Säg mig vem Du umgås med...

En av de mera svårbegripliga aspekterna av Sveriges utrikespolitik är den till synes kritiklösa följa-Toni politik som K.- ofta påtalat på denna sida. Redan den 30/8 2002 skrev Anna Lindh tillsammans med Englands utrikesminister Jack Straw en fullkomligt poänglös artikel om EU:s jordbrukspolitik på DN Debatt (ej längre länkbar.) "I'm all right" Jack Straw är alltså den man som släppte lös Pinochet av humanitära (!) skäl.( Den stackars åldringen vacklade på gravens brädd så länge han var i förvar i London men flygresan tillbaks till Chile hade en märkligt uppiggande verkan och vid framkomsten till Santiago de C. var P. åter kry och handlingskraftig som en spansk storinkvisitor.) Vid samma tidpunkt som Sveriges och Englands utrikesministrar uppträdde arm i arm intensifierade Straw sina ansträngningar att sabotera den Internationella krigsförbrytardomstolen liksom en gemensam EU-politik i den uppkommande Irakfrågan. För ett par dagar sedan såg vi Blair och Sveriges statsminister i ett gemensamt utspel om förnyelsebar energi. Återigen ett viktigt ämne men av vilken anledning demonstrerar Göran Person just i detta känsliga läge ett Schulterschluss med Blair? Långt viktigare än jordbruk och energi är i dagens läge Irak och den gemensamma utrikespolitiken. Anna Lindh har redan tidigare förklarat sin sympati för de franska ståndpunkterna - det går definitivt inte ihop med den hittillsvarande traska patrullopolitiken.

Sveriges hållning ligger i dag nära Frankrikes "men inte Tysklands", konstaterar hon.

Varför inte hålla fast vid den linjen - Frankrike har aldrig uteslutit militär aktion när förutsättningarna är de rätta medan England envist hävdar sin och USA:s rätt att handla ensidigt oavsett världssamfund och folkopinion. (Tyskland hade däremot åtminstone inledningsvis en mera radikal ståndpunkt: inget som helst stöd för en militäraktion.)
 

Som det enda mindre medlemsland i EU ställer Sverige upp på Englands sida i frågan om direktval av EU:s rådspresident, ett alternativ som definitivt skulle stärka de stora ländernas redan tidigare avsevärda kontroll över EU:s politik. Varför? K.- vägrar trots allt att tro att det är fråga om en socialdemokratisk knee-jerk reaction inför någon som kallar sig "new labour."  Även i Arvfurstens Palats inser man nog att Blair bara är Thatcher i Armanikostym. Trots en siffermässigt förkrossande seger i underhuset fick dock Blair nyligen erfara den största revolten i sitt eget parti sedan han kom till makten . Genom att stödja sig på de lojala konservativa har han dock fortfarande en betryggande majoritet.

Kanske litar man i Sverige på Englands lojala stöd i framtida kriser då knepiga tyskar och fransmän kanske kommer att ställa till det? I så fall finns det anledning att läsa Herman Lindkvists kolumn i Aftonbladet för någon tid sedan. K.- citerar:

Storbritannien, som för många européer fått stå för rakryggad fair play och ärlighet i en för övrigt grym och diktatorisk värld, har i själva verket, ofta avsiktligt, skapat krishärdar för att på det viset splittra och försvaga sina fiender.
  Exempel på olösbara konflikter med brittisk bakgrund är: Nordirland, Cypern, Israel-Palestina, Kashmir, Indien-Pakistan, Sri Lanka, Zimbabwe. Även Irak med sina nuvarande gränser är en brittisk konstruktion.

...

Naturligtvis sveks alltid löftena

Speciellt i Sverige borde vi också erinra oss om hur England utan konsultation eller samråd helt sonika lämnade EFTA och lämnade 6 små länder i en prekär handelspolitisk situation. Nej, utan en klar markering mot det perfida Albion har Anna och Göran definitivt hamnat I Dåligt Sällskap.

Vad statsministern tycker

Statsministern har idag informerat riksdagen om sin syn både på Irakfrågan och EU:s framtidskonvent. Några egentliga nyheter innehåller inte talet men det är naturligtvis intressant när statsministern sammanfattar sin syn på dessa frågor.

I Irakfrågan har ju EU som bekant i sista stund enats om ett uttalande där man ställer sig bakom FN men anser att en lösning medelst våld kan komma ifråga i sista hand. GP ställer sig naturligtvis på samma ståndpunkt och säger klart att ett ensidigt handlande från USA:s sida vore oacceptabelt.  En trolig utveckling är väl emellertid att säkerhetsrådets majoritet inklusive EU till slut, under amerikansk press, finner att Irak inte uppfyllt 1441 och att en militäraktion är oundviklig. Detta beslut kommer troligen att stoppas av Ryssland och China varpå USA och England kommer att handla på egen hand. Man kan alltså inte säga att vare sig EU eller GP har klarat sig ur knipan ännu.

Beträffande konventet upprepas de kända ståndpunkterna. Intressant är dock GP:s klart skeptiska syn pa Europaparlamentet. Ett citat som avser hur kommissionsordföranden skall utses:

 Min utgångspunkt är att sättet att utse denna för unionen så viktiga person inte får leda till splittring och partipolitisering. Den som innehar posten måste företräda hela unionen och får inte bli gisslan hos den rådande majoriteten i Europaparlamentet.

....

De som talar om bristande legitimitet i det nuvarande sättet att utse kommissionsordförande ifrågasätter i själva verket hela systemet med representativ demokrati.

Om det blir en ny procedur bör de nationella parlamenten i minst lika hög grad som Europaparlamentet involveras.

Andra här citerade stycket är egendomligt. Nog är väl trots allt Europaparlamentet ett utryck för  "representativ demokrati"?  Att sedan det låga valdeltagandet och de etablerade partiernas i mångt och mycket egendomliga nomineringspolitik (Per Garthon! Jean-Marie le Pen!) urholkat detta betydligt är en annan sak.  Varför detta skulle vara ett ifrågasättande av den representativa demokratin jämfört med nuvarande system där ordföranden utses genom mygel i rådet vilket därefter visserligen välsignas av parlamentet är svårt att förstå. K.- kan dock hålla med om att det är för tidigt med en reform på denna punkt, de grundläggande demokratiunderskotten måste först elimineras. Ett inblandande av de nationella parlamenten skulle K.- bejaka, speciellt om detta kunde ske i form av någon sorts "första kammare" i EP.

