Arkiv - Maj 2003 | ||||||||||||||||||||||||
Från sina egna skall man höra det! EU-vän föreslås till mp-styre skriver Dagens Nyheter. Jerker Thorsell är dessutom federalist (i likhet med centerpartiets partistyrelse) även om han är tveksam till EMU. ("tveksam" - det tar sig.) Som om detta inte vore nog har det också bildats ett EMU-positivt nätverk kallat Grön Euro. Ett annat nätverk Vänster för EMU finns redan och ordnar en hel del intressanta aktiviteter, främst dock i Stockholmsområdet verkar det. Nyligen utkämpade två miljöpartister en debatt, fyndigt nog kallad Maskrosornas krig. O Ichabod, O Ichabod Synden rasar i kött och blod! |
||||||||||||||||||||||||
2003 05 26 Poletten har trillat ned! Enligt Dagens Nyheter har centerpartiet nu gjort en tvärvändning och pläderar för mera federalism både inom EU och i Sverige! Kanske har man slagit upp ordet i Nationalencyklopedin eller möjligen läst det här inlägget på I Dåligt Sällskap med en länk till en artikel i Arena och förstått att det inte är så farligt som det låter. Nu väntar vi bara på att Maud "Effekten" Olofsson tar steget fullt ut och går över till Ja-lägret. |
||||||||||||||||||||||||
2003 05 26 Ett nytt begrepp präglat av Lena Askling i Aftonbladet som ganska väl beskriver vad det är fråga om. I Dåligt Sällskap berättade redan om hur Kjell-Olof Feldt, Bengt Westerberg och många andra har redan understrukit att det var den tuffa finanspolitiken som tog Sverige ur 90-talskrisen. Ingvar Carlsson är ännu mera explicit: Nu säger alla att det var Riksbankens förtjänst att vi fick ner inflationen och räntorna efter kronans fall 1992. Det är en myt. Det var politiska insatser som knäckte inflationen och gjorde att vi kunde få låga räntor. Riksbanken agerade ofta för sent, för lite, ibland fel. Hårda bud för överste riksbankskramaren Lars Wohlin som bara fick vara riksbankschef 1979 - 1982 och därför aldrig riktigt hann bevisa sin tes att det viktigaste här i världen är skillnaden mellan den korta och den långa räntan. Även Wohlin analyserar dock utvecklingen under 80 och 90-talen huvudsakligen i finans- och budgetpolitiska termer: den ekonomiska utvecklingen bestämdes enligt honom dels av en dålig finanspolitik (Carl Bildt) dels av en bra sådan (Göran Persson). I en logisk kullerbytta av förnämligaste slag drar Wohlin sedan slutsatsen att penningpolitiken och Riksbankens roll var viktigast.
|
||||||||||||||||||||||||
2003 05 21 I dagens Aftonblad (nätupplagan) skriver Lena Mellin om "osanningar, halvsanningar och skamgrepp" i EMU-debatten. Det blir säkert mer av den varan innan september. Jag har redan tidigare skrivit ett inlägg i ämnet. Enligt Lena Mellin har dock en av nej-generalerna, f.d. riksbankchefen Lars Wohlin, tydligen satt ett svårslaget rekord genom att offentligt hävda att Riksbanken kommer att läggas ner om Sverige blir EMU-medlem. Ungefär vad kunde vänta av en person som anser att nationens väl och ve beror på skillnaden mellan den korta och den långa räntan! |
||||||||||||||||||||||||
2003 05 20 Valdeltagandet? Vågar man av nedanstående resultat tro att det är huvudsakligen ja-sägarna som går och röstar? Skulle detta även gälla Sverige? Väl knappast. |
||||||||||||||||||||||||
2003 05 20 (uppdatering av tidigare posting) Uppdatering ang. folkomröstningarna i kandidatländerna Sedan nedanstående skrevs har ett antal folkomröstningar redan hållits. I texten finns några kommentarer men här är en tabell som visar det exakta resultatet per idag:
