| Arkiv oktober 2003 | Tillbaks |
|
Belly-button revisited "Åhnej, inte ännu en bloggare som skriver om sina datortekniska prylar. Hur kul är det att lyssna på det? Kan de inte hålla käften om sina bloggmjukvaror, CSS, sina laptops, sina GPRS-telefoner, wlan-uppkopplingar och istället skriva om relevantare saker?"
skriver Gustav Holmberg idag, visserligen inom citationstecken, men jag misstänker starkt att han själv är upphovspersonen. (Har Du verkligen en GPRS-telefon, Gustav ?) Här skall det visserligen varken handla om RSS eller CSS men jag återkommer dock till vad jag skrev nedan om källkritik och bloggning. Som många säkert läst vrider en bloggarkollega just nu sina händer över det faktum att han nyligen dels berättat om en plug-in som tydligen inte var så bra, dels återgivit en hoax som om det varit en äkta nyhet. Ja, jag vet inte jag. Han rekommenderade inte direkt programmet ifråga och vi fick snabbt reda på att det tydligen inte var så bra. Att Nikereklamen bara var bluff fick vi reda på nästan omedelbart i en kommentar men detta var ju en nyhet i och för sig och ledde en hel del läsvärt stoff. Med mera källkritik från början hade vi väl inte fått denna information alls. Det är en svår avvägning som, tror jag, får avgöras från fall till fall och situation till situation. Naturligtvis försöker jag att på Euroblog kolla fakta och källor så gott jag kan eftersom ämnets karaktär gör att en eventuell läsare måste kunna lita på vad som står där, åtminstone i rimlig utsträckning. Men andra typer av bloggar som består av snabba meddelanden och observationer om aktuella ting -även politiska- får väl delvis bedömas utifrån andra kriterier. Som jag visat tidigare finns det en -numera officiell- uppfattning, i USA i varje fall, att en blogg är mera likt en konversation över frukostbordet än en tidning. Jag har en sorts idealvision av en stor, oöverskådlig, bloggosfär där viktigt bryts mot oviktigt, personligt mot allmänintressant, sant mot falskt, belagt mot obelagt, fantasteri mot seriös forskning. Med denna kaotiska kamp om strålkastarljuset som bakgrund skulle då förhoppningsvis vissa klara röster utkristalliseras (tjusigt!) och vissa sanningar och nyheter flyta upp som traditionella media inte velat eller kunnat redovisa. För det måste ju finnas en ny och annorlunda dimension i bloggningen, vi är väl inte ute för att göra nättidningar? Det här får väl utgöra något slags svar på Håkan Kjellerstrand rundfråga även om jag inte följt hans frågeschema helt strikt. Jag ser inga tendenser till en utveckling mot det som jag skisserat, tvärtom är svensk bloggning mycket homogen i stil och kvalitet. Vad jag tidigare kallat radioamatörsyndromet blir starkare och starkare (se Gustavs ironiska kommentar ovan.) Håkan frågar vad man skulle göra om man hade obegränsade resurser. En litet våldsam tanke, men jag förstår vad han menar. Jag skulle utveckla (låta utveckla, märk väl) en mycket enklare WYSIWYG software som inte krävde någon installation alls utom på den egna computern. Det talas så mycket om hur enkelt allting blivit när alla dessa "verktyg", de flesta gratis, blivit tillgängliga. Ja, kanske behöver man nu inte vara "rocket scientist" för att sätta upp en blogg, men amatörpyrotekniker får man nog vara i vart fall. Och även om man får upp en blog så ser den ju så himla trist ut. Det har t.o.m. Thorvald sagt så det vågar jag också tycka. Jag lovar att nästa gång skriva om mera relevanta saker som t.ex. Johan Norberg, eller Lars Ohly. Den senare kan nu uppenbarligen tänka sig att bli partiledare - bra, då får vi en person som rent ut säger att han är kommunist och 4 % kommunister lär det väl knappast finnas i Sverige.
Not: Min sårade fåfänga tvingar mig att nämna att jag vid ett par tillfällen hjälpt andra personer att sätta upp bloggar med hjälp av t.ex. Blogger. Så jag kan men vill inte, normalt sett är det ju tvärtom.
|
|
|
Blogjam Vi har blivit väldigt seriösa senaste veckan och ägnat alltför mycket tid åt att grunna på de stora existentiella frågorna: Vem är jag? Vad vill jag? Hur mycket är klockan? (Martin Ljung, citerad ut minnet.) Jag har därför inte kunnat hitta på något eget utan griper raskt till ett antal visheter från andra som jag noterat under veckan. En av våra (f.d.?) bloggarkollegor annonserar: För bara 14 900 kronor per år (exkl. moms) gör våra agenter dig till en del av medieflödet. Du får snabbt och enkelt veta mer om det som intresserar dig Det är ju som hittat. Kanske kan man då bli så välinformerad att man t.o.m kan svara på de intrikata frågorna i DN:s nutidsorientering:
Vilken ministerpost hade Anna Lindh? Från vilket land kommer Åsne Seierstad?
Det gäller dock att hänga med och ständigt anstränga sig. Annars kan det gå som i Frankrike:
Or, au 18ème et 19ème siècles, nos deux pays étaient les plus brillants sur le plan des systèmes éducatifs. Aujourd'hui, nous deux sont loin derrière la Finlande (På 17- och 1800-talet var våra två länder de mest lysande i fråga om utbildningssystem. I dag ligger vi långt efter Finland!) Frankrikes utbildningsminister i intervju i tyska Die Zeit. Länk från Des.
Ja, då är det illa! Låt oss alltså i Sverige noga lyssna till den nya moderatledaren Reinfeldt som nämligen i sitt tal:
Manade till fördjupning kring rötterna.
om man får tro Aftonbladet. Bara han då inte sågar av den gren han sitter på.
