|
Drabbade kan få sina hem plundrade En otrevlig rubrik. Men visst - vi har redan sett och hört rapporter om plundringar i de drabbade områdena. Ganska otäckt, men man får ändå försöka tänka på att det rör sig om utblottade människor som inte har någonting - kanske är det rent av katastrofoffer som desperat försöker att överleva. Vem vet hur vi själva skulle ha reagerat i en desperat situation då ingen som helst hjälp fanns att få? Men vänta! Svenska Dagbladets rubrik gäller ju Sverige! Med erfarenhet från Estoniakatastrofen vet man att om offrens bild, namn och bostadsort sätts ut i pressen så drar det till sig inbrottstjuvar. Vems avgång skall vi kräva? Vad är det som fattas i fullkaskostaten?
|
||||||||||||||||||||||||
|
Monn Guda-Nåd och Rätt är til? År 1783 förstördes den sicilianska staden Messina av en jordbävning. Antalet offer är inte känt men ett senare skalv, 1908, beräknas ha krävt 70 000 dödsoffer. "De ömma känslornas skald" Benkt Lidner, skrev sitt 'skaldestycke' Grefvinnan Spastaras död om en ung moder som ömkligen omkom när hon försökte rädda sin son. I raseri inför den meningslösa förstörelsen trotsar Lidner kyrka och konvention och vänder sig till Almagts Gud och hotar Vet, hennes död kan tvinga oss, at fråga: Monn Guda-Nåd och Rätt är til? Lidners skaldestycke fick en framtida pendant i 52:a sången i Aniara: O, vilken skönhet. Herre Gud, hur kan du? … Gud, hur kan du. Var är smärtan störst. Hos dig som skördar allt? Hos oss som ser och vet Hur allting skördas?
När vi långsamt börjar ana vidden och innebörden av den katastrof som drabbat mänskligheten de senaste dagarna börjar det ofrånkomliga letandet efter någon sorts orsak eller mening eller åtminstone något objekt på vilket vrede, sorg och skräck inför det menigslösa och ofattbara kan projicieras. Vi kan liksom inte acceptera att det inte skulle finnas någon struktur eller att mänskligheten trots alla sina framsteg i själva verket är hjälplöst utlämnad till universums urkrafter.
I gamla tiders samhälle var det naturligt, men också farligt, att ifrågasätta den gudomliga godheten och rättvisan. Men även idag frågar sig en biskop ängsligt i en tidningsartikel: Vem ska avsättas? Är det Guds tur nu? (Biskop Kroks artikel verkar trots allt vettigare än vad man kan finna långt ut i bloggningens yttersta träskmarker där man i religionens namn fortfarande kan hävda att allt är till det bästa i denna den bästa av alla möjliga världar. Det finns en plan med alltihopa, nämligen.) Visst, många misstag har gjorts. Regeringar, myndigheter, reseföretag har ofta verkat tafatta och handlat tveksamt, i några fall har likgiltighet och inkompetens varit, mänskligt sett, upprörande. Det finns många erfarenheter att dra lärdom av. Det är naturligt att man i Sverige och andra europeiska länder just nu har ett myopiskt perspektiv men i längden kommer vi väl att inse att de asiatiska länderna är de svårast drabbade och det är där som uppbyggnadsarbetet måste äga rum vilket måste inkludera en struktur för att kunna reagera i liknande framtida situationer. Ett fungerande förvarningssystem för just flodvågor verkar, enligt expertisen, vara en möjlighet. Förberedelser måste göras och den största finansiella och administrativa bördan måste falla på medborgarna i de rika länderna. Kanske kommer vi också att vara villiga att axla den under intryck av vad som hänt och det förhållandet att vi själva är drabbade. Detta i motsats till de vardagliga, smygande, katastrofer i form av svält, våld och sjukdomar som dagligen och stundligen kräver tiotusentals livmen som inte syns lika mycket på TV. Men när nästa stora kataklysm kommer, så blir det i en annan del av världen och av en helt annan natur. Vi gick och väntade på 11/9 men fick 26/12. Vi kommer att vara lika oförberedda nästa gång och ställa oss samma frågor: Varför lyssnade vi inte till varningarna? Varför handlade vi inte snabbare? Varför gjorde vi inte mera? Vems fel var det? Det fanns för flyktingarna inget hopp ej ens i öppna havet där maneten synes dö och oktopoderna flöt upp från djupen. ... Demonerna flöt runt med vattenänglarna och alla var de döda. (Aniara, sång 64)
Tröst och svar finns inte, men inte heller så många syndabockar som vi gärna vill tro.
Not: En mera lättläst version, typografiskt sett, av Spastaras död finns här. Länken i texten härovan går till Projekt Runebergs faksimil av originalupplagan.
|
||||||||||||||||||||||||
|
Flickan i frack (eller snarare smoking) Efter jul- och nyårshelgerna bryter balsäsongen ut i här i Wien och pågår tills den övergår i karnevalsfirande och avslutas med aska i håret och sill i grädde och ättika och övergår i fasta. Från härvarande ambassad fick vi nyligen en påminnelse: Brigittenauer Bürgerball (Borgarbal i Brigittenau. Föreningen "Brigittenau Kreativ" har äran att inbjuda till Borgarbal i Brigittenau. Det är den enda balen i Wien med "svensk touch."... Herrar: Aftonklänning. Damer: Smoking, mörk kostym) Krönikören som på betryggande avstånd följer samhällsutvecklingen i Sverige reagerade inte nämnvärt på klädselföreskrifterna, det var väl det som var den "svenska touchen" kunde vi tänka. Vi blev desto mera förvånade när vi strax efteråt fick ett nytt mail från ambassaden där man förklarade att det blivit fel: Det var herrarna som skulle ha smoking och vice versa. Nåja, man var nog bara en aning före sin tid.