En annan intressant passus i statsministerns tal är följande:

Det finns också områden som enligt min uppfattning ska förbli nationella. Ett sådant område är välfärdssystemet inklusive dess finansiering. Den svenska riksdagen beskattar det svenska folket. Så måste det förbli.

Detta får väl anses vara en tillrättavisning av biträdande finansministern Gunnar Lund som också nyligen velat tumma på "svenska folkets urgamla rätt att sig själv beskatta" låt vara i ett annat, men dock EU-relaterat, samanhang.  Vidare är det en tidig markering gentemot de förslag om någon form av "EU-skatt" som torde komma från Kommissionen sida senare i år. Eftersom vi i praktiken redan har en EU-skatt (som dessutom är snårig och mycket litet transparent) lär det nog trots allt till slut gå att förena även denna ståndpunkt med en reform av avgiftssystemet. Semantikens möjligheter är obegränsade och nog skulle vi minst lika gärna (eller ogärna)  betala t.ex. en "solidaritetsavgift" eller "koldioxidutsläppsbegränsningspenning" eller kanske en "alkohol- och tobaksskadebekämpningsavgift" än, som vi nu gör, "Produktionsavgifter på C-socker, C-isoglukos och C-inulinsirap som inte exporteras" eller "Egna medel beräknade på grundval av bruttonationalinkomsten i enlighet med artikel  2.1 d i beslut 2000/597/EG, Euratom, med undantag för de medel som motsvarar den monetära reserven inom garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ), reserven för lånegarantier och reserven för katastrofbistånd"  bara för att nämna ett par exempel.

Om den senare frågan återkommer K.- senare, at great length, i Perspektiv Europa. Dock är det väl tyvärr möjligt att den världspolitiska utvecklingen kommer all sådan diskussion att te sig futtig under överskådlig framtid.

Gud (sig förbarme)

Lena Hjelm Wallén preciserar sin ståndpunkt i framtidskonventet:

Motståndarna är dock många. Bland dem finns den svenska regeringens representant i konventet, Lena Hjelm-Wallén.

- Jag ska göra allt för att det inte ska finnas några kopplingar till Gud, säger hon.

K.- har svårt att avgöra vad som känns värre: när han vrider sig i olust över denna dams yttranden eller när han, som i detta fall, någon enstaka gång är på samma linje. "Kopplingar till Gud" - om K.- inte visste bättre skulle han klassificera det som en lyckad sarkasm från LHW's sida..

Ett blad ryckt ur nej-blomman

I Dåligt Sällskap har ingalunda  blivit en EU-fri zon  som den eventuelle läsaren kanske hoppats. Även Klipspringer följer med en blandning av nöje och förtvivlan den svenska debatten om EMU och folkomröstningen. Dagens Nyheter skriver att "Ja-sidan leder i den ena EMU-mätningen och nej-sidan i den andra. Så förvirrande ser opinionsläget ut på fredagen.". Aftonbladet drar slutsatsen att  Svenskarna säger ja till euron - men nej till EMU.  (Påminner litet om Rolf Gustavssons förslag om en "linje 2" i folkomröstningen.). När man sedan läser vad Lars Ohly (v)pk säger, nämligen

Vi får förklara att de här sakerna hänger ihop. Byter man valuta får man en centralbank som bestämmer över de folkvalda

ja, då börjar man

långsamt ana att vår vilsegång

är kanske djupare än först vi trott

Eller också vet Ohly precis vad han gör, nämligen lämnar en helt felaktig och vilseledande information om sakläget. Så här är det. Sveriges penningpolitik sköts idag av Lars Heikensten, Eva Srejber,Villy Bergström, Lars Nyberg, Kristina Persson och Irma Rosenberg. De folkvaldas inflytande består enbart och allena i att välja riksbanksfullmäktige, vilka i sin tur har valt ovannämnda damer och herrar. Nu är det speciellt stadgat att

Ledamöterna får inte söka eller ta emot instruktioner när de fullgör sina penningpolitiska uppgifter

En direktionsmedlem får dessutom inte vara  ledamot av riksdagen, statsråd, anställd i Regeringskansliet, eller anställd centralt av en politiskt parti. Det är alltså så att centralbanken kanske inte "bestämmer över de folkvalda" som Ohly säger men dock handhar penningpolitiken utan något inflytande från dessa. Det är ju detta som är grundvalen för Riksbankens självständighet. Om detta är smart eller inte får andra döma om - vi kan dock konstatera att Ohlys yttrande är rent nonsens.

Om allt detta kan vi läsa i mera sansade ordalag på Perspektiv Europa. Dock karakteriseras även där grundvalen för nejpartiernas argument som emotional-nationalistisk bråte.

En sann svensk lösning

Inte förrän nu har K.- blivit varse en artikel från den 24/12 av Sv.D:s Brysselkorrespondent Rolf Gustavsson där han linjerar upp en kompromisslösning i EMU-medlemskapsfrågan, den s.k. linje 2. (Ni som varit med ett tag anar nog redan vartåt det lutar....) Naturligtvis skall vi ha både euro och kronor!  Det går ju redan nu bra på finlandsfärjan! Rolf går emellertid längre än så:

Linje 2 föreslår att de som helt eller delvis vill övergå till euron gör det. De stackarna binder sitt öde till den europeiska superstatens odemokratiskt styrda centralbank i Frankfurt och får skylla sig själva. De andra behåller kronan som sin valuta.
Linje 2 tycker emellertid att nej-sidans företrädare hittills varit onödigt blygsamma i sina anspråk. Naturligtvis skall nej-sidan ta över ansvaret för kronan. Ge Gudrun Schyman, Maud Olofsson och Peter Eriksson en sedelpress och frihet att trycka pengar. Om de vill att Hilding Hagberg, Thorbjörn Fälldin eller en säl skall pryda sedlarna avgör de själva.