Ja, det vore mycket annat att undra över, t.ex. nye SL-chefen Jangälv som tycker att det är oförskämt att passagerarna klagar på kollektivtrafiken, eller svenska staten som legaliserar kasinospel och öppnar flotta spelhallar och sedan blir djupt bekymrad över att folk spelar bort pengar! I stället avslutar jag emellertid med ännu ett citat från Des, som kan vara elak om han vill :
"What did happen to your great uncle Göran, then?"
Not 1: Till Jangälvs försvar får dock sägas at han verkar vara en person med höga etiska grundsatser: SL-styrelsen med ordförande Anna Berger-Kettner (s) i spetsen har noggrant dammsugit alla register efter lik i garderoben men bara funnit två fortkörningar. Tjänstebil har Lennart Jangälv tills vidare tackat nej till och golf spelar han inte.
|
|
|
Han snavar in i litteraturens snårskog Jonas länkar till en site kallad Today in literature och det är bara att med nöje följa denna vägvisare. Jag klickar omedelbart på Pooh too hummy vilket är en liten artikel om Dorothy Parkers recension av The House at Pooh Corner i the New Yorker. Den är inte uppskattande. Jag kollar upp i Marion Meade's Parkerbiografi What Fresh Hell Is This? och ser att Dorothy's förläggare något år tidigare hade tänkt lansera henne som "another A.A. Milne" vilket hon visserligen lyckades avstyra men hon fick ändå en tid dras med smeknamnet Dottie the Pooh bland kollegorna. Vilket öde för en 'sophisticated lady'! Kanske låg detta bakom hennes avoghet mot Poohskalden även om hon insåg att: to speak against Mr. Milne puts one immediately in the ranks of those who set fire to orphanages. (Tänk om man t.ex. skulle kritisera Astrid Lindgren!) Parker var ofta skoningslös i sin litteraturkritik: This is not a novel to be tossed aside lightly. It should be thrown away with great force. Men vad jag egentligen ville säga var att, som nämns i artikeln och bekräftas i biografin, Parker använde pseudonymen Constant Reader när hon skrev om böcker. Det var något som hade undgått mig tidigare och som nu ger mig tillfälle att dra en rak linje från Dottie till en annan sofistikerad författare, nämligen Bristolbloggaren Des Small, som konsekvent kallar sin publik för Varied Reader. Gotcha, Des! (Själv använder jag det mera modesta uttrycket "eventuelle läsare.") Så hittar jag en av hennes kvickheter som gov. Davis i Californien kunde ha gjort mycket av i valkampanjen om han känt till den: His body has gone to his head
|
|
|
Mera navelskådande En intressant diskussion har brutit ut i kommentarerna till Eriks inlägg om en artikel i Dagen Nyheter kallad Blogrevolutionen är här resp. hos Steffanie om samma ämne. Det mesta har redan sagts och som vanligt håller jag med den som talade sist. Men vill tillägga beträffande faktakontroll: En del debattörer, bl.a. Gustav Holmberg, hävdar med viss rätt att faktakontrollen kanske ofta är bättre hos bloggare än i andra media. Jag tror absolut att han kan ha rätt men då tänker jag enbart på den fortfarande begränsade kretsen av svenska A-listebloggare. (Jag räknar inte mig dit men försöker dock att vara så noggrann som jag kan i faktakontroll, speciellt på Euroblog). Går vi till USA t.ex. är situationen en helt annan. Jag tillåter mig att länka till vad jag tidigare skrev om ett domstolsutslag i frågan där en amerikansk domstol med livligt instämmande av Cory Doctorow menar att det inte är så noga med bloggar: Should we treat a blogger who has a Web site that may be a little bit like a newspaper more like a person producing a newspaper or a person having a kitchen table conversation? Should the blogger have the burden of fact-checking, as a newspaper does?" Svaret på frågan är alltså "nej" ("no") enligt både domstolen och Doctorow. Och jag är nog böjd att hålla med. Det som gör den amerikanska bloggosfären intressant, och politiskt och opinionsmässigt viktig, är dess (absoluta) storlek och enorma mångfald. I denna mångfald bryts belagda och obelagda påståenden mot varandra, obskyra rykten blandas med verkliga nyheter som massmedia inte observerat eller velat dölja, förvirrade fantaster med seriösa skribenter med eller utan specialkunskaper. Ur detta kaos filtreras i bästa fall någon sanning eller opinionsyttring fram som etablissemanget blir tvunget att ta itu med. I Sverige är vi långt ifrån en sådan situation. Det är, som jag ser det, två saker som fattas:
Efter att ha avslöjat ett antal faktafel skriver Erik litet uppgivet att "DN kommer aldrig läsa det här inlägget". Så är det nog, tyvärr. Jag har själv mycket dåliga erfarenheter i den vägen. Men kanhända har de kollegor rätt som har en mera optimistisk syn och menar att detta kommer att ändra sig. Och naturligtvis är det bra att tidningar och tidskrifter skriver om blogging även om det mesta blir fel. Artikeln i Axess som Erik hänvisar till var dock mycket bra, men hur många läser den? Och den använder uteslutande Salam Pax, Dan Gillmor et co som exempel.
Personlig not: Det var litet uppmuntrande att läsa Peter Lindbergs kommentar till Erik's inlägg: Peter hade helt förstått varför jag hoppade av vid ett tidigare tillfälle. Men någon protest var det inte fråga om: jag tyckte (och tycker fortfarande) inte att jag får ut mina synpunkter till en vidare läsekrets och till diskussionen i A-kretsen tyckte jag å andra sidan inte att jag hade något vidare att bidra med utan att det räckte med med att läsa. Nu har jag gjort så att jag delat upp det hela. "Euroblog" är litet mera seriös. Där vet jag att det varit ett visserligen litet men dock intresse hos några opinionsbildare och beslutsfattare resp. hos ett antal trogna läsare. På "Ordet" skriver jag mera för att jag tycker att det är roligt och utan syfte att förbättra världen men det är givetvis oerhört stimulerande att det verkar finnas en viss, dock liten, läsekrets. Not till Mats: Mats är vänlig nog att efterlysa E. Klipspringer. Vet inte om Du observerat det men den kuslige kufen har faktiskt siktats både här och där. Eftertänksam not: Om någon av de värderade kollegor som ibland skriver om sina katter har letat sig hit så bli inte upprörda över vad jag skrev ovan. Jag syftar inte på paret Anglemark, Tomas Jogin eller andra. Det är lång historia. Jag hinner inte gå in på den nu.
