Borde intoleranta människor få yttra sig?
'Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom dessa schweizare'
Lukas 18:11, något förbättrat av E. Klipspringer
Det här skall inte bli någon diskussion om minaretförbudet i Schweiz. Juan Cole (länk nedan) menar att resultatet är ett svek mot upplysningstraditionens ideal och det sammanfattar väl det hela ganska bra. Synd bara att dessa ideal sedan länge förråtts av kulturrelativister och yttrandefrihetsmodifikatörer som t.x. Göran Rosenberg.
Däremot ondgör vi oss över det hyckleri och och skenhelighet, oftast parad med okunnighet, som lagts i dagen av diverse politiker och meningsbildare. Ett vackert exempel är migrationsminister Tobias Billström som säger till Europaportalen:
Jag är lite överraskad och jag tycker det är konstigt att man avgör en sådan här frågor i en folkomröstning. I Sverige är upp till stadsplanerarna hur höga byggnader får vara eller om de ska byggas överhuvudtaget. Det blir svårt om politiker börjar bestämma om arkitektur,
Förutom en grov missuppfattning av vad frågan egentligen gällde ("arkitektur") och att det inte är "politikerna" som bestämt visar det också på grov okunnighet om Schweiz och vilken roll den s.k. direkta demokratin spelar i detta land.
Det vore intressant att se vad de bloggare och amatörpolitiker som velat ha folkomröstning om FRA, om Lissabon och kanske om piratkopiering tycker nu. Än mera intressant vore att höra vad de grupper som var upprörda över att folkomröstningen i Irland inte "respekterades" tycker? Kanske irländarna röstade rätt och schweizarna fel? Då bör vi givetvis respektera det första resultatet och inte det andra.
De som upprörs över att 60 % av befolkningen i Schweiz röstade för minaretförbudet bör betänka att vad man upprörs över är resultatet av s.k. direkt demokrati, ett begrepp som annars brukar vara kärt för alla goda människor. För vår del är detta OK: vi menar att "folkomröstningar" alltid blir föremål för grov populism och felaktig -ja lögnaktig- argumentation från alla sidor. (Den svenska euroomröstningen erbjuder en rik provkarta på sådana lögner både från nej- och ja-sidan).
Det vet naturligtvis också politikerna och tillgriper därför folkomröstningar endast i sådana fall där utgången är given och i enlighet med vad man önskar sig. Förbudsomröstningen - naturligtvis ville man att folket skulle få supa i fred men man kunde ju inte gå ut med ett sådant budskap officiellt. Högertrafiken - det hade blivit för dyrt och därför ville man ha ett nej från folket (för att sedan införa högertrafiken när de ekonomiska förutsättningarna var bättre). Kärnkraften: det vackraste exemplet: både ja och nej på samma gång frammanipulerades. Man kunde bygga ut kärnkraften i lugn och ro samtidigt som nejsidan lurades att tro att man satt stopp för det hela. EU-medlemsskapet: här visste man att man hade en solid opinion bakom sig och kunde därför regera vidare med "folkets mandat" i ryggen. (Ett roande exempel finns just nu i staden Wien: regeringen anordnar en folkomröstning om huruvida tunnelbanan skall gå hela dygnet och om ett system med portvakter skall införas i alla hyreshus. Gissa vad befolkningen kommer att tycka! Och hur poppis regeringen blir som böjer sig för folkviljan!)
Möjligen är euroomröstningen ett undantag från denna regel men vi är inte helt säkra på den saken. Motståndet inom LO var kompakt som Vanja Lundby-Wedins pinsamma uppträdande visade där hon försökte att säga ja och nej på samma gång dock utan Palmes överlägsna raffinemang. Ett nej som av Göran Persson förklarades vara lätt att acceptera lugnade väl åtminstone tillfälligt denna väljargrupp.
I Schweiz har man av konstitutionella skäl inte denna manipulationsmöjlighet. Folkomröstningarna är obligatoriska instrument för den direkta demokrati som är förankrad i författningen och som är Schweiz nationella stolthet (och som medförde att kvinnlig rösträtt infördes först 1971 (2) och att man länge inte kunde vara medlem av FN. Och naturligtvis inte EU.)
Om någonting positivt kan komma av det schweiziska beslutet skulle det väl vara att de som högljuddast skriker om folkomröstningar kanske stannar upp och funderar ett slag. Nu kan man naturligtvis -vilket verkar var den allmänna uppfattningen bland svenska "opinionbildare"- anse att 60 % av befolkningen i Schweiz är idioter. Kanske är det så men om man tror att en omröstning i Sverige skulle ge ett annat resultat är man en...nej obotlig optimist skulle vi säga.
Det är inte för inte som den parlamentariska representativa demokratin har acceperats och varit så framgångsrik i västvärlden. Varje försök att rubba den principen inebär ett steg mot vulgär populism och en eftergift åt mörkrets krafter.
arkivlänk
