2004 07 30

(Den här artikeln är ganska lång och återfinns därför i sin helhet på en egen sida)

Herr Lundgren förklarar sig

Efter Arbetarens avslöjande av Junilistans samarbetspartners har Nils Lundgren skrivit en debattartikel i DN under rubriken: Inte bara vi hamnar i dåligt sällskap. Artikeln bekräftar än en gång riktigheten i det gamla stävet: "Förklara ingenting då blir det bara värre."

Lundgrens försvar för sitt samarbete med högernationalistiska och separatistiska Lega Nord  går i stort sett ut på två saker: 1) Det finns

Läs hela artikeln:

bokmärk                                 

2004 07 28

Junilistan friserar

I en kommentar till nedanstående inlägg hänvisar Jan Tångring till en artikel i Arbetaren som i stort sett bekräftar och i viss mån förstärker den kritik mot Junilistans samarbetspartners som framförts nedan. Anmärkningsvärda är också Nils Lundgrens bortförklaringar - bl.a. karakteriserar han Mouvement pour la France som "värdekonservativt." Det kan man ju säga men vi tillåter oss att tvivla på att renhåriga (à la Reinfeldt) konservativa skulle vilja ställa sig under samma paraply.

Men OK - låt oss vara generösa och bortse från isolerade knäppskallar. Men Lundgren och Wohlin samarbetar med Lega Nord och Umberto Bossi - det räcker för att ställa dem i en ytterst tvivelaktig dager.

bokmärk                           

2004 07 22

Städa ordentligt bakom kylskåpet, tjejer!

En av medlemmarna i EU-parlamentets kommitté för kvinnors rättigheter, Godfrey Bloom, avgav nyligen följande programförklaring:

"No self-respecting small businessman with a brain in the right place would ever employ a lady of child-bearing age."

Som skäl till varför han velat ha en plats i just den kommittén angav Mr Bloom:

"I just don't think they clean behind the fridge enough"..."I am here top represent the Yorkshire women who always have dinner on the table when you get home."

Mr. Bloom är en ledande företrädare för det engelska Independence Party vilket i sin tur dominerar den fjärde största partigruppen Independence and Democracy.  Gruppen har 37 parlamentsplatser av vilka tre ockuperas av den svenska Junilistan. Eftersom man inte kan uträtta någonting i Europaparlamentet utanför partigruppernas ram är det relevant att granska vilka samarbetspartner Lundgren och Wohlin närmast har. BBC News har en intressant grafik som visar sammansättningen av gruppen. (Där finns också artikeln om Mr. Bloom.) Det är en salig blandning och vi använder den termen medvetet. Samtliga ligger långt ut till höger på den politiska värdeskalan, de flesta är religiösa fundamentalister, oftast katolskt färgade. Alla vill givetvis ta ur sina länder ur EU.

Det näst största partiet i Junilistans grupp är katolskextremistiska League of Polish Families med 10 mandatärer, anti allting och med många funktionärer övertagna från ett förbjudet antisemitiskt parti. Trots detta får man räkna med att den beryktade Lega Nord med sin högerpopulistiska ledare Umberto Bossi blir storstjärnan inom gruppen. Bossi har ju bla. ropat ut Norditalien som en oberoende republik ("Padanien") och är allmänt känd för ett språkbruk som får Berlusconi att framstå som en förfinad gentleman. Guardian skriver om partiet i en Special Report om Europe's far right:

With policies such as authorising coastguards to shoot human traffickers and the belief that the EU is run by paedophiles, the Northern League's inclusion in government prompted widespread concern across Europe.

Av övriga partier har vi endat hittat ett som håller sig inom den politiska anständighetens gränser: tjeckiska Civic democrats som är Vaclav Klaus forna parti. Holländska Christian Union kanske är anständigt på något sätt: i likhet med er krönikör är man emot hasardspel och droger medan vi har svårare att identifiera oss med partiets grundsats, nämligen:

Kristliga Unionens önskan är att Guds kungadöme skall byggas också genom vårt politiska arbete. Vårt uppdrag lyder: " Kristliga Unionen vill tjäna samhället genom att få det att mera fungera efter Guds vilja" ...Kristliga  Unionen grundar sina politiska ställningstaganden till nutidens frågor på Guds ord.

