Konventikelplakatet
- ja ursäkta, det var kanske en långsökt rubrik till ett inlägg som åtminstone delvis skall handla om den berömda annonsen från Lärarutbildningskonventet i Dagens Nyheter. Men vad 17 är ett "konvent"? Det har blivit en populär klyscha efter EU:s författningskonvent och betyder enligt SAOB bl.a. sammankomst, församling av röstberättigade munkar* eller präster inom ett visst område, visst slags sammanträde i Gästrike-Hälsinge nation ("att dricka konvent"), festligt samkväm, gästabud, kloster - det är bara att välja.
På Blind Höna rasar en debatt om Jonas artikel där han menar att DN gjort sig skyldig till dubbelmoral när man dels tagit emot en annons från sagda konvent, dels beklagat sig över att offentliga medel används på detta sätt. Kommentarerna till inläggen har varit absolut förutsägbara: här finns de snälla som hals över huvud rusar in under Jonas banér och sätter upp det på sina bloggar, här finns nyliberalerna1 som är arga över att det finns skatter överhuvudtaget** och som menar att det finns en klar rågång mellan chefredaktörens ansvar och annonschefens (tråkigt nog för dessa debattörer har ju DN:s chefredaktör just sågat detta argument2 ), här finns reklamfolket som vädrar "reklamaversion" i varje buske. Även Ordets krönikör får en släng av sleven: en kommentator frågar: "Varför kan du inte diskutera sakfrågan utan att ta till nedsättande omdömen om dom som diskuterar?" Svar: vi har ingen klar uppfattning om sakfrågan, däremot om en del av dem som diskuterar. Dessutom är det senare bra mycket roligare.
Som sagt: vi tar för säkerhets skull inte ståndpunkt i denna fråga. Men har någon läst vad som står i materialet som diskuteras? "Konventet" skriver t.ex. på sin hemsida:
I konventet dryftar dekaner (motsv.) och kanslichefer frågor av gemensamt intresse. Möjligheter till samordning och samsyn ges, men även insikt i att lokala och regionala skillnader behövs. Konventet organiserar utredningar i egen regi och deltar i samverkan med bl.a. Högskoleverket i framtagande av information som bedöms viktig.
I den beryktade annonsen kan vi bl.a. läsa:
Istället handlar det om en anpassning av innehållet i lärarutbildningen till en modern skolas kunskaps- och fostransuppdrag, så att studenterna förbereds på den
sociala situation de kommer att hamna i
I texten kan vi också läsa om "partnerskap", "decentraliserat ansvar", "bra utbildning kan skapas på flera olika sätt" med mera sådant.
Vad liknar det här? Jo, klassisk Dilbert från slutet av 90-talet.
Den bästa sammanfattningen av hela debatten om lärarutbildningen har gjorts av Berglin i SvD. (Den fick vi via en kommentar på vår Side Blog från Fredrik. Tack, tack). Om ni inte läser något annat så läs den.
Ja, nu blir vi väl aldrig insläppta på "Nyligen" igen.
Debattnötter:
1 "Det handlar ju bara om ett privat företag som har tagit betalt för en tjänst."
2 "Jag borde ha fått bättre information om annonsen. Reglerna som är väldigt vida säger att läsaren vid ett hastigt påseende ska kunna skilja mellan en annons och redaktionellt material. Ytterst är det chefredaktören som sätter gränsen. "
Andra nötter:
* SAOB på nätet skriver faktiskt: "de röstberättigade munkarna l. nunnerna i ett kloster." Att det heter t.ex. "kvinnena" hör man ju varje dag i TV men "nunnerna"? Borde det inte vara "nunnena" i så fall? Man borde skriva i tiningen om det här. Eller kanske sätta in en annons.
**Till Dennis: Jo, vi vet att det inte står så i kommentarerna. Men erkänn att det är så ni tycker innerst inne? "Egendom är stöld" som vi alltid brukar säga.
Milda makter
Vet ni vad det här är? Jo det är Ordet som kommit litet på hal is. Någon meddebattör har tydligen oroat sig för att vi sprider våra irrläror via "nyligen.se" eller för vad vi kan hitta när vi dragit på oss gummistövlarna och traskar runt kring "intressant.se". Sedan ett par dagar blir vi automatiskt omkopplade till en australisk barnbokssite när vi försöker nå någon av dessa båda siter.
