Arkiv Augusti 2002

Anna Lindh i dåligt sällskap

Till de berömda spökena på Helsingörs slott kan vi numera räkna också Jack Straw och Silvio Berlusconi. Varför har Jack Straw blivit en av våra bästa kompisar? Läs en ny artikel under "Stories" om Anna and the strawman.

Litet off topic

Via Blogdex ser K.- att SatireWire lägger av. Sorgligt, sorgligt, en site som verkligen höll hög  klass. Ett par av K.-s favoriter handlade om vad den enskilda individen egentligen betyder för företag och institutioner,  en specifik amerikansk uppfattning om vad som bör få finnas på Internet resp. datasäkerheten. Rekommenderas starkt. Lyckligtvis lovar man att arkivet kommer att finnas kvar så vi kan gå tillbaks och läsa klassiker som: Judge denies bias against 'dirty Microsoft bastards'  eller Swiss taunted by UN classmates. Botanisera mera!

Även Du min K.-

Enligt Lena Mellin i Aftonbladet är man kristdemokrat om man anser att skolelever inte skall ha mössa på sig under lektionerna. K.- som dessutom anser att det bör vara förbjudet att använda mobiltelefoner under lektionerna ryser när han tänker på var detta placerar honom i det politiska spektrumet.

Esaus händer eller Ränderna går aldrig ur...

I Valblogg 2002 har Gustav Holmberg (som har en egen intressant  blogg kallad Det Perfekta Tomrummet - så välgjord att att den får Klipspringer och en del andra att framstå som de amatörer de verkligen är) postat ett bidrag ang. Schyman och krafterna bakom henne med ett par intressanta länkar.  K.- har för sin del aldrig trott att man skakat av sig gammalkommunismen bara genom att skära bort ett par bokstäver i partibeteckningen –  en åtgärd av samma klass som Clark Olofssons namnbyte. Intressant är också Peter Lindbergs länk till ett DN-reportage där också Attacrörelsens mest kända figur figurerar. Men det här passar naturligtvis illa in i medias allmänna gullifiering av partiledaren.

2002 08 25

Om man kikar under pinnen i ögat ser man riktigt bra

Tänk er att islamitiska terorrister i ett fjärran land utför ohyggliga terrordåd i ett stort och mäktigt land, spränger byggnader i huvudstaden och mördar oskyldiga människor. Tänk er vidare att det stora landet slår till med bombningar mot terroristnästena vilket naturligtvis kräver en del ”collateral damage” i form av civila offer. Hur skönt då att det finns politiker som lever efter upphöjda etiska principer och inte tvekar att protestera och stå upp för de mänskliga värdena. K.- tänker givetvis på President Bush som i skarpa ordalag kritiserat Rysslands bombningar i Georgien, där tjetjenska rebeller förskansat sig. ”The grandet och bjälken brothers” som Tage Danielsson en gång skrev, dock inte om Bush och Putin.

2002 08 25

Är Du en riktig svensk?

Invandrarpolitik och integration har plötsligt, och oväntat, börjat spela en framträdande roll i valrörelsen. Praktiskt taget alla partier överbjuder varandra  med förslag som skall göra det svårare för invandrare att få medborgarskap.Vi behöver alltså ingen le Pen, Kjaersgaard eller Fortuijn i Sverige – deras ideologi har blivit mainstream. Integrationsproblematiken har därmed effektivt desarmerats som en partiskiljande fråga. 

I överbudsivern har dock ett parti gått ut med krav på examen i svenska värderingar, ett svårfångat begrepp som konstitutionsutskottets ordförande Per Unckel exemplifierar med ”att inte diskriminera kvinnor.”  Om detta är en typiskt svensk värdering som invandrare måste lära sig så innebär det ju också att andra länder än Sverige har den värderingen att det är OK att diskriminera kvinnor. Kan vi reda ut var, undrar K.-  ? I Norge? Väl knappast. I Spanien? Njaa, tjurar kanske, men kvinnor...I Afghanistan? Ja, under den förra regimen, inte nu. I Irak? Alla gånger. Nej – så där kan man ju inte hålla på! Nu är det faktiskt så att det finns FN- konventioner både om mänskliga rättigheter och icke-diskriminering av kvinnor som ratificerats av ett mycket stort antal länder från alla kontinenter och därmed får anses uttrycka officiella värderingar i dessa länder. Vi vet ju också att brott mot dessa konventioner dessvärre hör till den allmänna ordningen, också i ett stort antal länder från alla kontinenter, bl.a. Sverige. Vi kan alltså inte säga att värderingen att kvinnor inte skall diskrimineras är typiskt svensk, dessvärre inte heller att vi är det folk som bäst lever upp till denna värdering.