Denna nya rödgröna krona skulle kunna skötas av en ny politiskt kontrollerad riksbank med Sören Wibe som chef och Bengt Dennis och Lars Wohlin som konsulter.

Genialt!  Det ligger ju också helt i linje med den för tillfället politiskt korrekta valfrihet som exempelvis innebär att vi kan välja:

vilka finansvalpar som skall leka bort ... pensionspengarna.

Liksom tidigare till Förvetet vill dock K.- lägga in en varning: det kan bli allvar förr än ni anar!  Vi lever i den post-ironiska eran och av ett parti (?) som kan ha Yvonne Ruwaida som ekonomisk talesperson  kan man vänta sig vad som helst.

Stofilfotnot:  I folkomröstningen om ATP år 1957 stöddes linje 2 av bondeförbundet och innebar att man dels skulle ha tilläggspensioner, dels låta allting vara som det varit förut. I kärnkraftsomsröstningen 1980 stöddes linje 2 av s och fp och gick ut på att man dels skulle ha kärnkraft, dels skrota ner den. I folkomröstningen om högertrafik 1955 fanns dock endast 2 alternativ. 94.5 % av väljarna röstade mot högertrafiken varefter denna framgångsrikt infördes 1967. Så kommer det också att gå i folkomröstningen om EMU: nejsidan kommer att vinna med ca 60-65 % av rösterna och medlemskapet kommer ungefär 2008, säkert minst lika framgångsrikt som högertrafiken.

The runaway bride...

Klipspringer är insnöad - ingen nyhet för de flesta eventuella läsare men nu är det också bokstavligen talat sant. Därav det måhända överdrivna uppdaterandet ofta med kanske väl så frivola inslag. (Och då har K.- ändå inte lagt sig i den fenomenologiska diskussionen mellan Erik Stattin och Des Small, trots att han nog skulle kunna berätta en del smaskiga saker som t.ex. när Husserl och Orson Welles söp ihop på Bierkliniken! Där kan man snacka om hypermjukt beslutsfattande!)  Men nogav, nu skall vi tala allvar ett slag. Vi har väl alla glömt att även Norge samtidigt som Sverige, Österrike och Finland genomförde framgångsrika förhandlingar med EU om medlemsskap. Till alla nettobetalares förtret sade dock befolkningen därefter nej till medlemsskap (den pakt som vi forsmaegter i, den hader og forbanner vi...)  Eftersom Norge kommer att gynnas av EU:s östutvidgning krävs de nu av Kommissonen på en massa pengar: förklarligt nog är norrmännen även denna gång av annan uppfattning.  Att något av de nyligen godkända kandidatländerna springer i väg på egen hand är givetvis inte otänkbart även om de inte har någon olja att tala om. K.- har gått igenom läget inför folkomröstningarna som det just nu kan bedömas och sammanfattar detta här. (En huvudkälla har varit olika artiklar i die Presse - en högerkonservativ men dock ganska tillförlitlig tidning som utkommer i Wien, bl.a. den här.)

Slovenien - trots att landet endast med konstgjord andning i form av speciella finanstillskott slipper att bli nettobetalare till EU räknar man med ca 60 % majoritet för ja i den icke.bindande omröstningen. Här är det en viktig politisk fråga att frigöra sig från det gamla Jugoslavien och räknas som en del av västeuropa.

Ungern - här räknar man med ca 70 % för ja-sidan. Landet ser sig sedan länge som ett västeuropeiskt land och är ekonomiskt mycket väl integrerat med EU.

Slovakien - Ungefär samma stämning som i Ungern. Ett problem är dock att det krävs minst 50 % valdeltagande i folkomröstningen.

Polen -  Det stora frågetecknet. Enligt opinionsundersökningar är visserligen en betryggande befolkningsmajoritet för medlemsskap men det finns en stark populistisk opposition i stil med de svenska nej-partierna, främst baserad på det mindre jordbruket. (Detta trots att det polska jordbruket vid ett medlemsskap kommer att dränkas i EU-pengar, tillskjutna bl.a. av Sverige.) Även här krävs 50 % valdeltagande. En utvidgning utan Polen är dock svårt föreställbar. Polen är ett viktigt - och stort - europeiskt land även om det politiska samarbetet kommer att bli knepigt tills polackerna stångat hornen av sig. Efter Polens inträde kommer säkert t.o.m.  Spanien att framstå som mönstergossar resp. -flickor inom EU. (Sverige har starka historiska band med Polen. Kunskapsfråga: Vilken svensk kung dog 1632 - utom Gustav II Adolf förstås? )

Tjeckien - (eller Tjeckiska Republiken som det egentligen borde heta). Mycket knapp majoritet för ja i den allmänna opinionen men folkomröstningen är inte bindande. Det kommer att se knepigt ut och bli en hel del politisk hetta men K.- är för sin del helt övertygad om att Tjeckien kommer med som förutsett, med eller utan ja i folkomröstningen. Tjeckien var - och kommer att bli- ett av Europas viktigaste industriländer. Dessutom är den tjeckiska kulturen en viktig del av den europeiska. (Även med Sverige är de historiska banden starka: Tjeckien har bidragit med många av våra yppersta konstskatter, ärligen rövade på 1600-talet. K.- skrev om detta för länge sedan.  Och den som har lyssnat på Smetana's Moldau kan inte ha undgått att höra efterklangen från Ack Värmeland Du sköna - i sin tur en vallonsk sång importerad till Sverige -närmare bestämt till Östergötland- från Belgien, dock med fredliga medel.)

Estland - Lettland - Litauen - Opinionen i Estland är en av de mest EU-positiva bland kandidatländerna. Även i Litauen kan man nog räkna med ett ja. I Lettland ser det litet annorlunda ut - många har på sistone dessutom frågat sig om Lettland verkligen uppfyller kriterierna för medlemsskap. Men det är svårt at tro att man kommer att skilja sig från grannarna.

