Tillbaks till: När jag ändå har ordet
Mina Europasidor:
Mina andra weblogs:
Andra sidor på denna site:
"a man in a trenchcoat who gets the job done" Garrison Keillor. "Guy Noir"
|
Allltid exakt samma miljöer
det är helt vackert, det är helt och hållet detta som är jag. Mineralvattenbaren i Colettes källare! Detta är tryggheten. Fredrik Strage, DN Kultur, 9/9 2005
Jag vet att min "vän" Klipspringer alltid tyckt synd om mig eftersom jag egentligen aldrig lämnat Nykvarn, den lilla staden väster om Södertälje, utom en gång då vi tillsammans besökte "Debaser" vid Slussen och jag fick ont i huvudet. Och nog känner jag litet självmedlidande ibland när jag ser honom komma hem med nya fascinerande etiketter på sin stiliga kabinväska i svart skinn från Louis Vuitton. "Du, Klippis," säger jag, "du som rest över hela världen och sett så mycket måste väl vara en lycklig människa?" Klipspringer betraktar mig trött genom sin Armata di Mareglasögon från Vidivici och säger: "Det spelar ingen roll om jag åkt till London, Paris, New York, Los Angeles eller Berlin. Kulturellt och mentalt förflyttar jag mig inte en millimeter från det så kallade SoFo-området på Södermalm i Stockholm." "Jasåru", genmäler jag, "men det sägs ju att det bästa med att resa är att man upptäcker nya saker"? "Det kan så tyckas" svarar den sardoniske cynikern, "men jag hamnar alltid i exakt samma miljöer: bohemiskt minimalistiska caffelatte-enklaver där alla har basebollkeps och designerjeans, butiker fyllda av snuskigt dyra doftljus och Barbapappa-statyetter". "Barbapappa" - undrar jag förvånat, "hur i allsindar kan det komma sig - har man verkligen designerjeans i Mozambique eller Kirgizistan? Och Albanien under Hoxhas regim, kände dom verkligen till Barbapappa?" - undrar jag alltmera förbryllad. "Det är så här" säger den kuslige kufen, "när jag skall resa någonstans ringer jag mina vänner och dom säger alltid 'Å, Lusaka är fantastiskt. Du måste kolla upp uteserveringarna med chèvre & valnöts-focaccia på Saddam Hussein Street.' Eller 'Joburg? Jag köpte de mest fantastiska doftljus med magnoliacitrongräsarom nere i Soweto.' 'Surinam! Du får inte försumma Bruine Bonen met Rijst på Krasnapolsky. Och deras Gemberbier!' Ja, så blir det som det blir. Alltid exakt samma miljöer. Popkulturella getton där man talar föraktfullt om svenskarna som äter köttbullar. Paramaribo Salzburg Chisinau; allt är likadant och sjukligt fräscht och personalen ängsligt dryg ." Betänksamt skakar jag på huvudet. Det är alltså ett trist och meninglöst liv som K. för trots dess yttre glans. Det är nog så att Nykvarn är mera spännande i alla fall. Och jag förstår att jag varit en otacksam idiot som gnällt över servicen på Goggos Restaurang och Pizzeria. "Men att komma hem är väl i alla fall som en schlager?" - undrar jag försiktigt. "Ja, det skall vara 'Ingen vill veta var du köpt din tröja' då" säger K. och sörplar missmodigt vidare på sin latte.
Not: Kursiverade passager så gott som ordagrant citerade ur en kulturartikel av Fredrik Strage i DN 9/9 2005 med samma rubrik som ovanstående inlägg. K. och jag vill nämligen understryka att det inte bara är kulturknuttar som har det tufft.
