|
Blind höna Ja, trots nedanstående, ursäkta en snabb uppdatering innan vi rusar ner till taxin. Rubriken syftar för en gångs skull inte på Jonas S. weblog utan på det faktum att Dick Erixon, som verkligen är blind för det mesta som rör sig, hittat en länk till ett test inför EU-valet. Vote match kanske verkligen kan hjälpa den som är osäker. Litet smått roat såg vi att de enda två partier som kom på plus i vår värdering var de som vår familj just röstat på i förväg. Det var ju bra det. Att det blev olika beror på att vi röstat i två olika länder. Men glöm inte att rösta vilken åsikt ni än företräder. EU-parlamentet fattar viktiga beslut som berör oss alla och är den enda folkvalda institutionen inom EU. Grupper, partier och regeringar som är angelägna om att behålla makt och inflytande för sig själva utan besvärligt medborgerligt inflytande ser inte gärna ett starkt EU-parlament.
|
|
Meddelande Vi lägger nu in en längre paus i bloggandet men räknar med att återkomma senare i sommar eller i början av hösten. Ha det så bra och glöm inte att rösta i valet till EU-parlamentet. (Se också När jag ändå har ordet samt Off topic.) |
|
Vem skall man rösta på? Det här blir litet spridda observationer: den gamle räven har inte orkat samla sig till något mera välövervägt ställningstagande. I Österrike går samtliga partier till val på att medlemsförhandlingar inte skall startas med Turkiet. I vart fall inte förrän om 20 - 30 år. Endast ett parti, Haiders FPÖ, har dock slagit upp det hela på valaffischerna. En bra fråga att locka väljare med trots att det inte alls är EU-parlamentet som bestämmer om huruvida förhandlingar skall upptas med det officiella kandidatlandet Turkiet eller ej. Det avgörs som vanligt, utan insyn, i rökiga sammanträdesrum av stats- och regeringscheferna. Detta kallas mellanstatlighet något som bl.a. Sverige ivrar för i motsats till den otäcka överstatligheten som skulle bli resultatet om t.ex. EU-kommissionen skulle bli parlamentariskt ansvarig inför det folkvalda EU-parlamentet. I övrigt är det frågan om parlamentarikernas utgiftsräkningar och traktamenten som upptar intresset. Också här har vi en märkligt enig front från höger till vänster - alla mot Hans Peter Martin. Ju mer som kommer fram, desto mer tvivelaktig ter sig dock denne "upptäckare". Hans enda fråga lockar dock allmänna opinionen och han kommer säkert in i parlamentet med hjälp av röster som annars skulle gått till de gröna och FPÖ. Nu byter vi perspektiv. Vilket parti tror ni skriver så här: We are convinced that the Convention that produced the proposal for a new European Constitution went in the right direction. It wrote an historic document. The nightmare of Nice – where behind-the-scenes horse-trading decided the content of the treaty – has to be overcome. Jo, det är samma parti som skriver så här: For us ..... the EU must play an important role in reforming and regulating the presently unfair system of globalization. The EU has the weight in international bodies (World Bank, IMF, etc.) to bring about change. Europe must be at the forefront in the fight for shaping the reform of the current system dvs. de förenade europeiska Gröna, vars svenska lokalavdelning preciserar: Sverige ut ur EU Miljöpartiet är EU-kritiker för att EU leder till mindre demokrati, sämre miljö och ökade globala orättvisor (Ovanstående är i mycket recycling av ett tidigare inlägg.) I övrigt hade vi tänkt oss att mobba Ingrid Segelström, men det har redan Olle Svenning gjort i Aftonbladet och vi har inte mycket att tillägga. Vi har dessutom plågat oss igenom Junilistans website, tyvärr dock utan att upptäcka vad man vill, om något. Det är mycket Nils Lundgren men vi saknar Lars Wohlin: om det inte finns någon som ägnar sig åt skillnaden mellan den korta och den långa räntan så spricker ju hela grejen! Upp till kamp, Lars! Tänk på pappa och syrran. Nåja, om inte vi hittar någon att rösta på finns de ju alltid dom som har bättre kläm på hur parlamentet kan komma till nytta.