Malta - här är det ytterst tveksamt. Inte alls otroligt att Malta kommer att säga nej vilket i så fall skulle inebära att man kan fortsätta med nöjesmassakrer på rovfåglar. Liksom Cypern och Slovenien undgår Malta att bli nettobidragsgivare till EU endast genom speciella och tillfälliga kompensationsbetalningar. De finasiella incitamenten att gå med är alltså små.

Cypern - spännande!. Men här gäller det enbart vad som skall hända med den turkiska delen av ön. Nya signaler från Ankara (Inget oförbehållsamt stöd åt Raf Denktash längre!) kan medföra att denna ovärdiga konflikt äntligen får en lösning och att hela Cypern kommer med - den grekiska delen under alla förhållanden.

Frågetecknen är alltså störst omkring Polen, Lettland och Malta enligt denna genomgång varvid självfallet Polen är det viktigaste fallet. Ett nej från Lettland eller Malta har inte större betydelse för EU än Sveriges eventuella deltagande i EMU. Ett nej från Polen och/eller Tjeckien skulle därmed vara ett stort bakslag för utvidgningsprojektet.

Inom EU 15 kan man räkna med hotfulla åtbörder från Österike och möjligen från Holland men det blir bara teateråska. Inget land i EU 15 kommer att säga nej till utvidgningen, speciellt inte Storbritannien som kommer att få saftiga ekonomiska bidrag även från de fattigaste nya medlemsländerna.

Besserwissernot:: Ja, ni visste naturligtvis det där om Katarina Jagellonicas son. Den här länken verkar kul för den intresserade:

Science fiction får vi hoppas?

Den här genren är rätt så sällsynt så K.- slänger in en länk till Sydsvenskan och en artikel av Håkan Arvidsson, historiker och universitetslektor i Roskilde. K.- är väl inte helt imponerad av resultatet, men läsvärt är det ju.

För övrigt anser K.-

osv. osv. Men läs i stället artikeln Europa börjar om från början i dagens Dagens Nyheter.  På spiken! Givetvis gläder det den elake K.- speciellt att läsa vad den gröne toppolitikern Johannes Voggenhuber har att säga om sina kamrater i det svenska Kalle Anka partiet Miljöpartiet.

"Den som vill veta vad som planeras i Bryssel får läsa Financial Times eller lyssna till lettisk radio" skriver artikelförfattaren vidare - nog så sant, K.-s modesta observationer  till trots.

Sipa lipa lakritspipa

Klipspringer börjar det nya bloggaråret med ett par tungviktiga observationer. Nye hälsoministern,  Morgan Johansson (hur många visste det?),  tänker beslutsamt rida spärr mot varje försök från EU:s sida att förbjuda lakritspipor. I ett interpellationssvar i riksdagen säger Johansson att

"en pipa inte är en tobaksvara och att lakritspipan därmed inte berörs av ministerrådets rekommendation. ''Jag har inte heller i övrigt i avsikt att verka för ett förbud mot lakritspipor i Sverige''.

K.- såg f.ö. idag i sin supermarket helt nya lakritscigaretter som glöder i spetsen när man suger på dem. Cool. Dessutom hade man ett specialerbjudande på Rémy Martin, VSOP, inkl 2 konjakskupor, à 19 Euro buteljen. Finfina argument för Gudrun Schyman (f.d. marxist-leninistiska kampförbundet), Lars Wohlin (håll ihop långa och korta räntan annars går det åt skogen), Peter Eriksson (fred och frihet har inget med sakfrågorna att göra) och Maud "Effekten" Olofsson: så kan det gå om man inte säger nej så att det hörs ordentligt!

Attans polacker...

För er som tror att EU kommer att utplåna nationella skillnader och identiteter kan det vara trösterikt att jämföra Sveriges resp. Frankrikes reaktioner på det faktum att båda länderna just förlorat en stororder på stridsflygplan till Polen. Agence France Presse berättar:

An obvisouly furious Serge Dassault told radio France Info: "It's a great present for joining Europe! I find it scandalous." ...They'll see that as usual the Americans have promised a load of rubbish," he added.

Enligt Dagen Nyheter säger Owe Wagermark, talesman för Gripen International, sig vara

"mer förvånad än besviken".

Wagermark menar också att amerikanarna

"använt desinformation om Jas i sin propaganda."

eller, översatt till fransk-engelska: "the Americans have promised a load of rubbish."

K.- är överhuvudtaget inte så begeistrad över idén att sprida svensk förstörelseteknologi men småler litet road åt olikheterna i tonfall.

.

SAAB:s talesman säger dessutom att  "Österrike sade nej till Gripen för att köpa Eurofighter men är nu beredda att tänka om." Det är visserligen sant men omtänkandet gäller nog bara hur man skall finna ett sätt att med bevarat ansikte dra sig ur affären överhuvudtaget, dels av statsfinansiella skäl, dels därför att samtliga tre partier som kan komma ifråga som koalitionspartner är starkt emot inköp av jaktplan. K.- har redan tidigare kommenterat denna affär.

De 15 blir 25 (eventuellt...)

I bokstavligen sista ögonblicket lyckades EU och 10 kandidatländer komma överens om de finansiella villkoren för en utvidgning av EU från 1 maj 2004. K.- lär återkomma om detta men utbrister för tillfället i ett beskedligt "hurra" och "well done" till förhandlarna, inte minst det danska ordförandeskapet som visat en taktiskt näst intill briljant skicklighet. Enda malörten i glädjebägaren enligt TT:

Efter ett gemensamt "familjefoto", så skulle stats- och regeringscheferna egentligen ha firat den historiska kvällen med en middag med den danska drottningen. Toppmötet tog dock så lång tid att den festen fick ställas in.

Kanske fick dock Göran Persson och de andra åtminstone en av de där röda korvarna från korvståndet på Raadhuspladsen. Väl unt i så fall.

Nu skall det folkomröstas och så,  ett notoriskt vanskligt förehavande.

Hjälp, var är jag (2) ?

