En engelsk (givetvis) bloggare har just utnämnt Sverige till "Årets land" för att man sagt nej till Euron. Detta med instämmande av flera svenska kommentatorer inom och utom bloggosfären. Med de senaste opinionsundersökningarna i ryggen firar antieuroperna orgier och t.o.m. en så insiktsfull och kunnig kommentator som Mats Lind frågar
And by the way, did you see any of those EU-flag waving euro-proponents recently?
Vad är det nu somhar förändrats sedan folkomröstningen och som skulle visa att nej-sägarna hade rätt? Är det ministerrådets oförmåga att knäppa Frankrike och Tyskland på näsan för att man brutit mot stabilitetspakten? Om Sverige hade haft rösträtt hade det (troligen) inte blivit så. Är det att kronan följt eurokursen gentemot dollarn (i stället för att störtdyka) och därigenom ytterligare försämrat vår konkurrenskraft? Är det för att den svenska inflationen ligger i översta kanten inom EU och vår självständiga riksbank vägrar (eller rättare sagt är oförmögen) att sänka räntan för att få fart på konjunkturen. (Det senare skulle visserligen strida mot svensk lagstiftning men var trots allt ett av nejisternas starkaste argument. Och varför griper inte "de folkvalda" in för att rätta till saker och ting vilket de ju nu kan göra om man skulle tro v(pk) och mp?)
Eller har det på något konstigt och indirekt sätt att göra med misslyckandet i konstitutionsförhandlingarna? En del nejsägare kan knappast dölja sin glädje över detta och säger förnumstigt "ingen konstitution är bättre än en dålig." I deras ögon duger nog ingen annan konstitution än en som skulle förvandla EU till ett super-EFTA. Här är en av de mest outrerade:
I was also extremely pleased with the failure to agree on the rest of the text for the European Constitution.
En anmärkningsvärd attityd. Man merkt die Absicht und wird verstimmt. Dessutom fel. Det var en fråga - röstviktningen- man inte kom överens om, resten hade redan manglats ut i ett mödosamt men framgångsrikt förhandlingsarbete.
Ja, vad var det ni sa?
Nej, vi vill inte. Vi behöver inte. Vi törs inte. Persson är dum.
Några direkta sakskäl kan jag inte se, lika litet nu som tidigare.
The euro makes sense for a core of countries whose economies are tied to that of Germany. For the rest of Europeans, the euro is a bad idea.
Därmed dömer han i förbigående och i en handvändning ut ett dussintal eller fler länder som inte möter hans konsekvent kamerala kriterium men ändå är med eller har åtagit sig att gå med i europrojektet.
2003 12 19
Dom får skämmas hela vägen till banken
EU-kommissionen har fått en stor mängd klagomål från flygpassagerare som bokat sina biljetter via Internet och funnit att priserna på exakt samma flyg varierar kraftigt, tydligen beroende på den bokandes nationalitet eller bosättningsland.
The European Commission said price differences on tickets bought online can be as high as 300 percent. The "differential seems to be exclusively linked to the place of residence of the buyer," it said.
Er krönikör vet av egen erfarenhet att det förhåller sig så. En nyligen inköpt biljett Wien - Göteborg kostade ca € 100 mer på Austrian Airlines website än på SAS dito. Det var exakt samma flyg. Båda bolagen tillhör den s.k. Star Alliance vilken effektivt har lyckats ta död på all priskonkurrens mellan Skandinavien och Österrike/Tyskland.
De konkurrensövervakande myndigheternas föregivna tro på att flygpriserna skulle vara föremål för något slags "konkurrens" är ganska rörande. Det gäller kanske på de linjer där det finns billigflygalternativ, inte annars. När SAS för någon tid sedan fälldes för "price fixing" i Danmark låtsades alla bli fruktansvärt upprörda. Alla vet att det tillhör ordningen för dagen men här hade någon varit korkad nog att skriva ner överenskommelsen på ett papper.
Upprördast av alla var en hög chef inom SAS, Vagn Sörensen, "Executive Vice President and Deputy CEO of the Scandinavian carrier." I en sällan skådad uppvisning av personlig och yrkesmässig ansvarskänsla förklarade S. att han visserligen inte alls känt till de skumma affärerna men att de ägt rum inom hans ansvarsområde och han därför tog det fulla ansvaret och avgick från sin post. En vacker gest som dock något fördunklades av att S. ca två veckor senare utnämndes till högste chef för Austrian Airlines. Snacka om fallskärm för att använda ett kanske illa valt ord i sammanhanget.
Kommissionen skall nu undersöka dessa saker."In part this is about naming and shaming the airlines" säger en talesman. Vi får väl se.
EU-kommissionen har ju en samling av överdrivna pressartiklar på sin website som jag tidigare skrivit om. Följande verkar dock vara helt autentiskt i vart fall om man får tro EU-Politix - ett webblad som konkurrerar med renommerade European Voice om framför allt parlamentarikernas uppmärksamhet.
Mot Medelhavsländernas motstånd har jordbruksministrarna bestämt att införa ett nytt märkningssystem i vilket varje får resp. get skall få ett märkbleck i båda öronen i stället för som hittills bara i det ena.