|
|
|
Blogging räcker inte, forts.: Som den eventuelle läsaren kan se av kommentarerna till mitt inlägg nedan har Erik lämnat en länk till http://onlisareinsradar.com/ . Det visar sig vara en mycket intressant site med ett rikt innehåll bl.a. ett videoarkiv där man kan tillbringa mycket mera tid än man egentligen har till förfogande. Jag kan inte hitta några tekniska förklaringar till hur Lisa Rein har gjort men jag tror att hon med en vanlig videokamera har filmat exempelvis teveprogram och sedan lagt ut dem som Apple-filer på nätet med länkar på sin blog. Nu har det resulterat i ett fint arkiv av videoclips. Men det var egentligen inte det jag var ute efter. I senaste PC Magazine (nätupplagan) finns det en kommentar till en artikel av John Dvorak skriven av någon fantast som menar att han har kommit på världens killerapp men inte mött någon förståelse från etablissemanget. På mannens website kan man läsa att det gäller a DVD/Video Player, an MP3/Audio Player, a Photo Viewer, a Web Browser, and a database to keep track of all your multimedia assets. It's called Personal Digital Multimedia ScrapBook, PDMSB. Eftersom jag, liksom Dvorak, tillhör etablissemanget avfärdar jag detta naturligtvis som nonsens men ett visst gnagande tvivel finns dock kvar: kanske är det just vad jag skulle vilja ha? En TV-tuner i putern är väl en enkel sak. Men så skulle det finnas en möjlighet att spela in och redigera både Tv-sändningar och DVD, interfoliera, kanske med musik, men i alla fall med sina egna kommentarer, antingen som text, audio eller video. Sen skulle det hela resultera i en integrerad (och liten) fil som man kunde lägga ut på bloggen. Om man får impertinenta kommentarer, om EMU eller så, så skall det vara lätt att hitta exempelvis rörliga bilder som visar hur fel ni har. Do you read me? Jag inser naturligtvis att där finns all möjliga copyrightproblem (hur har Lisa Rein löst detta?) men sådant brukar ju fixa sig efter ett tag. På en litet lägre nivå har Microsoft (ja, ja, jag vet, det skall inte bli någon vana) just kommit ut med ett nytt program som heter OneNote. Jag har använt det i beta sedan ett drygt halvår och kan nu svårligen tänka mig att vara utan det, speciellt inte i samband med bloggningen. Det är en slags "scrapbook" där man enkelt kan klistra in och systematisera material som man hittar, skriva själv, registrera ljudfiler osv. Det finns också en handskriftsigenkänningsfunktion men det är ingenting för mig som började med computers för länge länge sedan just för att slippa skriva för hand. Om någon vill kommentera - och det hoppas jag verkligen- kan ni väl göra det under inlägget nedan så får vi liksom en "thread" om jag säger så.
|
|
|
Blogging räcker inte Österrikisk statsteve är inte mycket bättre än svensk men ibland är det här liksom där bra saker. Jag har just tittat på "Zeit im Bild" (ung "Aktuellt") och där fanns åtminstone två ytterst intressanta inslag. Det första var ett ganska kort reportage från Baghdad med anledning av den nya amerikanska policyn att inte tillåta bilder av dåliga saker som t.ex. döda personer i media. Reportern gjorde ett stillsamt, närmast kåserande, inlägg illustrerat med bilder: förr - nu, tillåtet - inte tillåtet, verklighet - officiell framställning osv. Bara någon minut men oerhört slående just för att det var så emotionsfritt och lågmält. Man får tänka själv. Hur skulle jag nu kunna låta Dig, eventuelle läsare, blir delaktig av detta? Det går nog inte, att jag försöker berätta om det är ganska meningslöst och någon videoclip att lägga ut finns inte. Även om det fanns skulle det strida mot förbudet mot deep linking om jag lade ut det här. Jag skulle önska att det fanns någon teknik som lät mig spela in direkt, redigera, kommentera och lägga ut, helst också lagligt. Det andra var ett reportage om kriminella band från Östeuropa, speciellt Rumänien, som kommer hit på turistvisum och under ett par hektiska dagar begår ett antal inbrott och gaturån. Går det bra åker man hem med bussen igen, åker man fast blir man hemskickad utan vidare formaliteter eftersom de flesta gängmedlemmar är minderåriga. Alles OK. Detta är fakta. Nu finns det två olika sätt att handskas med detta problem. Det ena är det österrikiska (i vart fall hos polis och myndigheter) som går ut på att alla rumäner är skurkar och skall skickas hem och när ingen ser det slår man dom med batongen i huvudet. (Ett par afrikaner har redan dött under avvisningsförfarandet - poliserna suspenderas en kort tid och förklaras sedan oskyldiga. Även den rättsläkare (!) som ställde sig ovanpå bröstkorgen på en nerslagen dealer som sedan avled av skadorna.) Det andra sättet är det svenska: det får absolut inte vara så att rumäner eller folk som åker turistbuss vore mera benägna att begå brott än den ordinarie kommunalfullmäktigeledamoten eller tankesmedjetjänstepersonen, nej usch det skulle strida mot alla riktiga principer. I stället tacklar vi problemet genom att ordna paneldiskussioner i TV och skriva artiklar på DN debatt. Ja, det senare sättet är väl mera humant (även om rånoffren möjligen har en annan uppfattning.) Men det borde väl finnas andra utvägar? En möjlighet vore ju att via samarbete inom EU försöka se till att folk i utsatta länder finge mindre incitament till brottslig verksamhet genom att förse dem med arbete och inkomstmöjligheter. Under tiden fick man försöka vara realistisk men human i brottsbekämpningen. Men det vore en lång och kanske kostsam process utan resultatgaranti. "Marknaden" lär heller inte vara intresserad och politiska ingripanden är ju inte bra. Så det är nog enklast att gripa till batongen eller köpa in ytterligare ett antal tevesoffor hos IKEA.
