Konsumentprisernas utveckling sedan början av 2002

 

Källa: Eurostat

 

Vi kan också roa oss med att titta på valutakursernas utveckling under 2003 Riksbanken har inte längre någon ambition att påverka växelkurserna, de skall flyta fritt enligt ”marknadens” villkor. Sagda marknad styrs dock delvis av de förväntningar som räntepolitiken skapar.

Källa: Oanda.

 

Denna period har ju karaktäriserat av en av de kraftigaste valutaomvälvningarna under efterkrigstiden – dollarns förfall gentemot euron. Till vår stora förvåning ser vi att kronkurs och eurokurs förlupit praktiskt taget parallellt. De smartare engelsmännen som också står utanför EMU har däremot låtit pundet sjunka i värde i takt med dollarn och därigenom, liksom USA,  skaffat sig betydande konkurrensfördelar, bl.a. på bekostnad av svenska företag. Det kan man kanske kalla en ”asymmetrisk” valutachock! Varför har nu inte Riksbanken gripit in med djärva penningpolitiska initiativ och korrigerat kursutvecklingen så att vår konkurrenskraft bibehållits?

Lars Heikensten, Irma Rosenberg med kollegor är smarta personer och kunniga ekonomer – de vet vad som är möjligt och inte. De är också för ett medlemskap i EMU.

 

Alla kan ta ner handen nu utom Gudrun Schyman, Peter Eriksson, Lars Ohly, Lars Wohlin och marxistiska kampförbundet. Låt mig sammanfatta: 

·         Sverige är redan hårt knutet till den gemensamma valutan och möjligheterna att föra en självständig ränte- och penningpolitik är ytterst begränsade

·        Dock spelar detta knappast någon roll eftersom:

o    risken för ”asymmetriska”  chocker är låg givet ekonomins öppenhet och internationella beroende

o   dessutom är penningpolitikens möjligheter att styra den ekonomiska utvecklingen är ytterst tvivelaktiga

·      Nu kan man dock inte glädja sig åt detta eftersom Sverige och andra länder skulle behöva en aktiv och kontracyklisk finanspolitik vilken dock verkar utebliva. Detta har dock överhuvudtaget ingenting att göra med EMU – vi får dras med detta problem vare sig vi går med eller inte.

·      Utanförskap medför emellertid att vi inte kommer att ha något inflytande över den ekonomiska politiken i EU (inte bara räntepolitiken i EMU). Vi förlorar dessutom tillgång till värdefull information. Sverige (och Danmark) degraderas till andra klassens medlemmar och kommer om 5  - 7 år att vara de enda länder av de 27 medlemmarna som står utanför samarbetet. Ja, UK också förstås men ”Tricky Toni” och hans efterföljare går givetvis sin egen väg. Hur gärna våra makthavare än vill tro det kommer inte engelsmännen att förbli våra bundsförvanter i vått och torrt: börjar det att regna smiter de nog iväg och tar paraplyet med sig.

 

tillbaks till början av artikeln on penningpolitik