Man passade också på att diskutera djurtransporter, en klassisk svensk hjärtefråga i paritet med nickelhalten i euromynten:
Sweden wished to "strengthen the animal welfare aspects" of the regulations meant to cater for the needs of animals during long-haul transport.
Liksom tidigare i diskussionen om EU-konstitutionen mötte man dock starkt motstånd från Spanien:
Spain, however, reminded farm ministers that animals should not be subject to better conditions than those endured by human passengers travelling across the Atlantic on low-cost carriers.
Kommissionens talesman konstaterade att det nog skulle ta tid att komma till en överenskommelse. Han har nog rätt.
Extra not: Salig Astrid Lindgren var djupt upprörd över djurtransporterna i EU. Den goda gumman ansåg därför att vi inte borde gå med i EU. Detta sätt att tänka har fått stor efterföljd på vänsterkanten i Sverige. Men vilken möjlighet hade vi då haft att jobba för bättre förhållanden eller, för att ta ett annat exempel, stoppa nöjesjakten på rovfåglar på Malta?
2003 12 13
Är Sverige bra på smittskydd?
I skuggan av toppmötets sammanbrott (som nog är mindre dramatiskt än det ter sig idag) har en hel del viktiga beslut fattats, bl.a. har ett antal EU-myndigheter pytsats ut på olika medlemsländer. (Jag har tidigare skrivit om att Sverige är det enda land som inte har någon sådan myndighet och om varför det i princip är både finansiellt och budgetärt gynnsamt att ha en sådan. Jag har dessutom uttryck min uppfattning om att svenska folkopinion och media inte är mogna för en sådan verksamhet på hemmaplan.)
Tydligen har Finland stavat "prosciutto" fel i alla fall eftersom man nu slutgiltigt förlorat livsmedelstillsynsmyndigheten till Italien. I stället fick man den prestigefyllda kemikalieinspektionen, REACH, som Sverige egentligen borde ha satsat på. (Den var också Margot Wallströms initiativ.) Spanien (!) får fiskeribyrån (också viktig), Tyskland en institution för flygsäkerhet och Portugal en liknande för sjösäkerhet.
Och Sverige då? Jo, Sverige skall få en smittskyddsenhet, "European Center for Disease Control" . Är vi särskilt bra på det? Men förmodligen är det ett taktiskt riktigt val - smittoskyddarna kan kanske döljas bakom Karolinska Institutet respektinjagande murar, någotsånär i skydd från mediavovvarna.
Nicklas Lundblad på E-handelskammaren , flitig bloggare, har länge kämpat för att Sverige skulle få en myndighet för IT-säkerhet men det verkar inte ha blivit så.
Allt detta bygger på obekräftade underhandsuppgifter från en "i vanliga fall välunderrättad källa" i Italien.
I en kommande artikel i Business Week Was NAFTA worth it, (tyvärr: subscribers only denna vecka) citeras den amerikanska chefsförhandlaren sålunda:
"Trade doesn't educate people. It doesn't provide immunizations or health care," says Carla A. Hills, the chief U.S. negotiator in the NAFTA talks. "What it does is generate wealth so government can allocate the gains to things that are necessary."
Business Week drar sig inte för att tillägga:
If a government does not allocate the new wealth correctly, the advantages of free trade quickly erode.
MItt tips är att Carla A. Hills inte får behålla sitt jobb så länge till. Men även i tokprivatiseringens Sverige hade hon väl fått problem.
Det är aningens för tidigt att skriva om diskussionerna om EU-författningen eftersom de just nu är i ett ganska kritiskt skede. Om inte allting tippas i sista sekunden (av Polen) så förefaller det dock som om man kommit överens om bla. flerårsvald president, utrikesminister, en kommissionär för varje land, mer makt åt Europaparlamentet (se här om en viktig aspekt av detta: Mer makt åt Per Garthon???) samt försvarssamarbete!!!!! Frågan om Gud verkar däremot fortfarande ligga i stöpsleven.
Det är ju inte så litet! Någon (inte jag) borde skriva ner historien om Sveriges inställning till och arbete i det konvent som förberedde konstitutionsförslaget. Sveriges utgångspunkt var ju att någon konstitution inte alls behövdes . Och vår egen Thomas Jefferson, Lena Hjelm Wallén, liksom på senaste tid vår statsminister menade att frågan om försvarssamarbetet var dödförklarad. Men så var det inte.
Det finns all anledning för den som inte redan gjort det att läsa Dagens Nyheter utmärkta ledare Europa och fripassageraren.
Jag kan inte låta bli att citera en vers från Ibsens Peer Gynt där de ord han lagt i svensken Trumpeterstråles mun (scrolla till slutet) , just då det gäller internationellt samarbete, låt vara i litet okonventionell form:
Jeg får vel følge dem på færden,
- men protesterer for alverden -!
Ibsen skrev detta på 1800-talet, det är precis lika träffande idag. Kanske ligger det något i talet om nationalkaraktärer i alla fall?
