Några kommentarer om Toni

Inte på hundra år har en engelsk premiärminister mött en så omfattande revolt från sitt eget parti.

skriver Aftonbladet i en mycket läsvärd  ledarartikel och drar bl.a. intressanta paralleller med labourledaren och premiärministern Ramsay MacDonald som vi kan läsa om här. I motsats till Blair var

MacDonald .. a pacifist and ... unwilling to support Britain's involvement in the First World War

Han styrde dock huvudsakligen mot sitt eget parti och fick uppleva många interna revolter. Mot slutet av sitt liv

he was elected to represent the Scottish Universities and joined Stanley Baldwin's Conservative Cabinet

Kanske får vi till slut också se Lord Blair of Bagdad. En helt annan syn på Toni Blair har (förutom GP och AL) Karon på Drullestigen (se That is all we ask) som anser att

än en gång imponerar hans statsmannamässiga lugn, saklighet och resonemang.

Fotnot: Se den intressanta fotnoten om copyright i slutet av artikeln om MacDonald från Spartacus,schoolnet.co.uk.

Krumelur i kanten: Desbladet, en av de underfundigaste och förnöjsammaste webkrönikorna vi har, har också tagit upp Aftonbladets ledare och dessutom delvis översatt den till engelska. Där Aftonbladet helt plebejiskt skriver "matematikern Michael Atiyah"  rättar emellertid Des till det i den engelska version och lägger in ett "Sir" före förnamnet. Way to go, Des!
 

Mp3 spelare eller tysk grammatik? 

En minidiskussion om vilka ämnen som är bäst lämpade för webkrönikor och bloggar har brutit ut på ett par sidor. K.- bryter nu mot Jonas Söderströms reglor för webbskrivning och säger bara: här (2003 02 26) och här.  I själva sakfrågan vill K.- som sin åsikt framföra följande:

 Vår ädle lärare föredrager att fira järnbröllop framför kroppslig misshandel.

(Falstaff, fakir).

Dagens uppdatering gäller saker som K.- hittat på www och i pressen. Den blir garanterat opolitiskt så när som på en länk till ett bra uttalande av Anna Lindh (jämför K.-s utbrott igår) och ett dagsaktuellt citat från Rolf Alsing:

 politik (är) att sälja marknadsorienterade lösningar.

 Det Du, Nicklas Lundblad!

I början av sin bloggarkarriär försökte K.-  att identifiera en Veckans Dumhet (exempel här , här och här) men fann snart att han saknade material. (OBS ironi OBS). Följande citat från dagens Aftonblad av en framstående postmodern konstnär kan dock möjligen kvalificera:

Jag vill inte leva i ett samhälle där det är omöjligt för en individ att spruta en tag på en tunnelbanevagn. Det skulle betyda att vi har ett kontrollsamhälle utan frihet. Friheten måste finnas även om den används negativt, som när man tar sig friheten att klottra på en vagn.

Några av hans konstnärskollegor tänker, med Juan Fonseca's och den allestädes vakande datainspektionens hjälp, stämma vaktbolaget Falck på 20 000 bagis för "olaga registrering, kränkning och psykiskt lidande." Mycket bra tycker K.- eftersom myndigheterna väl då får mindre tid att forska i den åsiktsregistrering som både K.- och åtminstone en kollega med jämna mellanrum gör sig skyldiga till.

Say it isn’t so: I dagens der Standard (endast dött träd) drar Sverige åt sig uppmärksamhet via en artikel där det påstås att illegala invandrare inte får läkarvård i Sverige.  I Österrike protesterar å andra sidan ett antal läkare mot att de tvingas undersöka invandrare från alla länder, således även europeiska, bl.a. på förekomst av pest resp. spetälska. K.- är dock t.v. inte pesttestad så ni kan ju hålla er på avstånd om vi möts den 26 mars.

