| Arkiv September 2003 | |
|
2003 09 30 Som den eventuelle läsaren säkert märkt är jag en långsint typ som, i likhet med elefanten, aldrig glömmer en efterrätt eller hur det var. När jag åkte hem idag, mitt över den schönen blauen Donau, blev jag plötsligt urf-b-d på professor Leif Lewin. Anledningen var att jag lyssnade i österrikiska statsradions utmärkta "program 1" på en bosnisk författare som skildrade hur han och hans syster flytt från kriget, skjutsats fram och tillbaka genom Centraleuropa, förnedrats och hotats av gränsvakter och soldater innan man funnit en tillfällig fristad i Wien. Nu berättade han om hur han och systern för första gången åter besökte Banja Luka, den ångest och fysiska magsmärta som åsynen av gränsvakterna vållade och om ankomsten till föräldrarnas våning som de till slut fått tillbaks från ockupanterna men i fullständigt förstört skick. Han beskrev och förvånades över föräldrarnas lycka över att ha fått tillbaka denna svinstia och den energi och entusiasm som de lade ner på att försöka reparera och återställa. Han ville inte grumla föräldrarnas glädje men tänkte hela tiden: för vem gör ni allt detta? Om kriget kommer igen är allting förgäves. Och: man måste alltid räkna med ett nytt krig i det här området. Det är mindre än en timmas flygtid från var jag bor. Då tänker jag på den övermaga professorn som i det uppsaliensiska elfenbenstornet skrev: Men vid millennieskiftet måste freden anses säkrad inom Europeiska unionen. Det är inte sannolikt att Tyskland och Frankrike skulle börja krig med varandra igen.
Ja, nu när frågan om Alsace och Lorraine eller Elsass och Lothringen är löst är det ju idel Friede, Freude, Eierkuchen ('de la paix, de la joie, des gateaux d'oeufs') på vår kontinent. Och då är det ju löjligt att tala om att vi behöver EU som ett "fredsprojekt." Börjar det brinna utanför knutarna eller i något bångstyrigt kandidatland får vi väl lita på att Bush kommer och bombar litet vett i dem. Så länge våra svenska värderingar inte är fullt genomförda i EU skall vi hålla oss så långt borta som möjligt och nöja oss med den fria marknaden som är bra utom salmonella och sprit som är dåligt. Om man vill tala för fredsskapande åtgärder är det inte någon bra utgångspunkt att vara f-b-d. Jag lugnar därför ner mig och anlägger i stället enbart ett milt förakt vid tankarna på professorn.
Jag döper Dig till Sancta Simplicitas
|
|
|
2003 09 28 På Euroblog har jag just berättat hur "miljöpartiet" die Grüne vinner i inflytande och betydelse här i Österrike, förmodligen därför att man är ett pro-europeiskt parti med ett förnuftigt partiprogram, företagsvänligt men med en klar miljöpolitisk profil. Hur är det då i Sverige? Efter EU-omröstningen borde den partipolitiska kartan ritas om ganska ordentligt, åtminstone vänster om folkpartiet. Ett fortsatt socialdemokratiskt samregerande med ex-kommunister, patetiska nejsägare ā la Winberg, och taburettk-ta miljöpartister är inte trovärdigt i längden och kan bara bana väg för en borgerlig regering. Det är naturligtvis OK för den som så önskar. Finns det några alternativ på vänsterkanten? Miljöpartiet har i och för sig en intressant inriktning: man anser sig vara ett vänsterparti men har en klart företagsvänlig profil, i vart fall vad det gäller småföretag. I princip kunde partiet ta över de väljare som anser att socialdemokraterna glidit för långt åt höger och därför i missriktat nit hittills röstat på gammelkommunisterna. Även det onödiga