Not: "Flickan i frack" (1925) var en roman av en författare som hette Hjalmar Bergman som fanns förr i tiden. Den har t.o.m filmats. Vi läser i inledningen från Svenska Bokförlagets upplaga: Den gör narr av..fördomsfullhet och konventionalism..och..låter ungdomen, i Katja Kocks person revoltera mot dessa makter. Kanske kan statsregissör Moodyson göra en samtida version med Åmålsgänget och kalla den för F-cking in frack. Not 2: Mens vi skärskådar svenska kulturyttringar frågar vi oss: Är det här allvar eller ett grymt skämt? (Länk från Såningsmannen.)
|
||||||||||||||||||||||||
|
Repetitionskurs för Johan, Dick och andra Man får ju inte blogga så att man bara länkar till vad andra har sagt har vi lärt oss. Därför fyller vi ut med några direkta citat (det får man väl, grabbar på "intressant"?) "For one very rich man, there must be at least five hundred poor, and the affluence of the few supposes the indigence of the many." [The government] "is in reality instituted for the defence of the rich against the poor, or of those who have some property against those who have none at all." [Om arbetsmarknadstvister]"It is not ... difficult to foresee which of the two parties must, upon all ordinary occasions, have the advantage in the dispute, and force the other into a compliance with their terms." (Ledtråd: Byggnadsarbetarförbundet är inte rätt svar.) Frågan som ställs på den här bloggen där vi knyckt ovanstående är naturligtvis: vem var det som skrev detta?
|
||||||||||||||||||||||||
|
Blogjam före jul Blog softly because you tread on my dreams. (W.B. Yeats, något förbättrat.)
Blogjamcontainern svämmar visserligen över men det är svårt den här gången att hitta något sammanhang mellan klippen. DN citerar exempelvis under den lovande rubriken: Sexualiteten i Jämtlands län ur landstingets Folkhälsoplan: "Länsmål: Självkänslan hos alla individer stärks. Exempel på insatser: I samhället pågår ett ständigt arbete som lyfter fram frågor om värdegrund med fokus på etik och moral i ett mänskligt-humanistiskt perspektiv. Förslag till aktörer: Gemensamt ansvar." Det låter ju bra men vi vet inte riktigt vad vi skall göra med det. Säkrare då att hålla sig till det populäraste av ämnen: själva bloggeriet som ju nästan slog ut Bush som Året Person i Time Magazine. På grund av undermåliga permalänkar är Ordet bannlyst från intressant.se och kan därför inte självt bidra men när vi tittar på dagens lista över de intressantaste (mest beklickade) inläggen ser vi att 12 av 15 poster är så att säga självkontemplativa. Endast en tapper bloggare fortsätter att uppröras över arbetarartistokratin. Vad privata företag gör struntar jag i, men när det gäller fackförbund så handlar det ju faktiskt om pengar som kommer från medlemmarna. skriver Jerry - det måste vara skönt för Barnevik, Skandiadirektörerna m.fl. att höra. Troligen har de väl finansierat sina pensioner och lägenheter med egna pengar, mödosamt hopgnetade genom överhoppade luncher och extrajobb. When bloggers feel passionately enough about a subject, often themselves, they create and regularly update blogs expressing their views, usually including hyperlinks to other Web pages that confirm their opinions. All it takes is some inexpensive and user-friendly blogging software, strong opinions and time. Actual knowledge is purely optional. läser vi hos en av dessa bloggande bibliotekarier. Vi får faktiskt medge att vi vid läsningen av många inlägg hos "intressant.se" frågar oss med Blommans Blog: Spelar verkligheten någon som helst roll? Ofta verkar det inte så. Vi kan i vart fall ta till oss ett gott råd från Paradox66: Låt oss rida oxen och stilla flyta fram i livets ström.
|
||||||||||||||||||||||||
|
Elfi och kamelen Det här får inte riktigt plats i kommentarrutan nedan men det är ett klipp ur Aftonbladet med anledning av Fredriks kommentar till inlägget "Elfi och Horace i Wien."
Han prisar Elfriede - och stjäl showen
Inne i artikeln har man dock fått till det rätt. Att vi överhuvudtaget nämnde det här beror på att vi tidigare läst att prisöverlämningen skulle ske i ambassadens måhända ändamålsenliga men föga festliga lokaler i samma hus som ett stort försäkringsbolag i en mycket tråkig del av Wien. Residenset däremot är en fin byggnad, snyggt inredd i någon klassisk stil som vi inte vågar definiera. Det var säkert rätta platsen. Sv.D. berättar också. Nu var det ju inte det som liksom var det "viktiga" i inlägget utan mera vad Jelinek skrivit och de reaktioner som det framkallat. Men skall vi ägna oss åt sällskapsskvaller kan vi ju berätta att "Das Schwarze Kamel" (nr 7) är mest känd för sin serveringslokal i gatuplanet där en del av Wiens innefolk, men mest möchtegerns och adabeis stående kan äta kokt skinka och dricka sekt som avkoppling under shoppingarbetet. Aftonbladets rubrik (och artikel) är f.ö. helt idiotisk.