|
Ondskan finns överallt das Böse ist immer und überall! (Tyskt ordspråk)
Med häpnad stirrade jag på min "vän" E. Klipspringer som satt lutad över datorns tangentbord, som han dock bearbetade på ett synnerligen märkligt sätt. - Vad håller du på med? Varför pressar du ner tangenterna så långsamt, en och en, och varför har du lagt ut ett bomullspaket under tangentbordet? K.- tittade irriterat på mig och gjorde ett tecken till mig att hålla tyst. Så väste han: - Du har väl läst att en forskare på IBM har lyckats avlyssna en dator genom att spela in ljudet från tangentbordet och översätta det till text. Tangentbordet är som en trumma - om ljudet spelas in och tolkas av ett avancerat program så kan det översättas till bokstäver och symboler. Det betyder att brandväggar och lösenord blir helt värdelösa! - Men vad sysslar du med som är så hemligt och viktigt att du tror att du blir avlyssnad, frågade jag häpet. - Jag betalar mina räkningar, fräste K. genom mungipan. -Jag misstänker starkt att alla kunder i min bank har blivit avlyssnade. Jag väntar fortfarande på mer detaljerad information om det jag hörde i går att svenska sajter omedvetet bidragit till datoravlyssning. För är det så borde de i rimlighetens namn informera sina besökare om detta, så att besökarna har en rimlig chans att kolla om de blivit smittade Att det latent paranoida drag som jag sedan länge oroligt iakttagit hos K.- nu brutit ut i sin fulla prakt, blev jag mer och mer övertygad om. - Har du verkligen någon information om att det skulle kunna vara så? frågade jag. Försiktigt, för att inte ytterligare hetsa upp honom i denna labila sinnesstämning. -Nej, sade Klipspringer. - Det har varit alldeles knäpptyst. Inte ett ord har jag eller någon annan hört. Det är det som är så misstänkt. Jag håller mig till vad en av landets främsta virusauktoriteter sagt: Tystnad kan vara klädsam. Men inte alltid, i alla sammanhang. Hur är det Nordea? Stämmer ryktena? Det verkar som det i alla fall ... Total tystnad kan tolkas som en bekräftelse.
Tankfullt betraktade jag den kuslige kufen. Kunde det vara så att han kommit på en verklig säkerhetsrisk? Det verkade lite osannolikt men jag erinrade mig hur de amerikanska säkerhetsorganen rekommenderat anfall på Irak eftersom man inte kunnat bevisa att Husseins agenter inte hade träffat al-Quaida i Prag före den 11/9. Kanske är det så man måste tänka i dessa ondskans tider?
-Men du har väl en ordentlig brandvägg och ett antivirusprogram, frågade jag.
-Nej, det blir för dyrt, sade K.- och lade ytterligare ett lager bomull under tangentbordet
Not: Kåseriet ovan innehåller, delvis dolda, citat från en svensk bloggare. Eftersom jag är ute efter en företeelse (säkerhetsparanoja) och inte en person länkar jag denna gång inte.
|
De mortuis allt annat än bene -To paralyze the signature's sperm mumlade min besökare ur IKEA-fåtöljens djup. Bekymrad betraktar jag min gamle vedersakare E. Klipspringer vars känsla för decorum uppenbarligen ligger ytterst nära den aboluta nollpunkten. - Låt vara att Du postumt tagit heder och ära av Marika Rökk och Alia Izetbegovic men när Du ger Dig på själve Jaques Derrida avslöjar Du Dig som trist och oinsatt, påpekade jag, låt var att vi vetat detta sedan länge. - Du misstolkar mig, genmälde den kuslige kufen. Jag vill naturligtvis inte säga något som skulle kunna resultera i att jag skulle få ett protestbrev undertecknat av 300 academics, architects, artists, musicians and writers liksom dödsruneförfattaren i New York Times som uttryckt sig något vanvördigt om Einsteins, Wittgensteins och Heisenbergs like. - Låt mig citera Joseph Carroll, sade K.- och tog fram en misstänkt mångfärgad volym ur bokhyllan, - så förstår Du bättre hur jag ser på Derrida's betydelse. Han läste: By taking Derridean semiotics and Foucauldian discourse theory as a matrix within which to synthesize the obsolete linguistics of Saussure and Jacobson, the obsolete psychology of Marx, poststructuralism has generated an ever more complex system of rhetoric altogether detached from empirical study. Carroll i all ära men min egen favoritauktoritet på poststrukturalism är professor Felicia Marronnez vid University of California i Irvine. Jag minns att hon visat hur ...nothing short of a thorough-going revolt against the equivalence of word and thing, name and person, signature and certification can overcome the stifling of our prelinguistic freedom. A comparable insight enabled Derrida to show that South African apartheid...was actually brought about by phonetic writing which [in Derrida's words] "by isolating and hypostatizing being,...corrupts into a quasi-ontological segregation." Skulle alltså K.- och jag för en gångs skull vara eniga om något? Man kan aldrig lita på den sardoniske cynikern. Men klart är att Derridas betydelse bäst summerats upp i New York Times dödsruna: hans läror blev språngbrädor till ordinarie professorstjänster i fakulteter som länge dominerats av äldre kollegor och lätt skamfilade filosofiska läror.