Nu går det undan i EU-samarbetet. Fredag-lördag kommer utvidgningsfrågorna att diskuteras och beslut troligen tas. Samtidigt jobbar framtidskonventet för högtryck och ett antal mäktiga medlemsländer pressar på för att beslut skall tas av regeringarna om dessa förslag redan nästa år, dvs. betydligt tidigare än vad som ursprungligen planerats. Spanien, Tyskland och Frankrike har därför med kort varsel satt in sina utrikesministrar i konventet för att se till att deras intressen bevakas på bästa sätt. Hur är det då med Sverige? Dagens Nyheter skriver den 9 /12  (endast pappersupplagan):

Sverige företräds dock fortfarande av sin förra vice statsminister Lena Hjelm-Wallén. Och hon är inte den enda avsuttna svensken i församlingen. Den ene av riksdagens två representanter, Sören Lekberg (s), lämnade riksdagen efter valet i september. Det samma gäller en av suppleanterna, Kenneth Kvist (v).

Sören Lekberg och Kenneth Kvist har inte gått att nå för en kommentar. De har inte kvar några rum eller telefonnummer i riksdagen, och inte ens den svenska EU-upplysningen vet var de kan nås.

Klipspringer vilken, som vi vet, är en elak typ njuter av det lilla ordet "dock" som DN's tydligen lika elake skribent satt in i första stycket. Den svenska strategin ger oss naturligtvis goda möjligheter att under många år framöver understryka att "det var inte mitt fel", "skyll inte på mig, jag var inte där" osv.

Litet osorterad uppföljning

Så att ni inte tror att det bara är Klipspringer som tjatar om Sveriges insatser i EU-konventet citerar han följande TT-telegram med anledning av att regeringen just beslutat att förstärka sin representation:

Konventet och dess betydelse spelades till en början ned av den svenska regeringen med motiveringen att det ändå var EU:s medlemsländer som skulle ha sista ordet om förslagen för EU:s framtid vid regeringskonferensen 2004.

Men konventet och dess ordförande.... lägger långtgående förslag i rask takt, förslag som väntas få stort utrymme när regeringarna ska överlägga 2004.

K.- skulle naturligtvis aldrig säga: Vad var det jag sa'! Däremot noterar han att omröstningen i European Voice om namnet på det framtida EU nu är avgjord. Mest röster fick "United Europe", följt av "European Union." (länken kräver troligen registrering). Samtidigt har Margot Wallström röstats fram som årets kommissionär. Tävlingen om Årets Europé verkar inte vara avgjord ännu, K.- håller som sagt tummarna för Audrey Tautou (Amélie de Montmartre.)

Ombudsmannen Jacob Söderström tycker att konventet ägnat för liten tid åt öppenhet och närhet till medborgarna. K:- skrev också om förlaget om gemensamma militäraktioner (se nedan). Financial Times tycker inte om idén som givetvis i någon mån skulle inkräkta på USA-UK ledda NATO och eventuellt tvinga UK att bekänna färg (länk via den oförbätterlige InstaPundit.)

Hjälp, var är jag?

Det går undan i EU: s framtidskonvent. Sveriges officiella representant, f.d. vice statsminister Lena Hjelm Wallén, tyckte, som Klipspringer tidigare berättade, att det var ”konstigt” att konventet diskuterat försvarspolitik men avfärdade idén med att här ligger nog inga hundar begravna. I trots av detta ämnar nu en arbetsgrupp lägga fram ett långtgående förslag om nya uppgifter för EU: s säkerhetspolitik, beslutsformer och vapenutveckling. I botten ligger ett fransk-tyskt förslag om att en mindre grupp EU-länder som så vill skall kunna sätta upp gemensamma trupper och ingå försvarsallianser. Udden är naturligtvis riktad mot England som ju sätter samarbetet med USA över allt annat men även länder som Sverige kan få problem eftersom idén om gemensamma truppstyrkor inte riktigt är i samklang med vår säkerhetspolitiska doktrin. Kanske ligger det en liten vovve begraven här i alla fall, Lena? Dock knappast Bushens mops.

Också på skatteområdet har Frankrike och Tyskland jobbat snabbt och lagt fram ett gemensamt papper om harmonisering av företagsbeskattning. Även detta är riktat mot England som, i likhet med Sverige, sätter den nationella suveräniteten i högsätet. Här kan man tycka att den traditionella svenska ”följa Toni” politiken vore mera motiverad, problemet är bara att det fransk-tyska förslaget syftar till att komma till rätta med den skattekonkurrens som länder som Irland och Estland bedriver – något som ju också är till förfång för Sverige. Ja, hur man än vänder sig osv.osv. LHW verkar dock redan ha valt sina vänner att döma av hennes reaktioner (enl. TT):

 Några av oss blev riktigt förgrymmade, sade Lena Hjelm-Wallén…. Därför har hon, tillsammans med Storbritanniens, Irlands, Estlands och Lettlands representanter, skrivit ett protestbrev till ordföranden.

 AFP skriver dock helt oberörd av den förgrymmade Lena:  

France and Germany are expected to endorse (harmonization), leaving Britain, Ireland and possibly a handful of eastern European countries fighting to (maintain national divergencies.)

Sverige ingår tydligen i denna  "handful of eastern European countries."

Sverige tog aldrig framtidskonventet riktigt på allvar och när det visade sig att ordföranden (inte behöver man bry sig om en gammal reaktionär gubbe på 76 år!) hade höga ambitioner och även mot alla odds lyckades få igång den fransk-tyska motorn i EU-samarbetet (åtminstone på halvfart) samt en livlig all-europeisk diskussion var vår reaktion:

Jag vill inte…. säger Lena Hjelm-Wallén,

Hon avvisar ordförandens förslag

Det finns inget behov, anser Lena Hjelm Wallén

Men det går inte…säger Hjelm Wallén

K.- antar att detta är en ärlig och djupt känd uppfattning hos vår regeringsrepresentant. Eftersom verkligheten emellertid för länge sedan har sprungit förbi oss förefaller den dock just nu mindre ändamålsenlig.

