Efter att ha publicerat föregående (sid 1) fick jag ett intressant email från hubbar.nu som jag apostroferat i slutet av artikeln. Med tillstånd av Marina Walström återger jag härmed hennes mail:
"Jag fick nyss ett mail från Tuve Skånberg där han tackade för att jag tagit bort hans namn från sajten. Det märkliga är att jag inte alls gjort det - tvärtom. Hubbar.nu hör till www.hubben.se som drivs av Grafiska Fackförbundet och SEKO. Både hubben.se och blogavdelningen hubbar.nu har ett klart journalistiskt syfte. Grafiska fackförbundets drev förut mummel.com och hade till den en utsedd ansvrig utgivare. I och med att vi bytte namn och utvecklade sajten missade vi att anmäla namnändringen till PRV. Det är dock på gång och då lär det inte vara några som helst problem med att skriva vare sig om den gode Tuve eller någon annan.
Även utan ansvarig utgivare är det förmodligen tillräckligt tydligt att både hubben.se och hubbar.nu har ett journalistiskt syfte. Att referera till vad Skånberg haft för sig - och vad han själv publicerat på internet - är inget som Datainspektionen, DIN, skulle bry sig om. Riksdagsledamöter lär få lov att tåla granskning från både hög och låg. Så jag tror faktiskt att din slutsats är felaktig. :)
Datainspektionen ger för övrigt rådet att polisanmäla presumtiva PUL-brott istället för att vända sig till dem.
http://www.hubben.se/article.asp?articleID=433 En polisanmälan tas på allvar och måste utredas av DIN. Det var därför Bodil Lindqvist råkade så illa ut. Hon polisanmälde sig själv. Datainspektionen bryr sig inte så mycket om enklare anmälningar. Bodilfallet hade inte gått så långt som det nu gjorde om hon anmält sig själv till DIN istället för till polisen. Om man redan har vänt sig till DIN så kommer en efterföljande polisanmälan automatiskt att avskrivas. Märkligt men så är det. Man ska alltså inte - tvärtemot vad man kan tro - anmäla PUL-brott till DIN. Man har betydligt större chanser om man går direkt till polisen. Jaja... men det är en annan historia." Så "Hubben" är uppenbarligen en av de sällsynta bloggar som skaffat sig ansvarig utgivare (även om det hakade upp sig litet grann vid namnbytet) och därmed är skyddad av tryckfrihetslagstiftningen. Men frågan kvarstår: vad händer med den som inte har denna status vilket torde gälla majoriteten av bloggarna i Sverige?Bodil Lindqvist är den konfirmationslärare som på sin hemsida skrev litet skojiga kommentarer om dignitärer i församlingen bl.a. att någon hade vrickat foten. Hon fälldes för detta (brottsrubriceringen litet oklar för mig) men gick vidare till EU-domstolen och vann! Men svenska myndigheter ger sig inte och jobbar just nu hårt för att sätta dit henne. Allt detta och mycket mer kan man läsa på Hubben hemsida med tillhörande blogg.Mina amatörmässiga slutsatser kan formuleras så här:
|
2003 07 09
Nätupplagan av PC Magazine har idag en artikel med ovanstående rubrik om ett amerikanskt domstolsutslag om yttrandefrihet på nätet. Det verkar gå litet på tvärs mot vad jag diskuterat här eftersom domstolen tydligen funnit att exempelvis bloggning inte kan jämställas med t.ex. tidningar och att därför innehållet inte behöver bedömas så strängt. Den berömde Cory Doctorow tycker tydligen att det är bra. Han säger Should we treat a blogger who has a Web site that may be a little bit like a newspaper more like a person producing a newspaper or a person having a kitchen table conversation? Should the blogger have the burden of fact-checking, as a newspaper does?" Han menar att det är köksbordet som gäller men att man inte skall vara orolig eftersom One thing that bloggers are very good at is fact-checking each other Jo, men det är väl en sak om jag säger att EMU är jättebra och en annan om jag säger att Lars Ohly är intellektuellt ohederlig?
|