I en artikel i Dagens Nyheter 20/12 2008 ang. Peter Englunds utnämning till Svenska Akademins ständige sekreterare säger hans företrädare Horace Engdahl:
"Han måste göra till sitt motto ett talesätt från 1700-talet: 'Det räcker inte att vara hängd. Man skall vara hövlig också!'”
Men vad är det för talesätt? I mitt bakhuvud ekar något från forna dagar men i versform: "Det är ej nog att vara hängd. Man skall ock hövlig vara." Kellgren? Lenngren? Thorild? Bellman är det ju inte i varje fall. Fjärran från all referenslitteratur frågar jag en framstående kännare av svensk sjuttonhundratalslitteratur men inte heller där kan jag få någon hjälp.
När jag äntligen får Pelle Holm i min hand hittar jag naturligvis genast en referens:
Det är ej nog att vara hängd,
Man bör ock hövlig vara.
Som källa anger Holm: "Envallsson, Kronofogdarne 3,8 1787." Detta efter "Piis och Barré. Les vendangeurs ou les deux baillis, scen 17. 1780" där det heter:
Ce n´est pas tout d´être pendu,
Faut encore être honnête.
"Som ordspråk även i formen ´Ce n'est pas assez d´être roué, il faut encore etre poli'" tillägger Holm där "roué" väl kommer av "rouer", dvs. 'stegla, rådbråka' enligt ordboken.
Längre kommer vi väl inte där. Som alla vet -i vart fall de som orkat googla- var Piis och Barré pionjärer för den franska vaudevilleteatern i slutet av 1700-talet. Men vem var Envallsson? Det förträffliga ehuru dåligt uppdaterade Svenskt Biografiskt Lexikon ger detaljerat besked: "Envallsson, Carl Magnus, f. 24 okt. 1756 i Vaxholm, † 14 juli 1806 i Stockholm (Nik. ). Föräldrar: Kyrkoherden Johan Enevall och Margareta Insulin. Student vid Uppsala univ. 10 dec. 1768: disp. pro exerc. 8 maj 1776; e. o. kanslist i Krisskollegium 21 april 1785; registrator där senast 1799; notarius publicus i Stockholm 20 jan. 1802. Översättare, skriftställare, dramaturg. LMA 1786. — Ogift."
Förutom sin dramaturgiska och musikaliska verksamhet ägnade sig E. "även åt ämbetsmannabanan" skriver SBL fast man undrar över hur han fick tid med det vid sidan av sina 80 (!) dramatiska verk och "sex häften anekdoter och historietter." För varje dramatiskt verk fick han "3 rdr 24 sk:r" i veckan vilket inte låter så mycket. Även på den tiden hade man problem med fildelning. Visserligen fick författaren en ersättning för försäljningen av manuskript men tryckta pjäser fick uppföras fritt.
Sin största framgång nådde E. enligt SBL med just "Slåtter-ölet eller Kronofogdarne" där fogdarne Polykarpus och Bryngel tecknades i "robust och frivol anda" dock utan att ge full rättvisa åt "originalens förfinade grace och raffinemang."
E. lade sig även i tidens litterära strider och publicerade parodier på "Thorilds bombastiska orimmade hexameter." Thorild blev inte svaret skyldig och kallde E. för "det »låga vettets duumvir», »sumpens genius» i »hundabroderskap» med Kellgren." Här har Johan Lundberg och inte minst hans vedersakare en hel del att lära sig.
SBL:s lista över Envallssons tryckta arbeten är imponerande och fantasieggande med så vitt skilda titlar som "Niugg spar och Fan tar," "Divertissement i sång, gifvit på Nya svenska theatren den 28 junii 1785 i anledning af Hans Kongl. Maj:ts lyckeliga återkomst" eller "Det blef ingen julgröt, men ändå en glad julafton."
Här lämnar vi Envallsson åt hans öde men går tillbaks till Pelle Holm som ger ett annat exempel:
Det är ej nog att vara dum,
Man bör ock nådig vara.
Dessa rader skrevs tydligen av Leopold i dikten "Pehr Enebom" 1795. Även här får vi hjälp, denna gång av inget mindre än Google Books och minsann, här hittar vi guld. Även Leopold var tydligen ilsken på Thorild och skrev "den bekanta visan »Svenska Parnassens klago- och svanesång till Pehr Enebom» " om denne. Vi knycker en vers:
Pehr Enebom! Pehr Enebom!
Du har ej kärligt sinne.
Förstånd blef ej din rikedom,
Men kanske har du minne
Därmed har väl ungefär allt blivit sagt som kan sägas om detta. Ni kan ju tala om det för Horace Engdahl om ni träffar honom. Men han känner nog redan till alltsammans .