(Vår översättning.)

Man kan ju tänka sig vad detta betyder. Mouvement pour la France är högernationalistiskt och konkurrerar med le Pen om rösterna på den kanten och har tidigare samarbetet med nyfascistiska Alleanza Nazionale. Vad den grekiska Achilles Association  står för har vi inte kunna utröna annat än att de satsar mycken energi på att få "FYROM", dvs. "Former Yougoslav Republic of Macedonia" att byta namn. En uppgift så god som någon.

Vi erinrar om en artikel ur vänstervridna Svenska Tidskrift som vi tidigare refererat. Där citeras en studie över EU-parlamentet och påpekas bl.a.

Varje partigrupp förbereder en enhetlig partiideologisk ståndpunkt inför varje omröstning, ser till att dess ledamöter är informerade, samt förhandlar med andra partigrupper för att ta fram gemensamma betänkanden eller ändringsförslag och tänka ut möjliga koalitioner.

Det är denna struktur som gör att svenska EU-parlamentariker från de flesta partier ofta röstat på ett förvånande sätt med svenska ögon sett.

Det blir, hur som haver, ett nytt inslag i svensk politik. I andanom ser vi partigruppens möten framför oss: Mens högerkatolikerna försöker finna ut vad Gud kan ha för mening om det hela, svär Bossi kötteder som får Mr. Bloom att belåtet le i smyg. I bakgrunden sitter Achillesrepresentanten och mässar: "fyrom, fyrom, fyrom"  medan Lars Wohlin sitter i ett hörn och mumlar om skillnaden mellan den långa och den korta räntan. Nils Lundgren säger ingenting eftersom han hoppas bli vice gruppordförande om två år.  Det kan bli kul.

Ja, ni som ville ge det politiska etablissemanget en ordentlig näsbränna, ni lyckades ju ganska bra. Att de traditionella partigrupperna, "socialister", konservativa, liberaler och gröna, dominerade av de stora länderna, nu ytterligare kunnat stärka sitt grepp över parlamentet får ni väl ta på köpet: huvudsaken är ju att Göran Persson fick sig en ordentlig tankeställare.

bokmärk                          

Not: Svenska medier har naturligtvis inte skrivit om detta - dels har man ju fullt upp med Zoran Lukic och bakteriehalten i grillkorv, dels skulle det strida mot gullighetsprincipen att misstänkliggöra valets segerherrar som ju fått både Göran Persson och Fredrik Reinfeldt att "tänka om" och "lära av sina misstag." 

2004 07 08

Det var då det

Österrike fick idag en ny statspresident - socialdemokraten (f.d. måste vi skriva eftersom han numera är überparteilich) Heinz Fischer. Invigningen överskuggades givetvis av den officiella sorgen över den tidigare presidentens tragiska död, ett dygn innan han skulle ha lämnat sin post. Fischer höll emellertid ett personligt och bra tal. Ett avsnitt som har upprepats i TV hela dagen var när han -helt improviserat- uttryckte sin glädje över att hans svärfar kunde vara närvarande vid invigningen. Samma år som Fischer föddes (1938) släpades svärfadern till koncentrationslägren Dachau och sedermera Buchenwald. 95 år gammal kunde han idag se sin svärson installeras som statsöverhuvud.

TV-kamerorna kunde, efter något sökande, zooma in på den gamle, men förvånansvärt fräsch utseende mannen på åskådarläktaren.  Hans namn är Otto Binder - en märklig man som er krönikör haft förmånen att lära känna. 1939 lyckades han, med hjälp av den socialistiska internationalen, bli frigiven från Buchenwald och emigrera till Sverige.  Heinz Fischers hustru föddes i Stockholm 1943, utom äktenskapet, eftersom Sverige ansåg sig vara bunden av internationella konventioner som krävde att man respekterade lagarna i immigranternas hemland. Enligt de s.k. Nürnberglagarna kunde ju en jude inte gifta sig med en "arisk" kvinna.

