| Arkiv Augusti 2003 tillbaks till Euroblog |
|
En bit Réblóchon, nedsköljd med en Sauternes kanske?
Eller ni kanske föredrar en Médoc eller t.o.m en Grappa di Barolo? Och efteråt blir det väl en liten bit Jijona y Turron de Alicante? I vart fall kan ni utgå från att det är äkta vara om EU-kommissionen får som man vill i de tuffa WTO-förhandlingarna. Man har nämligen ställt upp en lista över 41 gastronomiska dyrgripar som man anser skola åtnjuta namnskydd enligt WTO:s regler. Behövs verkligen detta eller är det ännu ett fall av krumma bananer? Inte enligt kommissionär Fischler:
Vi kan helt enkelt inte acceptera att EU inte kan sälja sin äkta italienska parmaskinka i Kanada för att varumärket "parmaskinka" där är reserverat för en skinka som framställs i Kanada, sade han.
Nänä. Men Sverige då? Nej, vi har ingenting på listan.
- Vi är generellt ganska skeptiska till den här typen av skydd och det finns ett mycket begränsat intresse från svensk industri att driva detta, säger Daniel Blockert på UD:s enhet för internationell handelspolitik. Inte ens falukorven vill Sverige ha med på listan. - Nej, det skulle vi inte vilja ha. Då skulle falukorv bara kunna tillverkas i Falun, säger Blockert.
Snart har vi portugisisk surströmming här, sanna mina ord.
Not: Citaten är från olänkbara TT och AFP-telegram. Här är hela listan. Läs den gärna högt för er själva:
Vin och sprit: Beaujolais ; Bordeaux ; Bourgogne ; Chablis ; Champagne ; Chianti ; Cognac ; Grappa di Barolo, del Piemonte, di Lombardia, del Trentino, del Friuli, del Veneto, dell'Alta Adige, Graves , Liebfraumilch ; Malaga ; Marsala ; Madeira ; Medoc ; Mosel ; Ouzo; Porto ; Rhen ; Rioja ; Saint-Emilion ; Sauternes ; Jerez/Xerez . Övriga livsmedel: Asiago; Azafran de la Mancha; Comte ; Feta ; Fontina ; Gorgonzola ; Grana Padano ; Jijona y Turron de Alicante; Manchego ; Mortadella Bologna ; Mozzarella di Bufala Campana ; Parmigiano Reggiano ; Pecorino Romano ; Prosciutto di Parma ; Prosciutto di San Daniele ; Prosciutto di Toscano ; Queijo Sao Jorge ; Reblochon ; Roquefort .
|
|
Vem bryr sig om fakta? I ett krampaktigt försök att bedriva folkupplysning säger man i dagens morgonnyheter i SvT 1 att ECB:s räntebeslut tas av "ECB:s direktion". Som framgår av min artikel som annonseras nedan är detta fel. Detta har en viss betydelse eftersom ECB-rådet (som bestämmer om räntan) arbetar under ganska stor öppenhet (även om protokollen inte är offentliga) medan det är svårare att följa direktionens arbete. Det är naturligtvis helt utsiktslöst att få till stånd en rättelse och den som utan förkunskaper lyssnade till reportern vet nu -medvetet eller omedvetet- att räntepolitiken bestäms av 6 tjänstemän inom banken. Men det är ju en detalj. Omröstningen gäller ju om vi skall bli som Hitler (Nej-sidan) eller som Sovjetunionen (Ja-sidan i annons i Dagens Industri, enligt vad Jonas Söderström rapporterar). Aftonbladet hade för en tid sedan en debattartikel med grovt felaktiga sakuppgifter om konvergenskriterierna och om det folkrättsliga läget beträffande Sverige och euron. Jag har dels påpekat detta för AB:s debattredaktion med länkar till min post, dels skrivit en kort artikel enligt deras regler - naturligtvis ingen som helst reaktion. Men, som en berömd författare en gång skrev: Fakta är som kor, om man stirrar dem i ögonen tillräckligt länge färsvinner de.
Not 1 (vidkommande) Trots att jag var säker på min sak hajade jag till en smula då jag hörde nyheterna. En snabb koll på Riksbankens hemsida ger emellertid vid handen: ECB-rådet beslutar till exempel om styrräntan i euroområdet. Rådet ska fatta sina penningpolitiska beslut utifrån vad som är bäst för hela euroområdet.... För närvarande sammanträder ECB-rådet var fjortonde dag. Den penningpolitiska diskussionen hålls i allmänhet vid det första mötet varje månad. Not 2 (halvt vidkommande). Man kan inte lita på massmedia. Bloggare borde kunna jaga medias representanter med högaffel som man gör i USA men hittills inte i Sverige. Vi är för få. Not 3 (ovidkommande) Det var Dorothy L. Sayers som yttrade sig om kossorna.