Rymdsonden Pioneer 10 har definitivt försvunnit ut i kosmos. Det var den farkost som har en platta med en bild av en pojke och en flicka i full frontal nudity samt ljudinspelningar (ej mp3) av  fågelsång, Beethoven och Kurt Waldheim. Ja, Kurt Waldheim.  För den som läser tyska citerar här K.- krönikörens med knappt dold självbelåtenhet uttryckta synpunkt:

 immerhin noch die Stimme eines Österreichers, die dem Weltall auf Englisch mit dem charmanten heimischen Akzent erklärt, dass wir eh nett sind.

I kväll utspelas Wiensocietens (OBS ironi OBS) viktigaste händelse: Operabalen - en träffpunkt för de yppersta företrädarna för politik, kultur och näringsliv (har jag glömt något, jo adelskalendern och furstehusen). De verkligt fina (adel, pengar) damerna och herrarna är upprörda över att en nyrik byggmästare inbjudit porrdrottningen Pamela Anderson och hennes homosexuelle djurrättsaktivist till boyfriend till balen och att detta par givetvis stjäl det mesta mediaintresset. K.- trodde väl aldrig att han skulle sympatisera med denna dam, men nu gör han det, åtminstone för i kväll. Svårt kanske för en skandinav att förstå men TV sänder direkt  4 - 5 timmar.

Det var det. Nej, förresten.  K.- har egenhändigt slöjdat ihop en rss fil  som finns här  (fast som htm). Visserligen har han ingen aning om vad det skall vara bra för men alla andra på unmade.com (där K.- nu definitivt ramlat ur topp-20 listan) har en sådan. Tips mottas gärna.

Säg mig vem Du umgås med...

En av de mera svårbegripliga aspekterna av Sveriges utrikespolitik är den till synes kritiklösa följa-Toni politik som K.- ofta påtalat på denna sida. Redan den 30/8 2002 skrev Anna Lindh tillsammans med Englands utrikesminister Jack Straw en fullkomligt poänglös artikel om EU:s jordbrukspolitik på DN Debatt (ej längre länkbar.) "I'm all right" Jack Straw är alltså den man som släppte lös Pinochet av humanitära (!) skäl.( Den stackars åldringen vacklade på gravens brädd så länge han var i förvar i London men flygresan tillbaks till Chile hade en märkligt uppiggande verkan och vid framkomsten till Santiago de C. var P. åter kry och handlingskraftig som en spansk storinkvisitor.) Vid samma tidpunkt som Sveriges och Englands utrikesministrar uppträdde arm i arm intensifierade Straw sina ansträngningar att sabotera den Internationella krigsförbrytardomstolen liksom en gemensam EU-politik i den uppkommande Irakfrågan. För ett par dagar sedan såg vi Blair och Sveriges statsminister i ett gemensamt utspel om förnyelsebar energi. Återigen ett viktigt ämne men av vilken anledning demonstrerar Göran Person just i detta känsliga läge ett Schulterschluss med Blair? Långt viktigare än jordbruk och energi är i dagens läge Irak och den gemensamma utrikespolitiken. Anna Lindh har redan tidigare förklarat sin sympati för de franska ståndpunkterna - det går definitivt inte ihop med den hittillsvarande traska patrullopolitiken.

Sveriges hållning ligger i dag nära Frankrikes "men inte Tysklands", konstaterar hon.

Varför inte hålla fast vid den linjen - Frankrike har aldrig uteslutit militär aktion när förutsättningarna är de rätta medan England envist hävdar sin och USA:s rätt att handla ensidigt oavsett världssamfund och folkopinion. (Tyskland hade däremot åtminstone inledningsvis en mera radikal ståndpunkt: inget som helst stöd för en militäraktion.)
 

Som det enda mindre medlemsland i EU ställer Sverige upp på Englands sida i frågan om direktval av EU:s rådspresident, ett alternativ som definitivt skulle stärka de stora ländernas redan tidigare avsevärda kontroll över EU:s politik. Varför? K.- vägrar trots allt att tro att det är fråga om en socialdemokratisk knee-jerk reaction inför någon som kallar sig "new labour."  Även i Arvfurstens Palats inser man nog att Blair bara är Thatcher i Armanikostym. Trots en siffermässigt förkrossande seger i underhuset fick dock Blair nyligen erfara den största revolten i sitt eget parti sedan han kom till makten . Genom att stödja sig på de lojala konservativa har han dock fortfarande en betryggande majoritet.

