|
|
||||||
|
EU spelar Calvinboll Den 16 - 17 december skall Europeiska rådet, dvs. EU:s stats- och regeringschefer ta ställning till Kommissionens rekommendation att uppta medlemskapsförhandlingar med Turkiet. Ett papper från det holländska ordförandeskapet som skall utgöra beslutsunderlag för regeringscheferna har i dagarna läckt ut - troligen medvetet som en försöksballong. Naturligtvis måste rådet besluta att förhandlingar tas upp. Däremot kommer man med säkerhet att kräva att en mängd svåra villkor skall uppfyllas. Enligt pressrapporter krävs t.ex. ett de factoerkännande av Cypern, dvs. den grekiskstyrda republiken. Det måste väl Turkiet ha räknat med eftersom medlemsstaten Cypern ju med sitt veto skulle kunna blockera ett positivt beslut om förhandlingar. Dessutom ställs tydligen speciella krav på införandet av acquis-n, förhandlingarna per kapitel skall bara kunna fortsätta om alla krav är fullständigt genomförda - en fordran som ingen av de nuvarande medlemmarna har behövt uppfylla. Turkiet skulle inte komma i åtnjutande av arbetskraftens fria rörlighet som är en av grundpelarna i hela EU-bygget. Det sägs klart ut att ett medlemskap kan bli aktuellt tidigast 2014. Det intressantaste är att förhandlingarna när som helst skall kunna avbrytas om Kommissionen eller en tredjedel av medlemsstaterna kräver det. Ett sådant avbrott måste godkännas av "en kvalificerad majoritet" av medlemsländerna. Detta är ett helt nytt inslag i EU:s förhandlingsmaskineri. Om det är förenligt med gällande fördrag återstår att se. Emellertid är det ett nytt hot mot Kommissionens ställning bara ett par veckor efter det att parlamentet väsentligt flyttat fram sina positioner på Kommissionens bekostnad. I förlängningen har vi en situation där rådet och parlamentet blir de viktigaste kontrahenterna i EU-maskineriet. En tveeggad utveckling -om vi säger så- som vi får anledning att återkomma till. Turkiet har givetvis reagerat negativt på de utsläppta ryktena. Förståeligt nog vill man inte ha någon negativ särställning. Turkiets regering befinner sig i en svår situation: vare sig man finner sig i EU:s krav eller ej finns alltid risken för en islamistisk jordbävning och ett maktövertagande av militären. Europas regeringschefer får vandra på äggskal den 16 - 17 december. Vi har inte sett något om detta i den svenska press som vi försöker följa trots att Sverige ju är berört i allra högsta grad. On the back of an envelope har vi beräknat att Turkiets medlemskap kan komma att höja den svenska EU-avgiften med 25 %. Vissa analytiker har dessutom räknat ut att nettobetalarna -till vilka Sverige hör- kan komma att förlora sin spärrminoritet om Turkiet blir medlem. Men herregud, det är ju om 10 år. Vem orkar tänka så långt nu när popstjärnan Danielsson har tappat körkortet.
Andra artiklar om Turkiet och EU på Euroblog: Enlevering ur seraljen, Sept. 20 Cold Turkey, Sept. 27 och -mera lättsamt:
Not: Som den eventuelle läsare säkert vet är Calvinboll ett spel där man gör upp reglerna allteftersom. Se det inofficiella reglementet här. "The only permanent rule in Calvinball is that you can't play it the same way twice."
|
||||||
|
Det perfida Albion Det har varit litet olika turer om EU:s utrikespolitiske talesman Javier Solanas kontakter med Hamas. Ursprungligen lät han göra gällande att han hade haft direkta kontakter: "I have had direct contact with Hamas but not in the last few days," Solana told BBC Radio in an interview broadcast on Thursday. "Those meetings were not long. They were just to pass a clear message of where the international community was Deta retade naturligtvis upp Israel och man visste naturligtvis direkt till vem man skulle vända sig: A senior Israeli government official, speaking to reporters accompanying Straw, said the Jewish state was counting on London to rein in Solana. Det dröjde inte länge förrän Solana kröp till korset: Solana's office issued a statement on Thursday saying "at no time Dr. Solana wished to imply that direct contacts between himself and Hamas had taken place" Hur skulle man nu förklara detta? Jo, den engelske utrikesministern "I'm allright" Jack Straw klarade skivan galant: Jack Straw, the Foreign Secretary, patronisingly suggested that confusion over the nature of the meeting may have arisen because English was not Mr Solana's first language. Vi erinrar återigenom om att Straw var den man som släppte ut den chilenske diktatorn Pinochet ur fängelset av humanitära (!) skäl. Straw är en av Europas antipatiskaste politiker och kanske den mest framstående företrädaren för den brittiska arrogansen när den är som värst. Vi avvaktar med spänning Sveriges inställning: tydligen ville fru Freivalds inkludera Hamas i den politiska processen. En övertänkt strategi eller ytterligare en av hennes egendomliga politiska soloturer?