|
||||||||||||||||||||||||
|
Elfi och Horace i Wien I kväll överlämnar Horace Engdahl nobelprisdiplom + medalj till Elfriede Jelinek i svenska ambassadörens residens (inte "svenska ambassaden" som det står överallt i svenska och österrikiska media - lita på en bloggare att kolla alla fakta!). Gärna skulle er krönikör har bjussat Elfi, Horace och Gabriella Lindholm (ambassadören) på en Einspänner eller t.o.m. en Kaisermélange på närbelägna café Landtmann och därvid frågat H. hur han kommit på Elfi som är en av de mest oöversatta författarna i Österrike. Elfi själv skulle vi nalkats med respekt och vördnad - sällan möter man en så kompromisslös och integer människa och författare och som fått betala ett orimligt personligt pris för sin konstnärliga och personliga hållning. (Gabi skulle vi ha frågat varför vi inte längre blir inbjudna till Luciafesten bara för att vi inte längre har rätt att köra omkring med CD-plåtar. Gärna på portugisiska eftersom hon tydligen är lusophon). Vi erkänner gärna att vi har svårt att läsa en del av Jelineks texter eftersom de är så fruktansvärt otäcka och motbjudande. På ett intellektuellt plan förstår vi dock varför det är så och kan bara betyga vår uppskattning. Elfriede Jelinek gjorde skandalsuccé med pjäsen Burgtheater som såvitt vi vet endast spelats i Tyskland. Det är en uppgörelse med ett av de österrikiska nationalhelgonen, skådespelerskan Paula Wessley (tänk: Margareta Krook). Wessely var en otäck medlöperska under nazisttiden och spelade in de mest hårresande filmer under kriget. Hon är dock fortfarande en ikon som man inte får peta på. Hennes dotter, Christiane Hörbiger är f.t. Österrikes nationalskådespelerska nr 1. Givetvis skall inte barnen ställas till ansvar för fädrens skulder men C.H. har aldrig tagit avstånd från eller ens berört moderns (och i hennes fall farbrödernas) motbjudande medlöperi. Detsamma gäller skådespelaren Karl-Heinz Böhm, (kanske har någon eventuell läsare hört pappa eller farfar berätta om "Sissi"-filmerna), en fin man som ägnat hela sitt liv åt praktiskt arbete för att lindra svält och nöd i Etiopien. Dock har han aldrig tagit avstånd från sin faders, den berömde dirigenten Karl Böhms nazistiska verksamhet. (Att ens nämna Herbert von Karajan, en av de vidrigaste opportunistiska medlöparna känns motbjudande t.o.m. i detta samanhang. Men vi skrev om det tidigare.) (I Sverige har vi ju bland många andra nazistsympatisörerna Kristina Söderbaum, Zarah Leander, Set Svanholm och Joel Berglund som man inte heller får peta på. Vi skrev om detta bla. i sept 2003.) Det tog hus i helsike när Elfriede skrev om Paula Wessely. För detta enastående civilkurage förlåter vi henne t.o.m. Raststätte oder Sie machen es alle ('cosi fan tutte'!) där det motbjudande pornografiska uttryckssättet dränker budskapet, åtminstone för enkla typer som er krönikör. Det hade vi gärna förmedlat till Elfi, Horace och Gabi. Men det får bli en annan gång.
|
||||||||||||||||||||||||
|
(Se också uppdatering under artikeln)
Ondskan finns överallt das Böse ist immer und überall! (Tyskt ordspråk)
- Vad håller du på med? Varför pressar du ner tangenterna så långsamt, en och en, och varför har du lagt ut ett bomullspaket under tangentbordet? K.- tittade irriterat på mig och gjorde ett tecken till mig att hålla tyst. Så väste han: - Du har väl läst att en forskare på IBM har lyckats avlyssna en dator genom att spela in ljudet från tangentbordet och översätta det till text. Tangentbordet är som en trumma - om ljudet spelas in och tolkas av ett avancerat program så kan det översättas till bokstäver och symboler. Det betyder att brandväggar och lösenord blir helt värdelösa! - Men vad sysslar du med som är så hemligt och viktigt att du tror att du blir avlyssnad, frågade jag häpet. - Jag betalar mina räkningar, fräste K. genom mungipan. -Jag misstänker starkt att alla kunder i min bank har blivit avlyssnade. Jag väntar fortfarande på mer detaljerad information om det jag hörde i går att svenska sajter omedvetet bidragit till datoravlyssning. För är det så borde de i rimlighetens namn informera sina besökare om detta, så att besökarna har en rimlig chans att kolla om de blivit smittade Att det latent paranoida drag som jag sedan länge oroligt iakttagit hos K.- nu brutit ut i sin fulla prakt, blev jag mer och mer övertygad om. - Har du verkligen någon information om att det skulle kunna vara så? frågade jag. Försiktigt, för att inte ytterligare hetsa upp honom i denna labila sinnesstämning. -Nej, sade Klipspringer. - Det har varit alldeles knäpptyst. Inte ett ord har jag eller någon annan hört. Det är det som är så misstänkt. Jag håller mig till vad en av landets främsta virusauktoriteter sagt: Tystnad kan vara klädsam. Men inte alltid, i alla sammanhang.Hur är det Nordea? Stämmer ryktena? Det verkar som det i alla fall ... Total tystnad kan tolkas som en bekräftelse.
Tankfullt betraktade jag den kuslige kufen. Kunde det vara så att han kommit på en verklig säkerhetsrisk? Det verkade lite osannolikt men jag erinrade mig hur de amerikanska säkerhetsorganen rekommenderat anfall på Irak eftersom man inte kunnat bevisa att Husseins agenter inte hade träffat al-Quaida i Prag före den 11/9. Kanske är det så man måste tänka i dessa ondskans tider?
-Men du har väl en ordentlig brandvägg och ett antivirusprogram, frågade jag.
