|
2009 05 31
Södermalmstorg
Här är dörren, tryck på knappen!
Här bor Fritiof Andersson.
Tänk från denna lyan ser han
hela Stockholm ovanifrån!
(Evert Taube: Fritjof Anderssons polka)
Men efter Slussens ombyggnad gör han inte det längre. Då blir det till att stirra på en Berlinmur av kommersiella byggnader. Om vi nu antar att Evert tänkte på utsikten från sin egen "lya" på Södermalmstorg när han skrev om den frusne Fritjof som längtade till Ecuador.
Som vi skrivit tidigare råder det en viss begreppsförvirring om vad som menas med Södermalmstorg. Emellertid begränsas detta torg på tre sidor av Södra Stadshusets (numera Stadsmuseets) norra gavel, ett kvarter som bl.a. innehåller restaurang Blå Dörren resp. Hotell Hiltons utlöpare med servering. Mot norr och öster är det litet oklarare, det s.k. Kolingsborg resp. trapporna ner till Ryssgården kan väl vara begränsningspunkter.1 Före högertrafiken tjänade torget som vändslinga för ett antal språrvagnslinjer vilket fortfarande kan anas.
Över vad som nu är Södermalmstorg slingrade sig i många hundra år den s.k. Göta landsväg, från slottet Tre Kronor, uppför Götgatsbacken till Skanstull och sedan ned över Södertörn mot rikets sydligare delar och Europa, vilket ju under lång tid började vid den skånska gränsen.2 Fortfarande kan man se lämningar av landsvägen, bl.a. vid Flottsbro och i Salem.
Gustav Vasa färdades landsvägen in mot staden för att erövra den, drottning Kristina åt andra hållet när hon lämnat tronen. Men för många som reste samma väg som Kristina fick resan ett abrupt slut. I hörnet av Stadsmuseet och Peter Myndes Backe låg under långa tider en ökänd arrestlokal. Här satt bla. Karl XII:s rådgivare Baron Görtz, offer för ett grymt justitiemord. I fångkärran fördes de dömda uppför Götgatan. Vid nuvarande biografen Göta Lejon låg krogen Hamburg där de dödsdömda fick sin sista sup innan de fördes ut till galgbacken i Johanneshov.
När de som färdades mot huvudstaden kommit så långt som till nuvarande Södermalmstorg öppnades en ståtlig vy över Mälaren och Stadsholmen med Slottet Tre Kronor längst bort. Den långa resan var slut och framför sig kunde resenären äntligen se den stad där hans förhoppningar eller farhågor skulle infrias.
Samma vy möter än idag den som kommer uppifrån Götgatsbacken eller från Hornsgatan. Utsikten vidgar sig plötsligt mot Riddarfjärden och Gamla Stan. Går vi fram till staketet vid Hilton och låter blicken via Stadshuset följa Norr Mälarstrand kan vi en sommarkväll väster se solen sänka sig över Västerbron och skapa det speciella ljus som är ett säreget kännetecken för Stockholm.
Ni förstår, de e vår! De e dröm å mystik!
De e hus ve hus i ett skumraskljus
Ja de gör en glad! De e våran stad!
De e våran stad, ja Eken.
(Ruben Nilsson: Balladen om Eken)
Ja, det var då och i viss mån nu det. Efter Slussens ombyggnad kommer Göta landsväg, eller för den delen Götgatsbacken, att ränna rakt in i en räcka kontors- och affärsbyggnader. Utsikt, horisont och historia försvinner men det måste väl löna sig förstås.
Kanske kommer man på något sätt att kunna leta sig in bakom de nya byggnaderna för att få en aning om hur det har sett ut genom århundradena eller för att titta på solnedgången Men det förutsätter att man med livhanken i behåll korsat den mångfiliga motorväg som slussar biltrafiken från Hornsgatan in i Gamla Stan.
Det inklämda Södermalmstorg (med Karl Johans staty?) enligt vinnande förslag.
Göta landsväg vid Salem
Vad är det för ena dårar som härjar i stan, serru!
Glada som barn, med sitt sattyg till plan!
........
Men titta dej runt omkring, titta noga som fan!
För endera dan, serru, så river dom hela stan!
(Olle Adolphson: Gustav Lindströms visa)
Noter:
1 Den ovärderliga "Stockholm från A till Ö" av Hans Harlén skriver: "Nr (1) är Stadsmuseet, nr 2 Rotundan (Kolingsborg, en tid diskolokal Bobbadilla), nr 4 Johan Skyttes hus, nr 6 Jacob Grundels hus, nr 8 Marschalkska (Hedenströmska) huset. I nummer 4 hade Anders Zorn sin ateljé 1913 - 1920, var senare bostad för Evert Taube."
2 När Öresundsbron invigdes skrev det på åtskilliga håll i pressen att "Sverige och Danmark har nu för första gången fått en fast landförbindelse." Helt fel.
Randanmärkning: Vi har tidigare med ett visst eftertryck kritiserat praktiskt taget samtliga förslag till ombyggnad för deras historielöshet. Det betyder naturligtvis inte att vi anser att det gamla klöverbladet med allt vad det tillhör skall bevaras som bl.a. Peter Cornell vill i en Expressenartikel. (Däremot instämmer vi i hans beskrivning av förslaget som "Två landgångar från Söder till Gamla Stan. Mot Söder en skärm av nya byggnader utmed kajen. Både platsen och dess ande är utraderade.") Men i förslagsställarnas iver att sätta sitt eget bomärke på det framtida Stockholm, har man glömt bort eller nonchalerat platsens historiska dimension. Geologiskt: genom årtusendenas landhöjning har Åsön växt ihop med Stadsholmen. Nu hugger man upp ett väldigt sår mellan de två öarna. Historiskt: Kristinas, Polhems och Karl Johans insatser raderas ut fullständigt liksom det gamla järnbärandet mellan Mälaren och Saltsjön som betytt så mycket för Sveriges välstånd och utveckling. Det borde ha varit möjligt att på något sätt bibehålla eller erinra om dessa och andra företeelser och händelser även i en modern design.
(Vi har tolkat förslaget så att man flyttat Karl Johans staty till det inklämda Södermalmstorg. Tydligare kan den kompletta historielösheten inte demonstreras).
Såvitt vi förstår kommer själva "Slussen" att bestå av en smal ränna i mitten av en bred ström, hur det nu skall fungera. Men på arkitektkontorets bilder verkar båtar simma omkring litet hur som helst. Och blir det inga ekologiska effekter av denna brutala öppning mellan de två vattenmassorna? Vad händer när Saltsjön får högre vattenstånd än Mälaren Det händer sällan men det förkommer.
Läs om Göta Landsväg:
Resa i svunnen tid
Brännkyrka hembygdsförening
Göta Landsväg har anor från järnåldern (leta rätt på faktaruta 34483.html - fungerar inte idag) Mycket fin beskrivning med bilder.
|
