Reaktionerna i Österrike efter den schweiziska minaretomröstningen skiljer sig -ytligt sett- inte så mycket från de svenska eller från andra europeiska länders. Kommentarerna är dock något kryddade med den överlägsenhetskänsla gentemot Schweiz som är vanlig här. "Så bigotta är i vart fall inte vi." Skrapar man litet på ytan träder dock en något annorlunda bild fram.
Ett undantag från det fromma avståndstagandet utgör landets största dagstidning "Kronenzeitung." Tidningen är ett boulevardblad av allra värsta sort. Men man beräknar att den läses av ca 1 miljon människor dagligen. Dess politiska vikt kan inte underskattas. Den nuvarande socialdemokratiske förbundskanslern skrev före det senast valet ett brev till tidningen där han lovade att anordna folkomröstning om varje framtida förändring i EU-fördragen. Eftersom det konservativa partiet inte accepgterade ett sådant krav anser många bedömare att detta var den direkta anledningen till att socialdemokraterna, om inte vann valet, så dock förlorade minst av regeringspartierna.
Tisdagsupplagans texter är delvis så motbjudande att man inte kan citera dem. Bland de lindrigare är en kolumnist som efter att i en halv spalt ha listat alla gamla fördomar om Schweiz kommer fram till att "
man har grovt underskattat er, kära schweizare. Nu har ni rättat till den bild vi haft av er. En välkommen signal i denna värld fylld av modlöshet och resignation." Och chefredaktören själv som roar sig med att skriva dagsvers skriver i orimmad översättning: "
Skulle det gå efter regeringens vilja skulle Schweiz snart ha många minareter vilket ju bland muslimer oftast är ett krav på äganderätt. Men i Schweiz är det folkets vilja som gäller. Det är landets styrka och stolthet. Även om det retar alla godhjärtade människor - folket har talat och därmed basta!"
(I samma nummer men i ett annat sammanhang beskrivs invandrarna som "
polska biltjuvar, nigerianska drogdealers, georgiska maffiosi, rumänska inbrottstjuvar, ryska kvinnohandlare, tjetejenska terrorister...indiska knivhuggare, italienska skyddspengutpressare, kurdiska kravallmakare och iranska proffsmördare" som tolereras av samhället.)
En sådan omröstnimng vore av författningsmässiga skäl inte möjlig i Österrike säger man här och slår sig för bröstet.. Samtidigt säger inrikesministern "j
ag lyssnar hellre till kyrkklockor än till böneutropare." I mera sansade "Der Standard" påpekar Farid Hafez, österrikisk forskare vid universitet i Wien, att man i Kärnten och Voralberg redan 2008 förbjöd byggandet av minareter och moskéer. Förbuden möjliggjordes genom att det konservativa partiet (regeringspartiet ÖVP) lierade sig med det postfascisitiska FPÖ. Hafez påpekar att medan i Schweiz politiska partier, kyrkor och stora delar av det civila samhället i sällspord enighet fördömer minaretförbudet finns det ingen sådan enig front i Österrike. Biskopen av Feldkirch understödde bygganadsförbudet och t.o.m. regeringsmdlemmar hittade passande argument för att inte tillåta moskéer och minareter.
Rubriken till detta inlägg är tagen från en FPÖ-affisch från senaste parlamentsvalet.
FPÖ är ett öppet rasistiskt och främlingsfientligt parti vars valmaterial förmodligen vore otänkbart - och möjligen olagligt- i det flesta europeiska länder. I motsats till extrempartierna i Sverige, Fankrike, England och Belgien är FPÖ ett stort parti. I parlamentet det tredje största, i förbundslandet Wien det näst största. Det är ingen alltför vågad prognos att FPÖ kommer att bli större än socialdemokraterna i nästa parlamentsval och större än de konservativa i valet i Wien, båda nästa år. I så fall ligger vägen öppen för regeringskoalitioner mellan konservativa och FPÖ, i Wien möjligen under en borgmästare från FPÖ. Dss ledare Hans-Christian Strache har fotograferats i naziuniform "i ungdomligt oförstånd" säger han själv och hälsas regelbundet på valmöten av ungdomar med Hitlerhälsning.
Schweizarna står alltså inte ensamma, i själva verket överträffas de vida av österrikiska politiska partier och strömningar i opinionen. Och hur skulle en omröstning i Sverige slå? Det kraftiga uppsvinget för Sverigedemokraterna är ett klart varningstecken.
En otrevlig bieffekt är att det blir allt svårare att framföra seriös kritik mot den muslimska religionen och framför allt mot dess prästerskap. Även om kritiken grundas sig på de bästa upplysningstraditioner löper kritikerna stor risk att buntas ihop med Strache, Åkesson och Blocher. Därmed fördröjs eller förhindras den reformation av den muslimska religionen som är trängande nödvändig om den skall fungera i ett sekulärt samhälle. Och innan detta sker har de verkliga islamofoberna, som naturligtvis är vanliga xenofober, ett lätt spel.
arkivlänk