PS: Även i USA har man problem med den nationella identiteten. Här ett förslag till test från Tom Tomorrow.

Faktiskt ett säkerhetspolitiskt inlägg i valdebatten...

Till sin förvåning upptäcker K.- i dagens nätupplaga av Aftonbladet en cartoon av Leif Zetterling som på ett perfekt sätt visar vilken roll utrikes- och säkerhetspolitiken spelar i valrörelsen. K.- som endast nu och då vistats i Gökmassivet känner visserligen inte igen riktigt alla figurerna som karikeras (vem är t.ex. den orakade mannen bredvid vpk-ledaren?) men budskapet är klart: här sopar hela det politiska etablissemanget med gulliga leenden den kanske mest brännande säkerhetspolitiska frågan under mattan. Lättare då att diskutera ungarnas mobiltelefoner.

Veckans dumhet

En tragisk nyhet som gått genom press och insändarspalter de senaste dagarna rör en livstidsdömd fånge som lyckades rymma under ett permissionsbesök i en bowlinghall, tydligen planerat och förberett. I DN:s reportage läser vi följande:"Vad vi kan se har inget brustit i våra säkerhetsrutiner, säger Jorma Lehtonen, kriminalvårdsinspektör och ansvarig för säkerhetsfrågor vid Hallfängelset."  Om detta är sant säger alltså mannen:våra rutiner är sådana att fångar kan planera en flykt och utföra den i samband med permissioner. K.- som är en vidsynt person föredrar dock att tro att det enbart var ett korkat uttalande.

Litet utanför ämnet

Det här är ingen "mediakritik" (hehe...) men K- känner sig lätt förbryllad efter att just ha läst en artikel på BBC:s nyhetssida om regionkodning av DVD. Den går ut på att regionkodningen håller på att bryta ihop på grund av att DVD-spelarfabrikanterna "fuskar" och detaljhandlarna ofta lägger med hemliga "cheat codes" så att man kan ställa in sin DVD-spelare på vilken region som helst. BBC säger dock att ett  företag man talat med the  "does not officially acknowledge its players are multi-region for legal reasons" men gladeligen hänvisar till en website där den hemliga koden finns.

K- köpte nyligen en märkes-DVD-spelare från en av de största och mest välkända detaljhandelskedjorna i ett annat EU-land. Annnons i dagspressen och prislappar i butiken märkte tydligt ut vilka apparater som var "kodfria." Självfallet valde K- en av dessa för att kunna spela sina US-amerikanska skivor och köpa flera sådana (billigare, snabbare, bättre.) Försäljaren berättade att vissa amerikanska skivproducenter just hade infört ett speciellt superskydd som ev. skulle innebära att vissa skivor ändå inte kunde spelas på den kodfria apparaten. För detta fall fick K- med en speciellt upptryckt anvisning om hur man manuellt skulle koda om DVD-spelaren för att klara även detta fall.

K- har med stor framgång spelat skivor från olika "regioner" så han vet att det fungerar. Tills han läste BBC:s artikel trodde han att därför ingen köpte "kodade" apparater numera och trodde sig också ha läst i svenska annonser att spelarna är "regionfria."

Det blir kanske litet mediakritik i alla fall: det kan ju inte vara rimligt att man inte skall kunna spela upp en skiva som man lagligen inköpt i ett annat land. K- ställer sig alltså resolut på samma sida som dem som distribuerar "cheat codes" och hoppas att regionsystemet bryter ihop, ju förr desto bättre.

K- hittade BBC:s sida via en länk hos blogdex en metablog som verkar spännande om än helt USA-centrerad.

(Tillägg 02 08 22: Jodå, svenska annönser flaggar för "regionfria" apparater eller skriver som COOP i dagens Metro :"Kan göras regionfri."