Fotnot: Med en viss, låt vara bittersöt, tillfredsställelse konstaterar jag att min förutsägelse sedan flera år om Polen som Europas nya enfant terrible till fullo har slagit in. Först var det Grekland, sen blev det Spanien. De har nu någorlunda inordnat sig. Om Polen säger jag: This, too, shall pass!
En fotnot till: Den tyska översättningen (scrolla nästan till slutet) är nästan bättre än originalet, i vart fall en perfekt beskrivning på svensk europapolitik:
Dann muß auch ich - der Eintracht wegen -,
Doch protestier' ich laut dagegen.
2003 12 08
Gillar vi gener nu?
Ett schweiziskt företag, Syngenta, har ansökt om att få sälja genmodifierad majs inom EU. Frågan diskuterade i måndags av ministerrådet. Ansökan avslogs:
Frankrike, Danmark, Österrike, Luxemburg, Portugal och Grekland röstade dock nej. Det räckte för att blockera förslaget.
Tyskland, Italien och Belgien lade ned sina röster.
Sverige var tillsammans med Storbritannien, Irland, Spanien, Nederländerna och Finland redo att ge sitt godkännande till den genmodifierade sockermajsen.
(ej länkbart)
Eftersom jag inte kan området vågar jag inte ha någon åsikt i sakfrågan. Det skulle dock vara intressant att veta varför Sverige (Ann-Christin Nyqvist?) gängade ihop sig med Storbritannien och Irland för att Schweiz skulle få sälja genmodifierad majs? Våra vänner i USA är naturligtvis glada över denna sinnesändring - EU:s motstånd mot GMO:s är en nagel i ögat på marionettregeringen i Washington. (En ingång till EU:s material i frågan finns här)
Jag har tidigare påpekat att Sverige, efter Anna Lindh, verkar ha svängt i frågan om nationella minoriteters rättigheter hos EU:s kandidatländer. Naturligtvis kunde det ha varit intressant att se en diskussion om dessa ting i massmedia men först var det ju Systemet, sedan Skandia och nu Anitra och Göran så man får förstå att det inte finns utrymme för sådana trivialiteter.
Ursäktande not: Jag ber om ursäkt för rubriken men jag tycker det är litet kul hur tryckmedia behandlar dessa frågor rent språkligt. "Gener" verkar vara nånting läskigt som man blandar i maten och kravet på "en genfri zon" i Skandinavien har funnits sedan länge.
2003 12 07
Bryssel som ättestupa
På resa Stockholm - Wien lyssnar jag till en politisk kommentator i Radio Berlin som är orolig för att valdeltagandet i EU-valet nästa sommar kommer att bli katastrofalt lågt. Tal på 25 - 30 % har nämnts. Jag lyssnade speciellt uppmärksamt eftersom han framförde samma uppfattning som jag givit uttryck för åtskilligt gånger på dessa sidor, nämligen att skulden till stor del ligger hos de nationella politiska partierna som dels inte tar Europavalen på allvar, dels nominerar allmänt konstiga och obekväma personer som man inte vill ha på hemmaplan. Enligt kommentatorn löd slagordet i Tyskland:
Hast Du einen Opa
schick ihn nach Europa!
Självfallet ökar inte respekten för europeisk demokrati om man skickar folk som le Pen, Ian Paisley och Per Garthon till parlamentet. Jag kunde också nämna Daniel Cohn-Bendit och österrikaren Johannes Voggenhuber men där slog dom gröna sig på tummen: visserligen är dessa personer fortfarande obekväma för moderpartierna men de har utvecklat sig till effektiva och respekterade Europapolitiker. Det var nog inte meningen.
Denna demokratipolitiskt betänkliga utveckling sker samtidigt som mer och mer makt och inflytande tillkommer parlamentet. I den nya konstitutionen kan dess befogenheter eventuellt komma att utökas ytterligare.
Svenska (s) verkar dock ha skärpt sig och satt samman en hygglig lista. Jag har tidigare skrivit elakt om Ingrid Segelström men är beredd att ändra min uppfattning om hon ändrar intresseinriktning... ;-) Naturligtvis har ett antal krokodiltårar gjutits över att inga EMU-skeptiker eller nej-sägare finns på listan och Persson säger liksom en av sina föregångare: "Va? Det hade jag ingen aaaning om." Motsatsen hade ju snarast varit skamlig: naturligtvis kan Du ta in ett antal djurgårdare i Hammarby men inte om de ser som sin enda uppgift att förstöra spelet för att gynna sin gamla klubb.
Dock: tröst för ett tigerhjärta! Ett antal dådkraftiga personer funderar på att bilda ett eget europakritiskt parti! De potentiella grundarna bildar en enhetlig grupp: personer som tidigare haft framstående positioner men som inte höll måttet och nu desperat kämpar för att komma tillbaka i rampljuset.
Det är att hoppas att de lyckas och att alla deras meningsfränder i de olika partierna ställer upp. Det blir något att skriva om!!! Lönsamt blir det under alla omständigheter: parlamentarikerna har just fått en löneförhöjning och tjänar nu 60 - 70 % mer än sina svenska kollegor.
