Som framgått av ett antal tidningsartiklar -inte alltför upphetsade- försöker Polens katolsk-konservativa regering avsätta EU-parlamentarikern Bronislaw Geremek. Geremek var en av dissidenterna under den kommunistiska eran, en av grundarna av Solidarnoč och Polens utrikeminister 1997 - 2000, numera ledamot av EP:s liberala grupp (ALDE).  Europaportalen ger en sammanfattning av fallet inklusive Geremeks brev där han förklarar varför han vägrar skriva under den förklaring som Polens regering kräver av alla anställda i det offentliga, vid universitet, journalister och företagschefer. Många hundratusen polacker tvingas skriva under försäkringar om att de aldrig samarbetat med hemliga polisen.  Ett exempel så gott som något på McCarthyism i tvåtusentalets Europa.

En liknande förklaring krävdes redan vid nomineringen av kandidater till Europavalet vilken Geremek då avgav.

Polen är väl -hoppas vi-  det närmaste vi kommer till en gudsstat i Europa. Signifikativt nog är katolska präster och kyrkoledare undantagna från kravet.

Nu är det ju ytterst allvarligt om ett lands nationella regering skall kunna avsätta en folkvald ledamot av Europaparlamentet och frågan är heller ännu inte ställd på sin spets. Geremek har fått ett starkt stöd från Europaparlamentet där alla större partigrupper förklarat sin solidaritet och parlamentspresidenten och presidiet gjort ett officiellt uttalande.  Socialdemokrater, gröna, konservativa, vänsterpartister och givetvis den liberala gruppen yttrade sitt fulla stöd för Geremek. Den grupp där Dansk Folkeparti och Umberto Bossi finns (UEN) var emot liksom fascistanstuckna ITS.

Fattas det någon? Ja det gör det. "Independence/Democracy" (ID) gruppen höll tyst som en kyrkråtta och sade varken bä eller bu om ni ursäktar metaforen. Denna grupp domineras av brittiska UKIP med svenska Junilistan och en del andra brokiga fåglar som bihang. Bland andra de polska ledamöter som tidigare tillhörde "Union of Polish Families"  men där bara en ledamot fortfarande bär den partibeteckningen enligt EP:s web site.

Ordet skrev utförligt om denna grupp och de olika nationella partier den utgörs av redan i juli 2004 samt om Nils Lundgrens ömkliga försvar för att stanna kvar i ett längre inlägg.. Man har visserligen blivit av med Umberto Bossi men skumraskpolitikern Farage är fortfarande ordförande i gruppen och Mr. Bloom som anser att kvinornas främsta uppgift är att hålla rent bakom kylskåpet (när dom är färdiga med matlagningen) är fortfarande kvar (se länk ovan). Den brittiske konservative ledaren David Cameron beteckande nyligen UKIP som "fruitcakes", "loonies" and "closet racists".

Så litet integritet har alltså herr Lundgren att han inte vågar mopsa upp sig i detta sällskap ens när det gäller parlamentets oberoende och ledamöternas integritet. Därmed hamnar han och fru Goudin automatiskt i samma läger som le Pen, Mussolini, Mölzer, Bossi och andra.

Vi har tidigare skrivit här på Ordet att frågan Whose side are you on? ofta bör kompletteras med frågan Who's on your side? Svaret kan ibland bli förfärande.