Polen och Tjeckiska Republiken står näst i tur ( 7-8 resp. 13-14 juni). I båda länderna är en betryggande majoritet för medlemskap - problemet är valdeltagandet vilket i varje fall i Polen kan komma att ställa till problem. Om valdeltagande blir lägre än 50 % krävs 2/3 majoritet i parlamentet. Ingen folkomröstning i det demokratiska Polen har hittills haft mer än 50 % valdeltagande. I Tjeckiska Republiken är folkomröstningen bindande men det finns inga krav på en minimigräns för valdeltagandet. I båda länderna verkar, enligt opinionsundersökningar, väljarnas avsikt att verkligen gå ut och rösta ha ökat kraftigt. |
||||||||||||||||||||||||
2003 05 17 (uppdatering) Vi har väl alla glömt att även Norge samtidigt som Sverige, Österrike och Finland genomförde framgångsrika förhandlingar med EU om medlemsskap. Till alla nettobetalares förtret sade dock befolkningen därefter nej till medlemsskap (den pakt som vi forsmaegter i, den hader og forbanner vi...) Eftersom Norge kommer att gynnas av EU:s östutvidgning krävs de nu av Kommissonen på en massa pengar: förklarligt nog är norrmännen även denna gång av annan uppfattning. Att något av de nyligen godkända kandidatländerna springer i väg på egen hand är givetvis inte otänkbart även om de inte har någon olja att tala om. K.- har gått igenom läget inför folkomröstningarna som det just nu kan bedömas och sammanfattar detta här. (En huvudkälla har varit olika artiklar i die Presse - en högerkonservativ men dock ganska tillförlitlig tidning som utkommer i Wien, bl.a. den här.) Slovenien - trots att landet endast med konstgjord andning i form av speciella finanstillskott slipper att bli nettobetalare till EU räknar man med ca 60 % majoritet för ja i den icke.bindande omröstningen. Här är det en viktig politisk fråga att frigöra sig från det gamla Jugoslavien och räknas som en del av västeuropa. [Slovenien har nu röstat ja med stor majoritet] Ungern - här räknar man med ca 70 % för ja-sidan. Landet ser sig sedan länge som ett västeuropeiskt land och är ekonomiskt mycket väl integrerat med EU. Slovakien - Ungefär samma stämning som i Ungern. Ett problem är dock att det krävs minst 50 % valdeltagande i folkomröstningen. [Även Slovakien har röstat ja med mycket stor majoritet. Valdeltagandet kom dock endast att ytterst knappt överstiga de erforderliga 50 %] Polen - Det stora frågetecknet. Enligt opinionsundersökningar är visserligen en betryggande befolkningsmajoritet för medlemsskap men det finns en stark populistisk opposition i stil med de svenska nej-partierna, främst baserad på det mindre jordbruket. (Detta trots att det polska jordbruket vid ett medlemsskap kommer att dränkas i EU-pengar, tillskjutna bl.a. av Sverige.) Även här krävs 50 % valdeltagande. En utvidgning utan Polen är dock svårt föreställbar. Polen är ett viktigt - och stort - europeiskt land även om det politiska samarbetet kommer att bli knepigt tills polackerna stångat hornen av sig. Efter Polens inträde kommer säkert t.o.m. Spanien att framstå som mönstergossar resp. -flickor inom EU. (Sverige har starka historiska band med Polen. Kunskapsfråga: Vilken svensk kung dog 1632 - utom Gustav II Adolf förstås? ) Tjeckien - (eller Tjeckiska Republiken som det egentligen borde heta). Mycket knapp majoritet för ja i den allmänna opinionen men folkomröstningen är inte bindande. Det kommer att se knepigt ut och bli en hel del politisk hetta. Det förefaller dock sannolikt att Tjeckien kommer med som förutsett, med eller utan ja i folkomröstningen. Tjeckien var - och kommer att bli- ett av Europas viktigaste industriländer. Dessutom är den tjeckiska kulturen en viktig del av den europeiska. (Även med Sverige är de historiska banden starka: Tjeckien har bidragit med många av våra yppersta konstskatter, ärligen rövade på 1600-talet. Se den här artikeln för litet bakgrund om Tjeckiska Republiken. Och den som har lyssnat på Smetana's Moldau kan inte ha undgått att höra efterklangen från Ack Värmeland Du sköna - i sin tur en vallonsk sång importerad till Sverige -närmare bestämt till Östergötland- från Belgien, dock med fredliga medel.) Estland - Lettland - Litauen - Opinionen i Estland är en av de mest EU-positiva bland kandidatländerna. Även i Litauen kan man nog räkna med ett ja. I Lettland ser det litet annorlunda ut - många har på sistone dessutom frågat sig om Lettland verkligen uppfyller kriterierna för medlemsskap. Men det är svårt att tro att man kommer att skilja sig från grannarna. [Litauen har röstat ett klart Ja] Malta - här är det ytterst tveksamt. Inte alls otroligt att Malta kommer att säga nej vilket i så fall skulle inebära att man kan fortsätta med nöjesmassakrer på rovfåglar. Liksom Cypern och Slovenien undgår Malta att bli nettobidragsgivare till EU endast genom speciella och tillfälliga kompensationsbetalningar. De finansiella incitamenten att gå med är alltså små. [Även Malta har röstat Ja trots att det innebär att man inte längre får mörda örnar bara på kul ;-) Cypern - spännande!. Men här gäller det enbart vad som skall hända med den turkiska delen av ön. Nya signaler från Ankara (Inget oförbehållsamt stöd åt Raf Denktash längre!) kan medföra att denna ovärdiga konflikt äntligen får en lösning och att hela Cypern kommer med - den grekiska delen under alla förhållanden. Frågetecknen är alltså störst omkring Polen, Lettland och Malta enligt denna genomgång varvid självfallet Polen är det viktigaste fallet. Ett nej från Lettland eller Malta har inte större betydelse för EU än Sveriges eventuella deltagande i EMU. Ett nej från Polen och/eller Tjeckien skulle därmed vara ett stort bakslag för utvidgningsprojektet. Inom EU 15 kan man räkna med hotfulla åtbörder från Österike och möjligen från Holland men det blir bara teateråska. Inget land i EU 15 kommer att säga nej till utvidgningen, speciellt inte Storbritannien som kommer att få saftiga ekonomiska bidrag även från de fattigaste nya medlemsländerna. Besserwissernot:: Ja, ni visste naturligtvis det där om Katarina Jagellonicas son. Den här länken verkar kul för den intresserade:
|
||||||||||||||||||||||||
203 05 15 (Uppdatering av tidigare posting) Vem skulle ha trott att just allvarsmannen Günter Verheugen, EU-kommissarie för utvidgningsfrågor, skulle vara den som publicerade litet humor på sin website? Så är det i alla fall. Här är länken och här är ett citat som GV påstår sig ha fått från "a Polish citizen." F-n tro't 30 November 2010 Today, Norwegians voted in their tenth national referendum on membership of the European Union. The Norwegian referenda have become a national tradition. Since the (negative) results have not changed for years, the Norwegian Government decided back in 2005 to return every citizen's ballot paper after each referendum for use in the next referendum - held, on average, two years later. Among other things, this reflects the high level of ecological awareness of the Norwegians who, as one of their commentators put it, "don't want to waste the Nordic forests on a doomed cause". On the day of the referendum the Government suspends the 95% excise duty on alcohol and the event becomes a public festivity. The focal point is a torch-lit procession through the streets of Oslo to the town hall, where the participants gather to solemnly sign, on salmon-skin parchment, a petition against membership of the European Union. This year the referendum was monitored by a group of observers from Switzerland. Their stay in Oslo was financed by Poland as a humanitarian gesture.
|