Önsketänkande not: När vi ser de namn som figurerar på Junilistan önskar vi att vi hade vännen Gudmunsons eminenta förmåga att utan ceremonier ta om inte heder så i vart fall ära av diverse politiker. |
|
A lady of straw I onsdagens nätupplaga av Aftonbladet finner man, nedanför 6 artiklar om Knutby, en artikel om lådviner, diverse lamentationer över teveprogram, våldtäktshot mot journalister, mera sex, "psyksjuk rymde", "åt 30 cikador", en länk till en artikel kallad Splittringen i EU hotar säkerheten. Nyfiket kollar vi upp vad det rör sig om - det gäller den gemensamma förvars- och säkerhetspolitiken. Visserligen kan vi inte alls hålla med ledarskribenten (som vanligt mynnar det ut i ett säg nej till allting) men artikeln ger en intressant beskrivning av hur -enligt Aftonbladet- små länders intressen sopas undan av de stora maktblocken. Till vår förskräckelse hittar vi i Aftonbladets artikel en hänvisning till en gammal artikel på DN Debatt skriven av Jack Straw och Laila Freivalds som vi tydligen missat tidigare.. Den heter "EU:s försvarpolitik måste utvecklas" och är ca en månad gammal. Vi citerar Aftonbladets ledarskribent: ”Sverige och Storbritannien har drivit på i samma riktning för att utveckla EU:s säkerhets- och försvarspolitik”, skrev utrikesminister Laila Freivalds och hennes brittiske kollega Jack Straw för en månad sedan på DN Debatt. Ja, det är hisnande. Att Laila Freivalds uppträder hand i hand med en av de huvudansvariga för den olagliga ockupationen av Irak och talar om FN:s roll! Och överhuvudtaget. Gillar vi den brittiska utrikespolitiken nu? Blir det Rumsfeld och Laila nästa gång? Freivalds har redan tidigare gjort egendomliga utrikespolitiska soloturer bl.a. i frågan om den ryska minoriteten i Lettland där mänskliga rättigheter uppenbarligen inte spelar samma roll som när det gäller Turkiet. Detta, liksom hennes vägran att beteckna de tjtjenska presidentmördarna som "terrorister" har givetvis irriterat Moskva. Ännu en gång har ledningen för det svenska utrikesdepartementet visat sin kända tendens till dubbelmoral i hur den uppfattar händelser i världen Som vi så många gånger sagt på dessa sidor: "Dina terrorister är mina frihetskämpar." Svenska politiker, Göran Persson och framlidna Anna Lindh, har haft en egendomlig svaghet för att uppträda gemensamt med brittiska topppolitiker. Troligen är man så smickrad över att få vara i fint sällskap att omdömet sviker totalt. Straw var den man som "av humanitära skäl" släppte loss Pinochet ur fängelset (han mår bra nu) och är naturligtvis direkt medskyldig till det grymma kriget i Irak. Vi har ofta framfört hypotesen att den egendomliga anknytning till UK:s EU-politik som så ofta drabbar svenska politiker och tjänstemän, trots att Englands intressen ofta är diametralt motsatta de svenska, är en ren språkfråga. Man känner sig hemma med den som talar engelska medan fransmän, tyskar , spanjorer och italienare uppfattas som troublemakers. "They don't spik English, you now." Det kan finnas anledning att läsa Gunnar Fredrikssons: Svenskar talar usel engelska - inse det. Tycker ni det är för frivolt kan ni i stället läsa Catharina Grünbaums: Vår andes stämma i världen. Om ni nu snällt klickat på alla länkar ovan, får ni den här som en bonus. EU är större än man tror.
Not: Vi har nyligen "dissat" den "världsberömda" Catharina Grünbaum på dessa sidor - egentligen orättvist eftersom hon är rätt så vettig bara hon kunde ta sig själv litet mindre på allvar (på litet mindre allvar?). Orden inom citationstecken har vi lärt oss använda från hennes frågespalt.
|
|
Bråkiga grannar Man kan ha många synpunkter på Turkiets eventuella medlemskap i EU. Frågan är komplicerad och kontroversiell. Man får hoppas att diskussionen kommer att föras i termer av om EU orkar med en så gigantisk utvidgning resp. om Turkiet uppfyller de kriterier för medlemskap som ställts upp. Här i Österrike är Turkietfrågan ett viktigt tema i valkampanjen. Regeringsparitets toppkandidat, f.d. tevemoderatrisen Stenzel har dock, enligt Salzburger Nachrichten, en litet speciell syn på ett eventuellt turkiskt medlemskap: Dass Syrien oder der Irak nach einem Türkei-Beitritt zu Nachbarstaaten der Union würden, wäre für die ÖVP-Kandidatin "grauenhaft". (Att Syrien eller Irak ...skulle bli grannländer till EU vore...fruktansvärt.) ( Även Living in Europe har uppmärksammat detta.) Haiderpartiet går som vanligt mera rakt på sak. Så här affischerar deras toppkandidat.
|
|
Utrensning på högerkanten! Liksom När jag ändå har ordet... har Euroblog omorganiserat sin blogrulle något. VI har försökt att lista svenska bloggar med mer eller mindre politisk eller samhällelig inriktning, gärna med ett europeiskt eller globalt perspektiv. Så många renodlade sådana finns det ännu inte så vi har varit litet vidlyftiga i vår bedömning. Tips på andra eller protester från den som inte vill vara med mottas tacksamt. Liksom på "Ordet" har även Euroblog en lista med bloggar som ger ett något annorlunda perspektiv på Sverige och det svenska, antingen därför att de skrivs av svenskar i utlandet eller av gäster från andra länder eller av bloggare med annan bakgrund än den helsvenska. Det hör också hemma i ett europeiskt perspektiv.