I sin bok Wien - retour (av vilken vi har glädjen att ha ett exemplar med personlig tillägnan) skriver Binder smått road om detta vad han kallar "Stockholmsäktenskap."  Annars finns det inte mycket att le åt i boken - praktiskt taget hela hans släkt utrotades i koncentrationslägren. Men skildringen av hans liv i Sverige och Stockholm är ytterst intressant. Man får klart för sig hur aktiva tyska och österrikiska immigranter var och vilket understöd man fick, främst från svenska socialdemokrater och fackföreningsledare. Bruno Kreisky och Willy Brandt var de ledande namnen. Efter att ha jobbat som skogsarbetare i flera år lyckades Binder, genom Kreiskys förmedling, få ett jobb i Folksam.

Det gick senare bra i livet för Binder: han var i många år chef för ett av Österrikes största försäkringsbolag (med nära samarbete med Folksam!) och styrelseordförande i Austrian Airlines. När krönikören träffade honom berättade han att den största besvikelsen i hans yrkesliv var det misslyckade s.k. Alcazarprojektet, dvs. den planerade fusionen mellan SAS, Swissair, KLM och Austrian Airlines. En idé före sin tid som i vart fall hade låtit SAS och Swissair ligga bättre till än vad de gör idag.

Vi fäster oss vid följande passus i Binders bok:

Vid krigsslutet märkte man en stark vilja i Sverige att hjälpa det förstörda Europa. inte bara materiellt utan också politiskt och kulturellt.

(Vår översättning)

Men det var då det. När vi läser om den internationella solidaritet och vidsynthet som präglade åtminstone vissa kretsar i Sverige under och efter andra världskriget, när vi erinrar oss namn som Bernadotte, Wallenberg och Hammarsköld känns det motbjudande och sorgligt att ta del av den nuvarande internationella och europadebatten, främst naturligtvis den s.k. junilistan men -värre kanske-  socialdemokraternas och moderaternas patetiska  klackvändningar för att försöka  fånga upp en nationalistisk väljaropinion, i sin tur uppammad av en inkompetent neoliberal ekonomisk och social politik. Vi har visserligen inte Hitlertyskland och koncentrationslägen utanför vår tröskel men vi har Balkan, Vitryssland, Kaukasus,  Afrika och andra regioner. Långt ifrån att erbjuda hjälp och samarbete till nutidens Kreiskys, Brandts och Binders sparkar vi ut dem till "säkra tredjeländer."  Den nationella egoismen och likgiltigheten, eller snarare föraktet, för allt som ligger utanför våra gränser har väl aldrig varit så stark som i dessa dagar.

En forntida svenska politiker blev berömd för sitt yttrande till en motståndare:"Vet hut! Vet sjufalt hut!" Den omnämnde Kreisky ropade i en liknande situation till sin motståndare: Gå hem och läs historia! Dessa yttranden är ungefär vad er krönikör skulle vilja ropa åt varje svensk politiker, från yttersta höger till yttersta vänster, som uttalar sig i internationella frågor. Det är ett elände med jobb, vård, skola, omsorg och så vidare men trots allt: Youv'e never had it so good!

bokmärk                  

2004 07 05

Du är omdömeslös och okunnig

Ja, givetvis inte Du, förärade eventuelle läsare, utan utrikesminister Laila Freivalds enligt Jörn Svenssons uppfattning i en debattartikel i DN den 4 juli.

Svenssons huvudbekymmer med Freivalds är visserligen att hon genom passivitet och okunskap bidrar till att EU alltmer blir "en stormakternas union."  De konkreta exempel han tar är emellertid identiska med dem vi för länge sedan behandlat här på Euroblog. Freivalds egendomliga utrikespolitiska soloturer i Lettland och hennes påtagligt flexibla definition av minoriteters rättigheter skrev vi om i november 2003. Hennes otrevliga armkrok med Jack Straw, en av de direkt medskyldiga till tortyr och krigsförbrytelser i Irak, behandlade vi i ett längre inlägg i maj detta år.

Vi får se nu om massmedia vågar ta upp detta efter Svenssons artikel. En grundsatsdebatt om svensk utrikespolitik vore verkligen på tiden.  Men det blir nog bara ett byråkratiskt tillrättaläggande från UD som vanligt.

bokmärk                  

Top of page

                                   Comment