Nidnot: Comment Det bästa nidporträttet av Derrida finns i Ch. Pallissers även i övrigt utmärkta roman Betrayals där han, lätt igenkännlig, förefinns i skepnad av den litauiske filosofen Henri Galvanauskas.
Olänkade källor: "to paralyze" - Derrida: Glas, p.280 "Carroll" - Joseph Carroll: Evaluation and Literary Theory, 1995, p.27 "Marronnez" - Sea and Ski Professor of English, University of California at Irvine i uppsatsen Why? Wherefore? Inasmuch as Which? bidrag till Modern Language Association's December 2000 Convention in Washington, D.C. Länkar till N.Y.Times via mymarkup.net Ridå: Citaten från Derrida (inklusive om Sydafrika) och Carroll är autentiska men har hämtats, liksom den helt fiktiva Felicia Maronnez, från Frederick Crews' Postmodern Pooh, (New York 2001), en bok som rekommenderas även seriösa Derridafans. Uppsatserna Just Lack a Woman (Sisera Catheter) och Resident Aliens av Das Nuffa Dat, pionjär inom området Postcolonial Studies och numera Classic Coke Professor of Subaltern Studies vid Emory University rekommenderas särskilt.
bokmärk
|
En förnedringspotential i Habermas anda I nationalbibliotekets s.k. prunksal stötte jag på min flyktige bekant E. Klipspringer, till synes försjunken i tankar inför en av de barocka väggmålningarna vars motiv och gestaltning idag ingalunda kan anses vara politiskt korrekt och feministiskt. (Egentligen märkligt att damerna i gamla tider tydligen drog ut i fält s.a.s. "topless." Måste ha varit både kallt och opraktiskt.) Naturligtvis ville jag inte försumma ett tillfälle att störa honom och frågade omedelbart vad hans ärende var. -Vad gör Du själv här, muttrade K.- ertappat. Den här gången var jag emellertid fullt beredd att ge ett svar som skulle platta till den gamle lärdomssnobben. - Jag skall bara lämna tillbaka första numret av The Anti-Jacobin Review från 1978, som jag haft hemma några dagar för att i detalj studera James Gillray's "The promis'd Installment of the High Priest of the THEOPHILANTROPES, with the Homage of Leviathan and his Suite" vilken som Du säkert vet är riktad mot de franskinspirerade elementen. Precis som Bush och hans freedom fries, tillade jag belåtet. Jag var nämligen säker på att K. inte visste mycket om jakobiner. - Det där är bara trångsynt ytlighet, avgudadyrkan och opåkallad uppmärksamhet mot adiafora och tomma skuggor, genmälde K.- nedlåtande. Nu hade jag honom: - Du kan inte komma undan genom att citera från Shadows of Cavernous Shades: Charting the Chiaroscuro of Realistic Computing som Du hade hoppats att få föreläsa om på parapsykologiska instituitonen vid Lunds Universitet ! , sade jag triumferande. K.- drog sig snabbt tillbaka men genmälde så: -Må så vara men vad jag menar är att det numer inte ger någonting att hålla på med sådana där gamla saker. I form av forskningsanslag menar jag. Därför koncentrerar jag mig nu på modernismens förnedringspotentialer men i ett medierat perspektiv. Jag är nämligen övertygad om att familjerna i en mediapedagogisk kontext har blivit reflexiva processer och bör studeras som sådana. I motsats till Habermas synlighetsbaserade offentlighet, om jag säger så. Jag tog ett hastigt farväl av K.- Väl hemma tittade jag igenom en av de bästa bloggarna som följer modern forskning. Mycket riktig, precis som jag misstänkte, det var knyckt, knyckt, knyckt! Förnedringspotentialer....! Men i ett måste jag ge den kuslige kufen rätt: det finns pengar att hämta både här och där. Man måste vara öppen för paradigmförändringar, det kan löna sig. Jag tog Norsteds svenska ordbok ur hyllan och slog upp "mediapedagogisk" men där stod ingenting.
