"Kulturguide '09 är till för alla som vill delta i det mångfasseterade och rika utbudet som staden erbjuder."
Vi får i vår hand ett exemplar av "Kulturguide '09" utgiven av Stockholms Stads Kulturförvaltning. Givetvis läser vi först kulturdirektörens inledning och noterar i förbigående att kulturdirektören inte kan stava till "mångfacetterad" eller ens till "mångfasetterad". Naturligtvis "deltar" man, som publik, heller inte i "utbudet" utan möjligen "tar man del " av detsamma.
Nåja. Man kan väl inte begära allt av en stackars kulturdirektör och det var väl länge sedan god och korrekt svenska ingick i begreppet "kultur." Men vi läser vidare och blir alltmer förundrade. Språk- och stavfelen hopar sig, grova syftningsfel och felaktig ordföljd finns på snart sagt varje sida. "Därför är det både Stockholms konsts glädje och skyldighet att informera..."Därför uppmärksammar särskilt vi den beställare som utmärkt sig allra mest---" osv. osv. Med en viss förundran noterar vi vidare den "mångfasseterade" verksamheten vid Blockmakarens hus:
Blockmakarens hus på Söder är väl värt ett besök. Vi har själva sett det men missade tydligen både Barnrikehuset och miljonprogrammet i sammanhanget.
Men när man nalkas det avsnitt på engelska som förmodligen är avsett för utländska besökare blir det riktigt pinsamt. På vår tid kunde man få "underkänt" om man gjorde alltför många fel - som sämsta betyg motsvaras det väl nu för tiden av "väl godkänt" e.dyl.
"Its collections are its museum's most important resource containing as they do estensive materials llustrating..." "There is so-mething" (avstaving!) osv. osv. Kommatering obefintlig eller felaktig, felaktig ordföljd, subjekt eller predikat som saknas osv. Man får ett intryck av att beskrivningen översatts ord för ord från en svensk text, kanske genom att slå upp varje ord i lexikon (eller förmodligen Wikipedia).
Flumtext som : "
Kulturvision 2030 är ett uppdrag från kommunfullmäktige att ta fram en plan för kulturen i Stockholm. Utgångspunkten är målen i Vision 2030 om att staden ska vara mångsidig och upplevelserik, innovativ och växande samt medborgarnas Stockholm" tar man vid det laget med en trött axelryckning. Hela broschyren kunde vara skriven av Dilbert om någon minns honom men han hade förmodligen använt ett bättre språk. Särskilt på engelska.
Vi skrev naturligtvis till den projektansvariga och föreslog att man skulle dra in upplagan och ge ut en ny språkgranskad och bearbetad version för att undvika pinsamheter - broschyren kommer ju faktiskt från en organisation som uppger sig "förvalta" kulturen. Efter ett tag fick vi ett vänligt mail där man meddelade att man lovar att "bättra sig" och delar uppfattningen "
att ett korrekt språk har en oerhört stor betydelse," Vad gäller den engelska texten "
anlitade vi ett upphandlat företag för översättningen men vi borde ha granskat den bättre."'
"Ett upphandlat företag" - Kulturförvaltningen har alltså köpt ett företag för att göra översättningar?
En bekant visar oss i samma veva en påkostad flerfärgsbroschyr från "Stadsledningskontoret" i Stockholm som skall hjälpa arbetslösa att skaffa arbete och få hjälp på vad som kallas jobbtorg. För att få kontakt med ett sådant skall man klicka på www.stockholm.se/jobbtorg. Gör man det får man upp den tjusiga bilden med Stadshuset som inleder denna drapa.
Vad skall man säga? Man står på murkna skansar och försvarar sig förgäves mot framryckande övermäktiga horder från
wikipedia- och piratsamhället där krav på kunskap, ansvar och bildning är diskriminerande och föråldrade om vi säger så. Tänk om man skulle kräva att man man skulle kunna engelska för att få skriva på detta språk! Odemokratiskt! Diskriminerande! Björklundskt! Ett steg mot ett polariserat samhälle!
Så får det bli.
arkivlänk
2009 07 13
Mannen med det mycket missvisande bloggnamet The Loser, Håkan Lindgren, publicerade ett inlägg i DN i den inflammerade religionsdebatten som tog sin början i och med affischkampanjen "Gud finns nog inte." Håkan publicerade en blänkare på sin blogg vilket ledde till ett stort antal intressanta kommentarer. Håkan använder inga permalänkar (loser!) så ni får skrolla er fram till avsnittet "Vuxenversionen" (27 juni). Här är i alla fall en direktlänk till kommentarerna.
Diskussionen i DN började väl med att ifrågasätta huruvida det skulle vara tillåtet att på bild framställa en halvmåne och en davidsstjärna på samma sätt som det kristna korset nämligen i form av en gul symbol på blå botten och därmed bilda en variation av den svenska flaggan. Tydligen menar en del tänkare att detta möjligen skulle vara antisemism men definitivt islamofobi! Ja förunderliga äro Herrens vägar om vi säger så.
Nu inträffade emellertid det egendomliga att diskussionen såväl hos DN som hos Håkan snabbt urartade till en diskussion om Gud finns eller inte. Det verkar litet väl gymnasialt för oss och vi har ingen avsikt att lägga oss i detta. Men därigenom doldes också den för oss väsentligaste frågan: "får" man verkligen publicera sådana bilder som Humanisterna gjort?