Demokratins gränser

TT, denna outsinliga men också olänkbara nyhetskälla, berättar idag om Malta.

Malta är en fungerande demokrati som respekterar de mänskliga rättigheterna och det marknadsekonomiska systemet är väl utvecklat.

Ja, det var ju bra. Men:

Den fråga som väckt de starkaste känslorna bland malteserna i samband med EU-förhandlingarna......och som berör folksjälen, handlar om jakten på flyttfåglar.

Tydligen har:

Malta utverkat rätten att under en femårig övergångsperiod fortsätta att fånga steglitser, hämplingar och andra vackert kvittrande småfåglar ...samt att skjuta vaktlar och turturduvor under häckningsperioden på våren

Helt hopplös är dock inte situationen eftersom:

EU-medlemskapet (innebär) ett stopp för maltesernas nöjesmassakrer på rovfåglar

Alldeles allvarligt talat har K.- svårt att förstå natur- och fågelvänners motvilja mot EU: hur skulle vi utanför EU kunna haft en konkret möjlighet att påverka fågeljakten på Malta? Om 5 år kan alltså steglitserna flyga fritt över Malta. Och redan nu är det slut med att gå ut och mörda örnar bara på kul. Vad väger ett ensidigt torskstopp mot detta?

För att i någon mån bidra till förståelse för vilken uppoffring medlemsskapet innebär för malteserna citerar K.- från Brillat-Savarin om konsten att äta kramsfågel, speciellt becfigues (fikonätare):

"Man fattar en liten frodig kramsfågel vid näbbet, beströr den med en nypa salt, tar bort krävan...och tuggar sedan med liv och lust.....man erfar en njutning, om vilken den stora hopen ej har en aning.

(Smakens fysiologi - briljant översöttning av H. Carlheim.Gyllensköld 1963.)

Den som till äventyrs är mindre tilltalad av detta kan ju fundera ett tag på det svenska  kräftätandet.

Vi leker med dom stora grabbarna

(Jo, det är bara grabbar faktiskt!)  En grupp av 11 små EU-länder (inklusive några kandidatländer) har på Hollands initiativ träffats i Bryssel för att formulera motförslag till Giscard d´Estaing's förslag om en vald EU-president vilket anses vara emot de små ländernas intressen berättar Financial Times. Gissa vem som inte var med? 

På söndag är det val i Österrike. Socialdemokraterna har en viss, men inte alltför stor, chans att återerövra regeringsmakten efter tre år av skamlig koalition mellan de konservativa och extremhögern. För att stödja dem i detta företag har statsminister Göran Persson idag, på passabel tyska, hållit ett uppmuntringstal om vikten av sunda statsfinanser. K.- gläder sig åt att Persson talar tyska eftersom han har den hypotesen att Sveriges egendomliga följsamhet till Toni Blair endast kan bero på att denne talar engelska, ett språk som de flesta av oss tror oss förstå. Något annat vettigt skäl finns egentligen inte.

Toni, Du är min ögonsten...

Bomber och granater!

Med allt fler EU-länder i Nato är risken att de säkerhetspolitiska recepten först komponeras och tillagas i Natos kök, för att sedan bara mikrovärmas i EU:s.

skriver Svenska Dagbladet i en kulinarisk-militärsk kommentar till NATO:s toppmöte Prag. Vad säger Jonas Söderström om den bilden?

Mer om det framtida EU

K.- har redan tidigare refererat till Sveriges uppslutning bakom  Blair och Chirac i frågan om att välja en rådspresident för EU, detta i klar motsats till de flesta andra mindre medlemsländer. I en TT-intervju (länk tyvärr inte möjlig) säger nu Romani Prodi att han är av motsatt uppfattning  och

att kommissionen, som ska se till hela EU:s bästa, är bäst när det gäller att representera små länders intressen. Det är också en orsak till att flera mindre medlemsstater, till exempel Finland är emot presidentidén.
Sveriges statsminister Göran Persson stödjer däremot det brittiska och franska förslaget.

Intressant nog har hela EU-nämnden (det parlamentariska "Europautskottet" i riksdagen) från v(pk) till m också vänt sig mot förslaget och framför allt för att det inte förankrats parlamentariskt.  Utrikesminister Anna Lindh verkar, fortfarande enligt olänkade TT, ha en viss förståelse för detta argument men hävdar att

Vi kan inte förankra alla förslag vi lägger in idédebatten men självklart ska vi göra det i EU-nämnden när vi närmar oss beslut

Kritikerna har däremot en annan uppfattning:

kritikerna menar att det som regeringen lagt fram i Bryssel, och som också ska diskuteras vid utrikesministrarnas möte nästa vecka, inte kan uppfattas som något annat än landet Sveriges position i frågan.

Så tror även Klipspringer att det är. Likaså pågår just nu i Europa en intensiv debatt om Europas framtida konstitution. Sverige deltar knappast i denna debatt eftersom vi anser att man inte skall ha någon konstitution alls. Men, som någon sade:

facts are like cows.  If you look them in the face hard enough, they generally run away

En något riskabel strategi, dock.

The name of the Rose

K.- är tillbaks efter några dagar i Bryssel. Vivent les moules et les pommes de terre frites!  Till att börja med skulle EU ju inte ha någon konstitution eller ens en kompetensförteckning eftersom detta var alltför "federalistiskt" enligt vad vår regeringsrepresentant ivrigt försäkrade oss. Nu finns trots detta  Giscard d´Estaing's utkast  till konstitution och folk diskuterar det intensivt. Tyvärr för LHW dock inte om den skall finnas utan hur den skall se ut. En viktig fråga gäller ett eventuellt val av  rådspresident - ett förslag som såväl EU-kommissionen som samtliga mindre länder vänt sig emot eftersom det skulle minska deras inflytande till förmån för de stora elefanterna. Ja, samtliga mindre stater, med ett undantag, nämligen Sverige som troget traskar vidare i sin följa-Toni-politik. Den karln förstår man åtminstone vad han säger!

