I slutet av 2007 gycklade flera bloggare och givetvis  också När jag ändå har ordet  med en del idéer som framförts av barnkammarliberala skribenter. Någon menade att det var "vansinne" och "vidrigt" att kräva att lokaler tillgängliga för allmänheten måste handikappanpassas, någon annan  menade att "allemansrätt är socialism"  och en "inskränkning utan like"  i äganderätten. I en kommentar jämförde skribenten i fråga blåbärsplockning med inbrott i syfte att "ta saker som du har köpt, fått eller ärvt".

Lätta mål och så här i efterhand ter det sig litet futtigt att ge sig på dessa troskyldiga idéer även om den senare skribenten faktiskt var politisk sakkunnig i Arbetsmarknadsdepartementet och ersättare i riksdagen (m). Naturligtvis skulle ingen regering eller politiskt parti kunna gå ut och kräva att allemansrätten avskaffas. Tanken får förbli en våt dröm hos yngre idealister.

Nej, det hela måste genomföras med betydligt subtilare metoder.  I Sverige finns ett lagstadgat strandskydd som innebär att allmänheten har fritt tillträde till sjöstränder och lustlinjer och att bebyggelse inte får ske på eller i omedelbar anslutning till stranden. Givetvis kan undantag beviljas och då av länsstyrelsen som ju är statens förlängda arm ute i regionerna. Som var och en enkelt kan konstatera beviljas dessa undantag generöst. Om enskilda personer överträder bestämmelserna händer som regel ingenting.

Regeringen har nu lagt fram ett förslag till ny strandskyddslag som i huvudsak går ut på att beslutanderätten skall överföras till kommunerna som får tillåta bebyggelse på stränder om det "långsiktigt gagnar och stärker landsbygdens utveckling." Man påpekar särskilt att det kan röra sig om "uppförande av en- och tvåbostadshus i anslutning till befintlig bebyggelse."  Särskilt konspiratoriskt lagd behöver man ju inte vara för att inse att kommunerna kommer att finna det utomordentligt gagnligt att locka till sig ekonomiskt starka intressen genom att locka köp- och skattekraftiga personer med fina strandtomter.(Se t.ex. 'Kyrkoordnaren' om hur en IT-miljardär köper en hel ö). Kommuner och landsting jublar  medan naturvårdande instanser, inklusive Naturvårdsverket, "sågar" förslaget enligt Sv.D. Naturligtvis är det inte fråga om inskränkning i allemansrätten säger regeringen utan förhållandet att  "kommunerna får möjlighet att direkt inom ramen för sitt arbete med detaljplaneläggning kan upphäva strandskyddet ska inte ses som en lättnad utan som en förenkling och en effektivisering av processen." 

Just nu har regeringen också tillsatt en utreding med uppgift att försöka slopa "den nuvarande gränsen för svårföryngrad skog och fjällnära skog." Där får man nämligen inte avverka vilket naturligtvis är "socialism" och "en inskränkning utan like". Det tycker även skogsbolagen medan de förmodligen socialistiska naturvårdsintressena är emot.

Allemansrätten och den enkla tillgången till en förhållandevis oskadad natur är en av de få saker som på ett positivt sätt särskiljer Sverige från de flesta andra Europeiska länder.  Att den också ären ekonomisk resurs som turistmål  och att glesbygden t.o.m ibland blivit invandringsområden för stressade kontinentaleuropéer är väl känt. Nu urholkas dessa rättigheter och denna resurs på ett lömskt och smygande sätt. Naturligtvis ropar man inte på nyliberalt vis om "vansinne" , "vidrigheter", "socialism" och inskränkningar "utan like." I stället "effektiviserar man processen" eller  "tillsätter en utredning." Men linjen däremellan är fin och slutresultatet blir detsamma.

Vi skulle önska att en liten liten bråkdel av det intresse som ägnades FRA-lagen kunde riktas också mot  regeringens försök att  beröva oss tillgång till stränderna och hugga ner vår skog.