Ovidkommande not: Här är en länk till en intressant artikel i Los Angeles Times som jag hittat via Peevish - I'm just saying. Den har ingenting med inlägget ovan att göra men det visar hur IKEA i förbifarten gör en ganska bra figur trots att artikeln närmast handlar om flamskyddsmedel. Mycket bra reklam just därför att varunamnet bara skymtar förbi i förbifarten och i ett positivt sammanhang.
|
|
|
I helvete heller Ja, ursäkta språket, men det var så att jag blev så inspirerad av Jonas Söderströms beskrivning av parkeringshuset på Medborgarplatsen som en metafor för dödsriket att jag började fundera på hur andra författare uppfattat denna dåliga plats. Mina lekmannamässiga funderingar blev emellertid så pass många att jag tyckte det var bäst att publicera dem som en särskild artikel under titeln Dantes Parkeringshus. Naturligtvis träffar ni på Dante Alighieri där men också Woody Allen, Povel Ramel och James Joyce. Som en sockerbit för nutida läsare samt för sökrobotarna omnämns även Jennifer Lopez och Ben Affleck. Här alltså: Dantes parkeringhus. Och snälla ni, vad ni än gör, skyll inte på Jonas!
|
|
|
Go Johnny go! I Wien prestigefyllda Kunsthalle öppnas i dag en utställning om elgitarrens historia med titeln Mythos E-guitarre - Go Johnny Go. Ein Klang-Erzeuger, der die Töne mit Rückkoppelungen, Verzerrungen und heulenden Glissandi an den Rand des impenetrablen Lärms und darüber hinaus führt und in seiner körpererschütternden Durchschlagskraft erotische Transzendenz katalysiert. I centrum står bla. Chuck Berry, Jimi Hendrix och Eric Clapton. Kvällens kultursändning i TV 1 är ägnat denna utställning. Om ni nu tror att det blir en massa hippies och rastafarianer som kommer till tals tror ni delvis fel - här är det samma eleganta damer och kostymerade herrar som nästa gång kommer att prata om Giuseppe Verdi eller kanske György Ligeti. (Delvis, därför att herrar och damer hippies osv. givetvis drar på sig konventionella kläder för tillfället i fråga.) Men det blir nog bra. Kulturen är inte så kompartimentaliserad (kupéuppdelad?) här, även om man gärna skiljer mellan e- och u-musik. Jag hoppas hinna se utställningen innan jag drar mot norden, mot norden!
Körpererschütternden Durchschlagskraft, indeed!
|
|
|
De mortuis ???? Alia Izetbegovic är död. De mortuis osv. osv. och säkert har den gamle mannen släktingar och vänner som uppriktigt sörjer honom. En personlig förlust är svår att bära och berättigar till deltagande. Men faktum kvarstår: Liksom Franco Tudjman skulle han ha suttit i Haag tillsammans med Svobodan Milosevic. Nu väntar jag på de svenska tidningarnas eulogier över "den store frihetskämpen."
Update 2003 10 20: During World War II, when Bosnia became part of the puppet-Nazi state of the Croatian Ustashe, Mr. Izetbegovic joined the Young Muslims, a group torn between siding with the German-sponsored Handzar divisions organized by the German SS or with the Yugoslav Communist partisans led by Josip Broz Tito. Mr. Izetbegovic supported the Handzars New York Times
Izetbegovic utvecklades till en fanatisk muslimisk fundamentalist som ville införa en gudsstat och sharia som lagstiftning. Han utpekades av Richard Holbrooke som "det egentliga hindret för fred i Bosnien."
|
|
|
Privata hål i huvudet Nu när t.o.m. Jan Guillou blivit snuvad genom den okontrollerade "privatiseringen" av offentliga tjänster kanske vi kan få en ordentlig debatt. Läs gärna vad jag tidigare skrivit om detta, t.ex. Det är mindre fråga om "privatisering" än en abdikation av ansvar från politikerna sida - lyckligtvis passar den perfekt in i den ideologi som för tillfället härskar från höger till vänster. Hur en av chefsideologerna tar detta in extremis har jag skrivit om här:
|
|
|
Mörkrets furste stiger ned
- Alla försök att uppnå någon form av bildning är ändå meningslösa i Ditt fall. Förresten har t.o.m. Erik Stattin ifrågasatt värdet av bildning. Du behöver inte vara mer katolsk än påven som inte ens fått fredspriset. Nu ses vi i morgon. Så sitter den kuslig kufen nu i min IKEA-fåtölj, vällustigt tummande på en kupa Prince Hubert de Polignac (XO, scrolla neråt) som jag egentligen lagt åt sidan för att fira JA-segern i euroomröstningen. Jag försöker att få honom ur jämvikt: - Du skall ju vara någon sorts rationalist men Du måste väl medge att förnuft och upplysning blir alltmera sällsynt i den internationella politiken. Du har väl läst att en statssekreterare i amerikanska försvarsdepartementet anser att Gud har utsett Bush till president trots att det bara var en minoritet av folket som röstade på honom och att fienden egentligen inte är Saddam eller bin Laden utan "a guy called Satan." Och Rumsfeld ställer sig bakom honom! Jag betraktar K.- som för tillfället förefaller helt absorberad av andra satsen ur Ignaz Moscheles pianokonsert nr 2 i ess-dur med Tasmanian Symphony Orchestra som snurrar (?) i cd-spelaren. Nu blir den gamle gudsförnekaren i vart fall tvungen att hålla med mig! -Alldeles utmärkt, säger K.- sardoniskt. Jag hoppas på flera sådana uttalanden, gärna från Bush själv, så att det står helt klart att den amerikansk/brittiska utrikespolitiken är ett heligt korståg mot de otrogna, beordrat från allra högsta ort. - Är Du alldeles rysk? Har Du blivit "born again", precis som ush, Bush menar jag chockerad? - Ingalunda, säger K.- och smuttar vidare på den alltför dyrbara konjaken, -men mycket av det globala eländet har vi den organiserade religionen att tacka för. Som vi vet tjänar organiserad religion huvudsakligen till att ge prästerskapet kontroll över människor som har behov att hitta mönster i tillvaron. Det spelar ingen roll om det är påvar, pastorer, imaner, mullor, rabbis, gurus, medicinmän eller schamaner. Och kontrollen utövar man genom fysisk och andlig terror. Nu kan vi ju i det sekulariserade Europa, och speciellt i Sverige, med lätthet angripa och förlöjliga kristna fanatiker i USA som ju ligger ganska långt bort medan vår "tolerans" och allmänna flathet förhindrar oss från att ge oss på andra religioner vars utövare då kanske skulle bli ledsna och känna sig diskriminerade. Men om vi börjar inse det vanvettiga i att åberopa sig på övernaturliga makter för att bomba och spränga sig själv och andra i luften kanske vi så småningom kan börja förlita oss på en sekulariserad humanism som riktlinje för politik och offentlig verksamhet och lämna det övernaturliga till vars och ens privata sfär. Skräckslagen stirrar jag på K.- Tänk om Christina Zaar i Dagens Nyheter skulle hört detta! Och skulle det komma ut i Lunds Universitet att jag har sådana "vänner" kan jag väl säga farväl till den välbetalda gästföreläsning om Shadows of Cavernous Shades: Charting the Chiaroscuro of Realistic Computing som jag tänkt hålla i höst. Plötsligt känner jag...-kan det vara? - jo, minsann, en svag doft av svavel blandar sig med aromen från konjakskuporna. För säkerhets skull byter jag cd och lägger på Ich weiss dass mein Erlöser lebet ur Händels Messias trots att den försetts med dödskalleetikett av Apple computers.