Nåväl, "Blinky Bill" är betydligt mera renhjärtad så vi förlorar knappast på bytet. Den som ev. vill se när Ordet eller dess Sideblog eller Euroblog uppdateras kan prenumerera på rssflödet i stället.
Non non Nanette
Sometime, perhaps,
I'll have my way
when I am old and turning grey.
But just as yet it's always
no, no, no, no, no, no, no, Nanette!
Till er som inte läser Euroblog (fast det borde ni göra): Opinionsundersökningar i Frankrike visar på ett ökande stöd för nejsidan i den kommande folkomröstningen om förslaget till författning för EU. Enligt senast tillgängliga tal skulle nu 55 % vara för "nej" mot 45 % for "ja" - tydligen finns inga "vet inte" i Frankrike.
Men varför tänker man rösta så? Av de som uppger att de tänker rösta nej säger 31 % att det är för att de är emot turkiskt medlemskap i EU, alltså en fråga som inte har någonting att göra med författningen och som kommer att avgöras oavsett om den ratificeras eller inte. 29 % tänker rösta "nej" eftersom man är missnöjd med Europapolitiken - den borde var mer inriktad mot sociala och miljömässiga mål. Återigen en fråga som inte har med författningen att göra. 22 % röstar nej därför att dom är allmänt arga på Chirac och Raffarin, proteströstare alltså. Endast 26 % anger att de är missnöjda med författningsförslaget och tycker att det borde omförhandlas.
Tydligare kunde det knappast visas hur dumt det är att utsätta en sån här fråga för en folkomröstning. I England kommer folk att utnyttja chansen att vädra sitt missnöje med kriget i Irak, att Blair suttit så länge, att det finns så många utlänningar i England och huvudsakligen därför att den Murdochstyrda tabloidpressen säger så. Skulle det bli folkomröstning i Sverige (Gud förbjude!) blev det en fråga om skandalerna i SSU, GP:s doktorshatt och andra affärer i regering och socialdemokrati, allt understött av en velande borgerlighet som är rädd att förlora röster till junilistan. Folkomröstningar fungerar bara när man har klara och opolitiska alternativ: Högertrafik: ja eller nej ? Spritförbud: ja eller nej? Kärnkraft, pensionsreform, uppfyllande av fördragsenliga skyldigheter gentemot EMU osv. lämpar sig inte för den sortens avgöranden. Vi minns den lögnaktiga propagandan från båda sidor (men mest från nej-sidan) i euroomröstningen.
Men det demokratiska inflytandet? Det skulle ha varit lätt att ordna. Naturligtvis är det den folkvalda riksdagen som skall ratificera författningsförslaget. Det kunde ha fått ske två gånger med nyval emellan. Folkets vilja hade kommit till utryck samtidigt som själva beslutet hade fattats på sakliga grunder.
Billström till trots
permalänk
- "än kan man andas en smula här ner vid Strömmen,
- drömmen får leva fastän den skevar. Hej, e'ru me' på den!"
Wien - mitt i Europa
Med vederbörligt tillstånd från Novalas Europa återger vi här hennes bild av en ganska normal vägskylt i en av Wiens utfarter. Novala skriver till oss:
I like that sign very much, because it really represents a lot of Vienna and Austria. 60 km to Slovakia, 70 to the Czech Republic, 40 to Hungary, 200 to Slovenia, 300 to Germany. We are definitely in the middle of somewhere here ;-)
Så sant, så sant. När man t.ex. åker hem från IKEA på motorvägen gäller det att hålla tungan rätt i mun och följa skyltarna mot till Praha och Brno och inte mot Budapest.
Vi tycker fortfarande att det är lite kul att man lugnt kan åka igenom fyra länder en söndagseftermiddag förutsatt att man är utrustad med rätt motorvägsvinjetter eller nöjer sig med småvägar. Pass- och tullkontroll är lättsamma och snart är dessutom Schengen här. Snart är också Euro här och då kan man handla utan att växla. I praktiken kan man det redan idag
(Novala eller Sodazitron är en trevlig och lättläst blog som mestadels på engelska -men ibland på tyska och t.o.m. med slovenska inslag- berättar om livet i Österrike och grannländerna, främst Balkan. Rekommenderas varmt.)