|
||||||
|
Bland lögnare, tjuvar, kommunistlakejer och begagnade bilförsäljare Nigel Farage, Ukip's leader in Strasbourg, stunned the chamber by calling the new team a claque of crooks, liars, Communist lackeys and "political failures", and by his attack on the French transport minister. .... "You couldn't make it up. Would you buy a used car from this commission?" he said. Detta bl.a. enligt news.telegraph. Nu utryckte emellertid herr Farage inte bara sin personliga åsikt om den nya europeiska Kommissionen utan talade som officiell representant för Independance & Democracy group (IND/DEM) i vilken ju även hrr Lundgren och Wohlin samt fru Goudin ingår. Det var knappt han fick tala till punkt eftersom han hela tiden avbröts av: (Applause from the IND/DEM Group) (Laughter and applause from the IND/DEM Group) (Loud applause from the IND/DEM Group) Andra var dock mindre roade: Gruppledare för konservativa, liberaler, socialdemokrater, gröna och vänsterpartister tog omedelbart och i en rad skarpt avstånd från herr Farage's uttalanden. Hans landsman, liberalen Watson, menade: I am sometimes ashamed of Britain's reputation across Europe for its football hooligans. I fear we now have their representatives here in Parliament. Litet lustigt att tänka sig Lars Wohlin eller den blida fru Goudin som fotbollshuliganer. Nåväl - till slut blev det omröstning. Junilistans ledamöter röstade naturligtvis nej till denna arroganta kommission för att återigen använda sig av gruppledarens språk. Nej, har man förresten röstat till det mesta hittills bl.a. till ekonomisk hjälp till Bosnien/Hercegovina resp. Serbien/Montenegro. Tråkigt nog kunde inte Lena Ek och Cecilia Malmström (liberaler), Christofer Fjellner (kristdemokrat), Gunnar Hökmark (konservativ), Inger Segelström (!) (socialdemokrat) eller Jonas Sjöstedt ("grön vänster"), dvs. 6 av Sveriges 19 ledamöter delta i omröstningen. Märkligt nog har dock alla utom Ek och Fjellner antecknat sig på listan som närvarande vid sammanträdet.
Närvarolista vid plenum 18/11 (längst ner) Lista över röstresultaten ("ja", "nej" resp. "avstår" för varje ledamot). Ett antal olika omröstningar under sammanträdet. Ordagrant protokoll över debatten om den nya kommissionen.
|
||||||
|
Jijona y Turron de Alicante hotad! Ett skakande meddelande har nått oss via AP och San Fransisco: enligt läckande tjänstemän skulle WTO ha dömt till förmån för USA och Australien och mot EU i en tvist om rätten till vissa ursprungsbeteckningar på livsmedelsprodukter. Vi skrev om detta i augusti 2003 under rubriken: En bit Réblóchon, nedsköljd med en Sauternes kanske? och noterade i förbifarten att Sverige inte hade krävt något skydd vare sig för Falukorv eller surströmming. På vår sida finns en hart när poetisk lista över drycker och födoämnen som skulle få en äkthetsgaranti enligt EU:s krav i handelsförhandlingarna. Alldeles allvarligt talat: Om ryktet talar sant kan det väl inte gynna någon annat än de mest absurda marknadsfundamentalister? Visst är det en non-tariff barrier to trade att kalifornarna inte får sälja Saint-Emilion från Napa Valley och kanadensarna inte Prosciutto di Parma från Saskatchewan men någon måtta får det ändå vara. Kvalitet och äkthet skall väl också räknas och skulle den kanadensiska produkten verkligen vara bättre än originalet lär den väl gå att kränga även som Halifax Ham eller något liknande.