Not: Det fanns två exempel på product placement i det här inlägget. Märkte ni vilka? Jo naturligtvis var det fråga om ABF och K.u.K Hofapoteke som båda behöver all den reklam de kan få!
|
|
|
Tankar tänkta efter att ha läst en post hos Steffanie. Jag önskar att någon vill ta orden „respekt”, ”heder” och ”ära” och slänga dem i historiens soptunna där de hör hemma. En gång i tiden uttryck för höga ideal, numera utslitna och förbrukade, enbart täckord för övervåld, utövat av den svage för att skyla över bristande självkänsla och oförmåga att handskas med en komplicerad verklighet. Lägga gärna ”patriotism” och ”nationellt oberoende” i soppåsen också!
|
|
|
Le Grand Macabre B.B. King fick Polarpriset! Fint! Jag är helt och hållet för detta och gläder mig åt att den gamle bluesveteranen uppmärksammas på detta sätt. Men låt oss för den skulle inte glömma György Ligeti som delar priset. Ligeti är en av de främsta och banbrytande moderna kompositörerna under förra århundradet - trots detta inte särskilt svår att lyssna till eller uppskatta. Hans mest kända verk är den surrealistiska operan Le Grand Macabre. När jag googlade runt litet för bakgrund till detta inlägg såg jag att den hade urpremiär i Stockholm 1978 och att Ligeti verkade där som lärare på 60-talet. Det visste jag inte. Några smakprov finns här men ett bättre biografiskt sammandrag finns här. Tja, "mest kända", jag vet inte förresten. För en bred publik (hehe...) är Ligetis bidrag till filmmusiken till 2001 - A Space Odyssey kanske ännu mera känt... (OBS: Det är inte An der schönen blauen Donau...) I vart fall: Två ytterst värdiga pristagare. Jag gillar båda.
Ytterst ovidkommande fotnot à la jag mötte Lassie: Ligeti är ungrare men sedan länge österrikisk medborgare och har sedan länge bott i Wien. Hans son Lukas är, in his own right, en skicklig percussionist och tonsättare. Han gick i skola här tillsammans med Stanislaw Lems son jämte söner till andra berömda personligheter som man kan se av kommentarerna till denna artikel. (Men jag tror det skall vara moster och inte faster.)
|
|
|
Vi ger aldrig upp våra 0.6 % Sverige inte bara plockar russinen ur EU-kakan utan även fettet ur mjölken, om jag säger så. Svensk standardmjölk får även i fortsättningen innehålla tre procent fett, trots EU:s regler om en fetthalt på 3,6 procent. Jordbruksministrarna fattade på måndagen ett beslut som innebär att det svenska undantaget får gälla fram till 2009. Tills dess ska det utredas hur EU ska fastställa gemensamma fetthalter i mjölk.
Ett vackert exempel på ett undantag från EU:s acquis communautaire som varje nation med självaktning förhandlar sig fram till. Grattis jordbruksminister Ann-Christin Nyqvist, well done, Du är nästan lika bra som Maggan och kan kanske bli ambassadör i Paraguay eller så när det är färdigt. I Österrike kan man sedan länge köpa extrafet mjölk som innehåller ca 6 % fett. Den heter också "Extrafet mjölk." Till min stora förvåning såg jag i somras att något liknande även såldes i Sverige men där under namnet "Gammaldags mjölk." Gulligt.
Ännu en not: Finns det egentligen något skäl till att EU skall hålla på med sådant här? "Gurkdebatten är inte glömd det skall ingen tro. Det lever kvar." som en representant för nej-sidan tidigare i år framhöll för DN. Ja, om man vill vara snäll kan man påpeka att skälet är att en konsument som köper "standardmjölk" skall veta att h/h får samma sak överallt i Europa. I många fall kan man undra om det är så viktigt.
|
|
|
2003 10 14 Ja, jag erkänner- jag satte den rubriken för att om möjligt dra flera besökare till Ordet via det övermått av sökmaskiner som nu hemsöker cyberrymden (när träffade ni på det ordet senast?), inspirerad av de framgångar jag haft via parapsykologi respektive French knickers. Min ursäkt är att jag just sett i TV att Vera som jag nämnt ett par gånger i denna krönika i morgon kommer att presentera herr Ladens före detta sambo. Om ni nu tror att det är en förskrämd och beburkad liten varelse så tar ni fel: det är en "parant" (I love that word!) österrikiska, helt obeslöjad. Du hast Glück bei den Frau'n, Bel Ami !
Jag tror jag avstår. Men vad jag ville undra var: har ni sådana häftiga teveprogram i Sverige? Kanske får ni råd med det nu när SVT skall lägga ner kostsamma smalspårigheter som Röda Rummet, Bildjournalen och Bokbussen. Jag minns att jag i somras såg en serie presentationer av Sveriges olika "akademier" ofta filmade i "Bernadottebiblioteket." Det måste ju ha kostat skjortan.
Ovidkommande not 1: Herr T. Nisse som läser korrektur hos Ordet påpekar att det av någon anledning heter "Usama bin Ladin" på svenska. Men Ordet eftersträvar en internationell läsekrets så vi lämnar denna stavningsexklusivitet därhän. Ovidkommande not 2: Om man nödvändigtvis måste ha "kultur" i svensk TV kan man ju ännu en gång sända Bo Strömstedts presentation av Evert Taube - ett alldeles utmärkt program som jag redan sett i en 5 - 6 repriser.
|
|
|
En otrevlig historia Jag gör nu bruk av bloggarens prerogativ nummer ett och kollar inte källorna: det skulle möjligen kunna förstöra en bra historia. Östgöta Correspondenten, "Corren", skriver i en artikel att v(pk)s partiledare Forum för levande historia är en utlöpare av Förintelsekonferensen. Nu har dock myndigheten börjat ägna sig åt de folkmord som begicks av det kommunistiska Sovjetunionen. Och det är just det som retat upp Ulla Hoffmann. Vänsterledaren menar att myndigheten bedriver "anti-kommunistisk propaganda"
Tur för Sovjetunionen att det finns någon som drar ut till dess försvar även idag. Och tur för alla er som tror att v(pk) är någon sorts vänstersocialdemokratisk rörelse: nu har ni väl fått upp ögonen? Eller? Säg att det här inte är sant.
|
|
|
2003 10 07 Den ouppnåbare Des Small ( Desbladet ) skriver:
It is well established, of course, that Persons Of Religiosity will always prefer to believe things which are clearly impossible than to do things which are merely inconvenient, but that doesn't mean the rest of us should neglect to mock them for it.
Just so! Men att driva med organiserad religion i Sverige skulle väl vara ett av de värsta brotten mot gullighetsprincipen som säger att man inte får göra någon ledsen, aldrig, speciellt inte sådana som tror på konstiga saker. (OBS principen gäller inte gentemot sekulariserade rationalister.) Det är väl därför helt meningslöst att säga något om den otroliga flathet som just nu demonstreras i Sverige och som innebär att skolelever skall få bära burka eller lärarinnor bära slöja i undervisningen. (Jag ansåg en gång att man inte ens skulle få ha basebollmössa vilket, enligt Lena Mellin, omedelbart klassificerade mig som kristdemokrat!)
Eftersom maskering dock kan medföra identifikationssvårigheter har man enat sig om en gullig kompromiss:
Flickorna tar av sig handskar och huvudbonad under lektionstid - även när de har manliga lärare.
De tar också av sig huvudbonaden när identiteten måste klarläggas, till exempel vid prov.
De kartlägger själva tillgången på praktikplatser där burka godtas.
Cool! Men den dag jag möter en person i burka eller en nunna eller en rabbi eller en hare krishnagubbe i ett offentligrättsligt kontor vänder jag på klacken och skriver direkt till JO om h/h finns kvar.
Vad folk har på sig på fritiden anser jag mig däremot inte ha någon rätt att lägga mig i. Jag noterar att flygvärdinnorna på Gulf Air ser ytterst piffiga ut i sina Parisdesignade hattband som skall föreställa chawdor. Det är helt OK och kan bara uppmuntras...
Not 1: Jag gillar den språkliga formuleringen i DN:s artikel: "De kartlägger själva.." osv. Ett praktexempel på en imperativform som bara finns i det svenska språket, Imperativus politicus correctus, om vilken jag skall skriva ett mycket längre inlägg vid tillfälle. ("Din Metro återvinner Du i den här lådan", "Dina skor putsar Du själv" osv.)
Not 2: Jag lägger mig naturligtvis inte i om skattmasen är rabbi osv. men om han är offentliganställd skall han vara civilklädd på jobbet.
Not 3: En annan av gullighetsprincipen landvinningar är att det är omöjligt att införa förbud mot maskering vid demonstrationer. Man skulle ju då hindra personer tillhörande vissa religioner att demonstrera mot den rådande världsordningen etc. Att man samtidigt ger fullständigt religionslösa personer möjlighet att i skydd av sin maskering kasta sten genom skyltfönster, på poliser etc. är naturligtvis inte relevant i sammanhanget.
Not 4: Jo, jag höll på att glömma att påpeka att rubriken är från en dikt av Fröding som tyvärr i våra ögon måste te sig rasistiskt anstucken, men den går ut på att om mörkmän från andra delar av världen kommer hit och predikar sin religion för oss:
då vill jag begabba dem fritt!
Jag också!
|
|
|
2003 10 06 Här dumpar jag nu ett antal anteckningar, utan inbördes samband, som jag gjort under den senaste tiden men inte haft tid eller möjlighet att blogga om. Vi går ut litet lätt: Följande är däremot djupt ironiskt men det måste det väl ha varit redan i ursprungsskicket?