God shave the queen
Återigen bryter vi mot Codex Bloggicus och postar i stort sett endast en länk till bloggen Ostracised from Österreich (no relation) som skriver ett humoristiskt (fast allvarligt innerst inne) inlägg kallat British Elections Explained. Rekommenderas till läsning, framför allt för alla vilseledda anglophiler i Sverige som kanske t.o.m. missade den här krönikan. VI vädrade vår bitterhet gentemot det perfida Albion redan i mars 2003.
(Uppenbarligen har Knut Ståhlberg publicerat en de Gaullebiografi. Den skall vi köpa nästa vecka tillsammans med Malte Perssons senaste. Om EU hade lärt sig av de Gaulle hade vi sluppit mycket av den röra som nu råder.)
Via Kullin på Media Culpa (en toppblog!) hittar vi en intressant artikel ur Newsweek Not the Queen's English. Där påpekas bl.a. att non-native English speakers now outnumber native ones by 3 - 1. Då skall vi komma íhåg att hela USA:s befolkning räknas som native. Den lilla grupp som bor på de brittiska öarna talar i själva verkat bara en minoritetsdialekt av det engelska språket. Hög tid att man börjar inse detta. Vår erfarenhet från internationella möten är att en högdragen Oxfordsnobb som talar drottningens engelska ofta har lika svårt att göra sig förstådd som en stackars asiat som kämpar med konsonanterna. Det vore definitivt bättre att folk lärde sig amerikanska som i många avseenden är enklare och klarare och talas av långt flera än Blair et co.
Fotnot: Även om vi alltså propagerar för det amerikanska språket är vi fortfarande emot regimen Bush och allt vad den står för. Kom heller inte dragandes med kommentarer om regionala språkliga skillnader i USA osv., ni vet mycket väl vad jag menar.
En not till: Om någon börjar tänka dumma saker: "Ostracised" skrivs tydligen av en annan expat i Wien - vi vet inte vem det är men det är inte vi och vi skulle gärna vilja träffa honom.
2005 03 06
Konstens frihet eller så
Vi hamnade på Dick Erixons blog när vi ville kolla vad frihetsälskarna skrev om den italienska journalisten som besköts av amerikanska soldater i Irak när hon justs frisläppts efter en månads fångenskap hos terrorister. En säkerhetsvakt dödades. Men varken Dick eller dom andra eller barnkammarliberalerna tycker tydligen att det var något att skriva om. Men visst, hon jobbade ju för en kommunistisk tidning så det var väl OK. (Konstigt nog hade Berlusconi en annan uppfattning.)
Hos Dick hittade vi dock en länk till Reuters som slog an gamla strängar om vi säger så. von Trier cuts donkey butchery scene är rubriken. Protester från djurrättsaktivister hördes redan när scener ur filmen Mandalay spelade in i Trollhättan (!) vilket vi skrev om i maj i fjol. Men då var danskarna betydligt styvare i korken:
Det satans æsel var sygt og skulle alligevel dø. Vi gav det to ugers ekstra levetid, så det kunne blive filmstjerne. Vær ikke så jävla svenska
hette det då. Nu kryper emellertid Trier till korset. Alla åsnerelaterade scener har klippts bort och den världsberömde regissören försäkrar att:
the donkey had been put down as compassionately as possible.
Tja. Lika modigt som chefen för världskulturmuseet i Göteborg som först tog bort en bild från sin utställning därför att den retat upp ett religiöst trossamfund och därefter plockade bort även den ersättningsbild som först sattes upp eftersom inte heller den var religiöst korrekt. Vill ni läsa ett praktexempel på moralisk och etisk hållningslöshet och kryperi kan ni gå till den här artikeln av museichefen i fråga. Enda försonande draget är att den också är så enfaldig att den därigenom får ett visst underhållningsvärde.
Fegisar!
Häxan är död - men hon rör ju på sig!
"Dingdong the witch is dead" sjöng man på Hewlett-Packard när ryktet spred sig att CEO Carly Fiorina fått sparken. Hon hade själv sparkat tiotusentals anställda och knuffat ut en son till en av grundarna, Walter Hewlett, genom sitt beslut att gå ihop med Compaq år 2002 och förändra företagskulturen från "ingenjörsdriven" till marknadsstrategisk. Allt enligt Business Week. Vi här på Ordet har som vanligt ingen egen uppfattning.
