Die Presse rapporterar idag att den tyska regeringen som hittills satsa på Magna som ny ägare av Opel har resignerat. Uppenbarligen har GM beslutat sig för att behålla Opel inom den rekonstruerade koncernen. Om det blir så kommer den tyska regeringen att kräva tillbaks de pengar man hittills satsat på att rädda Opel från GM:s konkurs.
Man kan spekulera över GM:s omvändelse men förmodligen är det helt enkelt så att man inte vill hjälpa till att bygga upp en rysk konkurrens utan i stället själv satsa på den expanderande ryska marknaden. Intressant i sammanhanget är också att en svensk, Bo I Andersson, tidigare vice president hos GM, nu uppträder som rådgivare till Oleg Deripaska och just har utnämnts till chef för biltillverkaren GAZ som är en nyckelspelare i Magnas plan. Självfallet inte speciellt angenämt för moderkoncernen.
Deripaska är en arketypisk rysk oligark. Hur han fått sin ursprungliga förmögenhet är oklart och spåren förlorar sig i den oansvariga ekonomiska politik efter Sovjetunionens fall som drevs fram av IMF och Världsbanken och inte minst av rådgivare som svensken Anders Åslund. (En Saulus som sedermera blev en Paulus var den amerikanske ekonomen Jeffrey Sachs, då en av Jegor Gadars främsta experter och anhängare av
the big bang, numera ledande kraft inom FN i kampen för att uppfylla de s.k."millennium goals" som bl.a. går ut på att kraftigt reducera fattigdomen i världen till år 2015). Med detta som basis har Deripaska lånat enorma pengar med vilka han köpt upp företag över hela världen och kommit att rankas bland "världens rikaste män" trots att han är skuldsatt över öronen (mer än 20 miljarder dollar). Deripaska är -enligt nyhetsrapportering i väst- inblandad i en hel del skumraskaffärer (bl.a. med kontakter till den ryska mobbens
protection racket). Både USA och UK har nekat honom inresevisa men han har också inflytelserika vänner som t.ex. Toni Blairs kompis Peter Mandelson och Österrikes tidigare förbundskansler Vranitsky. Läs om allt detta i TimesOnLIne.
Även i Ryssland är Deripaska i hetluften. Genom att tvingas ta lån av kremlkontrollerade banker (Sberbank) för att undgå konkurs har oligarken hamnat helt i händerna på Putin och är utlämnad åt dennes välvilja, bekräftat genom en förödmjukande scen i TV där Deripaska av Putin tvingades att skriva under ett motsvarande avtal.
Frank Stronach har såvitt man vet inga förbindelser i maffiakretsar men en lång historia av fantasifulla satsningar som misslyckats. Liksom Deripaska har Stronach byggt upp sin koncern med lånade pengar och hamnade i ett kritiskt läge när konjunkturen bröt samman. Han lyckades dock rädda sig tillbaks till Österrike där han köpte konkursfärdiga Steyr-Daimler-Puch som har utvecklats förhållandevis gynnsamt. Även i Österrike har han emellertid gjort sig känd för fantasifulla satsningar, speciellt inom fotbollsområdet men liksom i Kanada har det alltid slutat med fiasko. Politiker som tidigare gärna setts i hans sällskap börjar nu dra öronen åt sig, framför allt Wiens populäre borgmästare Michael Häupl.
Både Deripaskas och Stronachs imperier är korthus som kan ramla ihop vid minsta ogynnsamma vindstöt. Den tyska regeringens iver att satsa på dessa herrar kan kanske förklaras genom det starka intresse Putin har att göra Ryssland till en världsledande nation även på bilproduktionens område (särskilt genom GAZ). Och de politiska banden mellan Tyskland och Ryssland är ju som bekant starka och väl fungerande.
När man googlar eller bingar på olika nyckelord om denna affär är det ganska skrämmande att se hur okritiskt och oreflekterat den behandlats i MSM. Att Magna skulle köpa Opel stod tydligen klart från början, att Opel då vore räddat var också klart. Någon undersökning av budets struktur eller av de personer som stod bakom förekom praktiskt taget inte trots att detta varit mycket enkelt att genomföra.
Opel har mångtusentals anställda i Tyskland och Europa i övrigt. De har varit tämligen likgiltiga både för media och bör tydligen hålla sig borta när de stora elefanterna dansar. Till synes bekymmerslöst har man velat kasta företaget i dessa rovriddares klor t.o.m. med hjälp av skattemedel. Låt oss hoppas att "marknadskrafterna" nu för en gångs skull segrar så att företaget får en sund basis inom ramen för en koncern som är intresserad av att tillverka och sälja bilar och inte i första hand av att utöka ett finansiellt imperium för att ge ägarna en basis för fortsatt imperiebyggande. Det hade varit bättre om Fiat hade fått spela denna roll men möjligen kan ett rekonstruerat GM göra ett lika bra jobb.
Och så hoppas vi att Koenigseggaffären är bättre resörchad än Opelaffären.
arkivlänk
