Euroblog - Perspektiv Europa
- arkiv augusti 2004
Bengt O. Karlsson
|
Den nya kommissionen Kommissionsordförande Barroso har idag presenterat den nya kommissionens sammansättning och som väl de flesta redan läst har Margit Wallström fått en nyinrättad vice president post med ett omfattande ansvarsområde. Närmare bestämt skall hon svara för:
EU-politix skriver om Wallström: Taking a high-profile post as Europe braces for a series of key referendums on a EU constitution, Swedish environment commissioner Margot Wallström returns as vice-president with a brief to sell Europe’s to its citizens Hon lär knappast få något entusiastiskt stöd hemifrån i detta ärende. Som oberoende och kunnig bör hon trots detta ha goda chanser att göra ett bra jobb. Pikant är att hon kommer att hamna i direkt konfrontation med Junilistans parlamentariker och deras egendomliga entourage - då kan det bli svårt för välmenande svenskar att veta vem man skall heja på. Artikeln i EU-politix innehåller en fullständig lista över kommissionärerna. En bra översikt finns också hos Kommissionen (ej svenska ännu) där man också kan läsa Barrosos programförklaring. På förhand har det funnits delade meningar om sammansättningen av denna Kommission. Barroso själv har kritiserats för att ha lämnat kaotiska finanser i Portugal efter sig, många har tala om politiska fördettingar osv. Enskilda kommissionärer, som t.ex. Mandelson, har kritiserats. Men många har också påpekat att Kommissionen aldrig haft så många medlemmar som haft högt uppsatta positioner i sina hemländer. Andelen kvinnor har aldrig varit så hög, även om 8 av 25 (26 med presidenten) ju knappast är "varannan damernas." Krönikören -en obotlig optimist- tror att förutsättningarna för ett gott jobb är ganska goda. Det viktigaste är att få en stark Kommission som med kraft kan hävda sig gentemot medlemsländerna, framför allt de större. På så sätt ökar också EU:s demokratiska legitimitet. På detta stadium nöjer vi oss med några observationer i förbifarten. Den centrala posten som ansvarig för budget och långsiktig finansiell planering går till litauiskan Dalia Grybauskaite. G. är utbildad i Washington, Moskva och Leningrad och har varit finansminister i sitt hemland 2001 - 2004. Hon verkar ha en solid bakgrund men får räkna med en betydlig perspektivförskjutning. Hon blir huvudansvarig för förhandlingarna om det nya avgiftssystemet - bl.a. avskaffandet av den brittiska rabatten. En dos stalinism skulle verkligen inte skada i det sammanhanget. Polskan Danuta Hübner blir ansvarig för den kostnadskrävande regionalpolitiken. Det är möjligt att detta hälsas med en viss tillfredsställelse av de stora nettobetalarna, däribland Sverige, eftersom dessa av budgetskäl hårt driver linjen att allt (eller åtminstone det mesta) av regionalstödet skall gå till de nya medlemsstaterna. Anmärkningsvärt är att den oerfarna och delvis omtvistade danskan Mariann Fischer Boel får den tunga jordbruksposten. Troligen är detta ett drag för att försöka mjuka upp den notoriska euroskepticismen i Danmark. Eftersom Österrike då mist denna post och alltså måste kompenseras på något sätt har detta lett till vad vi betraktar som den mest flagranta felbesättningen av alla: f.d. utrikesministern Benita Ferrero-Waldner får posten som kommissionär för utrikesfrågor. Ferrero förlorade nyligen presidentvalet i Österrike. Hon lär inte ha den intellektuella och sakliga kapacitet som krävs för posten som EU:s utrikesminister. Politiskt ligger hon långt ut till höger och Bush och Blair har fått all anledning att gnugga sina händer. Pikant är att Ferrero och hennes kollega Michel (f.d. belgisk utrikesminister, nu kommissionär för utveckling och bistånd) är arga, för att inte säga argsinta, kontrahenter. Trots att våra sympatier otvivelaktigt är på Michel's sida får vi medge att han är något av en "unguided missile." Allt i allt får man säga att det förhållandevis låga antalet kvinnor till stor del vägs upp av vikten på de poster som åtminstone dessa 4 personer har hand om. Man kan ev. lägga till holländskan Neelie Kroes som får ansvar för konkurrensfrågorna: kanske kan hon riva upp det patetiska beslut vars enda innebörd är att Microsoft inte får ha Mediaplayer som en integrerad del av Windows - en meningslös symbolpolitik som under Mario Monti kostat EU onödiga miljoner.
bokmärk Comment
Not: Om någon undrar över hur man kan spara pengar genom att ge alla regionalpengar till de nya länderna kan ni läsa vår tidigare artikel om EU: strukturpolitik. Att andra kommit på samma sak kan ni se här.
|
|
Knäppskallar, sa DN eller rättare sagt moderate EU-parlamentarikern Christofer Fjellner i en artikel på DN debatt idag, rubricerad: Lundgren samarbetar bara med knäppskallar. Fjellner följer i stort sett samma argumentation som i vår artikel Herr Lundgren förklarar sig från 30 juli och kommer med liknande, i vissa fall ännu mera bitande, citat som belyser bl.a. det polska familjepartiet, grekiska LAOS och holländska Kristliga Unionen. Fjellner understryker också Lundgrens konstiga argument om att han gjort en insats för demokratin genom att omfamna Lega Nord liksom att han bekvämt glömmer bort alla andra eller framställt dem som harmlösa. På en punkt skiljer sig Fjellner och Euroblog: Han menar att Junilistan borde bilda en egen grupp medan vi föreslagit att de skall ingå i den konservativa gruppen. Vi tror att vårt förslag är bättre, i vart fall för Lars Wohlin som då säkert kan finna sympatisanter för sitt strategiska tänkande om skillnaden mellan den långa och den korta räntan.
Småleende fotnot: Vi erbjöd DN en förkortad och anpassad version av vår artikel för någon vecka sedan men man avböjde "av utrymmesskäl."
|
|
|
|
Euroblog - Perspektiv Europa - arkiv augusti 2004 Bengt O. Karlsson |
|
Mina Europasidor:
Mina andra weblogs: