". Vi behöver inte gå in på argumentationen här: det hela går ut på att dignity - mänsklig värdighet bör definieras som "taking active responsibility for one’s own life project." När staten griper in med bidrag, subventioner och allmänt understödjande verksamhet, för att inte tala om skatter, underminerar man den personliga värdigheten. Vi knycker Karlssons avslutande diagram (observera bristen på numeriska skalor eller empiriska data):
Sverige - och övriga Europeiska "välfärdsstater"- befinner sig naturligtvis långt ut på det sluttande planet. Tänk på det nästa gång ni skickar barnen till skolan, blir sjuka, kvitterar ut barnbidrag, studiebidrag, arbetslöshetsunderstöd och annat. Det är under er värdighet enligt Karlsson. Om ni nu har någon kvar.
Eftertänksam not: Det känns alltid konstigt att försvara det man egentligen skulle vilja kritisera. Men er krönikör tror inte att man kan angripa högskattesamhället och det utbredda missbruket av välfärdstjänster med så enkla och, jag måste använda ordet, egoistiska argument som Nils Karlsson gör. I stort sett hävdar han den starkares rätt : hans ideala samhälle är naturligtvis fint för unga, friska, välutbildade, infödda personer. Men majoriteten av befolkningen har ju i politiska beslut accepterat att betala mycket pengar även för att andra grupper skall kunna bli delaktiga i den ekonomiska och sociala utvecklingen - det är väl "dignity" om något.
Märkligt nog skriver Karlsson inte om hur illa välfärdssamhället numera fungerar i många avseenden och hur många berövats sin värdighet genom nedskärningar, pseudoprivatiseringar och privatiseringar av områden som är nödvändiga men aldrig kan bli lönsamma för en privat entreprenör utan drastiska kvalitetsinskränkningar. ("Partena Cares.")
Som ett fläskben åt oliktänkande, till vilka även krönikören stundom räknar sig, slänger vi dock inledningsvis ut det motto vi tidigare formulerat på I Dåligt Sällskap och som tämligen väl beskriver mångens levnadsbana i det sociala Sverige.
Källor: Data om sysselsättning m.m. huvudsakligen hämtade från Svenskt Näringsliv, Fakta om Sveriges Ekonomi 2002 och Statistiska Centralbyråns Arbetsmarknadsstatistik.
|