centerpartiet-bondeförbundet kunde assimileras i en ny, progressiv, grön-vänsterrörelse. Liksom i Tyskland och Österrike kunde mp därigenom bli ett trovärdigt alternativ och en avgörande faktor i svensk regeringsbildning. Men det krävs mycket för att detta skall bli verklighet. Först och främst måste man göra sig av med de båda "språkrören" Peter "Ministerposter" Eriksson och Maria "Bullshit" Wetterstrand. Figurer som Yvonne Ruwaida och Lotta Hedström-Nilsson har heller inget att göra i ett seriöst parti. När räkenskapen skall göras upp för den innevarande valperioden kommer Peter Eriksson att framstå som en lättlurad clown. Av den långa lista på punkter han fick in i överenskommelsen med s kommer endast ett par stycken att ha förverkligats och de var beslutade redan i förväg. Kanke lyckas han dock driva igenom byggandet av en järnväg som ingen annan vill ha genom känsliga norrländska naturområden.) Maria Wetterstrand drev en enda fråga: torskstoppet. Man har nu fått backa även i detta hänseende. Men när MW offentligt i TV avfärdade fiskarbefolkningen oro för sina familjer som "bullshit" visade hon sitt rätta ansikte. I euroomröstningen visade en grupp partirebeller inom mp vidsyn och framåtanda. Om den flygeln kan ta över partiet kunde mp bli en kraft att räkna med i svensk politik. Men det är långt dit. Och Sveriges näste statsminister heter Fredrik Reinfeldt eller vad det var.1
1 Visst liknar han Thorvald???
|
|
|
2003 09 26 Jag har omorganiserat min website en aning för att få en bättre uppfattning om vad det är jag håller på med. Jag är tacksam för alla observationer av konstigheter, brustna länkar osv. Hoppas att den eventuelle läsaren finner det värt att updatera bokmärken etc. LIksom tidigare kommer h/h att finna en blandning av stort och smått, viktigt och oviktigt. Exempelvis upptäckte jag i dagens Aftonblad till min förvåning att man tydligen får skriva texten i förväg när man gör s.k. rap-musik!!! Då är det ju ingen konst.
|
|
|
Don't ask, don't tell För några dagar sedan skrev en Thomas Anderberg i Dagens Nyheter en artikel om Europahymnens mörka historia. Skuggorna faller givetvis inte över min före detta granne, Ludvig van Beethoven, vars an die Freude ur den nionde symfonin transformerats till Europas nationalsång. Inte heller över Friedrich von Schiller som skrev texten även om den väl verkar litet töntig idag:
Freude schöner Götterfunken, Tochter aus Elysium, Wir betreten feuertrunken, Himmliche dein Heiligtum!
Nej, Anderbergs betänkligheter gäller i stället mannen som gjorde den slutliga bearbetningen av Beethovens sång, den världsberömde dirigenten Herbert von Karajan.
Den dirigent som fick i uppdrag att slutföra Europahymnen - ett bearbetat stycke av Beethovens nionde symfoni - hade en inte helt oproblematisk bakgrund. Han var nazist.
skriver Dagens Nyheter. Ja, så var det. Men Karajan var inte en bara en opportunistisk medlöpare utan överhuvudtaget en sällsynt otäck typ. K. gick in i nazistpartiet i Salzburg redan 1933. Vid den tiden var partiet illegalt i Österrike varför det medlemskapet var en särskild merit i partikretsar i Tyskland där han verkade. K. profiterade på utrensningen av judiska musiker och blev Generalmusikdirektör i Aachen där han bland annat uppförde en hyllning till Führern med text av Baldur von Schirach, Hitlerjugends ledare och senare Gauleiter i Wien. 1941 framförde K. Horst Wesselsången på operan i Paris vilket efter kriget renderade honom ett kortare arbetsförbud.