Hjälpsam not: Alla länkar går till välrenommerade svenska bloggar eller tidningsartiklar och inte till några krångligheter. Titta gärna. (Med vederbörliga ursäkter till Erik Stattin och Håkan Kjellerstrand)
|
Frågan är fel ställd Naturligtvis var det ett misstag att anförtro min "vän" E. Klipspringer mina bekymmer över den förestående utvidgningen av EU. Jag hade just läst Lena Mellins kloka och insiktsfulla analys Nu exploderar EU . - Tänk Dig, sade jag betänksamt, 75 miljoner nya innevånare i EU. Tror Du verkligen att de är mogna för detta steg? Men lyckligtvis har nu Sverige insett att även vi måste skydda oss mot den flodvåg av cyprioter, slovener, ester och polacker som kommer att välla in när väl slussportarna öppnas. -Ja, det var smart gjort av Persson, nickade K. förnumstigt. - Först lova att inte införa några övergångsbestämmelser för att underlätta förhandlingarna och sedan, när allt är klart, göra precis tvärtom. Ett strålande exempel på politisk mognad. Man kan aldrig vara riktigt säker på om K.- menar vad han säger eller inte men jag valde att ta hans ord at face value. Men han fortsatte: -Här har jag en rubrik från dagens tidning: What are my obligations as an EU citizen? Den frågan är ju helt fel ställd. "Rights" skall det naturligtvis heta. What are my rights as an EU citizen? Det är väl någon som har förläst sig på ask not what your country...osv. Och sådant skall man behöva läsa i the Times. -The Times, upprepade jag misstroget. - Ja, the Times of Malta hånlog K.- Nej, någon politisk mognad kan man inte vänta sig hos dessa småfågelätare. Men de kanske lär sig. Exempelvis av de herrar som tänker starta ett politisk parti för att komma in i EU-parlamentet så att de kan lägga ner det. Eller av artikeln på DN debatt som öppet propagerar för röstskolk som ett medel att utnyttja sina demokratiska rättigheter. Ja, vi får väl se hur den sardoniske cynikern reagerar när 75 miljoner människor med outtalbara namn utan vokaler översvämmar oss. Och beträffande Maltas framtidsutsikter: I have this clear notion it will sink back in the ocean.
|
2003 12 03
Stödet
Efter att föraktfullt ha avböjt en mugg Grythyttans Skogsglögg (Nr 4509) försöker min vän (?) E. Klipspringer att undvika att reagera på min rättmätiga harm över Skandiaskandalen genom att omsorgsfullt låtsas studera Dagens Nyheters artikel om vänsterpartiets partikongress. I och för sig en viktig händelse efter den senaste TEMO-undersökningen. Det gäller ju ändå ett av de medregerande partierna som måste godkänna regeringen om den skall kunna sitta kvar. För att underlätta detta har ju partiet ett antal politiskt sakkunniga utspridda i de viktigaste departementen som bevakar att ingångna avtal och överenskommelser följs.
- Kronobergskretsen vill att partiet skall verka för att Sverige skall lämna EU-, påpekar jag. - Det är ju alldeles befängt.
- Inte alls- säger då K. - Jag antar att man tänker börja med att inte ställa upp valet till EU-parlamentet nästa år. Det vore konstigt om man fortsatte att arbeta i och ta betalt av en institution som man vill avskaffa. Jag ser också att många motionärer tycker att begreppet 'socialistisk' är för vagt och vill ha in ordet 'marxistisk' i programmets portalparagraf" som DN skriver.