Om vi vill påverka utvecklingen i EU kan krav om utträde snarast vara ett hinder, menar Alice Åström, riksdagsledamot. Ja, kanske det är så. Möjligtvis. Men det kan ju också vara så att EU kommer att bättra sig för att inte riskera att Alice Åström träder ut. Man vet inte. Annars verkar det som min uppmaning till revolt inom miljöpartiet har haft en viss effekt. T.o.m. Peter Eriksson verkar vackla! Men jag saknar flera tunga namn: var är Gustav Fridolin? Är han rädd att han skall bli europaparlamentariker och tjäna för mycket pengar? Och kanske inte få tid att följa upp de KU:anmälningar mot Göran Person, Anna Lindh och Gun Hellsvik(!) som han gjort. (Länkar till artiklar främst i Göteborgsposten tyvärr utgångna) Jag tycker ofta synd om Apple-användare (Ellen Feiss rules!)av olika anledningar och nu ser jag att de inte kan få njuta av musik från gamle Händel. En tidningsartikel här skriver: Der "Messias" von Georg Friedrich Händel hat doch etwas gemeinsam mit der Musik von Rappern wie Eminem: Der Online-Musikdienst von Apple versah sie gleichermaßen mit dem roten Warnhinweis "explicit". Dieser weist darauf hin, dass der Inhalt der Texte nicht für Kinder oder besonders empfindsame Personen geeignet ist. Der "Messias" behandelt ... Fragen von Liebe, Gewalt und Tod sogar in einer grundsätzlicheren Art und Weise als heutige Musiker in ihren Texten
Försök till översättning: Georg Friedrich Händels "Messias" har i alla fall någonting gemensamt med rapmusik som t.ex. Eminem. Apples on-line musiktjänst har försett båda med varningstexten "explicit." Det betyder att texten inte är lämplig för barn eller för särskilt känsliga personer. "Messias" behandlar frågor om kärlek, våld och död på ett betydligt mera ingående sätt än nutida musiker gör i sina texter.
Ja, ett Händelförbud skulle väl sitta bra nu när det är politiskt korrekt att förbjuda böcker igen. Det skulle väl också ligga i linje med den (godkända) doktorsavhandling vid Lunds Universitet där Charles Darwin är avhandlingens främsta hatobjekt och hans teori påstås ha förgiftat hela vår civilisation. Vetenskapen och universiteten sägs vara en del av en sammansvärjning för att bedra oss andra och botemedlet ska vara att inrätta särskilda professurer och forskningsinstitutioner för kreationister och parapsykologer, skyddade för angrepp från skeptiker
Lunds Universitet självt kan dock knappast beskyllas för dylik antipostmodernism eftersom man, som uppmärksammats av Håkan Kjellerstrand och andra, ämnar tillsätta en professur i psykologi, med inriktningen parapsykologi och hypnologi
Som jag upprepade gånger påpekat är det märkligt att Lunds Universitet anser sig behöva upp till ett år för att tillsätta denna tjänst. Enligt Dagen Nyheter finns ca 30 sökande till denna tjänst. Det borde vara en enkel sak att fråga någon av dem som har fjärrskådning som specialitet hur utfallet kommer att bli - man skulle då slippa den tidsödande och kostnadskrävande och ofta nervpåfrestande tillsättningsproceduren. En bloggarkollega tillhöll mig för några dagar sedan att först läsa igenom rapporterna osv. innan jag ironiserade över dem. Det har jag gjort nu. Det blev inte bättre för det.
|
|
|
2003 10 04 Nobelpris till svenska forskare Ja, nästan i alla fall. Det gäller ett s.k. IG Nobel Prize som delas ut varje år till people whose achievements "cannot or should not be reproduced." Bakom priset står Annual of Improbable Research och ett antal organisationer knutna till Harvard där prisen också delas ut. "Riktiga" nobelpristagare fungerar som prisutdelare. Årets pris i "Interdisciplinary Research" går till tre forskare vid Stockholms Universitet för en studie kallad Chickens prefer beautiful humans. Jag citerar en abstrakt ur en tidskrift för Interdisciplinary Biosocial Perspective: We trained chickens to react to an average human female face but not to an average male face (or vice versa). In a subsequent test, the animals showed preferences for faces consistent with human sexual preferences (obtained from university students). This suggests that human preferences arise from general properties of nervous systems, rather than from face-specific adaptations. We discuss this result in the light of current debate on the meaning of sexual signals and suggest further tests of existing hypotheses about the origin of sexual preferences.
Litet oklart, tycker jag. Men så är jag ju inte heller någon biosociolog.
Not: Jag tänkte ett ögonblick nominera ett antal studier som jag läst om här i närheten för nästa års pris men besinnar mig och lovar att tänka mig för innan jag
ironiserar över/avfärdar/ignorerar/spyr galla över deras innehåll och deras ondskefulla upphovsmän som en kollega häromdagen med viss rätt menade att jag gjorde.
|
|
|
2003 10 04 Aftonbladets nätupplaga refererar idag det inslag om ögonvittnet från NK som jag skrev om häromdagen. Där kan ni även se hur Vera ser ut, f.ö. den enda österrikare (österrikiska måste man skriva här) jag vet som inte tilltalas med sin (medicine) doktorstitel. (Bilden föreställer alltså moderatrisen inte vittnet som man kan tro när man läser texten.)
|
|
|
2003 10 03
Klicka på bilden men lova att lyssna ända till slutet! (Realplayer krövs)
|
|
|
2003 10 03 Ibland glimtar det till även över Gökmassivet. Så läser jag idag en recension i DN av Göran Häggs nya bok Svenskhetens historia (700 sidor!). Göran Hägg gillar jag inte, han är arrogant och talträngd men värst är att han anstränger sig så när han talar med bönder på böndernas sätt trots att det är uppenbart att det är de lärde männens latin som är hans naturliga idiom. Condescending vore ordet. Men kanske är boken bra. Men vad som definitivt är bra är Henriks Berggrens recension, främst för det lysande leitmotif i svenskheten som han hittat: Vi har det bra Vi här bak i bilen och vill ej va' med om nån krock!
Tänk om nej-sidan hade lyckats engagera Siw Malmqvist! Men nu vann man ju i alla fall. Not: Var det någon som såg Siv Malmkvist och andra fina skådespelare i den briljanta pjäsen Lille Ronny på Maximteatern i Stockholm förra året? Den fick lägga ner efter ett tag, förmodligen därför att recensenter och publik blev förvirrade när de fick samhällssatir i form av en melodram i stället för Valfrid Lindeman som man väl hade väntat sig. Men oj vad bra det var!
|
|
|
2003 10 02 Och här är det senaste mordet: mördarens kniv är funnen Den var litet rostig i bladet och hittades nere i brunnen.