2002 08 18

Partiledarintervju (2)

Nyfiken, inte så mycket på det politiska innehållet som på själva tv-spelet, lockades K- att också titta på intervjun med Bo Lundgren i TV 4. Den här gången var reportrarna mer än lovligt svaga även utifrån deras egen utgångspunkt: det måste ha varit ett taktiskt missgrepp att hela tiden låta Lundgren spela på  hemmaplan  och konsekvent undvika alla hans svaga och problematiska sidor. När så den hemliga gästen kom in bröt det hela ihop fullständigt. K- känner endast mycket ytligt till Kristina Lugn men föreställer sig att hon har en helt annan politisk världsåskådning än Bo Lundgren. Liksom i Alf Svensson-intervjun fick vi emellertid ett sansat och kulturellt  meningsutbyte mellan två till synes sympatiska och bildade personer, låt vara med helt olika åsikter om exempelvis statens roll i kulturpolitiken. K- känner sig kluven efter de två programmen med Svensson-Guillou och Lundgren-Lugn. Å ena sidan ser vi att både politiker och andra samhällsdebattörer är fullt i stånd att ta en diskussion på en betydligt högre nivå än man är van vid från massmedia om de får föra debatten på sina egna villkor i stället för de kvotjagande journalisternas. Å andra sidan tänker sig K- att en tveksam väljare egentligen inte får mycket vägledning. Svensson, Lundgren, Guillou och Lugn framtonar alla som vettiga och sansade personer, med olika åsikter här och där, men egentligen kan vi nog lita på vem som helst av dem. Ingen av dem lär ställa till med något farligt. K- är övertygad om att detsamma kommer att gälla för Persson, Leijonborg och Olofsson. So why bother? Den slutsats K- drar är att antingen misslyckas teveintervjuerna komplett med att ge tveksamma väljare den information de behöver eller, hemska tanke, så spelar det verkligen ingen roll?

K- undantar Taliban-Gudrun från sin allmänt välvilliga bedömning. Att byta namn som en annan Clark Olofsson räcker kanske för att bli salongsfähig  i ordets bokstavliga bemärkelse men en ulv förblir en ulv också i syntetiska fårakläder.

Etik och moral ingenting för Dagens Nyheter

Peter Bratt gillade inte diskussionen mellan sin gamle kompis Guillou och Alf Svensson. De talade om etik och moral " men det förblev oklart vad det hela gick ut på."  Ja, att DN har det svårt med dessa begrepp kan man se på dagens förstasida (längst ned) där man helt käckt kallar fransmännen för "grodslukare" - en publicistisk variant som man hittills bara varit van vid från den brittiska tabloidpressen.
 

Inget nytt under solen

Jonas Söderström skriver i sin weblogg Blind höna (se Nyheter från 30-talet, 14 aug 2002) om en tidningsartikel från 1934 som han hittade under en vindsröjning i sommar. Det är en historia om höga direktörslöner, rundligt tilltagna styrelsearvoden, fiktiva förluster och konfiskerade pensionsfonder. Han citerar:

"Skulle man ha tillfälle att avlyssna de inre bolagscirklarna i vårt långa land, misstänker vi att man skulle få interiörer till livs ifråga om löner, arvoden, provisioner och traktamenten m.m., som skulle komma den annars mycket förhärdade svenska allmänheten att blekna en aning om nosen."

"Märkligt aktuellt" skriver Jonas Söderström och det får man hålla med om.

2002 08 14

Partiledarintervju

Trots att K. endast orkar uppbåda ett ytterst förstrött intresse för det kommande valet i Gökmassivet råkade han han hamna framför TV:n under en partiledarintervju med Alf Svensson i TV 4. Efter en halvtimmes sedvanligt tjat dök en hemlig gäst, Jan Guillou, upp i studion. Det var en fröjd att studera de två programledarnas uppbragta miner när intervjukäbblet plötsligt urartade till en intellektuell diskussion om judisk-kristen etik och moral, speciellt vad som bestämmer skillnaden mellan etik å ena sidan och moral å andra sidan.  Både Alf Svensson och Guillou framstod i intervjun som intelligenta och humoristiska personer, med olika åsikter här och där men med full kapacitet att föra en intressant och respektfull diskussion med en meningsmotståndare. Det var ganska snopet och naturligtvis inte alls avsett. K. läste att man tidigare haft Gudrun Schyman (f.d. ordförande i marxist-leninistiska kampförbundet) i programmet som ordagrant ansåg sina meningsmotståndare vara korkade. Det är väl mera kvotvänligt. Ett tips till programledarna: kolla om nästa intervjuoffer äter misstänkt mycket Toblerone. Det kan vara en story där!

Vi är upptäckta grabbar!

