Alla EU-medlemmar är också medlemmar av EMU - the European Monetary Union. Penningpolitiken handhas av ECBS - The European Central Bank System- vilket består av ECB (The European Central Bank) i Frankfurt a.M samt nationalbankerna i alla EU:s medlemsländer, således även Sverige, Danmark och Storbritannien liksom snart de nya medlemsländerna De nationella centralbankerna i de medlemsstater som inte deltar i euroområdet är dock medlemmar av ECBS med speciell status. De får föra sin egen nationella penningpolitik men deltar inte i beslutsfattandet och genomförandet av den gemensamma penningpolitiken för euroområdet och inte i genomförandet av sådana beslut. (Citat från ECB) Hur fungerar nu detta på det institutionella planet? Det finns inte mindre än 3 beslutsfattande organ. Det första är ECB-rådet som består av alla medlemmarna i direktionen (se nedan) plus centralbankscheferna för alla medlemsländer som infört euron. ECB-rådet är det policyskapande organet. Här övervakas att eurosystemets övergripande mål nås men här utformas också penningpolitiken och bestäms de viktigaste räntesatserna. Nästa organ är Direktionen som består av 6 medlemmar, utsedda genom överenskommelser mellan medlemsländerna och efter hörande av bl.a. Europaparlamentet. Det skall vara personer som valts bland personer vars goda anseende och yrkeserfarenhet inom finanssektorn är allmänt kända (citat från ECB). Efter som detta skall ske på rekommendation av EU-rådet har troligen även icke-euroländer ett visst inflytande på valet av direktionsmedlemmar. Direktionen ser till att rådets beslut följs och utfärdar bl.a. instruktioner till de nationella centralbankerna. Även i övrigt är det direktionens uppgift att se till att rådets beslut verkställs. Så finns det en tredje grupp: ECB:s allmänna råd. Där sitter centralbankscheferna för alla EU:s medlemsländer, således även från Sverige, Danmark och England. Den gruppen har emellertid inga penningpolitiska uppgifter utan skall organisera statistikinsamling, förbereda årsrapporterna samt fastställa anställningsvillkor för personalen i ECB m.m. Eurosystemet är oberoende. De ansvariga får inte ta instruktioner från något håll och kan inte heller avskedas utom vid grov försumlighet eller liknande. Interna ECB-handlingar är i princip sekretessbelagda under 30 år.
Jämförelse med nuvarande system i Sverige ECB-rådet kan inte jämföras med riksbanksfullmäktige i Sverige. ECB-rådet har ansvar för de viktigaste penningpolitiska funktionerna medan riksbanksfullmäktige huvudsakligen har administrativa uppgifter. Riksbanksfullmäktiges viktigaste funktion är dock att välja ledamöterna i Riksbankens direktion (se nedan). ECB-rådet bedriver ett intensivt offentlighetsarbete med rapporter och presskonferenser efter varje sammanträde. Dessutom kan EU:s rådspresident (dvs. i regel statsministern i det land som för tillfället innehar ordförandeskapet i rådet) liksom Kommissionspresidenten (dvs. för tillfället Romano Prodi) delta i sammanträdena om de så önskar. Ordförande och ledamöter kan också höras av Europaparlamentet osv. Däremot offentliggörs inte hur varje enskild ledamot har röstat. Man anser att detta garanterar oberoende och att varje ledamot kan handla efter eget gottfinnande och inte som representant för ett visst medlemsland. Protokollen från ECB:s direktion offentliggörs inte. Riksbankens direktion offentliggör däremot sina protokoll, dock utan att ange hur varje enskild ledamot har röstat. Sammanfattningsvis kan man säga att man både i ECB och i Sverige har god insyn i varför penningpolitiken utformas som den gör och vad som väglett de beslutsfattande instanserna. Varken i Sverige eller i ECB får man dock veta hur de enskilda ledamöterna har ställt sig. (I Sverige förekommer regelbundet "läckor" till kvällspressen om det varit oenighet i direktionen.) Möjligheten till offentliga utfrågningar och deltagande av ansvariga politiker (dock utan rösträtt) är troligen större i ECB än i Riksbanken. I båda fallen är dock oberoende och frihet från politiskt eller annat inflytande högsta princip för penningpolitiken. Att direktionsprotokollen (med angivna inskränkningar) är offentliga handlingar är dock unikt för Sverige. Beträffande Sveriges inflytande och insyn är det givetvis så att vi som icke-euroland är praktiskt taget uteslutna. Om vi inför euron blir vi däremot medlemmar av ECB-rådet och svenskar kan ingå som medlemmar av direktionen och, åtminstone i princip, t.o.m komma ifråga vid valet av ECB-chef. Ovanstående är fakta. Sedan kommer värderingarna in. Min egen -och då givetvis subjektiva- uppfattning är att ECB:s politik är och kommer att bli helt styrande för den svenska penningpolitiken. ECB har dessutom, åtminstone teoretiskt, möjlighet att genom open-market operations påverka den svenska växelkursen, något som kanske kunde bli aktuellt om vi står utanför och försöker devalvera oss ur kostnadskriser. Det nationella oberoende som nej-sidan försöker slå vakt om riskerar i stället att resultera i ett beroende av krafter som vi inte har någon möjlighet att påverka eftersom vi saknar säte och stämma.
|
||||||||
|
|