-Nej, det blir för dyrt, sade K.- och lade ytterligare ett lager bomull under tangentbordet
Not: Kåseriet ovan innehåller, delvis dolda, citat från en svensk bloggare. Eftersom jag är ute efter en företeelse (säkerhetsparanoja) och inte en person länkar jag denna gång inte.
Uppdatering 04 12 16 13:45 Bloggen Förövrigt Ljung har skrivit en rolig motinlaga till ovanstående. Läs den. Herr Ljung är så säkerhetsmedveten att man varken kan maila honom eller kommentera utan att registrera sig i särskild ordning men jag hoppas han ser denna uppdatering i alla fall.
|
||||||||||||||||||||||||
|
Jag är så glad... ja, ni vet väl. Ursäkta förresten att det blir litet meta här men erfarenheten visar ju tydligt att näst bästa sättet att få många läsare är att skriva om själva bloggningsproceduren. En ny pingtjänst, nyligen.se, har lanserats och vederbörligen applåderats av alla godhjärtade bloggare. Ja, tjänsten verkar ju enkel och fin, precis vad vi ofta efterlyst och dessutom tillgänglig för den som i likhet med er krönikör diskvalificerats av "intressant.se" p.g.a. undermåliga permalänkar. Men det finns ett syfte bakom nyheten: den är exklusivt till för bloggar "som är på svenska, skrivs av en svensk eller har en svensk anknytning." Nå, det första kriteriet exkluderar en hel del av vad exempelvis Steffanie, Stefan Geens och undertecknad skriver. Steffanie och jag klarar oss dock igenom på grund av kriterium nummer två. Mycket av det jag skriver, exempelvis nya Euroblog, klarar inte nödvändigtvis kriterium nummer tre och Stefan får passa sig. (Räcker det med att bo i Sverige? Men det kan ju i.o.f.s. vilken spanjor som helst göra! Eller är spanjorer i Sverige OK, men spanjorer i Spanien icke-OK? Om båda skriver om tjurfäktning?) Om jag nu exempelvis skulle byta medborgarskap blir jag alltså automatiskt diskvalificerad, i vart fall vad gäller Euroblog. Om Steffanie träffar en stilig tysk officer, gifter sig och blir tysk får inte Deutsch für Anfänger vara med där hon ju ofta envisas att skriva om Goethe, Aki Kaurismäki och andra konstiga saker. Och hur är det t.ex. med efemära bloggar som Desbladet och Living in Europe som ofta skriver om Sverige men tyvärr också om saker som t.ex. Jean-Jacques Rosseau, Portugal och annat. Men vem bestämmer vem som får vara med? Sitter det någon övercensor nånstans och kollar? Om t.ex. 妖怪煉æˆé™£ skulle tjyvpinga, vem trycker på delete-knappen? Eller är det ett honor system som hos "intressant" att skrivaren själv skall bedöma om h/h inlägg är tillräckligt intressant för att pingas vilket som vi vet ofta leder till ytterligt egendomliga beslut. Bakom de uppsatta kriterierna finns en unken och inskränkt nationalism även om den säkerligen är helt omedveten och oavsedd hos upphovspersonerna som med visshet bara haft gott i sinnet. Vi har aldrig förstått problemet med "spanska" bloggar på weblogs.se - med en favoritlista som man uppdaterar selektivt löser man det enkelt. Utan favoritlista kommer förresten "nyligen" också att snabbt bli oöverskådlig.
Not: Det allra säkraste sättet att dra till sig läsare är givetvis att skriva om sex. Vi kollade igenom vår website och fann att begreppet "sex" återfanns 48 gånger. Vid en närmare kontroll visade det sig dock att det rörde sig om delar av ord som "rättsexpert"; "stavningsexklusivitet" och liknande. För att inte göra läsarna alltför besvikna hänvisar vi dock till två fall av the real thing: flickorna i München (kinky!) resp. damunderkläder.
|
||||||||||||||||||||||||
|
2004 12 14
Språksvårigheter I slutet av november trampade EU:s utrikespolitiske sändebud, Javier Solana, i klaveret då han först berättade att han hade haft hemliga kontakter med Hamas bara för att någon dag senare förneka att något sådant skulle ha förekommit. (Länkar och kommentarer på Euroblog.) Den fullfjädrade engelske gentlemannen Jack Straw kom genast ut med en plausibel förklaring till denna märkliga -och snabba- helomvändning: Jack Straw, the Foreign Secretary, patronisingly suggested that confusion over the nature of the meeting may have arisen because English was not Mr Solana's first language. Visst. Undrar vad "I'm allright" Jack Straw säger nu när Hamasledaren Khaled Meshal säger till BBC att Hamas har hemliga kontakter med både EU och USA. Vi har aldrig hört Mr. Meshal men han måste ha en väldigt kraftig arabisk brytning eftersom t.o.m. BBC missförstått honom så grundligt. À propos Straw så var han ju den man som släppte lös general Pinochet "av humanitära skäl." (!!) Under flygresan från London till Chile kvicknade emellertid Pinochet till ganska ordentligt. Förbättringen har uppenbarligen fortskridit eftersom en chilensk domstol nu funnit att den 89-årige exdiktatorn mycket väl kan ställas inför rätta. Roligt när folk mår bra. Om dom bara kunde lära sig the Queens English också.