K. såg att I dåligt sällskap blivit registrerat i Svenskt weblogindex utan någon som helst marknadsföring från vår sida. Men välkommen Du som eventuellt hittat hit via någon extern länk. K. fortsätter dock att blogga enligt en devis som han knyckt från en klassisk kartong i the New Yorker: “On the Internet, nobody knows you’re a dog.” (Cartoon by Peter Steiner, registration required.)

USA, Irak, Europa - uppdatering

Slate har en artikel av Anne Applebaum den 8/8 som länkar till några av de senaste debattinläggen i europeisk press. Värd att gå igenom även om Anne's ide verkar vara att om president Bush bara skulle bry sig om att förklara problemet för de stackars européerna så skulle de nog rätta in sig i ledet som de brukar göra. De argument han därvid skulle kunna använda sig av presenteras på ett fenomenalt sätt i Salon av Mark Fiore. Det står att det är satir så då är det väl så då (?).(Ni måste ev. klicka er förbi en löjlig flash-ad för att komma till Fiore's animation - vänta några sekunder så kommer nästa bild fram, det är ca 10 st.)

The pot calling the kettle black...

"Ärevördiga" (varför skriver man så?) Times har en ledare den 9 augusti där man beklagar sig över att EU-ländernas ovilja att betala hotar att försena och försvåra EU:s utvidgning. Huvudsakligen är det tydligen Tysklands fel eftersom man först skall ha val där. Den ärevördiga glömmer naturligtvis bort att påpeka att den största orättvisan i hela EU:s finansieringssystem är den rabatt som Margaret Thatcher år 1984 lyckades tillskansa sig för britternas räkning. År 2000 uppgick den rabatten till ca 32.5 miljarder svenska kronor, alltså mycket mer än t.ex. Sveriges hela avgift till EU. (Sverige betalade f.ö. 1.3 miljarder kronor för att bidra till finansieringen denna rabatt.) Efter utvidgningen kommer de nya medlemsländerna att få betala drygt 3 miljarder kronor för att subventionera England! Ett fattigt land som Litauen kommer exempelvis att få punga ut med över 100 miljoner kronor, inte så mycket kanske men i vart fall ett offer för en ganska monstruös orättvisa i systemet. "Charity begins at home" tror K. att man brukar säga i den ärevördigas hermland men det glömmer man gärna bort när det passar.

(Länken till the Times är bara giltig en vecka sedan kostar det pengar)

Non tariff barriers to trade.

Som alltid ivrig att förkorva sig (obs vits obs) inköpte K. en bok från Amazon.com till det ståtliga priset av 468 kronor (trots dollarns förfall). För att få ut boken från posten var han dock tvungen att erlägga ytterligare Kr 98. K. betalade naturligtvis utan att knorra eftersom han vet att det alltid är bäst att bara göra som myndigheterna säger. Efter ett tag började han dock att fundera: skall det verkligen vara tull på böcker från USA, har vi inte handelsavtal och tocke där? En granskning av postkvittot gav besked. Jo då, tullsatsen var 0.000 % och summa tullkostnader faktiskt 0 kronor. Däremot hade K. betalat moms, 6.000%, vilket motsvarar 28 kronor. Men resten? Jo, det var en "expeditionsavgift" på 50 kronor och sedan "moms på expeditionsavgift" 13 kronor. Många bäckar små kan väl bli ett mindre vattendrag för det snart bortprivatiserade postverket.

Old Cambridge boys...

I en artikel i New York Times webupplaga 30 Juli diskuterar man de ekonomiska konsekvenserna av det kommande kriget i Irak. (Se också Klipspringers rant under Stories). I förbifarten noterar K. att James R Schlesinger, tidigare Harvardprofessor och energiminister, anser att det är dags att sätta handling bakom orden eftersom "our credibility would be badly damaged if that regime change did not take place". Professor Richard N. Cooper, också Harvard, anser att "the Iraqi invasion of Kuwait precipitated the American recession in 1991" och tillägger att han tyckte att Bush Sr klarade sig bra men "the one area of fault was that they dallied on their commitment to release oil supplies from the Strategic Petroleum Reserve". Det misstaget tänker sonen inte upprepa, man har nu byggt upp oljereserverna så man kan släppa ut mer än 4 miljoner barrel per dag vilket mer än väl kompenserar för den futtiga miljon barrel Saddam Hussein ("Mr. Hussein" i NYT:s vokabulär) kan tänkas tutta på. Så det är bara att tuta och köra. Att yrkesmilitären Colin Powell tvekar om utsikterna till framgång är kanske inte mycket att bry sig om.