Ryssgården

Bloggaren Per Westberg berättar om hur Aftonbladet i en artikel om ombyggnaden av Slussen förväxlar Ryssgården med Södermalmstorg. Nätverket Yimby som arbetar för utvecklingen av inre staden kallade nyligen till en kvällsvandring med samling på "Södermalmstorg vid tunnelbaneuppgången." Emellertid är den öppna platsen vid tunnelbaneuppgången "Ryssgården" och inte "Södermalmstorg" vilket senare börjar ungefär där Götgatan och Hornsgatan möts och begränsas av bl.a. Södra Stadshusets nordliga flygel, Bellmanskrogen "Blå dörren" och hotell Hilton. Södermalmstorg vore värt en egen krönika och kanske också får det så småningom. Men det här skall handla om Ryssgården som synes ovan i ett kopparstick från från 1650.

För att få en förklaring till namnet får vi gå tillbaks till den fascinerande tiden för den Stora Oredan i Ryssland, Boris Gudonov och de falska dimitrijerna ("Boris wasn't good enough") dvs. 1600-talets början. Sverige, i Karl IX gestalt, var inte sent att utnyttja situationen och kastade sig över det i stort sett försvarslösa Ryssland i syfte att installera
konungens yngre son, Karl Filip (yes), som tsar. Nu blev det inget av detta men en för Sverige mycket lönsam fred slöts i Stolbova år 1617. (Jakob de la Gardie lyckades inta Moskva vilket ingen har gjort efter honom trots, som man vet, energiska försök.)

Ett av villkoren i Stolbovafreden var att svenska köpmän skulle få fritt utöva handel på vissa platser i Pskov och Moskva och motsvarande skulle gälla ryska köpmän i Stockholm och Viborg. (Pskov är en stad nära gränsen till det nutida Estland.) Medan ryssarna omedelbart uppfyllde fordringarna drog Sverige ut på saken till 1636 då provisoriska "bodar" byggdes vid Skeppsbron för att ersättas av en mera permanent anläggning vid nuvarande Ryssgården år 1641. (Jämför nuvarande handläggningstider för ombygganden av Slussen!). Sedan utbröt emellertid en livlig handel med bl.a. lin, lärft, hampa, olika slags pälsskinn, remtyg, stövlar och "ryska piskor."

Ryssgården gick sedan igenom skiftande öden med eldsvådor och stridigheter med myndigheterna. En grundläggande förändring skedde i och med det s.k. stora nordiska kriget 1700 - 1721 som tack vare Karl XII innebar slutet på Sveriges stormaktstid. Periodvis behandlades de ryska köpmännen i Stockholm som krigsfångar och deras varor beslagtogs. Ryssgården förföll och förstördes av en ny storbrand. När ryssarnas kontraktsenliga rättigheter upphörde år 1817 kunde man trots detta fortsätta att utnyttja Ryssgården då Sverige efter det nesliga svensk-ryska kriget knappast hade något att sätta emot. Detta sakernas tillstånd varade till 1879 då staten återfick Ryssgården i utbyte mot den svenska handelsgården i Moskva.

Ën av orsakerna till att Sverige dröjde så länge med att uppfylla villkoren i Stolbovafreden var att dessa även innefattade rätt för ryssarna att utöva sin religion samt att ha en rysk kyrka i Stockholm. I fördraget heter det att åt ryssarna "handelshus giffwes, och att de måge hafue deris frie gudstjenst efter deris religion i deris hus och stufuur udi Stockholm och Wiiborgh". Till en början utövades också ryska gudstjänster i bodarna på Ryssgården för att under oroligare tider förflyttas till diverse andra lokaler i omgivningen. 1748 fick ryska kyrkan egna lokaler i Södra Stadshuset, dvs. nuvarande Stockholms Stadsmuseum. Här hölls ryska gudstjänster till 1846. Men, enligt samtida vittnen, fortsatte sådana gudstjänster att hållas i ett "kryptliknande rum" efter ryska revolutionen och ända in på 1920-talet.

Det var dock inte förrän 1967 som den öppna platsen utanför tunnelbaneuppgången vid Slussen och stadsmuseet officiellt fick namnet "Ryssgården" - ett namn som den alltså informellt burit sedan 1641. Och vad skall hända nu?

Bengt O. Flarnfri schalottenlök
Försök