EU-kommissionen har lagt fram sitt förslag till s.k. finansiellt perspektiv för perioden 2007 - 2013 under vilken period antalet medlemsländer beräknas öka till 27 mot nuvarande 15. (Doc COM 2004/101; 10/2 2004)

Vi har sammanfattat förslaget i följande tabell.  Observera att alla tal avser beräknade faktiska betalningar varav en del fått uppskattas av oss. I den allmänna debatten används ofta tal som avser s.k. åtaganden. Skillnaden mellan åtaganden och betalningar kan vara ganska kraftig och kan betraktas som en skuld medlemmarna släpar med sig år efter år, man egentligen aldrig behöver leva upp till i form av faktiska betalningar.  Det är de faktiska betalningarna som avgör medlemsländernas avgift såväl som återflöde från EU-budgeten. Det är också betalningarna, inte åtagandena, som påverkar både statsbudget och ekonomin.

Vi har också gjort ett överslag av hur Sveriges EU-avgift förändras  genom Kommissionens förslag.¹ Som växelkurs har vi antagit att 1 € = 9 SEK.

När man tittar på absoluta belopp i kronor eller euro har det betydelse att beräkningarna är utförda i fasta, 2004 års, priser, dvs. man har antagit att det inte är någon inflation efter 2004.

Not: De engelska rubrikerna har behållits eftersom det inte finns någon officiell svensk översättning ännu och vi vill undvika att introducera några hemgjorda termer.

Talen för 2006 kommer från det nu gällande finansiella perspektivet - dvs. det är tal som man har kommit överens om. Vill vi jämföra Kommissionens förslag med något kan det var en lämplig utgångspunkt.² Vi kan göra ett antal observationer:

1   Förslaget innebär en toppnivå i betalningarna år 2008 beroende på att Bulgarien och Rumänien  beräknas kunna delta fullt ut i systemet från detta år. Ser man på alla årstalen ser man att en successiv avtrappning av betalningarna sker t.o.m. 2010 men därefter ånyo en viss ökning fram till 2013.

2   Förslaget ligger klart under det maximum som redan överenskommits, 1.24 % av BNI.

3   Den mest betydande ökningen finns  inom området "Sustainable growth" där bl.a. strukturpolitiken ligger. "Preservation and management of natural resources" som domineras av jordbrukspolitiken sjunker däremot kraftigt. Övriga områden ökar obetydligt. Administrativa utgifter ligger stilla.

4   Räknat i fasta priser skulle Sveriges avgift komma att öka med ungefär 6.5 miljarder kronor under perioden, dvs. ca 700 kronor per innevånare.

Den föreslagna utgiftsökningen beror huvudsakligen på nya satsningar för att fullfölja den s.k. Lissabonstrategin, dvs. att under en tioårsperiod göra EU till världens mest konkurrenskraftiga område. Detta skall ske dels genom ökade satsningar på forskning, utbildning och infrastruktur, dels genom en reformerad strukturpolitik. Såvitt vi kan se framgår det inte av förslaget hur strukturfondsmedlen skall fördelas men en tanke som tidigare framförts från Kommissionens sida är den s.k. 50/50 principen, dvs. hälften av tillgängliga medel skall gå till nuvarande mottagare, hälften till de nya medlemsstaterna.

Tidigare beräkningar som vi gjort (Ds 2002:52) visar -mera som ett tankeexperiment- att om man strikt tillämpade nuvarande regelsystem för fördelning av strukturfondsmedel också på den utvidgade unionen skulle man kunna göra så stora besparingar att ökade satsningar, i stil med de som föreslås för  Lissabonstrategin, gott och väl skulle kunna finansieras utan avgiftshöjningar. Den typen av utgifter (forskning, utbildning, infrastruktur, miljö etc.)  är de enda utgiftsområden i EU-budgeten där Sverige får tillbaks mer än man betalar in. En rimligt svensk strategi kunde därför vara att uppmuntra dessa satsningar men försöka bidra till en reform av strukturpolitiken så att större delen av medlen går  till de nya länderna.

I en första kommentar säger finansminister Bosse Ringholm, enligt Aftonbladet att "Länder som Spanien, Portugal, Grekland och Irland kan inte fortsätta att leva på EU-bidrag när EU får fattigare medlemmar från Östeuropa. De måste också kunna vara beredda att betala".   Det är helt riktigt att det är där som kärnproblemet ligger - som vi tidigare visat är de direkta merkostnaderna för själva utvidgningen ganska blygsamma.

Kommissionens förslag innehåller en hel del annat men vi har här koncentrerat oss på de övergripande kostnaderna. Man föreslår också en hel del reformer bl.a. ett försök att orientera genomförandet av budgeten mot en princip om ett instrument för varje utgiftsområde. Utan tvekan skulle detta vara effektivitetshöjande. Det är dock oklart hur det skulle kunna fungera, t.ex. inom den notoriskt snåriga strukturpolitiken.

Själva finansieringssystemet kommer att diskuteras senare på basis av en särskild rapport. Man kommer då bl.a. att diskutera införande av en särskild EU-skatt. Kommissionen nämner tre möjligheter: "1) a tax on corporate income; 2) a genuine VAT resource; 3) an energy tax ."  Naturligtvis skall inte  EU-medborgarnas totala skattetryck öka: den del av skatten som ev. skulle gå direkt till EU-budgeten skall kompenseras via den nationella beskattningen. Utan tvekan skulle detta bidra till transparens i systemet: medborgarna skulle få veta hur mycket de betalar till EU-

Kommissionen kommer tydligen också att föreslå införandet av en generell nettokorrigeringsmekanism  som skulle ersätta den brittiska avgiftsrabatten och den "rabatt på rabatten" som 4 länder, däribland Sverige, åtnjuter.  Vi har tidigare visat (Ds 2002:52) att, konstruerad på rätt sätt, detta skulle leda till budgetära fördelar för 24 av 25 medlemsländer, jämfört med nuvarande system. Den 25:e är emellertid England och mycket vatten skall flyta under Tower Bridge innan engelsmännen frivilligt ger upp sin rabatt. T.v. får den finansieras av alla länder, även de fattigaste nya medlemsstaterna.

Fotnötter:

1 Vi har här använt en förenklad metod som enbart baseras på Sveriges andel av unionens BNI

2 Men alldeles rättvisande blir det inte eftersom den framförhandlade faktiska årsbudgeten för det mesta ligger någon tiondels procent lägre. Å andra sidan kan man nog räkna med att detta förhållande blir bestående - i så fall blir jämförelsen trots allt korrekt.

Wien, 2004 02 11

© Bengt O. Karlsson