Och kniven är fotograferad och mördaren och fiskalen. Fiskalen ör djupt chockerad och mördaren troligtvis galen. (Ferlin)
I kväll har jag - jag tror för första gången- tittat på Österrikes populäraste talkshow kallad "Vera" - efter moderatrisen. Här är det sex, blod, död och skandaler som gäller och jag hade i förannonserna sett att en av gästerna var "ett ögonvittne till mordet på Anna Lindh." Mycket riktigt, sist i programmet uppträdde en, som vi sade förr i världen, "parant" dam som tillsammans med en väninna varit på "änkäj" den ödesdigra dagen. Hon var i rulltrappan från första våningen när hon hörde skrik uppifrån och sedan blev bryskt knuffad åt sidan av en man i röd jacka med "pagefrisyr." Hon satte honom genast i sammanhang med skriken men trodde att det var en vanlig butikstjuv och förvånade sig över att ingen gjorde något försök att stoppa honom. När hon steg av rulltrappan låg det "en blodig kniv" på golvet. Innan hon hann göra något plockade en svensk dam, "lugnt" enligt vårt vittne, upp kniven och lämnade den till närmaste NK-personal. Ingen vet -sade man- vem denna dam var. Man lämnade sedan lugnt och i god ordning varuhuset. En person som hon nästa dag tillfälligt mötte envisades med att hon skulle gå till polisen och berätta vad hon sett. Hon gjorde så men utan att stöta på något verkligt intresse. Polisen ville inte visa henne en bild av den misstänkte. Hon har sedan inte haft någon kontakt med svensk polis. Både "Vera" och vittnet njöt uppenbarligen av sitt scoop trots att vittnet förnekade att hon fruktade för sitt liv om det trots allt skulle vara ett politiskt motiv bakom dådet. Min fråga: Är det någon som följer upp "the Djindjic connection" eller har man redan bestämt att det är en stackare som inte kan hjälpa att han är psykiskt skadad och därför kommer att åtnjuta rättssamhällets alla rehabiliteringsresurser?
Not 1: En vecka efter mordet plockades tydligen den huvudmisstänkte personen upp i en polisbil av en helt annan anledning. Man hade ingen tanke på att koppla i hop honom med NK-mannen på fotot eftersom denne hade keps som "dolde stora delar av ansiktet". När Aftonbladet frågar polisen hur det känns att ha haft mördaren i bilen utan att veta om det svarar man – Vi har valt att inte kommentera den personliga biten, säger Fredrik Kramp. Verkligheten efterapar dikten: situationen och framför allt Fredrik Kramps (Freud rules!) uttryckssätt kunde vara direkt klippt ur Tintin (Dupond och Dupont). Not 2: Den läsare som hamnat på min site genom att leta efter "French knickers" kanske undrar var "sex" kommer in (se ovan). Jo, i ett annat inslag intervjuades en man från Bayern som uppfunnit ett slags skumgummiinlägg i de kortstrumpor man bär till "Lederhosen" så att vaderna skall se tjockare och mer spända ut - något som flickorna i München med omnejd tydligen gillar.
|
|
|
Oväntat möte På väg in i K.u.K Hofapoteke för att köpa en ask aspirin ser jag plötsligt min gamle vän (?) E. Klipspringer. Han stirrar in i skyltfönstret bredvid apoteket, till synes absorberad av en reklamfilm där Franz Beckenbauer, Karl Lagerfeld och Claudia Schiffer sparkar boll med varandra. Jag försummar inte tillfället att dunka honom hårt i ryggen eftersom jag vet att han tycker illa om det. Ertappad vänder han sig om, hans redan dystra anletsdrag mörknar ytterligare när han ser vem det är. Men jag försöker muntra upp honom. - Du som alltid skrev så elakt om Toni Blair, kallade honom för "Tricky Toni" och skällde på Sveriges regering för deras "följa Toni politik", Du är väl nöjd nu när Blair är i blåsväder, 60 % av folket tror att han ljög om Irak och hälften av hans eget parti vill byta ut honom? K.- ger mig en av sina berömda von oben blickar. - En ytlig och frasliberal observation, precis vad man kunde vänta av Dig. Hörde Du Blairs tal i Bornemouth där han läxade upp sina kritiker som inte hade alla fakta, insisterade på att han hade rätt och lovade att fullfölja sin politik med alla dess konsekvenser. Så talar en politisk ledare värd sitt salt. Det kan Du jämföra med vissa andra som säger att "resultatet är lätt att respektera" efter den största politiska motgången i sin karriär och som omedelbart börjar kränga på kappan så att den skall ligga i bidevind. Jag tror inte min öron! K.- som aldrig haft ett gott ord att säga om Blair så länge denne triumferande seglade fram på populismens pressmajonässmetiga räkmacka. -En politisk ledares uppgift är att leda - säger K.- hårt och menar att h/h skall göra just det och sedan ställa sig till ansvar i allmänna val vart fjärde år och inte varje gång pressdrevet går eller opportunistiska opinionsbildare eller comebacksugna losers hittat en språngbräda mot strålkastarljuset, eller hur han nu uttryckte det. - Men hur kan Du försvara en politiker som ljuger? - Det ingår i deras job description- säger K.- och återgår till att betrakta Claudia Schiffer. Jag lämnar den kuslige kufen och går in på apoteket. Jag köper två askar aspirin i stället för den enda som jag ursprungligen tänkt.
|
|
När jag ändå har ordet....
- ännu en webkrönika
Bengt O. Karlsson
Efter vårt möte i 
To make a mod, such as CS, you'd need the SDK. As far as I can tell, this is far more than just the SDK, this is the complete source-code for not only HL2, but also CS2 and TF2.
Med ursäkt till Thomas Jogin - ingen avsikt att ironisera osv. utan bara visa upp ett stycke konkret poesi som jag hittat.