|
|
Flexibel desintegration? Vad händer om man inte kommer överens om en europeisk författning eller om några länder inte ratificerar förslaget på grund av negativt resultat i en folkomröstning? En svår och mångfacetterad fråga som vi får anledning att återkomma till i detalj. Men rent "tekniskt" kommer nu gällande fördrag att även fortsättningsvis vara i kraft. Det betyder bl.a. att ett system för beslutsfattande som är oerhört komplicerat och ineffektivt redan med 15 medlemsstater skall tillämpas på alla 25 medlemmarna. Det är lätt att se att beslutsfattandet mycket väl kan bli lamslaget för lång tid. Det här har redan föranlett spekulationer som sträcker sig från att icke-ratificerande länder måste lämna EU (bl.a. hävdat av kommissionär Patten, en av dem som nämnts i diskussionen om Prodis efterträdare) till att man måste hitta ett system som gör att författningen kan tillämpas på och av enbart dem som sagt "ja". (Det innebär t.ex. att 20 - 23 länder kommer att ha en gemensam utrikespolitisk talesman medan avvikarna får tala för sig själva.) En sådan lösning vore säkert komplicerad och inte alls önskvärd men kanske oundviklig. Instrumentet finns faktiskt redan i det förkättrade Nicefördraget och kallas "flexible integration." Det innebär i korthet att ett antal länder har rätt att komma överens om fördjupat och utvidgat samarbete inom EU:s ram även om andra länder inte kan eller vill delta. Förutsättningen är att alla som vill får vara med - man kan inte utesluta någon medlem. Det här är egentligen ingenting nytt. EMU och speciellt inrättandet av Eurozonen innebär att den ekonomiska politiken sköts av en grupp på 12 länder som snart kommer att utvidgas till 22. Schengensamarbetet omfattar numera 14 länder (15 med Norge) men det var inte länge sedan Sverige och ett par andra stod utanför. Vi skrev redan under rubriken Förklädd välsignelse något om fördelar och nackdelar med ett sådant system. Nackdelen är naturligtvis att huvudtanken med den europeiska integrationen urholkas. Fördelen är att eftersläntrare som Storbritannien och Sverige inte bromsar upp samarbetet. Konsekvenserna av att stå utanför får naturligtvis varje land själv fundera på liksom hur försvarligt det är att bara plocka russinen ur kakan (fri rörlighet för allting utom invandrare). The European Policy Center i Bryssel höll nyligen ett seminarium om dessa frågor och en sammanfattning finns på deras website. Svensk deltagare var SvD:s Brysselkorrespondent Rolf Gustavsson som menade att Sveriges regering ursprungligen varit emot "flexible integration" eftersom man inte ville ha ett Europa med olika hastigheter men ändrat uppfattning när man kommit på att instrumentet också kunde användas för att slippa samarbeta. Men det var ju inte riktigt meningen. Gustavsson är dock en lurig figur: det var han som i gammal god svensk tradition föreslog en linje två i Euroomröstningen, vilket vi hade mycket roligt åt på gamla I Dåligt Sällskap.
|
|
Mera Europainfo Med anledning av inlägget om den officiella EU-informationen har Chadie NU skrivit ett informativt inlägg om Europaparlamentet som ger en hel del grundläggande information inför valet. Jorun på Life de Luxe tycker också att det brister i den offentliga informationen och erbjuder sig att svara på läsarfrågor. Passa på att utnyttja detta, Jorun sitter centralt placerad i Luxembourg även om det är på en "opolitisk" post, som hon tror. (Litet orelaterat men i vart fall inom det politiska området: Vi vill verkligen rekommendera "Lennarts Webkrönika från Silicon Valley" - amerikansk politik ur ett på plats perspektiv.)
|
|
Europainformation från Sveriges representation i Bryssel Sveriges representation vid EU-institutionerna i Bryssel har öppnat en egen "hemsida" vilket noterats av Chadie. C. uppmanar oss dessutom att sätta betyg på densamma men vi avstår visligen från detta. I förbifarten noterar vi dock att även denna sida använder samma tråkiga byråkratfont som regeringens nya webplats. (Används seriffer verkligen fortfarande på någon annan seriös website?) I mer positiv anda kan vi också notera att det finns en veckokalender med annoterade dagordningar vilket naturligtvis är bra för den som följer detta på daglig basis. Vad Euroblog gärna skulle se vore ett par bloggar inifrån representationen och EU-institutionerna.
|
Att praktiskt taget samtliga partier går till val på att Turkiet inte skall få komma med beror nog knappast på 