Kanske litar man i Sverige på Englands lojala stöd i framtida kriser då knepiga tyskar och fransmän kanske kommer att ställa till det? I så fall finns det anledning att läsa Herman Lindkvists kolumn i Aftonbladet för någon tid sedan. K.- citerar:

Storbritannien, som för många européer fått stå för rakryggad fair play och ärlighet i en för övrigt grym och diktatorisk värld, har i själva verket, ofta avsiktligt, skapat krishärdar för att på det viset splittra och försvaga sina fiender.
  Exempel på olösbara konflikter med brittisk bakgrund är: Nordirland, Cypern, Israel-Palestina, Kashmir, Indien-Pakistan, Sri Lanka, Zimbabwe. Även Irak med sina nuvarande gränser är en brittisk konstruktion.

...

 Naturligtvis sveks alltid löftena

Speciellt i Sverige borde vi också erinra oss om hur England utan konsultation eller samråd helt sonika lämnade EFTA och lämnade 6 små länder i en prekär handelspolitisk situation. Nej, utan en klar markering mot det perfida Albion har Anna och Göran definitivt hamnat I Dåligt Sällskap.

Mera navelskådande

Alla K..-:s eventuella läsare läser troligen också Det perfekta tomrummet ("liknande" enligt unmade.com). Kanske en överloppsgärning alltså att referera till Gustavs inlägg Bloggingens betydelse: skeptikerna. Tyvärr saknar vi Gustav's egna kommentarer men citat och länkar är mycket väl värda att följas upp. K:- citerar från BBC news:

The much-praised reputation mechanism that is supposed to ensure that bloggers remain true, honest and factually-correct is, in fact, just the rule of the mob, where those who shout loudest and get the most links are taken more seriously.

Det gäller ju exempelvis sådana fenomen som InstaPundit, a.k.a bloggosfärens Djingis Khan. BBC News skriver vidare:

Blogging is not journalism.

Often it is as far from journalism as it is possible to get, with unsubstantiated rumour, prejudice and gossip masquerading as informed opinion.

I den svenska bloggargruppen har vi väl ännu inte mycket av detta eftersom väldigt få -om ens någon- av oss gör anspråk på att ge uttryck för informed opinion om dagsaktuella händelser, i varje fall inte i den meningen att vi tror oss kunna rapportera snabbare än dagspress och etermedia.  Men K.- tänker på vad Stig-Björn Ljunggren upprepade gånger sagt, exempelvis:

 Vi kan lita på att ny teknik – ”agenter”, ”blogging”, ”meljlinglistor” – kommer att gynna vanliga människors försök att granska mediamakten och ge medborgarna eget inflytande över informationsflödet.

K:- har flera gånger tillåtit sig att tvivla på detta medan kollegor ibland haft en annan uppfattning. Till att börja med vore det bra att försöka reda ut vilka det är som skriver, vad man skriver om, kanske varför och hur länkstrukturen ser ut men framför allt vilka läser, hur många osv. Tyvärr är detta inte K.-s gebit varför han inte kan åta sig att göra något seriöst arbete på området men det finns ju dom som kan.  Niklas Johanson på Enkelriktat har en del intressanta tankar och unmade.com ger oss en bra utgångspunkt som kommer att bli bättre ju fler som registrerar sina krönikor där. K.- tycker mycket om Linnea Angelmarks distinktion mellan webbdagböcker och webbkrönikor (om hon bara ville stryka ett av b:na-se kommentarerna...). Men ytterligare subklassificering vore utan tvekan bra både som en guide för läsare och som en basis för en strukturell analys av bloggosfären. Den typ av forskning som propageras på den mycket länkade Jill.txt ställer sig K:- dock ganska skeptisk till eller åtminstone frågande inför  (knappar utan ett hål, knappar utan två hål osv). 