|
||||||
|
Vi hänger me'
I slutet av denna vecka kan vi se att yen och pund liksom euro har försvagats (relativt sett) gentemot dollarn. Kronan har däremot förstärkts. Det är inte så bra. Japaner och ECB har långsamt tröttnat på det dollarförfall som den oansvariga amerikanska politiken skapat och börjat tala om marknadsinterventioner. Vi lär få se effekten av detta i nästa vecka. Den svenska kronans konkurrenskraft har alltså försämrats inte bara mot dollarn förstås utan även mot yen och pund. Precis som euron. Nu när vi genom ett nationellt uppbåd lyckats rädda Riksbankens självständighet och suveränitet över penningpolitiken - varför tillåter vi detta? Vad gör "de folkvalda"? Vad gör Lars Ohly? Varför sliter sig inte Lars Wohlin ur Umberto Bossis famntag och gör ett kraftfullt uttalande om räntepolitiken? Sanningen är ju den att vi inte har någon självständighet. Vi följer euron vare sig vi vill eller inte. Genom det egendomliga folkomröstningsresultatet har vi dock ingenting att säga till om när det gäller hur politiken skall utformas.
Jeg får vel følge dem på færden, - men protesterer for alverden -! (Svensken Trumpeterstråle i Ibsens Peer Gynt)
|
||||||
|
Den blå dunsten Som en lätt inledning till vad vi hoppas blir mera regelbunden uppdatering av Euroblog citerar vi här en blänkare om vad som kommer i nästa nummer av Business Week, European Edition. EUROPE: WHERE THE SMOKE IS CLEARING Under pressure from medical organizations and restive nonsmokers, national governments around the Europe are finally getting serious about tackling tobacco. Norway and Malta have already followed Ireland’s lead, and Sweden will join the club next summer. This month, Britain is expected to announce its own curbs, which industry observers predict will outlaw smoking in restaurants and pubs that serve food. Even in France, where restaurants and Gauloise seem as indelible a partnership as croissants and coffee, enforcement of a largely ignored ban on indoor smoking has been stepped up. The anti-smoking campaigns are starting to work. Cigarette sales in Europe, excluding heavy smokers Greece and Portugal, have fallen 6.3% in the past two years, says British research group Euromonitor International, and they are expected to drop an additional 6.4% by 2009. Med ett visst vemod konstaterar vi att Österrike inte är omnämnt och säkert kommer att förbli den sista tillflyktsorten i Europa för rökare. Austria Tabak har stort ekonomiskt och finansiellt inflytande på politik och arbetsmarknad.) Förhållandet har redan fått er krönikör att lämna den fina kafékulturen i Wien (till förmån för Starbucks. (Se tidigare inlägg: Från Kara Mustafa till Starbucks). So sue me.
|
||||||
|
Gör mig en tjänst Ska vi byta, ska vi byta grejer med varann? Jag byter en leksaksbil mot en rostig spik... (Hasse Alfredson, citerat ur minnet)
Business Week (European edition, 25 oktober) publicerar en specialrapport om Europe's hot growth companies. Man har rankat 500 företag från EU 15, Island, Norge och Schweiz. Urvalskriterierna är ganska komplicerade: en egenföretagare måste äga en del av aktierna. Man måste gå med vinst och ha skapat sysselsättning. Genom att väga ihop bl.a. omsättningsökning och "skapade jobb" får tidskriften fram ett index som kan användas till ranking. I själva tidskriften finns 100 företag redovisade, i nätartikeln finns alla 500. BW bubblar av entusiasm: tro inte att Europa är fientligt mot småföretagsamheten - de 500 visar vilken dynamik och kraft som finns inom näringslivet på den gamla kontinenten. OK. Trots att BW har en uppdelning av företagen på näringsgrenar verkar man inte bry sig om den så mycket. Tittar man närmare på listan kan man dock se att av de 500 är det endast 125 företag som ägnar sig åt produktion av varor eller åt att bygga saker. Även det talet är dock överdrivet eftersom en stor del av sektorn "construction och real estate" består just av "real estate". Även inom "industrial goods" finns det antal holdingbolag - det är således själva administrationen som växer, inte nödvändigtvis de varuproducerande delarna. Tittar man på de 100 högst rankade tillväxtföretagen som redovisas i pappersupplagan blir tendensen än tydligare: på plats 3 finns visserligen en isländsk livsmedelsindustri men sedan får man gå till nummer 16 resp. 19 för att hitta nästa. Litet sammandraget ser branschfördelningen ut så här för de 100 högst rankade företagen:
Vi kommer alltså huvudsakligen att hålla på med saker som någon annan har tillverkat dvs. ägna oss åt att förpacka, göra reklam för, finansiera, konsultera och flytta dem från en plats till en annan som ett slags den nya ekonomins Mödde och Tödde. ("Vad bidde det då? Det bidde ingenting.")Den materiella basen blir allt mindre och allt mer specialiserad för att inte säga speciell. Om det kan gå bra i längden? Det har ju länge varit conventional wisdom att just tjänsteproduktion är särskilt arbetsintensiv: IT-revolutionen har väl till stor del ändrat den situationen. Att de länder dit varuproduktionen förflyttas också kan producera tjänster ser vi ju i ökande utsträckning. Varifrån skall alltså den framtida sysselsätningen komma? Måhända är dessa tillväxtföretag inom tjänstesektorerna gräsbränder: de flammar upp genom en genialisk idégnista men falnar snabbt eller kanske ersätts av datorer eller flyttas ut till lågkostnadsländer om idén verkligen är bärkraftig i det långa loppet. Ja, det blev en del konstiga metaforer där men ni förstår vad vi menar. Sverige har ett företag med bland de 100 och 7 bland de 500. Ett gör kläder, ett isolerar rör och kablar och ett företag tillverkar små rullgardiner som man kan skriva produktinformation på för användning i butiker med litet utrymme. Verkar vara en riktig niche. Annars är det IT och finansiella tjänster för hela slanten. Hur länge kan man leva på att hitta på ännu bättre sätt att byta leksaksbilar mot rostiga spikar som barnen i Hasse Alfredsons visa?
|
||||||
|
Utfrågning av Margot Wallström Under eftermiddagen utfrågades Margot Wallström av Europaparlamentet. En sammanfattning av sessionen finns på parlamentets web-site här. (Nedanför den engelska texten finns en svensk version.) Även Dagens Nyheters nätupplaga har hunnit med en artikel.
|
||||||
|
Cold Turkey Uppståndelsen kring "the adultery clause" har lagt sig och premiärminister Erdogans besök i Bryssel har tydligen bidragit till att problem med straffrättsreformen löst sig. Turkiets parlament har antagit den reform (med fritt fram för otrohet) som av EU-kommissionen ansetts avgörande för upptagande av medlemskapsförhandlingar. Det innebär att kommissionen nu har grönt ljus för att rekommendera att förhandlingar upptas. Stats- och regeringscheferna tar sedan beslut i början av december. Här är ett par intressanta länkar till Turkiet om hur positivt beskedet mottagits resp. hur en turkisk kommentator (i USA?) beskriver varför medlemskapet är viktigt för Turkiet. Där är det inte fråga om ekonomiska fördelar utan om möjligheten att bygga upp ett stabilt demokratiskt och sekulärt samhälle. Inofficiellt räknar man med att ett turkiskt medlemskap inte kan bli verklighet förrän 2010 - 2015, troligen snarare det senare datumet. En Brysselbaserad think-tank, Friends of Europe, har skrivit ett läsvärt dokument om effekterna av ett Turkiskt medlemskap. (Turkey and the European Union - just another enlargment?; pdf-fil för nedladdning.) Man ser att Turkiet redan nu befolkningsmässigt skulle vara det näst största landet i EU och år 2015 troligen vara på väg att gå om Tyskland vad gäller folkmängd. Tillskottet till BNP inom det utvidgade EU skulle dock bli mindre än 2 %. (BNI per capita i Turkiet ligger på ca 28 % av genomsnittet för EU 25 - förvånansvärt nog ungefär samma värde som Rumänien vars medlemskap 2007 ju närmast betraktas som ett faît accompli. Argument mot medlemskap som grundas på Turkiets fattigdom får alltså finslipas en aning.) Friends of Europe beräknar (med enkla metoder) att merkostnaden för Turkiets medlemskap skulle bli ca 16 miljarder euro (mätt i 1999 års priser, märk väl) år 2015, dvs. ca 3 gånger så mycket som den beräknade kostnaden för Bulgarien och Rumänien 2007. För de tre nya medlemmarna skulle EU:s budget alltså behöva öka med 20 - 25 %. Med en fräck huvudräkning, som vi förbehåller oss rätten att revidera, skulle de tre