Arkitekttävlingen om Slussen framtida utseende verkar vara avgjord utan större uppmärksamhet från media, politiker eller allmänhet. Den kyska gipsfantasi som frammodellerats i ett ljusöversvämmat arkitektkontor, fjärran från varje störande realitet i form av människor och fordon, kommer alltså att förverkligas i all stillsamhet. I ödmjuk underkastelse för gällande politiska konventioner sopar man undan spåren av alla tidigare generationers ävlan. Men också idén om Stockholm som en modern och levande multikulturell storstad i ett framväxande Europa ersätts av ett pinsamt knäfall för efemära politiska dagsländor.
Fortskridande industrialisering och urbanism har byggt upp Slussen för att fungera som ett trafikmaskineri på det sluttande näs som skapats av århundradens landhöjning och som nu förbinder Södermalm med Gamla Stan. Denna harmoniskt och långsamt framväxande symbios rivs nu upp och en brutal boskillnad genomförs mellan de båda stadsdelarna. En berlinmur av nya hus byggs på södersidan för att ytterligare markera konfrontationen. Från Götgatsbackens mynning mot det historiska Södermalmstorg kommer man inte längre att mötas av utsikt mot Gamla Stan och Riddarfjärden utan av en betongkloss till bostadshus med samma nyfascistiska charm som Södra Stationsområdet.
Christopher Polhem och Nils Ericson byggde slussar mellan Mälaren och Saltsjön. De finns fortfarande kvar men kommer att svepas bort lika spårlöst som Drottning Kristinas ursprungliga sluss. Bort med skräpet! Karl XIV Johans felvända staty ser prekär ut redan idag men kommer att verka helt kontextlös och slumpmässigt utslängd i den nya miljön. Bort, bort!
Slussen har genom århundradena fyllt en viktig funktion för industri, handel och sjöfart i Stockholm och Sverige. Här bar järnbärarna de rostiga stängerna från Bergslagen för att vägas och lastas om till exportfartygen ("Stolta stad"!) vilket järngravarna än i dag vittnar om. Senare, på kolingens tid, fördelades här varje morgon stuverijobben till Stadsgården. Det var en eländig tid. Alltså bort med skräpet! En lista över de stockholmsförfattare och litteratörer som i de mest skiftande sammanhang använt Slussen som element i sina verk skulle bli alltför lång. Ingen läser sånt idag. Bort med skräpet! Kring Slussen har alltid en spontankultur improviserats fram. Små sportplatser under den gamla "Vattenfestivalens" tid, jazzklubbar, dansställen och beryktades discos. Primitivt men populärt. Bort med skräpet.
Vad får vi i stället? Litet mera vatten i världens redan kanske vattenrikaste huvudstad. "Nya mötesplatser" och "torg med olika atmosfär" som ingen behöver och med god potential att bli ett par nya Sergelplattor. Att kräva att arkitektsnillena skulle ta hänsyn till en politisk och social verklighet utan resurser och i full uppgivenhet inför vandalism och narkotikainducerad brottslighet vore naturligtvis ett alltför störande ingrepp i den konstnärliga friheten och skulle dessutom inte se så trevligt ut i utställningsmodellen.
Slussen har förändrats och byggts om förut, ibland radikalt, men aldrig så brutalt som nu med arkitekter som politiska nickedockor, där ändamål, funktion och historia får stå tillbaka för lockelsen av ett pris och ett lukrativt kontrakt. Den intellektuella nivån på alla de åtta förslagen var hela tiden skräddarsydd för den politikergeneration vars perspektiv och handlingskraft inskränker sig till att måla cykelbanor på Hornsgatan.