Källnot: Carina D. skrev om Pinochet (läs det!) och länkade till artikeln i Aftonbladet. Mera: Läs också här: Dödens handelsman - vår kompis kompis om hur Straw, på order av Washington, håller sin skyddande hand över en av tidernas värsta vapenhandlare.
|
||||||||||||||||||||||||
|
En fika med Marx
Krönikören tänkte glädja er med en bild från ett närbeläget konditori. Det är ingenting politiskt bakom namngivningen och inte heller är det ett tillhåll för bokstavsrevolutionärer eller nostalgiker à la Lars Ohly utan högst vanliga wienska borgare och pensionärer. Caféet i fråga ligger alldeles bredvid Karl Marx Hof ett av de stora sociala bostadsprojekten från 1930-talet. Skytteluckorna i takvåningen kom väl till pass när huset stormades av kansler Dollfuss austrofascister 1934. Stadsdelen S:t Marx har däremot ingenting att göra med socialismens fader utan med evangelisten Markus som förkortas på detta sätt och därmed troligen givit både Karl och Groucho deras familjenamn.
|
||||||||||||||||||||||||
|
En dokusåpa med kvalitet Kvällens nyhetssändning innehöll ett utförligt reportage om den spanska versionen av dokusåpan "Big Brother". Deltagarna har ställts inför uppgiften att få en icke-spansktalande polsk studentska att förstå grunddragen i förslaget till EU-författning. För att klara uppgiften måste man studera texterna i veckor och hitta på enkla metoder att förklara innebörden för den polska gästen. Detta lyckades över förväntan och glädjeparoxysmer utbröt bland deltagarna när det stod klart att uppgiften hade lösts. Samtidigt lärde sig 5 miljoner TV-tittare något som antagligen kommer att vara till nytta när man går till folkomröstning i februari. Såväl TV-bolag som deltagare och publik förklarade sig mycket nöjda med inslaget. Låt oss nu göra tankeexperimentet att "Big Brother-Linda", "Robinson-Robban" eller "Farmen-Qristina" får ett exemplar av författningsförslaget i handen och skall...nej tanken svindlar redan här och antalet tittare skulle säkert inte uppgå till några miljoner. Jag säger inget mer.
|
||||||||||||||||||||||||
|
PISA revisited Det Progressiva USA har gjort ett intressant inlägg om Pisa-studien och USA som ju hamnar i den absoluta botten i jämförelse med de andra länderna inom OECD. Liksom underskottet i bytesbalansen finansieras underskottet i utbildningsbalansen genom kapitalimport. I det här fallet, som Lennart påpekar, ofta genom import av högutbildad arbetskraft från exempelvis Sverige vilken i sin tur delvis bekostats av svenska skattebetalare. I Österrike rasar den politiska debatten vilt liksom även i media och bland allmänheten. Givetvis tar den politiska oppositionen alla chanser att attackera regeringen men trots allt finns det en viss grundkonsens om att snabba reformer måste genomföras. Oppositionen har t.o.m. utfäst sig att avstå från sin författningsenliga rätt att blockera lagförslag på skolområdet så att man skall kunna göra snabba förändringar - ett ganska anmärkningsvärt steg som också erkänts av utbildningsministern. I Sverige har debatten, precis som vi befarade, delvis urartat i ett politiskt hick-hack, delvis i tystnad och ointresse. Skolministern är tydligen beredd att förbjuda mobiltelefoner i skolan - frågan är om det räcker? Att sticka huvudet i sanden och låtsas som om allting är till det bästa i detta det bästa av alla länder är ju en försvarsstrategi som alltid verkar duga. För en ganska typisk syn på problemet, eller snarare icke-problemet, se Pierre Andersson på obunden.se: Medieanka om skolundersökningen. Men vi avslutar (definitivt hoppas vi) på ett litet lättsammare sätt. Tyvärr tvingas vi dock göra avkall på en av Ordets grundprinciper nämligen att vända sig till de breda folklagren för att inte verka elitistisk. (Humani nihil a me alienum puto, som vi alltid brukar säga.) För att kunna läsa och uppskatta den här specialsidan som vi lagt upp måste man nämligen vara ganska slängd i det tyska språket. Det är några praktexempel på stenkastning i det parlamentariska glashuset.
Not: Ni förstod väl att det där om mobiltelefonerna var ironiskt menat? Naturligtvis är det bra att förbjuda dem men det är ju knappast åtgärder på den nivån som är det viktigaste just nu. F.ö. kommer "Ibbe" aldrig att lyckas i sitt uppsåt, gullighetsprincipen säger nämligen att det skulle vara ett alltför allvarligt intrång i den personliga integriteten att förbjuda mobiltelefoner i klassrummen. Det kan ju vara något viktigt om det ringer som någon skrev. Samma tänkesätt präglade en av våra bloggande bibliotekarier som vände sig mot krav på att förbjuda telefoner på biblioteken eftersom "biblioteket är studenternas arbetsplats". Att vara telefoniskt tillgänglig på sin arbetsplats är ju en mänsklig rättighet liksom att porrsurfa därifrån utan att bli övervakad om vi förstått opinionen rätt.
|
||||||||||||||||||||||||
|
En enda idé Vi tänker inte uppehålla oss längre vid det här men nog är det litet lustigt. Johan Norberg har hållit ett föredrag i Lund om "the one-idea state:Sweden" närmare bestämt: about the risk that the social democrats’ power over our minds, authorities, universities and media starts a process of adaptation from all sides, including the opposition, so that individualists and innovators are shut out. And yesterday, right after the lecture I received one ominous sign that this process is already in motion Om man klickar på länken kommer man till DN:s artikel om att Svenskt Näringsliv stoppar Munkhammars blog och t.o.m. hotar att sparka honom om han fortsätter. (Nåja, det blev ju en happy end för Johnny till slut.) Det är alltså socialdemokratisk hjärntvätt som fått Svenskt Näringsliv och Ebba Lindsö att regera som man gjort. Inte dåligt, Göran Persson! Det är också allt som Norberg har att säga om detta fall. Vi kan jämföra med en del av hans (långa) reaktioner ang. affären Gudmundson. Gudmundson had to tell them; I already miss Gudmundson; Ziggy's last show: Vi måste tyvärr konstatera att vi är besvikna på Norberg. Han är en av de ledande bloggarna, skriver skarpt och intressant. Visserligen delar vi inte hans marknadsnaiva synsätt och ganska bristfälliga ekonomiska analys men han är värd att lyssna på. Mera objektivitet hade vi under alla omständigheter väntat oss.