länderna för Sveriges del innebära en ökning av EU-avgiften med nästan en fjärdedel. Nu kommer det inte att gå så av olika skäl. Både jordbrukspolitiken och strukturpolitiken måste reformeras ordentligt, troligen redan innan Rumänien ges tillträde. Avgiftssystemet måste revideras framför allt med hänsyn till de orättfärdiga brittiska rabatten och möjligheterna till en särskild EU-skatt. De finansiella perspektiven inför ett turkiskt medlemskap borde emellertid föranleda Sveriges regering att ta sig en ordentlig funderare på alternativet EU-skatt vilket hittills alltid avfärdats med en automatisk klackspark av närmast zlatanska dimensioner. Det är emellertid fullt möjligt att en sådan skatt skulle kunna bli gynnsammare för Sverige än det nuvarande systemet, med eller utan de reformer som just nu diskuteras. På basis av en rapport från Deutsche Bank har en österrikisk dagstidning beräknat att nettobetalarna (till vilka alltså Sverige hör) vid ett turkiskt medlemskap kommer att förlora sin spärrminoritet, dvs. mottagarländerna skulle fritt kunna bestämma över budgetens storlek. (Vi kan just nu inte bekräfta denna uppgift.) Så kan diskussionen börja. Det är långt kvar. En viktig förhoppning är att diskussionen kommer att föras i sakliga ekonomiska och politiska termer. Tyvärr har dock frågan om Turkiet som medlem av EU sådana dimensioner att det är lätt att dölja obehagliga tänkesätt -relaterade till religion, kultur osv- bakom tekniska komplikationer och besparingsnit. Den ovannämna rapporten från Deutsche Bank (tyskspråkig) gör en systematisk genomgång av argument för och emot ett medlemsskap i ett antal olika dimensioner.
|
||||||
|
Enlevering ur seraljen? ...Doch zürne nicht,
(Belmonte, när han tror att hans Konstanze förälskat sig i den ädle osmaniske härskaren Bassa Selim. Det har hon inte. Eller?)
Turkiet - återigen en europeisk stormakt? Den 6 oktober lägger EU-kommissionen fram sin rapport ang. reformarbetet i Turkiet. På basis av den rapporten kommer regeringscheferna i december att besluta om anslutningsförhandlingar skall tas upp med Turkiet eller ej.
Det kan vara på sin plats att erinra om milstolparna i EU:s relationer med Turkiet. Så tidigt som 1959 ansökte Turkiet om medlemskap i dåvarande EEC. 1964 slöts ett s.k. associeringsavtal som emellertid lades på is under militärstyret 1980 - 86. 1996 bildades en tullunion. 1999 erkändes Turkiet som ett officiellt kandidatland vilket innebär att EU utfäst sig att förr eller senare uppta medlemskapsförhandlingar. (Källa: österrikiska der Standard. En historia över utvecklingen sedan 1964 finns här på EU:s website.)
Att medlemskapsförhandlingar skall upptas när Turkiet möter de s.k. Köpenhamnskriterierna står alltså klart. Idéer som "privilegierat partnerskap" i stället för medlemskap nyligen framkastat av tyska oppositionschefen Angela Merkel eller halvrasistiska betänkligheter från den holländske kommissionären Bolkestein kommer således alldeles för sent. (Bolkestein menar att de europeiska stormakternas seger över turkarna vid Wien 1683 skulle ha varit 'förgäves' om vi nu släpper in Turkiet i EU. Vi skrev för övrigt om detta slag på När jag ändå har ordet för ett litet tag sedan. Se: 300 år senare.) Även jordbrukskommissionären Frans Fischler har givit sig in på en debatt om kulturella, religiösa och sekulära värden, vad det nu kan ha med den gemensamma jordbrukspolitiken att göra. Förståeligt nog har man i Turkiet reagerat ytterst negativt på dessa framstötar.
Tre saker bör slås fast i detta sammanhang 1) EU har redan åtagit sig att förhandla om medlemskap med Turkiet när Köpenhamnskriterierna uppfyllts 2) Turkiet uppfyller f.n. inte på långa vägar dessa kriterier 3) EU:s kan omöjligen absorbera ett land av Turkiets storlek och ekonomiska struktur inom nuvarande institutionella och finansiella ramverk. Ett turkiskt medlemskap förutsätter alltså en reform av EU som kommer den nuvarande diskussionen om konstitution och finansiell långtidsplan att te sig som en storm i ett vattenglas. (Vi har tidigare påpekat att t.o.m. upptagande av Rumänen -plus Bulgarien- på samma villkor som de 10 senaste medlemmarna är en finansiell omöjlighet.)
Beträffande Köpenhamnskriterierna har emellertid den turkiska regeringen skjutit sig själv i foten rätt ordentligt genom den sällsynt olämpligt tajmade diskussionen om straffrättsreformen. Turkiet avskaffade dödsstraffet år 2002 för att tillmötesgå EU:s krav men alla är ense om att en genomgripande reform av strafflagstiftningen fortfarande krävs. Ett reformpaket var på väg och skulle läggas fram före EU-kommissionens rapport men drogs tillbaka av regeringen p.g.a. den internationella och interna oppositionen mot förslaget att göra äktenskaplig otrohet straffbar. Ministerpresident Erdogan har reagerat surt och anklagat EU för att lägga sig i Turkiet inre affärer. Här är han emellertid ute i ogjort väder: EU lägger sig, med rätta, i de inre affärerna för varje land som ansökt om medlemskap. Så var det även för Sverige och givetvis för de 10 senaste medlemsstaterna.
Kaum sind die beiden Türken oben Da wird die Leiter umgeschoben
Det blir spännande att se hur det går. Ett negativt beslut från EU:s regeringschefer i december skulle naturligtvis framkalla en enorma besvikelse och motreaktioner i Turkiet som bara kan gynna de reaktionära och islamistiska krafterna. Men vi gissar att inom de flesta statschefer (och medborgare i allmänhet?) slumrar en liten Bolkestein eller Merkel som nu fått ett alldeles utmärkt objektivt skäl att peka på tack vare otrohetsparagrafen. Ha, wie will ich triumphieren !
Tveksam not: Observera att vi skrev "militärt styre" 1980 - 86 och inte "militärdiktatur." Turkiska arméns roll har nämligen varit att slå vakt om arvet från Atatürk och den sekulariserade staten. Alternativet hade väl varit islamisk fundamentalism och en "gudsstat." Det är väl endast just nu som ett religiöst parti verkar villigt att iaktta demokratiska spelregler. Litet försiktigt kanske:
Ob ich's wage? Ob's ich trinke?
Retsam not: Bilden ovan visar hur EU-kommissionen efter att ha lockat Turkiet nästan ända in i medlemskapet knuffar bort stegen i sista ögonblicket. Nej, det är bara skoj. Bilden är knyckt från Wilhelm Busch föga politiskt korrekta historia: Die Entführung aus den Serail. Liksom de mesta av Buschs verk (Max und Morits!) rekommenderas den inte för känsliga själar.
(Ungefärlig översättning av citaten, uppifrån och ner: "Bli inte arg om jag bävande och darrande vågar fråga, eftersom jag hört ett rykte: Älskar du Bassa Selim?"; "Knappt har de båda turkarna hunnit upp så knuffas stegen omkull": "Ha! Vilken triumf för mig!"; "Skall jag våga? Skall jag dricka? Kan Allah se mig?" Alla citat utom det om stegen ur librettot till Mozarts Enleveringen ur seraljen. Som var fallet på Mozarts tid framställdes turkarna ofta som ädelmodiga och högsinnade. Bassa Selim friger sina fångar. Haremsväktaren Osmin är dock en grym typ och en tacksam komisk roll för alla bassångare.)
|
||||||
|
Uppdatering till nedanstående Via Desbladet hittar vi en nyhetssida som berättar att den stackars kulturministern avgått alldeles innan hon skulle fått sparken.