- Jag tycker inte om Din ton- säger jag harmset, - alla vet att (v) är ett modernt, demokratiskt och feministiskt stödparti som verkligen behövs nu när (s) drar sig allt längre mot mitten.
- Jovisst, och liksom vi alla fördömer man ju kriget i Irak. Som en av de ledande (v)-företrädarna sade häromdagen ”Jag har svårt att se hur man kan sitta här och vara moraliskt indignerad över att Röda Korset är en måltavla. Jag tycker att vi måste tillbaka till kärnfrågan.Har irakierna rätt att bekämpa ockupationen? Ja, det har de!"
- Du tänker då bara på mat, muttrar jag, men feminismen har i alla fall ingen bättre företrädare här i landet.
- Nej, fast den blir möjligen litet svårdefinierad i framtiden om Skånekretsen får igenom sin motion där man skriver att man "tycker det är viktigt att slå fast att vi inte tror att kön är av naturen givet" säger den sardoniske cynikern.
Jag finner det meningslöst att diskutera längre. Jag påpekar dock för den kuslige kufen att även Regeringskansliets språkexperter anser att könstillhörighet är socialt och kulturellt betingad och att det t.o.m. finns en sociologisk modell med sex (sic!) olika parametrar för att underlätta bestämningen.
K.- verkade faktiskt ta intryck av min argumentation. Utan ett ord fyllde han muggen med glögg och svepte den i ett enda djupt andetag. Han satte så när ett russin i halsen men sade till slut:
- Och vad anser Du om ungdomsrevolten på Medborgarplatsen?
|
2003 10 17
Mörkrets furste stiger ned
Efter vårt möte i K.u.K Hofapoteke lämnar mig den tämligen envetne Klipspringer inte mycket ro. Förgäves försökte jag avstyra hans avsikt att hemsöka mig med motiveringen att jag skall gå och lyssna på Jonas Söderströms föreläsning på ABF. - Alla försök att uppnå någon form av bildning är ändå meningslösa i Ditt fall. Förresten har t.o.m. Erik Stattin ifrågasatt värdet av bildning. Du behöver inte vara mer katolsk än påven som inte ens fått fredspriset. Nu ses vi i morgon. Så sitter den kuslig kufen nu i min IKEA-fåtölj, vällustigt tummande på en kupa Prince Hubert de Polignac (XO, scrolla neråt) som jag egentligen lagt åt sidan för att fira JA-segern i euroomröstningen. Jag försöker att få honom ur jämvikt: - Du skall ju vara någon sorts rationalist men Du måste väl medge att förnuft och upplysning blir alltmera sällsynt i den internationella politiken. Du har väl läst att en statssekreterare i amerikanska försvarsdepartementet anser att Gud har utsett Bush till president trots att det bara var en minoritet av folket som röstade på honom och att fienden egentligen inte är Saddam eller bin Laden utan "a guy called Satan." Och Rumsfeld ställer sig bakom honom! Jag betraktar K.- som för tillfället förefaller helt absorberad av andra satsen ur Ignaz Moscheles pianokonsert nr 2 i ess-dur med Tasmanian Symphony Orchestra som snurrar (?) i cd-spelaren. Nu blir den gamle gudsförnekaren i vart fall tvungen att hålla med mig! -Alldeles utmärkt, säger K.- sardoniskt. Jag hoppas på flera sådana uttalanden, gärna från Bush själv, så att det står helt klart att den amerikansk/brittiska utrikespolitiken är ett heligt korståg mot de otrogna, beordrat från allra högsta ort. - Är Du alldeles rysk? Har Du blivit "born again", precis som ush, Bush menar jag chockerad? - Ingalunda, säger K.