Not: På förekommen anledning får vi meddela att Ordet respekterar andras åsikter (i regel) men förbehåller sig rätten att diskut- och kritisera desamma. Nästa man till rakning blir f.ö Pierre Andersson. Not 2: Naturligtvis är det så att vi tycker att uppmärksamheten kring Gudmundson är fullt berättigad. Dessutom saknar vi honom mycket. Vidare tycker vi att såväl Gudmundson som Munkhammar har uppträtt synnerligen coolt under hela denna historia och är värda all beundran.
|
||||||||||||||||||||||||
|
Med olika mått Affären Gudmundson växte från en storm i vattenglas till en alldeles riktig orkan och kom t.o.m. ända upp i Riksdagen genom Tobias Billström (m). Johan Norberg och andra "liberala" bloggare var alldeles speciellt aktiva i sitt fördömande av statstelevisions yttrandeförbud, som man uppfattade det. Märkligt nog har de parallella fallet Munkhammar knappat väckt några reaktioner alls. Det har varit några få försiktiga inlägg som liksom menat att Johnny kanske inte använt sin arbetstid riktigt så som han borde ha gjort och då får man ju förstå osv.osv Nu när Svenskt Näringsliv kommit ut i en DN-artikel borde man väl vänta sig ett ramaskri från höger, speciellt som åsiktsförbudet drabbar en av deras egna. Men icke sa Nicke. Den ende vi sett som nämnt saken hittills är faktiskt den gode Dick Erixon (7/12 12:39, ingen permalänk) dock endast i en blek kommentar på 4 rader vilket torde vara det kortaste inlägg han någonsin skrivit. (Dick är ju f.ö. på väg att skriva ut sig ur den liberala gemenskapen eftersom han vill ha ett allomfattande DNA-register.) Grandet och bjälken?
Not: Annica Tiger har också uppmärksammat DN:s artikel.
|
||||||||||||||||||||||||
|
Se det från den ljusa sidan! Jorun och Fredrik har i kommentarerna till inlägget nedan länkat till skolverkets presentation av PISA-studien och till rapporten i sin helhet (pdf). De har också noterat Skolverkets attityd: vi ligger ju i alla fall på eller över genomsnittet i de flesta fall och gör vi inte det så är det inom den statistiska osäkerhetsmarginalen. Studien bjuder på mycket rikt material som borde ge riktligt stoff för fackmän och ansvariga inom skolan men också föräldrar och elever att diskutera. Vi anser oss inte ha mycket att bidra med här på Ordet (annat än att vi presenterade en del resultat flera dagar före konventionella media) men noterar att vad som redan utlöst en livlig, delvis panikartad, debatt i en del länder som har resultat ungefär som Sveriges i stort sett tas med en axelryckning i Sverige eller, som i Skolverkets fall, - skönmålas. Som en liten motvikt presenterar vi här några citat från den svenska PISA-rapporten sammanfattning: Men ur ett annat perspektiv, nämligen ambitionen att de svenska elevernas resultat ska vara ledande vid internationella jämförelser, så är 2003 års PISAresultat inte acceptabla.Den stora skillnaden mellan flickors och pojkars läsprestationer är fortfarande problematisk. ...... I naturvetenskap finns fler orosmoln. Sverige har på bara tre år tappat hela försprånget gentemot OECD i allmänhet beträffande kunskapsnivån för de lägst presterande eleverna. Elever med utländsk bakgrund har kraftigt försämrat sina resultat i naturvetenskap sedan den förra PISA-undersökningen.PISA 2003
Med tanke på resultaten från den nationella utvärderingen är kunskapsutvecklingenöver tid oroande. De försämrade kunskaper i läsning, matematik och kemi som påvisas där inger farhågor om att de antydningar till försämringar som kan skönjas i PISA 2003 kan komma att bekräftas.
UPPDATERING: SvD., Lars Leijonborg och Jan Björklund har i vart fall reagerat. Problemet är att då gräver väl regeringen ner sig i skyttegravarna och så blir det partipolitik av det hela. "Skolan är bra." "Nej, det är den inte" osv. UPPDATERING 2: Fredrik hänvisar i kommentaren nedan till en pinfärsk artikel i DN med uttalanden av skolministern och ett par oppositionspolitiker. Även skolverket verkar nu tycka att det finns viss anledning till oro.