|
||||||
|
Ett europeiskt folk som inte vill härstamma från aporna En god journalistisk regel lyder ju: kolla aldrig fakta då förstörs storyn. För bloggar gäller: var snabb att posta annars hinner verkligheten ikapp. På Sveriges Radios website blev vi uppmärksammade på att Serbiens och Montenegros kulturminister förbjudit undervisning i utvecklingsläran i landet skolor. Den kunde senare få återupptas men endast i samma utsträckning som undervisning i "kreationism" dvs. uppfattningen om att Gud skapade världen på 6 dagar och sedan vilade på den 7e dagen. Vi känner ju igen detta från USA, framför allt från delstaten Kansas där en liknande bestämmelse redan införts. “Both theories exist in parallel and legitimately in the rest of the world,” menade den ansvariga kulturministern. Diverse intellektuella och akademiker opponerade sig ganska våldsamt men premiärministern, den i väst som 'liberal' prisade V. Kostunica, menade att uppståndelsen var överdriven. Vissa bedömare menade att premiärministern försökt vinna den serbisk-ortodox kyrkans stöd för sitt konservativa parti genom att godkänna kulturministerns beslut. Där var vi när vi började skriva detta inlägg. Nu ser vi emellertid att man snabbt fick ändra sig och ta tillbaka beslutet eftersom både nationell och internationell reaktion blev så stark. Det föll på biträdande (!) kulturministerns lott att meddela: "I have come here to confirm Charles Darwin is still alive." Regeringen har beslutat "to return the theory of evolution to the curriculum of the eighth grade” tillade han. Det var alltså bara en förlöpning av en överivrig och alltför religiös kulturminister. Innan vi gottar oss alltför mycket åt medeltidsmörkret på Balkan kan vi exempelvis erinra oss att Lunds Universitet godkänt en doktorsavhandling med Darwin som hatobjekt. Charles Darwin är avhandlingens främsta hatobjekt och hans teori påstås ha förgiftat hela vår civilisation. Vetenskapen och universiteten sägs vara en del av en sammansvärjning för att bedra oss andra och botemedlet ska vara att inrätta särskilda professurer och forskningsinstitutioner för kreationister och parapsykologer, skyddade för angrepp från skeptiker. Lunds universitet har ju accepterat detta synsätt, åtminstone delvis, genom att tillsätta en professur i parapsykologi och hypnologi. Medeltidsmörkret fins alltså också på betydligt närmare håll än Belgrad.
|
||||||
|
Kvinnans lott Med orätt tror sig somligt folk förstå intuitivt det enkla och det lätta. Men är det klart att ett och ett är två? Det tarvas mera forskning omkring detta. Alf Henriksson. Ballade, 1962
I sitt senaste nummer publicerar Business Week, (European Edition, Sept 6 - 13) (endast prenumeranter?) helt fräckt följande tabell över löneskillnaden mellan män och kvinnor:
Er krönikör gillar att riva upp gamla sår och hänvisar mer än gärna till Maj-Britt Theorins groteska uttalande under Eurodebatten: Maj Britt Theorin sade att EMU kommer att försämra för kvinnorna, som kommer att få det lika dåligt som i övriga Europa. Detta grovt vilseledande och föraktfulla uttalande passerade naturligtvis helt obemärkt. Vi skrev i sammanhanget angående löneskillnaderna: Vad som är sensationellt är emellertid det svaga resultatet när det gäller jämlikhet i lön mellan kvinnor och män. Här ligger Sverige under EU-snittet. Bl.a. Portugal, Italien, Belgien, Frankrike, Spanien och Danmark har mindre löneskillnader mellan kvinnor och män än Sverige. Det måste väl var något fel här? Vi vet ju att Sverige är världsmästare i jämlikhet. Och Spanien! Det kan väl inte vara möjligt! Tänk bara på den grymma tjurfäktningen. En något mera nyanserad analys gjorde vi i juni 2003 under en likalydande rubrik,
|
Titta på det här diagrammet. Det visar några utvalda valutakursers förändring gentemot den amerikanska dollarn sedan mitten av oktober. Som man lätt kan se följer de utvalda valutorna Eurons förändringar mot dollarn (blå kurva) fast den japanska yenen (grönt) och det brittiska pundet (rött) har stärkts mindre mot dollarn än vad Euron har gjort. Det betyder att Japans och UK:s konkurrenskraft gentemot USA visserligen minskat men minskat betydligt mindre än i Euroområdet. Den svenska kronan (gul) har däremot samma eller något större kursförändring gentemot dollarn än vad euroområdet haft.
Med andra ord är timlönen för heltidsarbetande kvinnor i åldern 16 - 64 i Sverige 18 % lägre än för motsvarande manliga grupp. So far, so good eller, givetvis, so far, so bad. Tabellen visar emellertid också att länder som Frankrike och Italien har mindre löneskillnader än Sverige som t.o.m. ligger under genomsnittet för EU där kvinnolönerna är 16 % lägre än männens löner.