- och smuttar vidare på den alltför dyrbara konjaken, -men mycket av det globala eländet har vi den organiserade religionen att tacka för. Som vi vet tjänar organiserad religion huvudsakligen till att ge prästerskapet kontroll över människor som har behov att hitta mönster i tillvaron. Det spelar ingen roll om det är påvar, pastorer, imaner, mullor, rabbis, gurus, medicinmän eller schamaner. Och kontrollen utövar man genom fysisk och andlig terror. Nu kan vi ju i det sekulariserade Europa, och speciellt i Sverige, med lätthet angripa och förlöjliga kristna fanatiker i USA som ju ligger ganska långt bort medan vår "tolerans" och allmänna flathet förhindrar oss från att ge oss på andra religioner vars utövare då kanske skulle bli ledsna och känna sig diskriminerade. Men om vi börjar inse det vanvettiga i att åberopa sig på övernaturliga makter för att bomba och spränga sig själv och andra i luften kanske vi så småningom kan börja förlita oss på en sekulariserad humanism som riktlinje för politik och offentlig verksamhet och lämna det övernaturliga till vars och ens privata sfär. Skräckslagen stirrar jag på K.- Tänk om Christina Zaar i Dagens Nyheter skulle hört detta! Och skulle det komma ut i Lunds Universitet att jag har sådana "vänner" kan jag väl säga farväl till den välbetalda gästföreläsning om Shadows of Cavernous Shades: Charting the Chiaroscuro of Realistic Computing som jag tänkt hålla i höst. Plötsligt känner jag...-kan det vara? - jo, minsann, en svag doft av svavel blandar sig med aromen från konjakskuporna. För säkerhets skull byter jag cd och lägger på Ich weiss dass mein Erlöser lebet ur Händels Messias trots att den försetts med dödskalleetikett av Apple computers.
Not: Det fanns två exempel på product placement i det här inlägget. Märkte ni vilka? Jo naturligtvis var det fråga om ABF och K.u.K Hofapoteke som båda behöver all den reklam de kan få!
|
Oväntat möte På väg in i K.u.K Hofapoteke för att köpa en ask aspirin ser jag plötsligt min gamle vän (?) E. Klipspringer. Han stirrar in i skyltfönstret bredvid apoteket, till synes absorberad av en reklamfilm där Franz Beckenbauer, Karl Lagerfeld och Claudia Schiffer sparkar boll med varandra. Jag försummar inte tillfället att dunka honom hårt i ryggen eftersom jag vet att han tycker illa om det. Ertappad vänder han sig om, hans redan dystra anletsdrag mörknar ytterligare när han ser vem det är. Men jag försöker muntra upp honom. - Du som alltid skrev så elakt om Toni Blair, kallade honom för "Tricky Toni" och skällde på Sveriges regering för deras "följa Toni politik", Du är väl nöjd nu när Blair är i blåsväder, 60 % av folket tror att han ljög om Irak och hälften av hans eget parti vill byta ut honom? K.- ger mig en av sina berömda von oben blickar. - En ytlig och frasliberal observation, precis vad man kunde vänta av Dig. Hörde Du Blairs tal i Bornemouth där han läxade upp sina kritiker som inte hade alla fakta, insisterade på att han hade rätt och lovade att fullfölja sin politik med alla dess konsekvenser. Så talar en politisk ledare värd sitt salt. Det kan Du jämföra med vissa andra som säger att "resultatet är lätt att respektera" efter den största politiska motgången i sin karriär och som omedelbart börjar kränga på kappan så att den skall ligga i bidevind. Jag tror inte min öron! K.- som aldrig haft ett gott ord att säga om Blair så länge denne triumferande seglade fram på populismens pressmajonässmetiga räkmacka. -En politisk ledares uppgift är att leda - säger K.- hårt och menar att h/h skall göra just det och sedan ställa sig till ansvar i allmänna val vart fjärde år och inte varje gång pressdrevet går eller opportunistiska opinionsbildare eller comebacksugna losers hittat en språngbräda mot strålkastarljuset, eller hur han nu uttryckte det. - Men hur kan Du försvara en politiker som ljuger? - Det ingår i deras job description- säger K.- och återgår till att betrakta Claudia Schiffer. Jag lämnar den kuslige kufen och går in på apoteket. Jag köper två askar aspirin i stället för den enda som jag ursprungligen tänkt.
|
|