Pingnot: OBS: "intressant.se" godkänner inte längre Ordets "permalänkar" varför vi inte kan pinga där förrän vi eventuellt kunnat lösa detta problem. Den som ev. är intresserad att se när Ordet och Euroblog uppdaterats ombeds fortsätta att följa "weblogs.se" eller prenumerera på våra hemsnickrade rss-feeds. Ett intressant bloggsociolgiskt fenomen är f.ö. att våra bloggar praktiskt taget aldrig besöks från "intressant" utan huvudsakligen från "weblogs.se", "sweblogs.com", BlogLines och Googlesökningar liksom en del trogna direktbesökare förstås.
|
||||||||||||||||||||||||
|
2004 12 06 Svenska tidningar gäspar till Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet publicerar idag verbatim ett TT-telegram ang. PISA-studien som vi berättade om i ett inlägg för ett par dagar sedan. Man nöjer sig helt kort med att konstatera att de svenska resultaten är mindre bra och att man är sämre i matematik än t.ex. Island och Danmark. I andra skandinaviska länder får resultaten mycket mera uppmärksamhet. Vi nöjer oss med att hänvisa till Jyllands-Posten Danske elevers kunnen för ringe med bekymrade uttalanden från alla håll bl.a. från arbetsgivarchefen resp. Aftenposten Vil ha strenge og inspirerte laerare med intervjuer och upprörda kommentarer. I Finland där man ju borde ha anledning att jubla är vi begränsade till att läsa Hufvudstadsbladet som har en mycket måttfull ledare kallad: Skolan relativt bra i Finland. Vilket skryt, bara för att man råkar vara bäst i världen! Reaktionen i Österrike överträffar dock allt annat. Sedan dagar är PISA-studien den allt överskuggande nyheten. Alla tidningar och tidskrifter skriver, TV-kanalerna har specialinsatta program, regeringen uttalar sig och sammankallar till rundabordssamtal med alla politiska partier om hur man skall komma ur krisen. Vad som skulle kunna framkalla någon reaktion i Sverige vet vi verkligen inte. Kanske om någon lärare förbjöd eleverna att ha mössan på sig inomhus eller mobiltelefonen inkopplad. ("Det kan ju vara något viktigt!"). Eller om någon kommun envisades med att ge barnen betyg trots skolverkets diktat. Tvånget att utföra lunchrelaterade arbetsuppgifter är också en bra grej att skriva om. I morgon kl 1300 CET föreligger den fullständiga rapporten.
|
||||||||||||||||||||||||
|
Det lutande tornet Den 7e december presenteras resultaten av OECD:s s.k. PISA-studie som är en jämförande kunskapstest för 15-åringar mellan 41 länder. (PISA=Programme for International Student Assessment). Den första studien gjordes år 2000 och den andra, som nu skall presenteras 2003. Syftet med studien förklaras så här på PISA:s hemsida: PISA assesses how far students near the end of compulsory education have acquired some of the knowledge and skills that are essential for full participation in society. In all cycles, the domains of reading, mathematical and scientific literacy are covered not merely in terms of mastery of the school curriculum, but in terms of important knowledge and skills needed in adult life. Trots att resultaten inte är publicerade ännu har de tydligen läckt ut och det är ingen överdrift att påstå att det är politiskt sprängstoff och det helt dominerande ämnet för den offentliga diskussionen här i Österrike. (För tyskläsande: en sida ur der Standard med många länkar - klicka på "Totalabsturz"; en artikel ur der Profil). Resultaten är nämligen i fritt fall sedan 2000 - man har "till och med halkat ner efter Tyskland" som en kommentator framhåller. Tyvärr kan vi inte göra en jämförelse med föregående test vad gäller Sverige men vi kan presentera rangordningen för fyra centrala variabler:
Källa: der Standard och der Profil Vi har lagt till Finland som var överlägset bäst bland de 29 länderna. Det ser ju inte heller direkt lysande ut för Sverige heller men vi får väl avstå från kommentarer tills vi har alla data tillhands. (Vanliga reservationer beträffande statistiska undersökningar gäller också, speciellt i fråga om jämförbarheten.) USA kvalar in bland de 20 bästa endast i Läsförståelse (15) och Naturvetenskap (19). Japan och Sydkorea tävlar med Finland uppe i toppen. Tjeckiska Republiken verkar ligga bäst till av de nya EU-medlemmarna och klart före Sverige på flera områden. Trots allt får vi en känsla av att Sverige hade legat bättre till om man också inkluderat exempelvis "social kompetens", "emotionell intelligens", "spelutveckling" och dylika ting i testet.
|
||||||||||||||||||||||||
|
Själens rörmokare Landets högsta juridiska auktoritet dömde -naturligtvis- Anna Lindhs mördare till livstids fängelse. Landets Seelenklemtner vrider sina hansingar i förtvivlan samtidigt som all Gutmenschen ('bleeding hearts') laddar upp. Den grundligt diskrediterade Anders Forsman är bitter: Han störs av att kollegor kommit till helt andra slutsatser än han själv gjort trots att de bör ha använt samma skalor och metoder Ja, sådant är alltid förargligt. Men Forsman ger sig inte: Anders Forsman anser att om offret varit någon annan än Anna Lindh så hade Mijailo Mijailovic fått rättspsykiatrisk vård utan att någon lyft på ögonbrynen Forsman anser med andra ord att Högsta Domstolen böjt sig för mediatrycket och den allmänna opinionen. Det är också intressant att intervjun med honom först publicerades under rubriken: Anders Forsman: HD:s dom var felaktig vilket under aftonen ändrades till En anpassning i förtid till den nya lagen.) Men även rörmokarkollegan Göran Fransson är upprörd fast utifrån andra utgångspunkter. Han anser: att Mijailovic simulerade för att få den dom han ansåg passa för stunden. När han fick klart för sig att han lättare skulle kunna överföras till Serbien om han dömdes till fängelse uppträdde han plötsligt som om han inte var sjuk. Av detta drar Fransson slutsatsen att MM inte är riktigt klok. Nåväl, HD är inte imponerad av allt detta utan fastslår: Som förut berörts var MM vid gärningstillfället väl medveten om att han angrep AL och det finns ingen anledning att inte bedöma angreppet som ett uppsåtligt handlande. Hans uppträdande efter överfallet snarare stöder än motsäger denna uppfattning. Så måste det ju också te sig för den utomstående betraktaren. M. och hans rådgivare har ju hittills handlat ytterst rationellt: det väl tajmade nervsammanbrottet, bytet av försvarsadvokat, bytet av nationalitet, den uppenbara tillfredsställelsen med HD:s dom etc. Idén att det vore ytterligare ett tecken på vansinne att få avtjäna fängelsestraffet i Serbien i stället för i Sverige beror på ett tankefel. Mihailovics öde i Serbien som livstidsfånge blir helt och hållet beroende på den politiska utvecklingen i landet. I vida kretsar skulle M. säkert betraktas som en hjälte och frihetskämpe (Anna Lindh var i Belgrad när Djindjic mördades och uttryckte sin avsky i inga osäkra termer). Extremnationalisterna har redan nu stort politiskt utrymme och det finns ingen anledning att tro att det kommer att minska i framtiden. Det finns ett klart och tydligt mönster -ett rationellt sådant- i M:s handlande och hittills har han inte räknat fel. Just som vi skriver detta läser vi att ordföranden i justitieutskottet begär av regeringen att M. inte skall beviljas avvisning till Serbien. På mycket goda grunder, menar vi. Här talar vi om en regim som i 10 år lyckats skydda krigsförbrytarna Karadzic och Mladic från NATO, EU och OSCE. Där finns det resurser. Det är överhuvudtaget mycket märkligt hur alla rättsliga instanser, polis och åklagare undvikit att ta de eventuella politiska motiven till mordet i beaktande. Det har hela tiden varit fråga om en stackars knasboll som hört röster. HD fastslår att M. angrep Anna Lindh uppsåtligt och i fullt medvetande men undviker att diskutera vilket motiv han kunde ha haft. Vi instämmer med DN-korrespondenten som skrev: Ett motiv behövs för att läka traumat. I somras skrev vi ett inlägg under rubriken Ett politiskt mord. När vi började studera dramat med Ramon Mercader var det just för de eventuella likheterna med fallet Mihailovic (även om vi sedan fann historien om mordet på Trotsky så intressant att vi fortsatte att forska i och skriva om detta.) Justitieutskottet ordförande har tungt vägande skäl för sin begäran. Men även om han skulle ha fel så kan man alltid åberopa humanitära skäl för att behålla MM i Sverige. Det finns alltså alla skäl att inte låta överdriven besparingsnit bli vägledande.
Not: Vi märker att vi i hastigheten gjort en grov generalisering och omedvetet förolämpat en hel yrkeskår. Vi ber alltså oförbehållsamt alla riktiga rörmokare bland de eventuella läsarna om ursäkt. |
||||||||||||||||||||||||
|
2004 12 02
Som ett brev på posten .... doch nicht sogleich, nicht auf der Stell´ Postfröken Christel i Carl Zellers "Fågelhandlaren"
Tokprivatiseringen fortskrider även i Österrike om än inte i samma rasanta tempo som i Sverige. Just nu är i stort sett halva landet i uppror över att 357 postkontor kommer att stängas 2005. De flesta givetvis i yttersta landsorten men även Wien drabbas, däribland Sievering och Pötzleinsdorff, små välintegrerade bysamhällen inneslutna i storstan och som nu ser sin struktur hotad. Posten är statsägd men sedan 1999 "bolagiserad". Brevmonopolet skall upphöra och marknaden totalliberaliseras 2009. Posten gick med en ordentlig vinst 2004 som kommer att levereras in till den allt tommare statskassan. Nu är Österrike en federal stat i motsats till Sverige vilket naturligtvis ger goda möjligheter till allehanda komplikationer. De flesta provinsregeringarna protesterar vilt och en domstol i Tyrolen har just förklarat stängningarna olagliga. Den politiska oppositionen (s + gröna) är naturligtvis inte sena att utnyttja situationen. T.o.m. inom regeringen har en vid klyfta öppnats. Vice förbundskanslern har förklarat att det här kommer aldrig på fråga. Men poststyrelsen är tjurig och säger: "vi har ett ansvar mot aktieägarna." Det här märks redan i det dagliga livet. Alla brevlådor måste bytas ut (på lägenhetsinnehavarnas bekostnad) så att flera olika leverantörer kan använda dem. De nya brevlådorna är dock konstruerade så att det är ganska lätt att även ta ut innehållet genom att sticka in handen. Tidigare öppnade brevbäraren med en särskild nyckel. Dessutom springer nu bud från olika firmor in och ut ur husen vilket oroar ganska många. Den tidigare utmärkta personliga servicen liksom eftersändningen av post fungerar endast delvis. Man undrar naturligtvis vad allt det hör skall vara bra för. Ett vinstgivande, väl fungerande och omtyckt företag slås sönder, servicen försämras och redan utarmade orter drabbas speciellt. Produktivitetsvinster uppstår säkert som går direkt i privata ägares och aktieägares fickor. Skälen är naturligtvis endast ideologiska. En primitiv ideologi dock, grundad på första delen av en grundkurs i nationalekonomi och okunskap om vad som kommer sedan. De politiker som eventuellt läst vidare är säkert också ganska glada för att slippa ansvaret för en sån här besvärlig verksamhet - det vanliga abdikationssyndromet alltså. Mein Amt ist herrlich, Wenn auch gefährlich. Auf die Adresse kommt es an;
dvs. "Min befattning är härlig men också farlig. Det hänger på adressen" sjunger den långflätade Christel i operetten. Om man blir nerlagd, skulle man kunna säga.
|
||||||||||||||||||||||||
Med häpnad stirrade jag på min "vän" E. Klipspringer som satt lutad över datorns tangentbord, som han dock bearbetade på ett synnerligen märkligt sätt.