Klämd utav allsköns stress och jäkt
med blott en utmätt tid att vandra;
från listan med mitt livs projekt
jag stryker först det ena. Sen det andra.
 
Det hann jag inte med. Det där kan aldrig gå.
Det där kan bara yngre krafter klara.
Där skulle jag ha passat på!
Dit kan jag inte längre fara!
 
Det där blev fel fast vänligt ment.
Men än ska jag väl hinna se den staden!
Och ett berg till! Nej, det är alltför sent.
Jag stryker också sista raden.