Tirana 1991 - D.C 2003

Vid sitt första besök i Tirana 1991 lade K.- märke till att det i varje offentlig lokal fanns röda,  gula och gröna lampor utplacerade ovanför varandra här och var. På förfrågan förklarades det att den röda lampan var en larmsignal i händelse av en attack med kemiska vapen, den gula för en attack med kärnvapen och den gröna för en attack med biologiska vapen. Eftersom attacken kunde komma antingen från NATO eller från Sovjetunionen var också var och en av de tusentals bunkrar som än idag översållar landet försedda med två skyttegluggar, en riktad österut, en riktad västerut.

Ett nutida exempel på hur en regering försöker att skapa en nationell paranoia för att hålla befolkningen i schack kan vi se pa den här websiten från US Department of Homeland Security.    Tomas Jogin har uppmärksammat den flora av parodier som omedelbart sprungit upp. Klipspringer citerar från en kommentar till en av dessa parodier:

I laughed until I eventually stopped laughing! Then I laughed again briefly, but not as hard.

Ja, det fastnar i halsen liksom. Här är emellertid en bild från the US Government som både Thorvald och Maria Wetterstrand skulle kunna  använda, det är säkert ingen copyright.

It's all about oil, baby.

Den illusive herr (?) Möredösk (Hej Granis?) skriver på Drullestigen:

Intressant att notera att K. ser Kina och Ryssland som de länder som kommer att sätta sig längst på tvären. Törs man fråga varför?
 

Jag för min del tror snarare att Frankrike och Tyskland kommer att fortsätta att ge EU och FN problem (se mitt inlägg från i onsdags) och vara mindre mottagliga för amerikansk diplomati än både Ryssland och Kina.
 

Ryssland för idag en påtaglig kamp emot muslimsk terrorism och kan därmed rimligt motivera hårdhandskar för att åstadkomma en avväpning av Irak.
 

Kina har Nordkorea att tänka på, och kontakterna mellan Washington och Peking i denna fråga kommer förmodligen leda till att Kina inte lägger något veto i Irak-frågan i utbyte mot ett begränsat amerikanskt militärt stöd till Sydkorea.

Som bekant är det svårt att spå, i varje fall om framtiden. K.- har i vart fall resonerat ungefär som följer. Frankrike har hela tiden ställt sig bakom FN och säkerhetsrådet - precis som Sverige. Tyskland har däremot målat in sig i ett hörn genom att under alla omständigheter utesluta militär aktion. Allt tyder dock på att Herr Schröder desperat försöker att komma ut därifrån och att veckans möte i Bryssel givit honom en möjlighet därtill. Vi kan alltså framgent räkna med en enhetlig EU-linje. Eftersom USA via NATO på ett effektivt sätt kan bedriva utpressning mot de nya medlemsstaterna och EU säkert inte i detta känsliga skede (folkomröstningar kommer på löpande band) vill alienera kandidatländerna är det troligt att säkerhetsrådets majoritet så småningom kommer att finna att finna att Irak inte uppfyllt 1414. Med eller utan en andra resolution kunde då militäraktioner tillgripas.

Nu tror K.- att Ryssland kanske inte ställer upp på detta. Ryssland har betydande ekonomiska intressen i Irak, bl.a. genom Lukoil.

Russia is in a more delicate position. Iraq owes Moscow $8 billion in Soviet-era debt. In 1997, Lukoil signed a $3.5 billion, 23-year deal to revive Iraq's al-Qurnah field, which has 7.8 billion barrels of proven reserves.

(Business Week)

Vidare:

Adds Simon G. Kukes, chief executive of Russia's Tyumen Oil: "I don't see much room for Russian oil companies" in postwar Iraq.

Det är riktigt, som M. skriver, att Ryssland har problem med muslimska terrorister. President Putin försökte, efter den 11 September, att få förståelse för detta men den västerländska dubbelmoralen  triumferade stort. Mina terrorister är ondskefulla. Dina terrorister är frihetskämpar. (K.- skrev om detta redan i augusti 2002.) Men den "muslimska terrorismen" som M. skriver om finns nog mindre i det sekulariserade Irak än bland Bush/Blair's allierade.

Vad gäller Kinas inställning har den just analyserats av Göran Leijonhufvud i Dagens Nyheter. K.- vill bara tillägga att Kina är det enda land som har råd och tid att anlägga ett riktigt långsiktigt perspektiv¹ och att man med säkerhet inte vill stöta sig med arabvärlden just nu. Bush och hans hantlangare (eller snarare puppetmasters) må fröjda sig aldrig så mycket över sina arabiska "allierade" - det är i alla fall bara fråga om korrumperade kungar och diktatorer vars dagar är räknade medan befolkningen till 98 % är emot både USA och kriget. Det vet Kina. Och framemot 2020 - 2050 kommer det all löna sig.

Så var det tänkt.

Men för all del

Jag kan ha fel.

1 Vid sitt första besök i Kina,  1984, blev K.- tämligen imponerad av att hans "guide" med lätthet kunde läsa 4000 år gamla inskriptioner i "the Palace Museum", sedermera i gruppturismens tid kallat  "den förbjudna staden."  En liknande upplevelse hade han i Kaukasus ungefär samtidigt.
 

Åsiktsregistrering       

Thorvald  (2002 03 20)  har noterat att  Erik är bekännande republikan men gottar sig annars över bristen på dylika. K.- vill dock påpeka att han på ett tidigt stadium bekände sig till denna besinning även om lättrökt ankbröst med ugnstekta fikon och svamprisotto samt terrin på svenska äpplen med kanelkräm i jämförelse med ost- och olivsnittar samt cider fick honom att för ett ögonblick vackla i sin övertygelse.

Den gata som utgör K.-:s bostadsadress är uppkallad efter Beethovens tredje symfoni. Att denna symfoni överhuvudtaget blev skriven får vi till stor del betacka Napoleons dåvarande ambassadör härstädes, en viss Jean Baptiste Bernadotte som till sin död bar den intatuerade texten morte aux rois på sin underarm.

En ny story

K.- har lagt till en ny story som i allt väsentligt visar att både Hamlets farbror och herr och fru Macbeth var offer för månghundråariga justitemord. Han har också hittat en poststrukturalist avant la lettre, dvs. från 1937.

Tillbaks till väsentligheterna

Efter att förhoppningsvis enbart tillfälligt ha anslagit en vördnadsfull ton i referatet av statsministerns riksdagstal  återfaller nu K.- i vad en kollega kallat "något pretentiös självsyn" och ägnar sig åt mera väsentliga saker. För någon tid sedan skrev Tommy k. Johansson om Aftonbladets rubriksättare, vilka i dagens nätupplaga presterat:

Kändisar protesterar mot hotad korvkiosk

Klipspringer tycker att detta är litet elakt av kändisarna eftersom den stackars korvkioskägaren redan har både pressbyrån och hyresnämnden mot sig. Och när nu både Leif Pagrotsky och Frank Andersson protesterar mot hans kiosk lär han väl inte ha stora möjligheter att klara sig.

Jonas Söderström har skrivit om det här i sitt kompendium "Att skriva för webben"   bl.a. med exemplet:

Linjeflyg har tappat var femte passagerare

Två av K.-s egenhändigt funna favoriter:

Åklagare skrev fel siffra - fick behålla körkortet (TT)

Tatuerade hundar stoppar stölder (SvD).

Läs gärna även om lindrad Pomperipossa, trubbiga vapen och orm i blåsväder.

Vad statsministern tycker

Statsministern har idag informerat riksdagen om sin syn både på Irakfrågan och EU:s framtidskonvent. Några egentliga nyheter innehåller inte talet men det är naturligtvis intressant när statsministern sammanfattar sin syn på dessa frågor.

I Irakfrågan har ju EU som bekant i sista stund enats om ett uttalande där man ställer sig bakom FN men anser att en lösning medelst våld kan komma ifråga i sista hand. GP ställer sig naturligtvis på samma ståndpunkt och säger klart att ett ensidigt handlande från USA:s sida vore oacceptabelt.  En trolig utveckling är väl emellertid att säkerhetsrådets majoritet inklusive EU till slut, under amerikansk press, finner att Irak inte uppfyllt 1441 och att en militäraktion är oundviklig. Detta beslut kommer troligen att stoppas av Ryssland och China varpå USA och England kommer att handla på egen hand. Man kan alltså inte säga att vare sig EU eller GP har klarat sig ur knipan ännu.

Beträffande konventet upprepas de kända ståndpunkterna. Intressant är dock GP:s klart skeptiska syn pa Europaparlamentet. Ett citat som avser hur kommissionsordföranden skall utses:

 Min utgångspunkt är att sättet att utse denna för unionen så viktiga person inte får leda till splittring och partipolitisering. Den som innehar posten måste företräda hela unionen och får inte bli gisslan hos den rådande majoriteten i Europaparlamentet.

....

De som talar om bristande legitimitet i det nuvarande sättet att utse kommissionsordförande ifrågasätter i själva verket hela systemet med representativ demokrati.

Om det blir en ny procedur bör de nationella parlamenten i minst lika hög grad som Europaparlamentet involveras.

Andra här citerade stycket är egendomligt. Nog är väl trots allt Europaparlamentet ett utryck för  "representativ demokrati"?  Att sedan det låga valdeltagandet och de etablerade partiernas i mångt och mycket egendomliga nomineringspolitik (Per Garthon! Jean-Marie le Pen!) urholkat detta betydligt är en annan sak.  Varför detta skulle vara ett ifrågasättande av den representativa demokratin jämfört med nuvarande system där ordföranden utses genom mygel i rådet vilket därefter visserligen välsignas av parlamentet är svårt att förstå. K.- kan dock hålla med om att det är för tidigt med en reform på denna punkt, de grundläggande demokratiunderskotten måste först elimineras. Ett inblandande av de nationella parlamenten skulle K.- bejaka, speciellt om detta kunde ske i form av någon sorts "första kammare" i EP.

En annan intressant passus i statsministerns tal är följande:

Det finns också områden som enligt min uppfattning ska förbli nationella. Ett sådant område är välfärdssystemet inklusive dess finansiering. Den svenska riksdagen beskattar det svenska folket. Så måste det förbli.

Detta får väl anses vara en tillrättavisning av biträdande finansministern Gunnar Lund som också nyligen velat tumma på "svenska folkets urgamla rätt att sig själv beskatta" låt vara i ett annat, men dock EU-relaterat, samanhang.  Vidare är det en tidig markering gentemot de förslag om någon form av "EU-skatt" som torde komma från Kommissionen sida senare i år. Eftersom vi i praktiken redan har en EU-skatt (som dessutom är snårig och mycket litet transparent) lär det nog trots allt till slut gå att förena även denna ståndpunkt med en reform av avgiftssystemet. Semantikens möjligheter är obegränsade och nog skulle vi minst lika gärna (eller ogärna)  betala t.ex. en "solidaritetsavgift" eller "koldioxidutsläppsbegränsningspenning" eller kanske en "alkohol- och tobaksskadebekämpningsavgift" än, som vi nu gör, "Produktionsavgifter på C-socker, C-isoglukos och C-inulinsirap som inte exporteras" eller "Egna medel beräknade på grundval av bruttonationalinkomsten i enlighet med artikel  2.1 d i beslut 2000/597/EG, Euratom, med undantag för de medel som motsvarar den monetära reserven inom garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ), reserven för lånegarantier och reserven för katastrofbistånd"  bara för att nämna ett par exempel.

Om den senare frågan återkommer K.- senare, at great length, i Perspektiv Europa. Dock är det väl tyvärr möjligt att den världspolitiska utvecklingen kommer all sådan diskussion att te sig futtig under överskådlig framtid.

Hej på er antibushare, proggare och kommunister

Genom Mats Andersson på Klocklös har Klipspringer uppmärksammats på en ny (?) svensk blogg, Drullestigen,. av pseudonymen (?) Karon Möredösk. Hans anteckning från 13 Februari innehåller intressanta kommentarer till några av de svenska bloggarna med politiskt eller halvpolitiskt innehåll. Kolla detta om ni inte redan gjort det.

I och med Drullestigen har det svenska politiska blogspektrumet vidgats betydligt - bra tycker

K.-, tillbakalutad och med lätt pretentiös självsyn.