Låt oss emellertid ägna oss åt väsentligare saker: man kan också rösta om namnet på det framtida EU. VGE föreslår "United Europe" vilket dock föranlett protester från brittiskt håll eftersom man tycker att det låter som ett fotbollslag (borde det inte vara Europe United i så fall? undrar K.-). "European Union", "Europe" och "United States of Europe" är andra alternativ. Den som vill vara med och rösta kan göra det via European Voice hemsida.

En annan fråga gäller om den framtida konstitutionen skall explicit hänvisa till religionens roll eller ej. Här kunde man ha rätt att vänta sig ett inlägg av försvarsminister Leni Björklund (för en gångs skull är K.- inte sarkastisk utan menar faktiskt allvar - Leni är en intellektuell person och samtidigt politiker, god kristen och samtidigt försvarsminister, det vore faktiskt intressant att höra hennes synpunkter på detta) men det lär nog knappast komma, upptagen som hon är med andra problem.

En som säkert tycker att religionens roll bör skjutas fram är Johannes Paulus II, en av de nominerade för utmärkelsen "årets europe". Klipspringer har dock redan lagt sin röst för Audrey Tautou  (Amélie de Montmartre).

K.- noterar också att 14 ledande fotbollsklubbar just öppnat ett lokal kontor i Bryssel som kontakt med Kommissionen och Parlamentet. En delegation med bl.a. Karl-Heinz Rummenigge väntas snart inträffa för att diskutera tillämpningen av visa paragrafer i Nice-fördraget med Kommissionen.  Varken Djurgården eller Café Opera verkar vara representerade men vi kan trösta oss med att UEFA-presidenten Lennart Johansson som en av två svenskar blev upptagen på Business Week's lista över "The Stars of Europe. 50 leaders at the forefront of change."  Den andre är "Rolf Erikssen" av H&M som också ägnas den mest glödande hyllningsartikel till ett svenskt företag som K.- sett på länge.

Klipspringer ser framemot den dag när Jesper Bengtsson återvänder från pappledigheten. I hans frånvaro har dock signaturen "ME" har dock skrivit en läs- och tänkvärd artikel i dagens Aftonblad. Han (?) avslutar:

Arbetet med EU:s rättighetsstadga visar att ett färdigt förslag från ett konvent är svårt att ändra på. Sverige håller på att missa tåget i EU:s framtidsfrågor.

K.- håller med. Och med all respekt för våra officiella representanter tar sig K.- friheten att tvivla på att deras approach är särskilt effektiv. Se här och här.

Förvånad men tillitsfull

Lena Hjelm Wallén har även idag uttalat sig för TT om Europas framtid

- Det ser konstigt ut, säger Lena Hjelm Wallén, regeringens representant i konventet som arbetar med att ta fram en EU-konstitution.

Hon är dock full av förtröstan:

Jag tror inte att det finns några hundar begravda, säger hon

2002 10 29

Sveriges stämma i världen.

Inom EU rör sig ganska mycket just nu. K.- återkommer eventuellt om dessa frågor. Framtidskonventets ordförande , Valéry Giscard d´Estaing har emellertid just presenterat ett 13-sidigt utkast till en ny författning för Europa. Med säkerhet kontroversiellt och troligen en inledning till en omfattande grundsatsdiskussion  om Europas framtid.  Vad säger då Sveriges officiella  representant i en första reaktion? K.- citerar ur ett TT-telegram:

<<Jag vill inte…. säger Lena Hjelm-Wallén, som nyss slutade som vice statsminister men fortsätter att företräda regeringen i konventet

Hon avvisar ordförandens förslag

Det finns inget behov, anser Lena Hjelm Wallén

Men det går inte att stapla personerna på varann, säger Hjelm Wallén >>>

Så låter alltså vårt bidrag till den europeiska diskussionen, åtminstone så länge vi företräds av Lena. Denna storartade visionär har inspirerat K.- till ytterligare en elak dagsvers. LHW förklarade i en tidningsintervju för ett par år sedan att hon inte kunde sova på nätterna av fruktan för att hamna i ett United States of Europe. Eftersom detta var just ett av VGE´s namnförslag blir det nog inte mycket sovet i Sala framöver.

2002 10 20

Crying "Cockles and mussels, alive, alive oh"

Irland har alltså röstat ja till Nicefördraget. I och för sig var detta betydelselöst för EU:s utvidgning eftersom det mycket väl fanns en ”plan B” trots allt  vad som försäkrades från Bryssel. Man hade nämligen helt enkelt kunnat ta in de relevanta delarna från Nice i varje enskilt anslutningsfördrag som kandidatländerna måste godta för att bli fullvärdiga medlemmar. Trots allt, förargligt för Jonas Sjöstedt v(pk) som hade hoppats att irländarna skulle säga nej – också ett sätt att behandla gamla partikamrater från öst. (Jonas har ett tufft jobb – han tvingas nämligen regelbundet kvittera ut en saftig månadslön från en institution som han anser inte borde finnas. Men han resonerar kanske som K.- en gång läste att Henning Mankell sade: ”Det är bättre att jag har pengarna än någon annan.”  Han får väl dränka besvikelsen i en Guiness tillsammans med exempelvis Per Garthon, en annan person som lever gott i Bryssel på att förakta Europa.)

Nästa svenska folkomröstning kommer väl att gälla EMU. K.- fröjdar sig redan åt att få se Gudrun Schyman, Maud Olofsson, Peter Eriksson  och andra tillsammans på barrikaderna. Men det blir kanske litet knepigt: v(pk)s partisekretererare har redan förklarat att man visserligen säger nej men det är inte samma sorts nej som miljöpartiet säger. Ännu roligare blir det när de får sällskap av ett antal konservativa bankdirektörer och avpolleterade företagsledare, kanske under ledning av förre riksbankschefen Lars Wohlin, en person som tror att nationens väl och ve beror på skillnaden mellan den långa och den korta räntan. (Om Gudrun är trogen sina ideal  borde hon väl inte vilja ha någon ränta alls.) Och statsministern och vice statsministern i var sin båt! 

