Man kan ha många synpunkter på Turkiets eventuella medlemskap i EU. Frågan är komplicerad och kontroversiell. Man får hoppas att diskussionen kommer att föras i termer av om EU orkar med en så gigantisk utvidgning resp. om Turkiet uppfyller de kriterier för medlemskap som ställts upp.
Här i Österrike är Turkietfrågan ett viktigt tema i valkampanjen. Regeringsparitets toppkandidat, f.d. tevemoderatrisen Stenzel har dock, enligt Salzburger Nachrichten, en litet speciell syn på ett eventuellt turkiskt medlemskap:
Dass Syrien oder der Irak nach einem Türkei-Beitritt zu Nachbarstaaten der Union würden, wäre für die ÖVP-Kandidatin "grauenhaft".
(Att Syrien eller Irak ...skulle bli grannländer till EU vore...fruktansvärt.)
( Även Living in Europe har uppmärksammat detta.)
Haiderpartiet går som vanligt mera rakt på sak. Så här affischerar deras toppkandidat.
Att praktiskt taget samtliga partier går till val på att Turkiet inte skall få komma med beror nog knappast på de historiska händelser som vi skrev om för ett tag sedan. Men en tydlig hotbild är alltid bra att ha.
Liksom När jag ändå har ordet... har Euroblog omorganiserat sin blogrulle något. VI har försökt att lista svenska bloggar med mer eller mindre politisk eller samhällelig inriktning, gärna med ett europeiskt eller globalt perspektiv. Så många renodlade sådana finns det ännu inte så vi har varit litet vidlyftiga i vår bedömning. Tips på andra eller protester från den som inte vill vara med mottas tacksamt.
Liksom på "Ordet" har även Euroblog en lista med bloggar som ger ett något annorlunda perspektiv på Sverige och det svenska, antingen därför att de skrivs av svenskar i utlandet eller av gäster från andra länder eller av bloggare med annan bakgrund än den helsvenska. Det hör också hemma i ett europeiskt perspektiv.
Vad händer om man inte kommer överens om en europeisk författning eller om några länder inte ratificerar förslaget på grund av negativt resultat i en folkomröstning?
En svår och mångfacetterad fråga som vi får anledning att återkomma till i detalj. Men rent "tekniskt" kommer nu gällande fördrag att även fortsättningsvis vara i kraft. Det betyder bl.a. att ett system för beslutsfattande som är oerhört komplicerat och ineffektivt redan med 15 medlemsstater skall tillämpas på alla 25 medlemmarna. Det är lätt att se att beslutsfattandet mycket väl kan bli lamslaget för lång tid.
Det här har redan föranlett spekulationer som sträcker sig från att icke-ratificerande länder måste lämna EU (bl.a. hävdat av kommissionär Patten, en av dem som nämnts i diskussionen om Prodis efterträdare) till att man måste hitta ett system som gör att författningen kan tillämpas på och av enbart dem som sagt "ja". (Det innebär t.ex. att 20 - 23 länder kommer att ha en gemensam utrikespolitisk talesman medan avvikarna får tala för sig själva.)
En sådan lösning vore säkert komplicerad och inte alls önskvärd men kanske oundviklig. Instrumentet finns faktiskt redan i det förkättrade Nicefördraget och kallas "flexible integration." Det innebär i korthet att ett antal länder har rätt att komma överens om fördjupat och utvidgat samarbete inom EU:s ram även om andra länder inte kan eller vill delta. Förutsättningen är att alla som vill får vara med - man kan inte utesluta någon medlem.
Det här är egentligen ingenting nytt. EMU och speciellt inrättandet av Eurozonen innebär att den ekonomiska politiken sköts av en grupp på 12 länder som snart kommer att utvidgas till 22. Schengensamarbetet omfattar numera 14 länder (15 med Norge) men det var inte länge sedan Sverige och ett par andra stod utanför.
Vi skrev redan under rubriken Förklädd välsignelse något om fördelar och nackdelar med ett sådant system. Nackdelen är naturligtvis att huvudtanken med den europeiska integrationen urholkas. Fördelen är att eftersläntrare som Storbritannien och Sverige inte bromsar upp samarbetet. Konsekvenserna av att stå utanför får naturligtvis varje land själv fundera på liksom hur försvarligt det är att bara plocka russinen ur kakan (fri rörlighet för allting utom invandrare).
The European Policy Center i Bryssel höll nyligen ett seminarium om dessa frågor och en sammanfattning finns på deras website. Svensk deltagare var SvD:s Brysselkorrespondent Rolf Gustavsson som menade att Sveriges regering ursprungligen varit emot "flexible integration" eftersom man inte ville ha ett Europa med olika hastigheter men ändrat uppfattning när man kommit på att instrumentet också kunde användas för att slippa samarbeta. Men det var ju inte riktigt meningen.
Gustavsson är dock en lurig figur: det var han som i gammal god svensk tradition föreslog en linje två i Euroomröstningen, vilket vi hade mycket roligt åt på gamla I Dåligt Sällskap.
Med anledning av inlägget om den officiella EU-informationen har Chadie NU skrivit ett informativt inlägg om Europaparlamentet som ger en hel del grundläggande information inför valet. Jorun på Life de Luxe tycker också att det brister i den offentliga informationen och erbjuder sig att svara på läsarfrågor. Passa på att utnyttja detta, Jorun sitter centralt placerad i Luxembourg även om det är på en "opolitisk" post, som hon tror.
(Litet orelaterat men i vart fall inom det politiska området: Vi vill verkligen rekommendera "Lennarts Webkrönika från Silicon Valley" - amerikansk politik ur ett på plats perspektiv.)
Europainformation från Sveriges representation i Bryssel
Sveriges representation vid EU-institutionerna i Bryssel har öppnat en egen "hemsida" vilket noterats av Chadie. C. uppmanar oss dessutom att sätta betyg på densamma men vi avstår visligen från detta. I förbifarten noterar vi dock att även denna sida använder samma tråkiga byråkratfont som regeringens nya webplats. (Används seriffer verkligen fortfarande på någon annan seriös website?) I mer positiv anda kan vi också notera att det finns en veckokalender med annoterade dagordningar vilket naturligtvis är bra för den som följer detta på daglig basis.
Vad Euroblog gärna skulle se vore ett par bloggar inifrån representationen och EU-institutionerna.
På den här sidan är tonen ofta litet respektlös men trots allt allvarligt menad. Här försöker jag inte ens att vara objektiv utan hänger mig åt ett ohejdat personligt tyckande! Det är dock meningen att läsaren skall få litet information och framför allt länkar till vad andra har skrivit i Europa- och EMU-frågor.
Att praktiskt taget samtliga partier går till val på att Turkiet inte skall få komma med beror nog knappast på