Här menar Länsstyrelsen visserligen att sökandens vistelse i landet "icke kan anses önskvärd" men har ändå inga problem med att bifalla hans ansökan både en och två gånger. Man kan spekulera i vad "icke önskvärd" i detta fall betyder - inget som helst negativt om Tucholsky förekommer i utredningen. Vår hypotes är att epitetet "önskvärd" endast gavs till flyktingar som direkt svarade mot statsintresset, främst utrikespolitiskt. Sverige må ha varit "naziinfluerat" men även en mera objektiv bedömning kunde lätt ha givit vid handen att integrering av personer som berövats sitt tyska medborgarskap och som stod på nazisternas svarta lista skulle vara en belastning för neutralitetspolitiken och därmed inte önskvärd. Trots detta tvekade man alltså inte att ge Tucholsky sitt främlingspass. Han var även mantalsskriven i Hindås och betalade kommunalskatt där.

Men ansökte  Tucholsky verkligen om svenskt medborgarskap och nekades detta? I den långa skrivelse som ingår i Utläningskommissionens dossier uttrycker Tucholsky visserligen sin önskan om att  bli svensk medborgare och påpekar att han därför håller på att lära sig språket. Det är emellertid knappast fråga om en formell ansökan. I en understreckare i SvD. från 11/8 2003 skriver historikern Barbro Eberan: "efterforskningar i svenska arkiv har uppdagat att han inte ens bemödat sig om ett svenskt medborgarskap utan själv ansökt om ett främlingspass." Vi vet också att Tucholskys advokat i november 1935 avrådde honom från att redan nu ansöka om medborgarskap. Dessutom anger ju både landsfiskal och länsstyrelse att man inte motsätter sig att "sökandens framställning vinner bifall."

I marginalen kan vi anteckna att Tucholsky "fibbade" litet när han skrev sin ansökan. Till synes helt opåkallat meddelar han att han ibland beskyllts för att vara kommunist men att detta inte är sant: det enda politiska parti han tillhört var SPD och dess föregångare USPD. År 1927 invaldes emellertid Tucholsky i styrelsen för den kommunistiska organisationen "Rote Hilfe Deutschland." Vidare uppger han att han inte utövat någon politisk verksamhet i Sverige.  Det må vara en definitionsfråga men 1930 och 1931 underteckande Tucholsky bland många andra två upprop i kommunistiska Ny Dag: ett "För Sovjet-Unionens försvar" och ett annat för "Intellektuell världsprotest mot Vit-Finland." Nåja, man förstår att han inte ville sätta strålkastarljuset på detta och myndigheterna verkar inte ha fäst sig vid det hela.

Likaså i marginalen antecknar vi att UD 1935 kallar Tucholsky för "tyske medborgaren" trots att han alltså berövats detta medborgarskap långt tidigare. Svenska myndigheter var ju annars ytterst noga med att följa tysk lag, här har man dock gjort ett avsteg från denna princip...

I den understreckare i Sv.D. som nämndes ovan diskuterar historikern och författaren Barbro Eberan dessa frågor. Eberan drar ungefär samma slutsatser som vi gjort och kommer med en förklaring som vi tror innehåller en bra bit av sanningen:

Tucholsky dog desillusionerad. Hans böcker brända, hans läsekrets borta. Hans landsmän hade accepterat Hitler. Han satt fast i Hindås och Sverige: reste han utanför landets gränser skulle han inte kunna komma tillbaka. Och någon annanstans att ta vägen fanns inte.