Slussen ligger vid en historisk skärningspunkt för trafik- varu- och personströmmar inte bara mellan Stockholms olika stadsdelar utan även mellan Stockholm och landet i övrigt, ja världen. Genom den kontinuerliga landhöjningen har Åsön dessutom alltmer kommit att växa  samman med Stadsholmen, numera åtskilda endast av en av människor anlagd vattenränna. Förslaget hugger nu i ett slag sönder vad den geologiska processen skapat och river upp ett sår mellan de båda stadsdelarna. Motivet att därmed öka vattenytorna eller förbättra tillgången till vattnet är irrelevant: få andra städer har redan Stockholms karaktär  av stad på vattnet. Detta finns i högsta grad kvar och behöver inte på ett artificiellt sätt expanderas på bekostnad av andra värden. (Jag avstår från att diskutera eventuella miljömässiga och andra effekter av att förbindelsen mellan Saltsjön och Mälaren nu breddas och öppnas: vad händer t.ex. vid de iofs sällsynta tillfällen då vattenståndet i Mälaren är lägre än i Saltsjön?).
 
Redan här möter vi historielösheten. Men värre är att Kristinas, Polhems och Nils Ericsons insatser och minnet av järnbärandet sopas undan. Utan att kanske behöva behålla själva byggnadslämningarna borde man dock på något sätt kunna bibehålla minnet av Slussens betydelse som förbindelsepunkt mellan Mellansverige och omvärlden och dess betydelse för den export som till viss del lagt grunden till vårt nuvarande välstånd.
 
Vidare kommer, om förslaget genomförs, den gamla Göta landsväg att för första gången på många hundra år att blockeras av en Berlinmur av kontorsbyggnader. Den syn som resande fick –inklusive Gustav Vasa och Gustav III-  när man från söder eller väster nådde fram till platsen för den nuvarande Slussen eller det sista intryck som resande från staden –inklusive Kristina och de dödsdömda som forslades till galgbacken-  fick sopas nu undan fullständigt. Södermalmstorg blir inte längre en öppning mot huvudstaden, Mälaren och Saltsjön utan en vanlig torgyta, inklämd mellan väldiga kontorskomplex.
 
Nåväl. Jag inser att det historiska synsättet inte på något sätt kan intressera dagens stadsplanerare eller vara relevant för dem. ”History is bunk” sade redan Henry Ford och det har väl också varit en ledstjärna för de som utformat förslaget. Men det finns mycket tungt vägande nutida problem. Utsikterna, speciellt från Södermalmstorg, försvinner.  Den vidunderliga öppningen mot staden från Hornsgatans och Götgatans slut kommer inte längre att finnas utan ersättas med inklämdhet och skugga från de nybyggda husen. Aldrig mera kommer man att . från sluttningen nerför Peter Myndes Backe få se den imponerande synen av ett jättelikt kryssningsfartyg som vänder bakom Katarinahissen. Inte heller Djurgårdsfärjorna, skärgårdsbåtarna och annnan sjöfart. I stället får man blicka rakt in i en stor glaslåda. För att få se vyn från Västerbron till Kornhamnstorg måste man på något sätt först orientera sig fram bakom de nya byggnaderna. Om det ens kommer att vara möjligt är det i vart fall inget man gör i förbifarten om man till fots är på väg från Söder ner till Munkbron. (Att man dessutom skapar ett utmärkt gömställe för klottrare, a-lagare och dealers bakom de nya husen är kanske inte någon som arkitekter och stadsplanerare behöver bekymra sig om – det finns ju sociala myndigheter för sådant...)
 
Jag har under de senast åren skrivit ett antal artiklar på nätet om problematiken kring nya Slussen. Av dessa vill jag hänvisa till Södermalmstorg resp. ”Skam och förbannelse över de nidingar som gör detta”  och ber er att behandla dessa två artiklar som en integrerad del av dessa synpunkter .(I samband med den andra artikeln är det mig angeläget att påpeka att språkbruket inte är mitt utan ett citat från Konstakademins yttrande. Jag står visserligen fullt bakom deras synpunkter men skulle själv ha valt ett annat uttryckssätt. På något sätt är det dock betecknande att en myndighet som Konstakademin anser sig behöva tillgripa detta spåk.)
 
(Av mera anekdotiskt intresse är kanske  Från freden i Stolbova till Berg arkitektkontor  och Brottslingen återvänder.)
 
I övrigt tillåter jag mig att betvivla det kloka i att dra en mångfilig motorsvägsliknande led från Hornsgatan ned till Skeppsbron. Jag har dessutom inte förstått hur man skall kunna korsa den om man kommer från Götgatan och vill ner till de nya husen bredvid nuvarande Hilton.
 
Så varför desa byggnader som fullständigt kommer att förstöra en väsentlig del av Stockholms karaktär? Det hade ju varit fullt möjligt att genomföra de trafiklösningar som föreslagits (inkl. motorväg.,..) utan att bygga dessa hus. Förklaringen är naturligtvis att projektet med den ideologi som f.t. råder måste finansiera sig självt. Att använda offentliga medel eller upplåning vore impopulärt och en fara för de politiker som fattar besluten. Men detta är ett kortsiktigt och kortsynt betraktelsesätt som bottnar i egenintrese och inte i  omsorg om det framtida Stockholm.

(Upplagt för mina vänner i Yimby för att förklara vad jag menar med "kulturmord.")

arkivlänk