En förödmjukande avgång för Fiorina. Men kanske gör hon en remarkabel comeback - hon nämns som en toppkandidat som chef för Världsbanken, en post som traditionellt tillsätts av USA. Vi kan inte bedöma hennes lämplighet för jobbet men klart är att vem som helst, inklusive Musse Pigg, vore bättre än den hittillsvarande toppkandidaten Paul Wolfowitz, the evil genius bakom Bushregeringen och det orättfärdiga kriget i Irak. Nuvarande Världsbankchefen, James Wolfenson, lyckades under sin period i grunden förändra Världsbankens politik och inställning gentemot utvecklingsländerna. Utan att rucka på de affärsmässiga principerna kom social utveckling och bekämpande av fattigdom i fokus. Världsbanken stöder också aktivt FN:s s.k. Millennium Goals, bland vilka märks
- Promote gender equality and empower women.
- Reduce child mortality.
- Improve maternal health.
- Combat HIVS/AIDS, malaria, and other diseases.
- Ensure environmental sustainability
Givetvis kommer man här in på frågor om födelsekontroll, abort, sexualupplysning osv. - lätt att tänka sig vad Wolfowitz skulle ha gjort av detta.
(När extremvänstern - ofta med rätta- protesterar mot the Washington Consensus och 'globaliseringen' är man oftast dåligt påläst och inser inte att det är IMF man borde ge sig på snarare än Världsbanken.)
Fiorina är ett oskrivet blad i sammanhanget men borde i alla fall få the benefit of the doubt. Kanske var hon ingen bra företagsledare, en utomstående har svårt att bedöma detta. (Business Week skriver att "She was also a sales whiz known for high-profile marketing events and a fondness for global gatherings packed with A-list politicians, celebs and CEOs." BW menar också att man borde gå tillbaks till "HP's famous culture, which is often described as "egalitarian" and "consensus-oriented.")
Men vad var det nu hon gjorde på HP som var så hemskt att hon fick gå i vanära (ehuru med 47 miljoner dollar i handväskan)? Grovt sett är företaget verksamt på tre områden: 'skrivare' , datorer och 'mjukvara'. Har nu dessa produkter blivit sämre under Fiorinas ledarskap? Gör man stora förluster? Ser framtiden mörk ut?
Icke sa Nicke. HP:s skrivare säljer som hotcakes och datorerna, både inom företagsektorn och PCs säljer bra och lönsamt även om konkurrensen från Dell och IBM är hård. Möjligen går mjukvaruförsäljningen litet sämre. Men marknaden trodde inte att Firoina kunde klara jobbet och aktiekurserna sjönk (2000 - 2002, därefter stabila). Marknaden tyckte det skulle vara bättre om man spann av skrivarverksamheten där marginalerna är små och satsade på något annat. Marknaden menade att det vore bättre att dela upp HP i åtminstone tre olika företag. Alla blev nervösa och till slut fick Fiorina gå. Märkligt nog förklarade styrelsen emellertid att man tänkte fortsätta den kurs hon slagit in på.
Men i någon realitet i form av produktion, kvalitet, försäljning var panikkänslorna inte grundade. Carly Fiorina offrades i ett desperat försök att uppmuntra aktiespekulanterna. HP fortsätter att tillverka bra skrivare, servers och datorer och företaget fortsätter att gå med vinst. Dess framtid blir emellertid beroende av marknadens humör. Om den nye kan övertyga marknaden t.ex. genom att sparka ytterligare 10000 anställda kommer kurserna att gå upp. Är produkterna bra? Vill folk ha dem? Vem bryr sig.
Marknaden imponerades inte av att styrelsen spakade Fiorina. Trots rekordartade intäkter och ökade vinster vid slutet av januari sjönk aktiekursen.
Full disclosure: Er krönikör äger 4 HP-datorer och 2 skrivare. Däremot lyckligtvis inga aktier.
Häxnot: Dingdong the witch is dead är en sång ur en film som heter The Wizard of Oz som fanns förr i världen
En not till: Ordet har denna gång inte gjort någon akribisk källforskning ang. HP:s organisation, strategi, resultat och kursutveckling utan i stort sett helt förlitat sig på artiklar i Business Week, framför allt Can anyone save HP, European Edition, February 21 2005.