Men trots allt blir det blir det nog så att Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Estland, Lettland och andra länder som inte begriper någonting kommer att gå med i EMU långt innan Sverige gör det. Under tiden sjunger vi för Gudrun, Maudan, Lars och Margaretha W. och de andra:

 Säg inte nej, säg kanske kanske kanske

en dag kan hända jag blir din lilla vän

Säg inte nej, säg kanske kanske kanske

Säger du aldrig vi ses ej mer igen

Not: Jonas Sjöstedts artikel finns i Västerbottenskuriren 17/10 2002 - tyvärr inte möjligt att länka. Men det här är andemeningen, om man kan använda det ordet i sammanhanget:

Irland får den chans Sverige aldrig fick

De flesta ansökarländer till EU skulle vinna på att Nicefördraget avvisades. Det irländska folket kan ge ett historiskt bidrag till förmån för levande demokrati

Sorry Jonas :she died in a fever, and noone could save her....

PS till ovanstående:

I ovanstående svidande vidräkning med sina meningsmotståndare har K.- rutinmässigt räknat in vice statsminister Margareta Winberg i nej-laget. Det finns väl också skäl för detta men faktum är att W. är en av de ministrar som är mest aktiva i europapolitiken och som faktiskt nått en hel del framgångar för sina frågor. Så för Maggan blir det:

Your lips tell me no no but there is yes yes in your eyes!

Svårt bakslag för dansk jordbruksnäring!

Från AFP erfar K.- följande (länk tyvärr inte möjlig):

Denmark's dairy industry was Tuesday counting the cost of a Brussels ruling that only Greek cheese can call itself feta...the tangy white cheese, which can be made from either goats' or sheep's milk.

"We're going to appeal to the European Court of Justice in Luxembourg to overturn it, because it's unfair and unreasonable," said Keld Winther Rasmussen,

"It's a question of principle for us," Rasmussen said. "Greece cannot have the exclusive right to the name feta, which is not even Greek but Italian."

The commission based its ruling on findings that non-Greek feta was often made with cow's milk, and risked misleading consumers.

Tur var väl det! Annars hade vi snart haft spansk falukorv och belgisk surströmming, kanske med italienska namn.

Världen håller andan

tror Sverker Åström att den gör i en artikel i Svenska Dagbladet. Hur ställer sig Sverige när Irakkriget bryter ut frågar han och

I UD får man vässa sina pennor för att finna den rätta nyansen mellan ett tamt beklagande och ett otvetydigt fördömande.

K.- hänvisar till sina båda stories i ämnet: A city too far respektive Anna and the Strawman.

Anna Lindh i dåligt sällskap

Till de berömda spökena på Helsingörs slott kan vi numera räkna också Jack Straw och Silvio Berlusconi. Varför har Jack Straw blivit en av våra bästa kompisar? Läs en ny artikel under "Stories" om Anna and the strawman.

The pot calling the kettle black...

"Ärevördiga" (varför skriver man så?) Times har en ledare den 9 augusti där man beklagar sig över att EU-ländernas ovilja att betala hotar att försena och försvåra EU:s utvidgning. Huvudsakligen är det tydligen Tysklands fel eftersom man först skall ha val där. Den ärevördiga glömmer naturligtvis bort att påpeka att den största orättvisan i hela EU:s finansieringssystem är den rabatt som Margaret Thatcher år 1984 lyckades tillskansa sig för britternas räkning. År 2000 uppgick den rabatten till ca 32.5 miljarder svenska kronor, alltså mycket mer än t.ex. Sveriges hela avgift till EU. (Sverige betalade f.ö. 1.3 miljarder kronor för att bidra till finansieringen denna rabatt.) Efter utvidgningen kommer de nya medlemsländerna att få betala drygt 3 miljarder kronor för att subventionera England! Ett fattigt land som Litauen kommer exempelvis att få punga ut med över 100 miljoner kronor, inte så mycket kanske men i vart fall ett offer för en ganska monstruös orättvisa i systemet. "Charity begins at home" tror K. att man brukar säga i den ärevördigas hermland men det glömmer man gärna bort när det passar.

(Länken till the Times är bara giltig en vecka sedan kostar det pengar)

Den ena handen tvättar den andra...

AFP meddelar att relationerna mellan Frankrike och Ryssland förbättrats på ett märkbart, för att inte säga märkligt, sätt. Presidenterna Chirac och Putin har mötts på en badort vid Svarta Havet. Frågan om eventuellt visumtvång för innevånarna i Kaliningrad som väl snart kommer att bli en rysk enklav inom EU har länge förbittrat stämningen mellan Ryssland och EU. EU har intagit en stenhård attityd och inisterat på någon form av visum för resenärer från denna del av Ryssland till en annan. Nu säger emellertid President Chirac att detta strider mot Rysslands "värdighet" och är "otänkbart". Han har också mjukat upp Frankrikes hållning till Tjetjenien så pass att President Putin medger att det finns vissa problem med mänskliga rättigheter i Tjetjenien "but they are not as terrible as may appear at first glance. We know these problems, and we are solving them".

Liksom av en händelse meddelade president Putin också att det nu var bestämt att Aeroflot kommer att köpa 18 st Airbus för en summa av ca 590 millioner €. Bra va'?

Vi är invaderade!

Har Du märkt att vårt territorium har invaderats av främmande trupper? Jodå,ett tiotal marockanska soldater har gått iland på den lilla klippan Perejil (Persilja) eller Leijla i Medelhavet. Det är spanskt och därmed EU-område så även Sverige har därmed drabbats. Dock inte lika hårt som Danmark som får försöka att lösa konflikten i sin egenskap av ordförande i EU:s ministerråd just nu. Konfliken är bara den senaste i en lång rad skärmytslingar mellan Morocco och Spanien rörande fiskerättigheter och de spanska enklaverna i Nordafrika samt inte minst Västsahara där Morocco till varje pris vill undvika den folkomröstning som FN beslutat om och som troligen skulle ge området självständighet. Encylopaedia of the Orient ger en del basfakta - dock något enfärgade.

Danmarks ordförandesida är ovanligt rörig anser vi nog, speciellt i jämförelse med tidigare sidor från Sverige och Spanien.