Peter Lindberg på Tesugen har varit vänlig nog att acceptera vår utmaning att skriva om aktuella stadsbyggnadsproblem i Stockholm och har börjat med sina intryck av Streetmarknaden på Hornstullsstrand. Peter ger oss delvis rätt i vår kritik men menar att utbudet trots allt var av ganska hög kvalitet. Vidare menar han att Street kanske kan få en positiv effekt på Hornstulls- och Bergsundsstrand.

Av de problem vi tog upp i vårt tidigare inlägg är det kanske detta där vi har lättast att modifiera våra ursprungliga positioner.  Förleden hade vi tänkt besöka café Rosso för att kanske träffa Peter Elmlund men ryggade tillbaks när vi insåg att det uppenbarligen blivit ett trendigt inneställe för livskraftigare generationer. I Nöjesguiden ser vi dessutom att restaurang Moldau -den enda österrikisk-tjeckiska restaurangen i Stockholm- tydligen fått "ett spännande klientel av ungdomar som ser ut att hemskt gärna vilja spela i ett indieband från östra Södermalm" och detta tack vare Street. T.o.m. Kvartersbiografen vars verksamhet  hotades av giriga hyreshöjningar har tydligen hittat en business angel som garanterar den fortsatta verksamheten. Detsamma hände ju tidigare Liljeholmsbadet.

 

Allt detta är ju alldeles utmärkt. Om Street har bidragit till denna positiva utveckling av området är vi fullt beredda att tänka över vår inställning. Dessvärre fruktar vi dock att Gresham's law fungerar även här och vi får se om något år ifall det dåliga utbudet har trängt ut det bättre. Så här såg det ut framför ett av de ambitiösa keramikstånden när vi senast besökte Hornstullsstrand.

Då var det mera folk framför korvkiosken.

Sedan vi skrev vårt inlägg har vi fått  ytterligare information i brevlådan om införandet av gågata i Götgatsbacken samt omläggning av enkelriktningen. Här kan vi inte hitta några som helst förmildrande omständigheter: till yttermera visso kommer omläggningarna att skapa en kraftigt ökad biltrafik på de känsliga Repslagar- och S:t Paulsgatorna. Överhuvudtaget kommer lokaltrafiken på mindre gator i övre östra Södermalm att intensifieras. Detta sker enbart för att tillfredsställa kommersiella intressen: krogarna i Götgatsbacken har nämligen svårt att konkurrera med näringsställena söder om Medis och man skall nu försöka rätta till detta genom att införa s.k. "gågata."  När vi konfronterade ett par representanter för gatu- och fastighetskontoret under den lyckade avspärrningen av Hornsgatan i onsdags, skakade man generat på huvudet och hänvisade till "politikerna."

Det hela är nästan lika gulligt som den numera beryktade pontonen på Skeppsbron: ursprungligen tänkt som ett anläggningsställe för småbåtar  försummade man dock att ansöka om bygglov varefter radarparet Annica och Christina förklarat att det inte alls var fråga om någon småbåtshamn utan bara en "brygga" för vilken tydligen inget byggnadslov behövs.  Pontonen i sig är emellertid mysig, där finns angenäma sittplatser för ungefär 18 personer som, angenämt avskilda från trafikbruset på Skeppsbron, kan meditera över de pollare och landningsljus som också satts upp  trots att inga båtar skall lägga till där enligt vad man försäkrat från högsta politiskt håll i Stockholm stadshus.

I frågan om ombyggnaden av Slussen har både Skönhetsrådet och Samfundet Sankt Erik protesterat mot ombyggnadsplanerna och krävt nya förslag. Det ankommer dock på stadsfullmäktige att besluta om sådan och chanserna är säkerligen minimala. I veckans nummer av "Mitt i Södermalm" har man släppt fram ett par katastrofprofeter för att visa att det är nödvändigt att omedelbart starta ombyggnaden. En av dem är  Peter Södergren från Carl Bro som sköter underhållet av Slussen och som med sin stora erfarenhet av byggnadsentreprenader för broar och liknande anläggningar möjligen ligger väl till för framtida uppdrag.

Vi har  huvudsakligen resignerat vad gäller det historiska arvet vid Slussen - det får väl gå åt h-e då i postmodernismens namn. Av politiker som målar cykelbanor på stadens mest trafikerade gator kan man inte vänta sig bättre. Att man tar bort utsikten från Götgatan och Södermalmstorg genom att bygga en Berlinmur av kontorsbyggnader kvalificerar dock de ansvariga för en plats i Stockholms Hall of Shame. Sen undrar vi varför det skall dröja till 2015 för att få det hela färdigt. Öresundsbron byggdes på 5 år. Tunneln under engelska kanalen tog 8 år att bygga. Det s.k. "Freedom Tower"  på Manhattan skall stå färdigt 2008.  Men det är klart: ju längre tid byggnationen pågår desto lättare blir det att överskrida budgeten och desto flera finansiella rännilar öppnas till ekonomisk glädje för de inblandade.

Kom igen nu Peter Lindberg: vad skulle le Corbusier ha sagt om detta? ;-)

 

Uppdatering 2010 06 03: Vid en genomläsning av ovanstående 6 år senare ser vi hur vår profetia om "Street" har uppfyllts med råge. Allt har lagts ner och serveringen förvandlats till någon slags nattklubb. "Gågatan" på Götgatan är ett kaos med vildsinta cyklister och biltrafik i båda riktningar trots enkelriktningen. Lokaltidningarna är fulla med protesterande insändare.

Det går inte att skapa artificiella mötesplatser eller samlingspunkter. Detsamma gäller för liggande Slussenförslag. Alla sådana platser måste uppkomma spontant och då blir det ofta inte alls just där planerarna tänkt sig.