|
|
Vem bestämmer egentligen i ECB? Det råder en viss osäkerhet i diskussionen, inte minst i blogosfären, om hur den europeiska centralbanken fungerar, vilket inflytande Sverige har nu resp. om vi inför euron, vilken skillnad som finns gentemot nuvarande system utan euro osv. Se exempelvis här hos Tomas Jogin. Utan anspråk på fullständighet har jag sammanställt en del fakta om vem som bestämmer i ECB, vilket inflytande som politiker och andra har samt gör en del enkla jämförelser med vad som nu gäller för Riksbanken. Jag har också satt upp en hel del länkar till informationsmaterial, lagtexter m.m. Den som vill bör ha möjlighet att bilda sig en egen uppfattning om hur banksystemet fungerar, vilket inflytande Sverige skulle få som medlem osv. Oberoende och frihet från politiskt inflytande är översta princip både för ECB och Sveriges Riksbank, i båda fallen fastställt i lag, stiftad i demokratisk ordning. Här är länken: Några basfakta om ECB.
|
|
Den krympande kronan skriver Hans Bergström om i Dagens Nyheter den 15/8. Hans slutsats:
Jag är övertygad om att existensen av egen valuta och formellt egen ränta har varit djupt skadlig för föreställningen om vad som är viktigt i svensk ekonomisk politik. Kronan och räntan har bidragit till illusionen att lite hokus-pokus med de statliga mätinstrumenten är viktigare än ypperlig forskning, bra skola, goda villkor för entreprenörer och ett attraktivt klimat för företag att etablera verksamhet i Sverige. Jag kan bara hålla med. Min enda invändning mot Bergströms analys är att han inte tar upp den ytterst viktiga aspekten att alla importerade varor (och tjänster) också bli dyrare genom krondevalveringar. Det är alltså inte bara pensionärer som reser utomlands som drabbas utan vi alla (ni alla). Här har vi nu en artikel som uteslutande ägnar sig åt sakfrågan och inte förenklar någonting. Den är då givetvis automatiskt diskvalificerad som argument i den pågående debatten. Tacka vet jag plakatet i buss 142 från miljöpartiet (citerat ur minnet): Mera demokrati, mindre byråkrati - rösta nej. Det är väl meningslöst att neka: som väl alla redan förstått föredrar jag byråkrati framför demokrati, det är därför jag kommer att rösta JA. OBS ironi OBS
|
|
Döden är ironisk Konjunkturinstitutets kvartalsbarometer för juli visar t.ex. på en försämring av industrikonjunkturen, fortsatt dålig byggkonjunktur och en avmattning inom detaljhandeln. (Riksbankens pressmeddelande.)
Konjunkturen i Sverige är inte den bästa - tillväxten kommer inte i gång, arbetslösheten är hög och den offentliga sektorn fortsätter att spara och dra ner. (Skjutförbud för alla stridsvagnar. Kristina Axén Olin som vill privatisera omhändertagandet av fyllerister - det kan spara in en hel del i Stockholmsbudgeten. Medel som bättre kan användas till att bygga flytande ölhallar utanför Skeppsbron). Man kunde ju tycka då att den jätteviktiga Riksbanken skulle slå till och sänka räntan ordentligt så att vi får fart på ekonomin. Men nej - de folkvalda bankdirektörerena envisas med att tjyvhålla på reporäntan. Voffor gör di på dette viset?
Nej, usch. Nu har jag sänkt -eller snarare höjt- mig till samma nivå som Grön Ungdom med sina ironiska nej-till-EMU-affischer. Tur bara att läsarna förstår sig på ironi enligt språkröret Zaida Catalàn. Det är nog inte många som tror att de blir halshuggna på rikigt om Euron införs Nähä.
Not: En artikel kallad Några deskriptiva och preskriptiva observationer om det sociala samspelet i ett forskningsprojekt vid Linköpings universitet visar att ironi inte fungerar längre. Thorvald, Tommy och Klipspringer hör till dem som bittert fått erfara att verkligheten numera överträffar allt vad en ironiker kan tänkas prestera. Jag har flera gånger föreslagit en html-tag för ironi ungefär så här <ironi> </ironi> men utan respons. Vad gör Tomas Jogin? Vad gör Erik Stattin? Vad gör David Winer? Jo, titta här.
|
|
Vad talar vi om? Och vem är det som talar?
I dag är det Riksbanken som har makten över räntan och Riksbanken styrs av ett gäng direktörer som inte får ta några instruktioner från de folkvalda politikerna. Deras enda uppgift är att hålla inflationen i schack.
Om vi går med i EMU flyttas makten över räntan till centralbanken i Frankfurt, som styrs av ett gäng direktörer, som inte heller får ta några politiska intruktioner.