Håkan twittrar uppskattande om en artikel av Inger Edelfeldt som mycket riktigt börjar med att beklaga att samtalet "tenderar att kantra över i" en diskussion om "Guds icke-existens". Det är en återvändsgränd säger hon och rusar därefter själv med full fart in i gränden. Nu har hon visserligen en alldeles egen (?) definition av Gud och det vilket även hennes "lästips" typer på men grundidén verkar vara att man inte skall behöva "bli påhoppad" bara för att man "längtar." Underförstått alltså: om man angriper eller ifrågasätter religiösa symboler så hoppar man på längtande själar. Håkan har aviserat ett svar. Vi får se vad han har att säga.
Det är något fundamentalt obehagligt med denna debatt. Och obehagligast av alla är Göran Rosenberg, den man som vi en gång beundrade inte minst för hans reportage om Bushens USA där han höll på att bli arresterad därför att han fotograferade en bro i New York. Han framträder allt mer som yttrandefrihetens fiende . Farligare än de flesta eftersom han framstår som en sympatisk, lugn, behaglig och analyserande person som man gärna låter sig övertygas av.
I en magistral "slutreplik" i DN 3/7 klagar GR på en med debattör -eller egentligen på alla som inte tycker som han- och skriver bl.a.:
I Jersilds värld ligger, såvitt jag nu förstår, ansvaret för hur ett yttrande kan komma att uppfattas hos mottagaren.
I min värld ligger ansvaret för hur ett yttrande kan komma att uppfattas hos den som yttrar sig.
Om det fins risk för att ett yttrande kan uppfattas på annat sätt "
än vad avsändaren tänkt sig" bör det förtydligas eller formuleras om.
Det var verkligen en stor beställning! Redan vid vårt blygsamma läsarantal ter det sig tämligen besvärligt att försöka lura ut hur var av en av er uppfattar det vi skriver. För en skribent på Kultursidan i DN måste det ju vara helt omöjligt. Kanske bäst att hålla tyst först som sist eftersom man nog aldrig kan möta Rosenbergkriterierna.
Nu kan ju t.o.m en briljant tänkare som Rosenberg slumra till ibland (vilket f.ö. fortsättningen av hans "slutreplik" i högsta grad tyder på) men tyvärr verkar det här vara höjdpunkten (hittills) på en gradvis process. I februari 2007 attackerade Rosenberg tillsammans med Bertil Torekull (!) Carl Bildts bloggande: "
Det är problematiskt att en minister får stå oemotsagd i sin kontakt med omvärlden" och därför bör han inte yttra sig och passa sig så vi inte råkar in i "
en politisk kultur där korruption och dubbla intressen är vardagsmat". Att Bildt skulle få "stå oemotsagd" ter sig ju som en rätt märklig synpunkt.
I än värre form fanns tanken i diskussionen kring Muhammedkarikatyrerna. Redan 2006 drar Rosenberg fram Streicher och Der St
ürmer som exempel på vart obegränsad yttrandefrihet kan leda. Där återkommer Rosenbergs kungstanke i följande form:
Tänk dig noga för innan du yttrar dig alltså. Är det verkligen avstämt med folk som kan tänkas bli förbannade eller kränkta?
Nu lämnar vi Rosenberg. Det finns andra märkliga ting. Om vi nu hävdar att brännoffren till gudinnan Kali är barbariska och primitiva eller att det är äckligt och ohygieniskt att spara på gamla likdelar och skicka ut dem över hela världen för att bota åderbråck så är det ju möjligt att det kränker någon hindu eller romersk katolik . Det är ju tråkigt men kan knappast hjälpas och jag tror inte att Göran Rosenberg skulle kräva avstämning med våra hinduiska eller katolska vänner. F.ö. är de vi känner ganska svårkränkta. Skulle vi däremot skriva om det orimliga i att Gud någon gång på medeltiden dikterade ner de eviga sanningarna för en arabisk beduinhövding, exempelvis att man skall klä in kvinnorna i säckar för att inte komma på dåliga tankar, eller att en profet klättrade upp på ett berg och kommer ned med instruktioner från Gud om hur man skall förfara med oxar som man råkat slå ihjäl (2 Mos 21:36) då kränker man och visar inte respekt. Inte nog med det: man exkluderar människor från det offentliga samtalet enligt Rosenberg. Hur Bildt eller de arga muslimerna i Danmark skulle kunna exkluderas har vi visserligen litet svårt att förstå.
Det verkar finns någon sorts implicit lista på vilka religioner och åsikter man får "kränka". Det skulle vara intressant att få se "hela listan:"
Själva oroar vi oss inte. Vi har nämligen inte särskilt svårt att skilja mellan människor som individer å ena sidan och åsikter och trosuppfattningar å den andra. Får ni se en halvmåne på denna site betyder det inte att vi hetsar mot muslimer.
Rosenbergianismen är obehaglig. Vi tänker på en berömd filmreplik: "
Demmokrazie - schtonk! Free spraken - schtonk!"
På denna website har vi f.ö. regelbundet kränkt en massa profeter i öppet trots mot den FN-stadga som uttryckligen förbjuder detta. Se
Lagen och profeterna. Det är inte avstämt.
arkivlänk