Karajan var operachef i Wien 1957 - 1964. Fortfarande står hans byst i foyern och platsen väster om Operahuset heter von Karajan Platz. En artikel som den i Dagens Nyheter hade aldrig kunnat publiceras i Österrike. I motsats till Tyskland har man här aldrig gjort upp med sitt nazistiska förflutna. Många politiker, företagsledare, läkare och inte minst artister har ett ytterst skumt förflutet men det är ingenting som man vill gräva i nu. Schwamm darüber. En annan berömd dirigent, Karl Böhm, kompositören Richard Strauss, sångerskan Elisabeth Schwarzkopf och skådespelarna Paula Wessely och Heinz Rühman hör till denna kategori. Hitler tyckte som bekant om opera och hans ställföreträdare i Wien, Baldur von Schirach, höll sin skyddande hand över konstnärerna på Staatsoper. "Nazisterna förstod, klokt nog, hur mycket wienarna älskade sin opera och att en tolerant behandling av institutionen kunde bidra till att förbättra det politiska klimatet i Wien" skrev en av Österrikes mest beundrade kulturpersonligheter som dog endast i år.
Vad som är mindre känt är kanske att även svenska artister gjorde sig skyldiga till medlöperi, möjligen aningslöst, under Hitlertiden. Zarah Leander och Kristina Söderbaum är ju kända fall (även om djupet och vidden av Leanders engagemang nog inte är något man gärna talar om Sverige.) Men två kända sångare och senare operachefer i Stockholm, Set Svanholm (1956-63) och Joel Berglund (1949-1956) gjorde stor succé i Tyskland och Österrike under kriget. Vad man sjöng? Wagner, naturligtvis, Hitlers stora inspirationskälla och en nazist, avant la lettre.
Betecknade är kanske att när man i Torsby i Värmland, Joel Berglunds födelsesort, ordnar ett jubileum, skriver man helt käckt i ett nyhetsbrev:
Mest känd är Joel för sina Wagnertolkningar. I Wien 1941 blev han som Hans Sachs i Mästersångarna inropad 30 gånger!
Man frågar naturligtvis inte varför han var i Wien 1941, och inte heller vilka det var som ropade. Ett stort antal operaälskare var tyvärr förhindrade på grund av plötsliga och långvariga utlandsresor, varav åtskilliga resande till diverse kurorter i Tyskland stannade borta för alltid. Glücklich ist wer vergisst was doch nicht zum ändern ist
Den här bilden föreställer Set Svanholm som Sigfried i Wagners Niebelungenring. Jag antar att jag är biased på något sätt men jag tycker positivt illa om både Wagners och Richard Strauss musik. Beträffande Karajan så var det bästa han gjorde att han gynnade och förde fram Ann Sofie Mutter, vad än hans motiv kan ha varit för detta.
|
|
|
2003 09 07 Litet lättblogging:
Gustav Holmberg kommer att få en ny och spännande kollega enligt Dagens Nyheter: Trettio vill bli parapsykolog i Lund.
En 61-årig stockholmare som anser sig drömma sanndrömmar och en indisk läkare som säger att han kan överföra tankar är några av kandidaterna till ett jobb som professor i parapsykologi och hypnologi vid Lunds universitet.
Lunds universitet anser sig behöva uppemot ett år för att avgöra "om någon av de sökande ska få jobbet." Varför det? Det är väl bara att fråga någon av de fjärrskådande kandidaterna.
Liten risk för jordens undergång skriver tidningen också. Redan 1908 avskaffade Dagens Nyheter själve dj-v-l-n, nu går man alltså ett steg längre med ytterligare en teologisk och dessutom en fysisk omvälvning. Med sorg i sinnet ser jag att skrivihop.nu lägger av (länk via Mats A.). Deras ideal kunde jag inte dela men det var litet kul att se att folk kunde hetsa upp sig för en sådan sak. "vi är less på språkpoliserna" heter det i farvälmeddelandet. Just det. Få se hur länge överbesserwissern Fredrik Lindström (reservation för namnet, men ni vet vem jag menar) håller ut.
|
|