Aftonbladets ledare idag Sant. Men debatten borde inte handla om detta. Vill vi vara med och ta vårt ansvar? Vill vi uppfylla våra fördragsenliga skyldigheter? Skall vi visa solidaritet med andra EU-medlemmar, speciellt det tidigare östblocket? Vill vi vara med och bygga det nya Europa? Antagligen inte. Nej-sidans ledande ideologer visar allt tydligare att de i själva verket arbetar för att Sverige helt lämnar EU (v(pk) och mp) eller att vi genom devalveringar skall sko oss på andras bekostnad (ett ledande nej-argument. Se bla. Göran Greider i dagens Metro.) En sorglig attityd men dessutom helt ogenomförbar som strategi. Den ekonomiska analysen hos nej-sidan är under all kritik och bortser från elementära ekonomiska sammanhang. Serieteckningarna i dagens Metro är ett utmärkt exempel ("så fungerar det idag" - det gör det inte alls). Penningpolitiken har inte tillnärmelsevis den konjunkturpolitiska betydelse betydelse man tillmäter den och dessutom fungerar den inte alls som man framställer det. Rolf Alsing frågar i samma tidning på vems sida man vill stå och varnar för att gynna högerpopulistiska och nationalistiska krafter genom ett nej. Trots att det kraftigt strider mot den svenska gullighetsprincipen har jag ställt denna fråga ett antal gånger. Se bl.a. här och här. Titta också på den här länken som Thorvald publicerade men, finkänslig som han är, inte skrev ut i klartext vart den ledde. Vill ni var med i det sällskapet?
|
|
Förutsägbart! TV i kväll. Nyheter. Två småföretagare. Intervjuas om euron. Vad tycker ni? Skottkärrsfabrikant från Småland, 60 % av produktionen på export, valutarisken ett ständigt problem. Vill ha den stabilitet som euron ger. Nästa småföretagare (!?)- VD för FOREX. Affärsidé: att tjäna pengar på att växla valutor. Vill inte ha Euro. Det är för osäkert. Titta på ! Dåligt, dåligt. Ja, där ser man, meningarna är minsann delade på småföretagarfronten.
|
|
Löpmaskor i nätverket
Aftonbladets nätupplaga innehåller idag en artikel kallad Vi måste inte alls gå med skriven av ett par representanter för Nätverket Jurister mot EMU. (Hur många behöver man egentligen för att bilda ett nätverk? En googling efter denna organisation ger t.ex. inget resultat.) De kan ha rätt i den meningen att det knappast är troligt att EU kommer att rycka ut med bössa och kanon för att tvinga oss med. I övrigt är allt de skriver fel. Rättsläget är, bästa herrar jurister, att Sverige enligt Fördraget om upprättandet av Europeiska Unionen, godkänt och ratificerat av Sveriges Riksdag, är skyldiga att införa Euron ("EMU:s tredje steg") så snart vi uppfyller konvergenskriterierna. Detta faktum slås utan tvekan och utan omsvep fast i de s.k. konvergensrapporterna från ECB, den senaste från 2002. Den som är intresserad kan läsa min artikel Will Sweden be the first country to leave the EU? på min engelskspråkiga blog. På ren svenska heter det emellertid i konvergensrapporten: Sverige har ... inte någon bestämmelse som gör det möjligt för landet att ställa sig utanför etapp tre av EMU. Sverige är därmed skyldigt enligt fördraget att införa euron, vilket innebär att landet måste sträva efter att uppfylla samtliga konvergenskriterier, inklusive växelkurskriteriet.
Men uppfyller Sverige konvergenskriterierna? Juristerna skriver: De s k konvergenskriterierna är inte på något sätt objektiva och handlar inte om mätbara storheter. Tvärtom är kriterierna luddigt utformade och lämnar ett stort utrymme för tolkningar och bedömningar.
Det står därmed helt klart att Nätverket Jurister mot EMU inte har en aning om vad kriterierna innebär och väl knappast kan ha läst dem. Det finns klara statistiska mått för vart och ett av kriterierna, de är lätt och överskådligt tillgängliga exempelvis i Konvergensrapporten för år 2000 ("ruta 1 - 4"). De statistiska metoder som används vid mätningen, inklusive källor, är dessutom beskrivna i detalj i ett särskilt appendix. Men varför bekymra sig om fakta när ändå ingen kollar vad man skriver? I en i och för sig ganska lustig logisk kullerbytta påstår herrarna vidare att Att ett land som Sverige självt inte anser sig vilja tillträda den tredje etappen av EMU är ...i sin tur en grund för att anse att konvergenskriterierna inte är uppfyllda för Sveriges del och Sverige är således vare sig rättsligt eller politiskt bundet att gå med i EMU.
Liksom myten om de folkvaldas inflytande över svensk penningpolitik blir felaktigheterna om vår fördragspolitiska situation inte sannare för att de upprepas gång efter gång. Vi har redan hört Marita Ulvskog lämna oriktiga och vilseledande uppgifter om en av de centralaste frågorna i EMU-problematiken, den om Sveriges medinflytande och insyn. Vi har hört Sören Wibble och Maud Olofsson likna EMU med Nazi. Varför sänker sig nej-sidan till denna nivå när man ändå kommer att vinna hushögt genom en missnöjd opinion som vill ge de styrande en näsbränna?
Not: Ni är väl med i nätverket För alla bra saker och mot alla dåliga där jag är president och ordförande? |
|
|
